…och kall. Och regnig. Och egentligen inte så mycket till sommar alls.
När regnet bara vräker ner och temperaturen med nöd och näppe orkar ta
sig över 10-strecket, ja då är det dags att ta till lite extra vitaminer!
Odlade blåbär är faktiskt skamlöst höga i pris, men också
skamlöst goda!
Och just idag kände jag att en halv liter blåbär sitter väldans bra!
Mina semesterplaner har blivit rejält ruggade.
Eftersom brorsan blivit rätt dålig, och ja, han skall alltså flytta om en
dryg vecka så rycker flytt-akuten i form av mig in och kavlar upp ärmarna.
Och då sitter lite extra vitaminer riktigt bra!
Kosta vad det kosta vill. Lite så!
Idag hade jag en mellan-dag i det flyttprojektet.
Eftersom jag flyttat rätt ofta
under de senaste åren, så kan jag väl nästan titulera mig som lite flytt-pro och
ställer naturligtvis upp när det behövs!
Inte så att jag speciellt älskar vare sig flyttar eller att flytta, men
de flesta misstag är jag rätt bra på att undvika i alla fall.
Här hos mig flyttas det inte så där väldans mycket!
Lillungen har flyttat ut till sitt sommarresidens, dvs han har
helt lagt beslag på min ateljé i det gamla torpet, och på något sätt har jag en
vild känsla av att det, i år igen, blir något helt annat än ateljé av hela ateljén.
Någon gång har jag en liten fånig tanke om att ha både tid och utrymme att
faktiskt rigga upp ett staffli där och plocka fram penslar och färger.
Eller tända en brasa i den gamla spisen och sätta
mig ner för att skriva…något. Mina memoarer?
Men så är det alltså inte nu.
Ateljén är överöst av tonåringens datautrustning, av hans trumset,
och annat som killar i tonåren tycker att man absolut måste omge sig med…
Och så finns där en massa överflödiga grejer som
brorsan vare sig vill eller kan ta med sig och som jag i ett ytterst svagt ögonblick
lovat ta hand om och någon gång sälja på loppis…
Min bror har med så kallad "mycket generös hand" lastat över en hel del
grejer från vårt gemensamma barndomshem på mig.
Saker som har ett minnesvärde för oss (eller mer för mig - han är ju en karl..;))
Men saker som dessvärre tar en hel del plats.
Och jag vet inte om jag ändå har hjärta att sälja den där galet fina, handbroderade
duken, som min mamma ärvde på 50-talet, och som hon aldrig nämndes
använda, och som jag inte heller kommer att använda och som
mina barn aldrig någonsin kommer att använda, men som bär en
historia, en berättelse, i sina stygn och spetsar som bara vi vet om.
Hur fånig får man vara?
Men ändå tänker jag, hur förmedla den historia som finns i
dessa ting?
Ting, rätt värdelösa i slantar räknat, men ändå värdefulla - för oss som vet.
Leker ibland med tanken att skriva ner alla dessa berättelser.
Lite som en bruksanvisning för kommande.
För generationen efter mig har kanske inte så mycket, vare sig kort eller brev,
att gå efter när de börjar forska i sitt förflutna, som vi haft.
För alla gör det vid något skede,
någon gång blir man nyfiken på det som varit för att förstå sig själv.
Och vem kan nu egentligen läsa något ur någons facebook-profil?
De flesta jag känner är ändå rätt opersonliga där.
Eller åtminstone återhållsamma om sitt "verkliga" liv, det som är och det som varit.
Kanske man borde skriva en alldeles egen blogg om allt det man vet?
Om tider som varit och om människor som gått.
Kanske man borde göra det ja, en sådan här kall och lite blek sommar
då regnet piskar mot fönsterrutan och åskan mullrar stilla på håll?
Kanske jag gör det! Men först skall jag hjälpa brorsan att flytta.
Och kanske ge mig iväg på en tur - om tid ges…
Att sådant idag, från;
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar