MIDDAGSTIPS

Hej hallå,



Jag är knappast ensam om att sitta på jobbet och fundera på vad i hela fridens namn man skall hitta på till fredagsmiddag...Ibland, som idag är jag helt utan idéer, då ligger det nära till hands att man frågar nån kollega vad DOM skall äta ikväll...

Här skall ni få ett (tack Micke...:) ) som jag skall bjuda min familj på ikväll:

Absolut snabbaste "hönsgrytan"

1 färdigt grillad höna

1 burk vitlöksost

"riven" blåmögelost efter smak

creme fraiche

grädde

något i ört-väg som råkar finnas hemma

Rensa hönan och lägg upp på ett ugnsfat (ganska små bitar skall det vara)

Blanda alla ostar och creme fraichen och grädde i en kastrull och låt det smälta ihop.

Häll såsen på hönsbitarna, såsen skall vara lite trögflytande.

Och så på med örterna och in i ugnen (225 grader) tills allt får lite färg.

Under tiden hinner riset eller vad man vill bjuda till just koka färdigt.

Till detta en krispig sallad,

för det enda "dåliga" med denna rätt

är att den är ganska tråkig i färgen, så nåt "för ögonen" behövs:)

Ja, och så är det kanske inte något för

kalorijägare precis - men det är ju FREDAG!

Nu skall jag hem till de mina, via blombutiken för det är ju som sagt fredag! Och jag får hem min unge från lumpen och solen skiner!

Ha det bra alla!

Kram M.

DEN SISTA ROSEN...

...från trädgården tog jag in idag...lite tilltufsad av

allt regnande men ändå en ros! Galgarna är ett nyförvärv till hallen.

Är i valet och kvalet om vad jag skall roa mig med i veckoslutet...OM det skulle - mot förmodan - vara fint väder så skall jag höststäda i trädgården, eller så borde jag tvätta fönster (inte alls lika lockande, men fluglort är inte patina. Inte en chans ;) !!!). Jag borde också ge mig iväg för att kolla in ett soffbord till vardagsrummet. För det jag tillfälligt har där nu hör egentligen till verandan...och så borde jag höstinreda verandan också...ordna lite plats för mina övervintrande växter och flytta de växter jag har där nu inomhus...och så borde jag fixa trappan så den ser höst-mysig ut...Men jag borde också ordna upp i lillingens garderob, för han har vuxit ur det mesta där under sommaren, och när jag nu ändå håller på där i hans rum så borde det rensas upp i röran där så där allmänt...Han borde få lite mer ändamålsenlig inredning...Han har det mest svårinredda rummet i hela huset, så jag bara skjuter på det hela tiden...Oj, och så borde trädgårdsborden bäras ner i källaren...fast om jag skulle testa med korgstolarna jag haft ute till köksbordet? Hmmm, det kunde vara en idé. Men då måste jag komma ihåg att skydda nymålade golvet...Och så bara måste jag ta fram mitt fågelbord - de små grynen (talgoxarna) - brukar redan flaxa runt fönstren och påpeka att jag nog glömt något...Ja och så mina talgbollshållare som skall hänga på nåt fint ställe...Och så här vi detdär med tvätten...Ja! Och så har jag ju det gamla bordet som varit mitt trädgårdsbord, men som för tillfället saknar en skiva, men nu har jag några plankor över - så om jag skulle använda dem, och sen måla det...och ha lite arrangemang med mossa och ljung och vad fint det skulle bli med en samling lyktor på det! Va? Skulle inte det bli fint?

Så här kan jag hålla på...känns det igen? Och ändå, hur jag än vill har dygnet bara 24 timmar. Nån som vet hur man kunde få lite flere? För en billig peng helst?

Ja, så varför sitter jag här då och knackar...ja-a DET var en bra fråga;) För att det är så skoj - det med:)!

Märker ni, det behövs bara en litenliten gnutta sol så blir det fart på idérna. Oj, nu skall lillungen i säng!

-Hallååå, ungen!!! Läggdags!!!

So long, M.

SEMPTEMBER-MOLL

Det är sällan som vädret lyckas påverka mig så kännbart som det gör nu...Regnet bara öser ner och allt känns moll-tonat...Jag känner mig som om någon skulle ha gjort slut på mina batterier, helt och totalt - och det är bara september!!! Kanske det är övergående - hoppas det! Såhär brukar jag inte känna det! Vill bara krypa upp i favoritstolen när jag kommer hem och tända ljus och göra ingenting...bara filosofera för mig själv en stund...
Har ni någonsin tänkt på när inredningsintresset riktigt tog fart hos er? Jag har väl alltid tyckt om att göra om och pyssla, men jag minns faktiskt precis när jag fick min första riktiga aha-upplevelse när jag bläddrade i en inredningstidning...Det var på BB när jag just fött min första...Det var strålande varm sommar och det kändes kvavt på avdelningen, så jag tog en promenad i sjukhusparken medan pyret sov (han hade goda sovvanor redan då;))... Och så, när jag kommer tillbaka in ligger det ett ensamt exemplar av Hus och Hem (juli, 1989) på ett bord i stora inkomstaulan. Dessutom; en svensk inredningstidning på ett finskt sjukhus! Så jag "stjäl" den och smugglar upp den på mitt rum och börjar bläddra...Och där; i tidningen finns en idé om hur man kunde inreda ett pojkrum! Visserligen för lite äldre barn än min dygnsgamla som låg brevid mig... Men just precis då var det kört! Och så har det hållit på...alla dessa år :)...Och jodå, om nån undrar, jag "stal" faktiskt tidningen på riktigt..."gömd eller glömd" i barnvagnens påse på handtaget...usch då!

Men under årens lopp har ju smaken svängt lite hit och dit...Men jag skulle tro att boken på bilden, "Lantlif" , var startskottet till den inredningsinriktning jag nu har. Inne i boken har jag skrivit att jag fått den till gåva av min väninna 1997...så riktigt ny är stilen inte hos mig...

Det roliga med stil och smak är ju att man kan hålla på att finslipa hur mycket som helst. Det verkligt svåra tycker jag är att få det personligt, sådär genuint personligt. Att man "lånar" idéer lite här och där, det gör väl alla...men när man sedan nångång känner att DETHÄR är bara min egen grej! Då känns det bra! Nästan som om man löpt ett maratonlopp...YESSS!!! (Inte för att jag löpt maraton - men OM jag skulle så skulle det säkert kännas likadant???)



Men idag har all kreativitet och inspiration regnat bort. Gudskelov är det en förnybar energikälla....Det kommer igen! Sure:)!



Tänd ljus och brasor alla ni därute i mörknet...

Efter regn kommer sol...tror jag...

Kram M.

TIMJAN, ROSMARIN OCH SPETSGARDIN

Jodå, det blev både en svamppaj och så det blev över...
Dessa kryddburkar inhandlade jag som hastigast under fredagslunchen, tyckte de var fina och just vad jag behövde till min svamppaj...Att det sedan visade sig innehålla frön och att man i dessa burkar skall odla sina kryddor gick upp för mig först på stugan...Men visst är de vackra? Skam den som ger sig...JAG odlar nu kryddor i september på fönsterbrädet. Med vilken framgång det får jag nog återkomma till...hehe.. (Jag var väl så upprörd fortfarande när jag tog bilden, så den blev lite suddig...*fniss*).
Det blev rårörda lingon istället....
Även här i den rustika stugan har det smugit sig in lite spetsgardiner...
Och så denna: Tyckte den passade här...med 50 km till närmaste butik;)

Sköt om er alla! Kram M.

HÄLSNINGAR FRÅN SKOGEN

Hej alla därute!
Jag höll mitt löfte och rörde inte en pensel (om inte den i ändan på svampkniven räknas;)) på h e l a v e c k o s l u t e t ! Istället har jag strövat omkring i skogen och bara njutit av tystnaden, och doften av fuktig skog och höst. Fyllt lungorna med friskt syre och hjärnan med nonstimuli. Ah, så jag ändå kan tycka att det är underbart! Trots alla älgflugor...

Jag har faktiskt aldrig utvecklat en särdeles stark "kräkfobi", men ändå har jag lite svårt med att koncentrera mig på att hitta svamp när jag samtidigt måste känna efter ifall det skulle kräla någon liten älgfluga på mig. Min strategi var att på alla möjliga och omöjliga sätt försöka göra mig så oälglik som möjligt för att försöka undkomma dessa flugvarelser. Det resulterade i att jag klätt på mig alldeles för mycket, alldeles för ljusa kläder (albinoälgar ÄR sällsynta...) så när jag kände något på ryggen kunde jag inte vara säker på om det var en älgfluga som lyckats krypa in under mina sju lager kläder eller om den KUNDE vara en liten svettdroppe förorsakad av mina sju lager kläder...Till slut gav jag upp och skalade av mig det värsta, och räknade med att min snilleblixt som jag fått på morgonen skulle hålla flugorna på avstånd.
Vadå för snilleblixt undrar ni säkert? Ja, jag kom på att om jag formligen dränker mig i parfym (!) innan jag ger mej iväg ut i skogen så kan väl ingen ta mej för en älg? Gubben min höjde visst lite frågande på sitt ögonbryn och mumlade något om att: "Var det inte ut i SKOGEN du skulle gå...?" Så jägare han är så kan han vara hemskt opraktisk ibland...;)
Vad detta är har jag ingen aning om...Känner väl igen de vanligaste svamparna och några till, men sen blir jag ändå alltid lite osäker när jag står där med svampkniven i högsta hugg. Och eftersom jag faktiskt inte känner något större behov av att förgifta min familj (och inte mig själv heller för den delen), så lämnar jag nog antagligen kvar en massa läckerheter i skogen...
Om jag bara kunde förmedla ljudet av denna lilla porlande bäck med kristallklart vatten...
Här är mitt paradis, mitt andningshål, mitt lilla gömställe...
En skön början på veckan alla!
M.