SYLVI - DEN FEMTE ÅRSTIDEN

Häromdagen snubblade jag över begreppet Den Femte Årstiden. 

På finska har den det bedårande namnet SYLVI som kommer

av de sammansatta finska orden SYksy och taLVI, dvs höst och vinter. 

Den femte årstiden, SYLVI, är gränslandet mellan höst och vinter. Här

i södra Finland kunde man kalla det november, men det är ändå inte som en

viss månad. Det är mer som hur det är ute i naturen. Naturen styr när det är

SYLVI. Den infinner sig efter att löven dalat, men innan snön. 

Men den femte årstiden är inte bara något som sker därute. Det sker, eller borde

tillåtas ske, inne i oss också. Inombord hos dig och mig. 

Jag vet att många förbannar mörkret och diset och avsaknaden av färg och ljus, 

men samtidigt kan november faktiskt vara en välsignelse. 

Jo, du läste rätt...

Vi borde lyssna och lära oss av naturen. När allt blir dämpat och lugnt därute borde vi 

inte då ta tillvara på den stunden och tillåta oss själva också att bli dämpade och lugna? 

Ljuset tas ifrån oss, men samtidigt ger oss mörkret en möjlighet till samma stillhet och ro 

som naturen därute lever i just nu. Naturen sjunker i en vila, en återhämtningsfas,

varför skulle inte också vi unna oss det? 

Tänk detta som en tid som inte ställer några som helst krav, den bara är. 

Den totalt kravlösa femte årstiden. 

Jag tror vi alla faktiskt behöver november. 

Tiden då vi kan tillåtas andas långsamt, vila eller 

som någon uttryckte det: 

"återställa oss själva till fabriksinställningen".

Ge oss själva en mjuk och snäll omstart. 

Det är därför november finns. 

*

Och sist men absolut inte minst, snarare tvärtom! 

Ett stort tack för grattisarna till min examen i det förra inlägget! 

Hade ni varit här hade ni alla fått en varm kram.

Det är också sådant man behöver i november!