KNOPPAR SOM SPRICKER

En riktigt skön 1:a advent på er alla härliga!

Sitter här och knackar med en stor kopp kaffe, fortfarande mätt och belåten efter gårdagens lillajulsmiddag med tjocka släkten hos min svärmor.
Urp! Hoppsan, förlåt.
Det var riktigt gott med lite försmak på alla julens smaker och dofter...Ah!


I våran lilla stuga doftar det inte av pepparkakor och andra juldofter än, men ett par av mina julblommor tycks veta vad det är för dag idag:). Julrosen slog ut igår...*lycka*...
(Om ni låter blicken glida förbi julrosen så ser ni hur mycket snö det finns kvar från snöstormen från förra veckan...Aldrig trodde jag att den skulle smälta bort...men så har det varit nästan tropiska + 8 grader i veckan och ösregn... )
Likaså amaryllisknoppen i köket, den sprack för nån dag sen. Så nu tassar jag omkring och njuter av min blommor - och plockar upp kläder som familjen sprider omkring sig i det adventsstädade hemmet. Jag är väl inte själv sådär galet bra på att alltid hänga in alla mina kläder i garderoben heller, men som den Stora Auktoritet jag ändå är så tyckte jag att jag skulle morra till lite åt lillungen, som är den mest begåvade i att sprida klädesplagg i hela huset. Storungen ligger nog honom hack i häl, men han brukar iallafall lyckas hålla till innanför sin egen dörr;)...
Ja, var blev jag?
Jo, med famnen full av kläder insamlat lite härifrån och därifrån stannade jag lillungen som var på väg ner för att äta frukost.


- Hördu, du! Jag tänker ordna en kurs i hur man hänger in kläder i garderoben!!!


Kvickt som en tvålad vessla slank han förbi mig och rusade nerför trappan.

- Jo, gör du det! Jättebra idé. Men räkna inte med att jag kommer så ofta på den...

- Öh...?


Kvar vid trappans krön står en mållös mamma...
Bäst att återgå till att njuta av blommorna, de sprider ändå bara lite frömjöl omkring sig de...;)

Ha nu alla en mysig adventshelg!
Och tack för kommentarerna:), de värmer så!

Kram på er! M.

SNART ÄR DET DAGS...

...att tända det första ljuset, det skall bli underbart! Men i mitt första adventsljus finns också mycket saknad och vemod. Det är idag ett år sedan jag satt på sängkanten brevid min älskade mamma och visste att det som började som en "oskyldig prick" på benet kommer att ta henne ifrån mig för evigt...

Så idag tar jag er bara på en liten sväng in i köket....

via tamburen....

till mitt arbetsbord där jag sitter och pysslar med det som skall bli årets julkort, och funderar på livet, eller låter bara tankarna flyta iväg. Och det är så skönt och precis vad jag behöver just nu.

Ett lite annorlunda inlägg denna gång, men det är nu så livet är...

...tårar och skratt, allt om vartannat i en märklig, underbar röra som är Livet.

Rå om varandra! Kram, M.

DAGDRÖMMAR

Här sitter jag i ljusets sken och myser med lite glögg under näsan, julklapparna är under kontroll, och allt är redo för advent och väntan på julen. Allt är fixat till diverse tillställningar och basarer som hör adventstiden till. Huset är pyntat och klart och barnen rara med tindrande ögon....

*poff*

NÅ NEJ!!! Jag sitter ju bara och idkar lite verklighetsflykt! Vilar ögonen och drömmer om hur det kunde vara...

Jag har inte hunnit med hälften av det jag tänkt den här veckan. Lite julpynt har jag släpat fram, men det ser ut som om det inte skulle klättra på plats av sig själv???

Lillungen har så mycket läxor att det känns som om jag gick om grundskolan när vi plöjer sida upp och sida ner med multiplikationstabeller (som han inte förstår...). Julbasaren är alldeles snart och ja, det var så enkelt att lova både det ena och andra i höstas när jag blev tillfrågad...

En räddning i nöden har blivit denhär:

Snabb att fixa, ser fin ut - och framför allt är den god!

Man tar 1 kg morötter som man river ganska grovt,

pressar saften ur 4 apelsiner och 2 citroner,

mäter upp saften och sätter till så mycket vatten att det blir totalt 8 dl vätska.

