Natten hade varit fuktig och imman sitter kvar på verandafönstret
en bra stund in på morgonen.
Först när det börjar blåsa torkar det upp.
Vinden är fortfarande sommarvarm men börjar ha en
tung känsla, en sensommartyngd.
Över viken kommer en flock gäss flygande. De landar intill måsskäret
där också skarvarna håller till. De samlas så småningom inför flytt.
Går en sväng i trädgården med kaffekoppen i näven.
Det är en skön morgonrutin.
Vildvinet har smått börjat rodna, likaså har nävornas blad fått en roströd kant.
Tomaterna är sena i år. Knappt har de börjat rodna än.
Kanske fel sort? Eller så har det bara varit svalt?
I granen småkvittrar talgoxfamiljen.
Det är ett sådant härligt sensommarljud.
Det och syrsornas sång i det gulnande gräset.
Sätter mig vid mitt arbetsbord och öppnar datorn.
In genom fönstret hör jag gässens tjatter. Även om det
fortfarande är sommar, om man ser till både kalender
och temperatur, så är det ett höstljud.
Vid tolvsnåret går jag in för att tillreda en lunch åt mig.
Nere vid stranden har hela stora tonårsgänget skrakar samlat
sig till lunchvila de med. Endel har redan simmat ut ett stycke, de flesta
putsar sina fjädrar medan några ännu ligger skönt dåsande på de
varma klipporna. Ungarna var hisnande 24 stycken men nu är de
bara - eller bara och bara - 18 stycken kvar.
Det går så fort, utvecklingen från små dunbollar till
de där lite taniga tonårsfåglarna.
Kvällen är kvalmig, inte alls så där höstig som morgonen var.
Bara mörkret som kryper allt närmare från skogen skvallrar om
att det är sensommar, snart höst.
Precis innan det blir mörkt flyger fladdermössen omkring.
De samlas i kvällens sista ljus, det som solnedgången speglar
i havet och återger som ett milt kvarglömt sken.
Skogen är redan mörk.
Myggorna börjar ina, men märkligt nog så verkar de inte
intresserade av att bita, får sitta i ro på verandan.
Det är så stilla, så mörkt och tyst, bara myggor och
syrsorna låter. På håll en liten motorbåt som puttrar hemåt
i den sena kvällen. Måsarna på skäret orkar ännu skräna till
lite några irriterande skrän innan de också tystnar för natten.
Själv sitter jag kvar ännu en stund.
Och bara är. Om en stund blir det fredag.
En alldeles vanlig fredag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar