...blev allt det vita därute när temperaturen klättrade över plusstrecket efter veckotal av kyla och snöfall.
Skönt att inte behöva känna hur skinnet skrynklar ihop sig över näsan när man sticker ut den utanför dörren, men i samma veva förvann en stor del av vinterns skönhet.
Men det är övergående denna gråhet - snart blir det kallt - och meeeera snö!
Inomhus är gråheten alldeles tydligt av en mer bestående natur. Förirrade mig till diverse butiker här för någon dag sedan, och hur det nu kom sig så kom jag ut därifrån med både en och två kassar med
Absolut Livsnödvändiga Prylar.
Och de var alla gråa.
Men grått är också en färg. Inte en sprudlande färg, men en färg.
Utan att jag det minsta tänkt på saken så var precis allt jag köpt av ullig, grå natur.
Ja, förutom mina hett efterlängtade blinipannor som inte var speciellt ulliga - mer gulliga då - men grå var de dock!
Faktum var, att det var de jag var på jakt efter, men sedan...Tja, ni vet hur det kan gå ibland? Det bara liksom slinker med nåt smått av det ena och det andra.
När jag sedan satt i bilen och körde hem råkade jag lyssna på ett radioprogram om en undersökning som kunnat påvisa att människan inte alls blir så tillfredställd av att shoppa som man tidigare trott. Att det egentligen är ett synnerligen snabbt övergående rus. Man hade också undersökt hur mycket vi egentligen shoppar utan att vi verkligen behöver det, på något plan. Vi shoppar ibland utan att det vi köpt fyller ett direkt behov. Varken ett praktiskt behov av något eller ens ett emotionellt behov. Vi gör det också av pur ovana!
Tyvärr hörde jag bara slutklämmen av intervjun, men det fick mig att lite snegla på min kasse med dessa gråa ting. Behövde jag verkligen dessa - på nåt plan.
Blinipannor? Tja, jo...kanske? Jag har stekt blinier alla år - i min plättpanna. Helt ok, men det ÄR ju inte samma som att få dem sådär lagom stora och tjocka och frasiga och aaahhh. Jo, blinipannor behöver jag nog!
Sittdynor i ulligaste vintersköna tyget? Här blir det redan lite svårare. Vad skall jag ha dem till. Jo, jag tänkte att sedan när och om snön nångång smälter så att jag kan sätta mig på trappan och vända näsan mot vårsolen och njuta av mitt kaffe utan att frysa aktern av mig. Skulle inte nåt annat jag redan har kört samma funktion? Jodå, men dehär har den rätta sköna vinterkänslan....
Hmmm...inte helt övertygande, eller?
Pannlappar? Absolut! Inte det minsta tvivel på behov här. De gamla var så fläckiga av obestämbara fläckar som inget dundertvättmedel i världen rår på. Klart igenom kontrollen!
Tallriksunderlägg/tabletter? Krhmmm...nu blir det riktigt kritiskt. Jag menar, jag brukar inte ens använda tabletter! Jag tycker bara de åker omkring på bordet och...ja, de är liksom inte riktigt min grej. Men ändå låg det nu fyra runda, ulliga, gråa sådana i kassen på väg hem till mig - och bara för att de hade den där gråa, ulliga känslan som jag just idag var så förtjust i.
Ups!
Jag fick mig nog en liten tankeställare. Även om jag kommer att använda allt jag köpte - också tabletterna, som jag tom tycker att är riktigt, riktigt fina på mitt bord. Så var det med lite eftertanke jag pillade på mina inköp när jag kom hem.
Nu räknar jag mig inte till dem som ens tycker om att gå-och-shoppa speciellt mycket. Jag släpar mig till en butik oftast först när jag behöver nåt. Men då kan det faktiskt hända, som nu, att det fastnar lite extra i kärran. Och visst SER två, små blinipannor i en gigantisk shoppingvagn lite vilsna ut. Så kan det ju inte vara, hehehe?
Så, nu tänkte jag faktiskt försöka ha en shoppingfridlyst månad. Bara vara lite medveten på vad jag släpar hem. Följa upp lite grann vad som så lätt skulle slinka med - men som jag tänker låta bli.
Som ett litet infall?
Ett infall som kommer att göra lite gott för naturen, för medvetenheten vad som är nödvändigt, och sist men inte minst för min plånbok, hahaha!
Jap, det skall jag testa på!
Denhär lilla "uttern" behöver få ett nytt halsband, men sedan kör jag igång!
Skall bli riktigt intressant att se vilka grejor jag kommer att skippa som totalt onödiga trots att jag kunde tänka mig köpa dem. Och vilka saker som jag inte helt enkelt bara kan lämna kvar i butiken, trots att jag förmodligen kommer att överleva utan dem. Åtminstone en månad.
Ljus är en sån produkt.
Men ljus räknas väl nästan till livsmedel? Visst?
Om jag köper dem i en livsmedelsaffär? Visst???
Fortsättning följer...
kram
M
3 kommentarer:
Härligt inlägg. Visst är det så ibland att man kommer hem med mer än man tänkt sig... Ha en fin dag Gela
Heja dig!
Förstår precis dina tankar om shopping.
I min mindfulnessvärld så är detta beteende styrt av det som vi kallar egot, och det blir aldrig nöjt. Bara för korta stunder.
Mer, mer, mer...
För mig känns det givande att se det här (egot) i mig själv och andra, och börja fundera på vad som händer om jag inte hela tiden "lyder" egots röst om att skaffa mer saker.
Jag tror att egot är något som håller oss i sitt grepp - oss alla. Om vi då kan lägga märke till det, så kan vi också hitta det andra som vi verkligen är, det som finns inuti.
Närvaron i oss själva, det som ÄR.
Detta kan vi träna upp genom mindfulnessövningar - om vi vill. :)
Jag är glad för din reflektion!
Hej, nu vet jag vad jag gör under kaffepausen :) Kram Tina
Skicka en kommentar