I VITSIPPANS TID...

...samma stigar, samma årstid, men olika följeslagare, kom jag på en kväll när jag äntligen kom iväg med valpen till den närliggande skogsväg, som legat i vila under snön de senaste...åtta månaderna...;)

Men nu, i vitsippans tid kom vi iväg.

Nu har marken torkat upp såpass att det går att ta sig fram.

För två år sedan gick jag samma stig, lite mer vår var det då...

om det kan du läsa HÄR.

Nu hade jag en ny följeslagare. Men det var ändå samma känsla. Lyckan över att igen ha en hund med samma lyhördhet, med samma samhörighet.

Det är glädje. Det är lycka.

När man märker att inkallningen funkar, att man lyckats bygga upp en kontakt som ja, bara känns så bra!

Då blir man fånigt glad!

När man, som jag, gärna släpar på kameran är det skönt med en hund som man kan ha lös och som stannar och väntar medan matte skall fota.

Jag har inga behov av en hund som sätter sig i exakt vinkel alla gånger,

men jag vill gärna ha en hund som jag vet är lyhörd.

Och så känns det nu :)

Det är alltid en liten test, dessa första gånger man släpper hunden fri och det finns störande moment,

det finns lockande dofter, det finns en frihet från koppel.

Och ändå är lyhördheten där.

Som hundägare ler man med hela kroppen.

Det är inte hundra, det är det aldrig med djur, men det finns där.  

Något som skapats med tid, tålamod och träning.

Hundägarens Tre T:n.

Så ett T till.

T som i TUVstarr.

Ännu sover tuvan sin djupaste sömn.

Till min sorg märker jag att det nu bara finns en endaste tuva kvar!

Vad har hänt, för två år sedan var det flere...?

Det är i de här vyerna jag tar mina kvällspromenader - nu när snön smält alltså. Under de långa månader av snö, var jag tvingad till tråkiga promenadvägar mellan snötäckta hus och trädgårdar.

Men nu är det annat :) !

Låt vara att en valp som inte upplevt så mycket annat än snö mer än gärna kastar sig i de fjuttiga små snöhögar som finns här och där...trots att temperaturen här nu varit runt + 20 i flere dar...

På de flesta ställen har snön förvandlats till pölar, härliga, leriga pölar...I brist på snö passar de också bra en våryr valp! Om det sedan passar matte är en annan historia....

Eller matte nog, men kanske inte den vita inredning hon envisas med att ha.

Kombinationen mellan levnadsglad valp och vita soffor...

tja, vad gör man när båda är det man uppskattar och vill ha i sitt liv...

Nu väntar en vecka med däckbyte på bil, saker skall lämnas in på loppis (städat i källaren :))

Vintermattorna skall bytas ut, utemöblerna plockas fram, grillen naturligtvis. Krukorna tvättas.

Och så skall det bli långa och sköna skogspromenader i vårkvällen.

I vitsippans tid.

det skall M och hennes fåniga valp.

kram