...det är med en enorm sorg i hjärtat och en tyngd i själen jag tänker på det som hänt
i Bryssel idag. Fortfarande med lite reströtthet i ögonen vaknar jag till denna terrornyhet.
Igår stod jag på Münchens flygfält och stönade åt kopiösa säkerhetskontroller.
Idag känns det annorlunda.
Under resan har jag kört med bil in och ut i olika länder, inte en enda gång har någon frågat
efter mitt pass, inte på flygplatsen, ingenstans.
Allt jag hade är en QR-kod på telefon. Checkade in från hotellet.
Och det är en sådan underbar frihet i det.
Bara att ta sig dit man vill, hur man vill, när man vill.
Men kommer vi att se en ände på det nu?
När terrordåden inte längre är ett OM utan mer ett NÄR.
Och VAR?
Jag älskar mitt vackra Europa.
Och att få ha friheten att röra sig fritt - och tryggt där.
Det är nästan som att sväva fritt.
Nästan.
Vackra, vackra Europa med sin fantastiska historia. Sina stiliga, gamla städer.
Kultur.
Hisnande vackra vyer.
*
Det är en sorgens dag, det är det.
Vad kan jag säga?
Låt aldrig våldet ta över bara.
Man får inte böja sig för terror.
De sista bilderna från resan får representera det fina
i vårt vackra Europa.
Och min tanke är idag hos alla de drabbade i Bryssel.
Mitt europeiska hjärta blöder.
Detta borde aldrig få hända.
Aldrig!
Inte i Paris, inte i Bryssel, inte någonstans.
