10 000 STEG...

...eller ännu hellre 12 000 steg borde man traska om dagen för att må bra. Med ett relativt stillasittande arbete, även om jag emellanåt springer som en skållad råtta mellan datorn, printern, kopieringsmaskinen och inte att förglömma kaffeautomaten, har jag fullt upp att nå upp till 10 000 steg. Puh!

Mina arbetskompisar lyckades utan större ansträngning lura med mig på någon form av kampanj som går ut på att samla ihop så många steg som möjligt under en månad. Och så gick det till att jag utan att (igen, än en gång) alls tänka efter utropade:

- Ja, men det är KLART att jag är med!!!

Följaktligen finner jag mig numera traska mer eller mindre planlöstomkring varenda lediga stund för att få ihop mina 10 000 (helst 12 000 ) steg varje dag.

Lillungen och hans kompis samlade in ekollon igår, och undrade om jag ville hjälpa dem.

- NEEEJ, hinner inte - jag skall ut och gå! Hejdå!

(Vad exakt de skulle ha ekollonen till förblev lite oklart, men jag hittade dem på verandabordet i morse. Kanske det var lite oklart för dem med?)

Söndagsmorgonen inledde jag med att städa upp vid mitt arbetsbord - och lite höstmysa till det för mig. Inte för att jag lär ha tid att sitta där inte...men ändå;)

Nixnax. Ut och traska - steg efter steg efter steg. Nu kan jag ju inte påstå att det skulle vara en sådär väldans stor uppoffring för mig när jag ger mig ut i det alldeles underbara september vädret - snarare tvärtom!

Idag valde jag ändå att kasta mig på cykeln och trampa iväg. En halvtimmes cykling ger 2700 steg. Så nu vet ni det också:)

Jag gillar att cykla för då kommer man liksom lite längre än bara i hemknutarna och nu behöver jag faktiskt inte cykla så rysligt långt för att komma till verkligt intressanta miljöer.

Det blev en tur runt i kulturbyggden...Bland annat cyklade jag förbi Sjundby slott. Har haft möjligheten att besöka slottet (som alltså är ett privat hem) några gånger under årens lopp - och jag lovar er, om det inte spökar här - då spökar det inte nånstans. Ett tag när jag var där med några barn (egna och andras) tog slottsfrun ner barnen till källaren och berättade kuuuusliga historier. När ungarna kom upp igen stod håret på ända på dem allihop, ögonen var stora som tefat och en av pojkarna viskade:

- Jag var så rädd, så jag trodde mitt hjärta skulle svimma!

Här skall ni få lite historia om slottet serverad:

Sjundby slott
På åavsnittet mellan Tjusträsk och Vikträsk finns en fors intill vilken Jakob Henriksson (också kallad Jakob Hästesko) ca år 1560 lät bygga ett gråstensslott. I Sjundby slotts historia talas både om ätterna Horn och Tott liksom även om Karin Månsdotters dotter Sigrid. Ätten Adlercreutz, som härstammar från Lojo, har redan i nästan trehundra år ägt herrgården med undantag av Porkala-parentesen, då ryssarna hade det i sin besittning.
På en av uthusbyggnaderna kan man fortfarande läsa en rysk text som är en order till de sovjetiska soldaterna. Efter grundliga reparationer fungerar slottet igen som privathem för ättlingar till släkten Adlercreutz.
Invid bron över forsen står ett spannmålsmagasin från 1700-talet. Längre ned finns ett kraftverk, vars elturbiner producerar elektricitet till slottet då vattentillflödet är tillräckligt.

Sedan trampade jag vidare på mer eller mindre gropiga sandvägar. När jag tar den här rundan kommer några riktigt mördande backar emot. Jag ler varje gång jag trampar med blodsmak i munnen uppför dessa helvetesbackar när jag kommer ihåg hur jag engång för många år sedan hade lillungen bak på cykeln och han knackade mig otåligt i ryggen och påpekade att han gärna nog åkte lite fortare för att känna vinden i ansiktet!

- Vänta bara, pust, flämt....väste jag mellan tänderna.

Numera vägrar han cykla med mig den vägen. Men så sitter han ju inte heller därbak numera, muahahahaaaa...

Efter cykelturen hade jag tänkt ta itu med att rensa lite på gångarna i trädgården. Ogräsen vägrar ju att tro att det är höst och de skall SLUTA VÄXA!!!

Men hur det nu kom sig så hittade jag mig själv fotande diverse blad och spindelnät och fröställningar och bär istället. Men, tänkte jag - man samlar in massor med steg när jag knatar omkring i trädgården. Istället för att relativt stillastående rycka i ogräs...Logiskt?

Nja, kanske inte, men vad gör det?

Efter att ha dansat i köket till takten av "du tror inte på dethär eller hur, men visan handlar om okända djur..." framförd av lillungen, medan han åt sitt kvällsmål, har jag kommit upp till 13 399 steg i dag. Nu är det bara för mig att krypa i säng - då blir det 17 steg till;)

Ha en skööön vecka alla sköööna!

M.