HUNDGLÄDJE…

…stundvis, eller kanske mer periodvis, kan jag känna av lite dåligt samvete

för att jag tidvis har alldeles för lite tid att ge min lite smågalna hund

den uppmärksamhet hon förtjänar.

Men hon är så himla go´ så hon finner sig i att jag ibland har för många andra bollar i

luften för att hinna bolla hennes bollar också.

Hon nöjer sig med, eller åtminstone finner sig i, att vårt umgänge ibland bara består av

att släpa på en disträ matte som går i sina egna tankar på en promenad genom byn.

Det är som om hon skulle förstå att vi har våra olika syften av promenaderna.

Hon får snusa runt och hålla på med sitt hund-stuff, och jag, som matte, får 

tassa med och hålla på med mitt stuff, dvs låta tankarna vandra i takt med stegen.

Människans bästa vän. Så där härligt lyhörd för stämningar, utan krav.

Och en sådan (hårig) vänskap skall ju belönas. Inte sant?

Och det finns absolut inget som gör min hund mer lycklig än ett 

sådant där "påkört" mjukisdjur som piper, iallafall i en kvart...

Tänk att någon kan bli helt vimmelkantig av lycka att få rusa runt, runt i trädgården med

en överkörd skunk, som slutat pipa, i munnen.

Det är liksom ingen hejd på glädjen!

Ibland hålls man inte ens inom bildramarna, för att inte tala om andra ramar!

Det går inte att ta miste på den här lyckan...

Man kan nästan känna den där känslan att nästan få flyga fram av pur glädje!

Tankfulla promenader i all ära liksom, men att riktigt få rusa av sig - det är livet det!

Och en matte kan bara hålla med. 

När leken med allt spring och skutt och hopp är över,

lägger sig hunden lyckligt slut, lite andfådd, och tillfredsställd i gräset

för att sådär avslappnad skönt tugga på sin skunk.

Hur härligt är det inte att kunna glädjas över "små saker"?

Egentligen?

Hundar kan det - kanske också vi tvåbenta kunde lära oss av dem?

Att ta för sig i stunden just nu.

Det där tjatiga…carpe diem, ni vet?

Hur knepigt kan det ändå vara? Om också en hund klarar av det med glans, typ?

Fast okej…vi kanske behöver något annat än "överkörda skunkar"

men så himla svårt skall det väl inte behöva vara?

Att finna det där lilla som gör just den här dagen lite extra.

Det skall jag försöka lära mig av hunden.

Lite så tänker jag, idag.