...en doft av värme, av hemtrevnad, av tid som finns.
Så vill jag ha det. Tyvärr är det sällan ett faktum i veckan.
Det är bara att medge att det inte doftar nygräddat bröd i vårt kök under veckan, inte heller långkokbolognese och knappast ens vitlök.
Det blir lite snabbt ihop-rört, ibland bara pasta med pesto.
Ibland bara kaffe och smörgås. En omelett.
Men när fredagen närmar sig vaknar mitt slumrande matmamma-jag.
Åh, fredag kväll och vi har inga inbokade program.
Bara att njuta av köksdofter från köket. Hälla upp ett glas rött, skruva upp volymen på radion, knyta förklädet runt midjan och kavla upp ärmarna.
Jag har alltid varit familjens veckoslutskock. Vardagsmaten har aldrig varit min starka sida...
Jag vill ha tid i köket. Ro. Inspiration och lust.
Då blir resultatet också (oftast) bra.
I morgon är en sådan kväll.
Då det är dags att ta ut svängarna i köket.
Längtar redan nu.
Föreställer mig dofterna och förnimmer hur det kommer att smaka.
Värmen från ugnen och ångan på köksfönstret.
Fredagsmiddag - kanske en av de bästa rutinerna man kan ha.
Sönerna har blivit miljöförstörda i min närhet :)
Min förstföddes fb-uppdatering i veckan började med:
I fu**ing (ja, ja...jag kan ha en åsikt om det uttrycket, men...)love food.
...och så följer ett recept på höns och vitlök och avocado och fetaost, risotto med schalottenlök, mera vitlök, tomater, parmesan och honungsstekt spenat på fejan.
Och lillungen som är alldeles vimmelkantigt salig över att äääntligen få huslig ekonomi i skolan -
och får laga mat på
s k o l t i d.
Så...detta som en tröst till alla mammor som kör fiskpinne-snabbris i veckan.
Jag har minsann sportat med det i mina dagar...
...men då jag har tid, då förvandlas jag till en liten Nigella i köket - och det är tydligen, till all tur, med matminnen som med det mesta när det gäller vad man minns;
Man minns det bästa:
Mat som tillverkats med kärlek och god tid.
Och när man gör det, då skall det kännas i varje tugga att:
I fucking love food!
