I KRIG OCH KÄRLEK...

...och i svampskogen är allt tillåtet.

Skogarna formligen svämmar över av svamp! Man ramlar över, traskar in i den ena läckerheten efter den andra. Ett år som nu borde man gå en svampkurs - alla svampar som har gömt sina sporer i vår jord verkar visa upp sig nu!

Så det blir mycket svampsnack i korridorerna, och senaste veckan har jag lärt mig en massa nytt! Nä, nä inte nya svamparter - vilket i och för sig skulle vara tacksamt, jag kan mina fem,sju,tolv svampar som jag lärde mig som barn.

Nej, jag talar om alla knep att gömma sina fyndställen! Om kantarellerna är pyttesmå, kan man gömma dem under kvistar och grenar på ett sätt att det ser naturligt ut.

(Sen gäller det att hitta tillbaka dit...men det är kanske bara jag som har problem med det???)

Och så kan man hoppa över det där med att grovrensa svampen i skogen, så man inte lämnar spår efter sig. Eller en lite förbättrad version av samma - man går till ett annat ställe och rensar svampen där - så att den som traskar samma stig senare tror att SvampStället är just där...

Tänk, jag har aldrig tänkt på dethär sättet. Jag saknar kantarelletikett helt tydligt;)

Men OM jag nu kommer på någons kantarell gömma?

Kommer jag att känna att jag är ute i olovligt syfte?

Någon före mig har hittat stället och hyggligt nog lämnat kantarellerna kvar för att växa till sig. Är det ok för mig då att plocka dem? Och hur vet jag om dendär grenen faktiskt av en händelse råkat ramla ner över kantarelerna eller om det hela är konstfullt arrangerat???

Det är knepigt dethär!

Skönt att skogen är så proppfull av allt möjligt gott, så jag kan koncentrera mig på de kantareller som står där i den soliga gläntan, viftar med sina gula kjolar och bara hojtar åt mig;

Kom hitåt, här är vi!!!

Kantarellsås i går, kantarellsoppa idag. Snart svampvägrar min familj. Men när jag nu bara älskar den där hösttunga skogsdoften som sprider sig i köket när man tillreder svamp.

(Förresten, en vårdslös stänk av madeira i kantarellsoppan är inte fel! )

Ljusen är tända, regner knattrar utanför fönstret, katterna spinner i stolen brevid och min gamla hund storsnarkar på golvet.

Borde tända en brasa - men det är ju så varmt ute, så det väntar jag lite med ännu.

Hösten är faktiskt inte så tokig!

Inte alls!

Ha en skön vecka alla!!!

kram M.

P.s Storungen har fått sina tänder lappade, näsan ser nästan normal ut, och ögat som tidigare var svullet skiftar numera bara i plommonlila - eller plommongult. Båda passar in;)

Polisanmälan är gjord, bara den manliga självkänslan har fått sig en törn för att han räddades av ett gäng med TJEJER...Kaxigt tyckte han de kunde ha dröjt innan de kom rusande så han skulle ha...*stööön* Ja, se karlar!!!

(tack ändå, tjejer!)