Allt ner i en kastrull och så får det puttra på i en kvart ungenfär.

Sen häller man i 1 kg syltsocker (det som innehåller pektin)

och så låter man det småkoka en timme till.

Rör om nu och då när man har vägarna förbi spisen

(gärna varje kvart eller så).

Efter en timme kan man testa med "marmeladprovet"

om den är tillräckligt tröjflytande.

En sked marmelad på en tallrik,

in i kylskåpet och ut efter en stund,

när det inte längre rinner omkring är det färdigt.

Så häller man upp det på burkar och

*voilá*

man har en marmelad att dela med sig.

Nix, nax, nu blir det att fortsätta med sysslorna... var lade jag nu lilla listan med "borde göras innan advent"...
En marmeladkladdig kram till er alla! M.
P.s. Ni tror inte, men jag gick ENSAM omkring på leksaksavdelningen i går kväll och valde julklappar - en sån lyx har jag inte upplevt sedan jag som 17-årig shoppade julklappar på självaste julafton! Visst ÄR det jul om en månad???;)

ATT VARA DEN MAN ÄR...

Hej på er!

Här vräker snön ner fortfarande, lillungen har varit ute i timmar, kommer bara in och byter torrt och så fort ut igen....så hallen vår ser mera ut som ett klädlager än en välstädad välkomst hälsning...

Varför skall det förresten alltid vara så här hos oss att överraskningsgäster dyker upp just när man har det som stökigast? Jag lekte som sagt skurgumma i går och så när jag nu ändå höll på så kunde jag ju gå igenom lite ettochannat som borde föras till klädinsamlingen, borde kastas, flyttas ner i källaren i väntan på att jag kan besluta mig över dess öde. Jo, och så höll jag samtidigt på att koka kladdig marmelad till lillungens julbasar, och så var det litelite pysselkorgar utspritt i vardagsrummet (absolut inte flere än tre stora korgar var det, jag lovar!!!). Och så fanns det lite grangrenar som jag släpat in som bara lite barrat. Och så hade jag då skurdagen till ära iklätt mig det mest praktiska men inte på något sätt vackra som jag hittat i min garderob. Håret prydligt uppsatt i två...ja, vad kan man kalla det - tofsar - som sticker ut på vardera sida om mitt Mycket Naturella Nylle.

Ute vräker snön ner i stormstyrka. Vem sjuttsingen skulle komma på idén att knacka på vår dörr en sån dag?

Men si, det gjorde det. Knack,knack, och in kom (läs: klev över alla diffusa säckar) en herre i kostym och frågade efter gubben min...

-Jo, men han är nog här nånstans, sa jag och stövlade över alla hinkar och dammsugare för att hälsa...Jag tyckte nästan att han ryggade lite bakåt, men jag är inte säker...

Vad han hade för ärende? Ja, han kom för att meddela att han skulle föreslå gubben min som ny medlem i någon ärevördig förening.

- Oj, det lät högtidligt detdär...*suck* En blick på mig och vårt hushåll igår fick nog styrelsen i den föreningen att tänka om;). Varför kommer folk oanmälda just en sån där dag??? Varför händer det alltid mig???

Kanske just därför värmde en liten komplimang som jag fick idag lite extra. Eller jag tog det som en komplimang - det får man väl???

En kollega kom fram till mig idag appropå ingenting och frågade om jag visste vad han gillade mest hos mig? -Va??!!, neeej...vad skulle det vara?, undrade jag.

- Att du alltid är dej själv, du försöker aldrig vara någon annan än den du är!

Oj! Tack! Som om jag skulle hinna vara nån annan, jösses, jag har ju fullt upp med att hinna med det jag är;)... HAHAHAHAHA.
Men det var skoj att höra! Och det är otroligt roligt att se att nya läsare vimsat in här hos mig:) Jag besöker er alla, och det är så skoj, för jag tror inte jag skulle hitta till er annars! För bloggar kan man besöka precis när som helst! Utan att knacka;)!
Ha en skön arbetsvecka! Hör ni inte av mig på en tid, så skicka räddningspatrullen...jag skall shoppa julklappar i morgon i STOOOOORA SHOPPINGRIKET....*stön*
Kram, M.

VINTER

Nu kom vintern...snö...mycket snö :)

Från en insnöad M.