Startar med att yoga en stund på terassen.
Förstår inte hur jag kunnat glömma, eller lämna bort detta som är så skönt!
Hade först tänkt ta till det där ett-foto-i-timmen-knepet när det blir akut bloggtorka i skallen på en.
Men så blev det inte mer än detta morgon foto då.
Sedan drog jag till skogs, jag kan ju bara inte motstå lockropet av alla kantareller och trattisar,
skäggriskor och stod där inte en självaste KarlJohan och hojtade på mig!
Liksom vem ja, v e m , kan motstå det?
Känner mig som en husmor hardcore när jag plockar svamp allt vad jag hinner. Steker och fräser,
förväller och torkar, fryser och lagrar. Känner att det kan gott bryta ut ett litet världskrig eller något.
Jag är liksom beredd! Minst!
Plockar dessutom en ansenlig mängd liter lingon.
Å, jag liksom känner hur det sakta börjar växa fram en husmorsförkläde av sig själv på mig.
Det är hösten som gör det. Det triggar igång mitt husliga jag. Varje år.
Skickar iväg karlen med bössan på gåsjakt. Jag är ju vegetarian, men
kan gott leva med jakt faktiskt. De djuren har ju fått leva sitt art-typiska och
naturliga fria liv tills....*bom*.
Sedan händer det ju oftast att det inte blir något *bom* - inte idag heller.
Jägaren (han) kom hem tomhänt.
Samlaren (hon) samlar och samlar och samlar...
Grankottar!
Man vet aldrig när det kommer att behövas.
Nä, jag har ju nog en liten tanke och idé och faktiskt en beställning som grund
för mitt samlande av grankottar. Det får jag återkomma till sedan när tid är.
Jamen, jag pysslar på. Samlar och har mig.
Och jag bara ä l s k a r det.
September är absolut en av mina top tre månader.
De övriga är...september och september.
Nämen, det är lite så det känns just nu.
Det är lite lagom sommar kvar. Man är full-laddad av energi efter sommaren.
Det är sommar-ljus på dagen men höstmörker på kvällarna.
Inte för kallt, inte för hett. Bara precis lagom.
Och härute...vid skogen och havet.
Här samlas gässen (på lagom avstånd för skott - de vet...) men
kamerans skott är inte alls lika förödande för fortsatt gås-leverne.
Lyckas fånga några på bild då de drar förbi. Den här stunden när man känner och vet
att det igen är höst och att alla dessa fåglar skall dra iväg.
Att allt går mot månader av stiltje och vila. Med eller utan snötäcke.
Jag känner mig inspirerad, taggad, energisk, men också melankolisk, dämpad och lugn
på en och samma gång. Det är hösten som gör det med mig.
En alldeles vanlig dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar