Under många år var det mest min sistfödda - aka Lillungen - som i viss mån figurerade här på bloggen.
Till stor del för att han bodde hemma ännu många är in i min bloggtid, medan min äldre redan då jag
började blogga för snart femton år sedan var på god väg in i sitt vuxenliv och hade nog inte varit
speciellt bekväm i att landa i mammas blogg. Det har varit viktigt för mig att ge egen space åt ungarna då
de skall traska in i vuxenlivet. Men finnas där om livet luggar. I övrigt ta ett steg tillbaka.
Med facit på hand har det nog varit en bra plan. Mer om det en annan gång.
Men nu till Storungen då. I morse ringde han och frågade om jag hade lust att komma med och
välja nya glasögon åt honom. Smakråd, det ställer man ju upp på om man får lite mysigt lunchprat
på en och samma gång. Hans tjej sedan tio år är nästan halva tiden i Sydkorea, så också nu.
Min Storgrabb kan ta ganska så mycket "mental space" när han kliver in på egentligen vilken
"arena" som helst. Orsaken till att han vill ha nya glasögon var att han citat:
" Är så jävla trött på mina att se mig själv i mina runda glasögon när jag har teamsmöten,
vill ha några som ger mig en skarpare look, som passar mer ihop med det jag är".
Och skarp är han. Och tar plats.
Inte fysiskt, inte alls bullrig, han bara tar mentalt utrymme.
Vi gick in i den första optikerbutiken. Och vips dök det upp en ung tjej som ville hjälpa.
Grabben min sade att han var ute efter glasögon som hade en slags
"intellektuell-aggressiv" utstrålning.
Tjejen fattade inte alls galloppen utan försökte erbjuda honom märkesglasögon som
kostade skjortan, vilket är inte alls vad han var ute efter. Tvärtom anser han att
en bit plast inte på något sätt kan motiveras kosta 700 €. Eller ens 300 €.
Det blev inte affär och jag tror tjejen var mest glad att han vänligt tackade för sig.
Om det kan vara galaxer mellan kund och försäljare så var det här det skedde.
Hos nästa optiker kände grabben att prisen var mer sådana han tyckte att man kan
begära för bågar, men utbudet var ganska tråkigt och vid förfrågan om han kunde hämta
egna 3D-printade bågar så blev det lite hicka...med ett påföljd njaaa.???
Vidare till nästa.
Där var det en dam som direkt fattade vad som önskades. Så till den grad att han plötsligt hade
fyra bågar som han gillade - och som passade honom perfekt. Även enligt detta eminenta smakråd
som hans mor då. Snabbt kollat så tyckte jag glasögonen i de olika optiker-butikerna var
ganska lika, men det var i den tredje som det blev ett möte mellan kund och försäljare.
Som iakttagare var det här fascinerande att se. Även om det i de tidigare affärerna varit
åldersmässigt en bättre "match" så blev det här en slags möte på samma våglängd.
Och affären blev rodd i land - det blev inte bara ett par glasögon utan efter lite
lirkande till och ifrån - två par till nästan priset av ett.
Sådant här är så skoj att se. Det är nästan som en dans.
Innan vi gick ut tackade grabben min försäljaren och sade att hon var ett sant proffs.
Och även om hon med största sannolikhet visste om det så är det ju ändå roligt att få
höra det. Även personer som är duktiga på vad det gör behöver få uppmuntran.
Och även om Storgrabben min kan vara kaxig och blir lätt frustrerad så
är han minst lika givmild med beröm och uppmuntran - när någon är bekänt av det.
Har själv jobbat med att bemöta människor från "hög till låg" under största delen
av mitt arbetsliv. Att kunna bemöta en VD för ett stort företag kräver sitt, men att få en
15-årig moppe-kille att känna sig bekväm kräver en annan infallsvinkel.
Och att behärska den skalan av bemötanden är nyckeln till mycket.
Det kräver att man är trygg och kunnig i själva jobbet och att bygga upp en slags
snabbskanning av personen man möter. Det är aldrig frågan om att spela en roll, det är mer
som att sätta på olika förkläden på sin egen personlighet så det skall kännas bekvämt
för den andra. Och för mig också. För mig har det varit viktigt att alltid få vara mig själv.
Förutom att vara smakråd idag, fick jag följa med det spännande mötet mellan olika
människor som bara möts för att göra en liten affär. Men det är intressant hur mycket
mer som utspelas under dessa ganska triviala möten än vad man först tänker.
Om man bara stannar upp och analyserar lite.
Bara för att det är skoj.
Och för att man kan lära sig lite om att bemöta och bli bemött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar