EN LITEN SUCCÉ...


...ja, det kan man nog kalla det här fast att jag skulle 
göra det här med mina tomater var kanske lite otippat.

Men här är den - succén - hemlagad ketchup! 

Nu är inte vår familj speciellt ketchuppiga av oss. 
Så kanske just därför har jag ofta tänkt att då det blir att breda på
ketchup, eller doppa i ketchup då kunde den lika gärna vara liksom god i sig.
Inte bara något man tar till för att "det hör till".
Jag älskar lant-pommesfrites till exempel.
Men ja...ketchupen på burk är väl...sådär.

Och så läste jag dessutom vid något skede om att vissa typiska ketchupmärken inte längre borde få kalla sin ketchup för ketchup - för den innehåller för lite tomat! 
Hur snurrigt?!!!

När, det gillar vi ju inte så jag tänkte att de gånger jag vill bjuda på ketchup så skall det vara
The Real Thing.


Och här kommer nu receptet på den godaste ketchupen jag vet. 
Alla kategorier! 
Och enkelt att göra är det.

Jag kommer nog aldrig att köpa ketchup mer. 
Delade med mig till familj och vänner och samma reaktion:
'Jisses, så gott!!!'
'Det här kan man äta med sked!'
'Vår burk tog slut på två dagar!' 
'Mera!!!'

Här kommer receptet:

5 tomater 
1 lök
2 vitlöksklyftor
1/2 dl vitvinsvinäger
1/2 dl tomatpuré
1/5 dl farinsocker
1 msk worcestersås eller HP-sås
 1 tsk salt
1 krm svartpeppar


Skär ett kryss "i botten" på tomaterna och skålla dem i kokande vatten dem så skalet lossnar.

De skållade och skalade tomaterna skär du i bitar och lägger i en kastrull.
Obs! Inget extra vatten! 

Blanda de övriga ingredienserna och blanda med tomatbitarna.
Koka upp blandningen och låt puttra på mild värme i ca 20 minuter.

Häll över allt i en mixer och kör så allt blir en slät smet.
Häll över i en finmaskig sil och låt ketchupen rinna av till lämplig 
konsistens. Det avrunna, lite rinniga, använder jag i tex pastasås eller dylikt.

Skeda upp ketchupen på rengjorda, varma glasburkar. 
Och ta fram och njuuuuuuuuuut när det är ketchup-dags.

Av den här satsen får du ca 3 dl ketchup.

*

Varning! 

Efter det här kommer du aldrig att köpa köpis-ketchup mer.
Jag vågar nästan lova det! 

:D


*

P.s Tyvärr har jag tappat bort var på nätet jag hittade receptet 
ursprungligen, så om någon känner upphovsmannen, eller -kvinnan till
detta suveräna recept så tackar jag ödmjukast och bugar djupt. 

Så jävla gott, liksom! 





Inga kommentarer: