SEPTEMBERLYCKA...

...för mig, är dessa dagar i skogen. Sen har det inte så stor skillnad för mig om mitt "byte" består av bär, svampar eller foton eller bara en skön promenad med hunden. Oftast är jag utrustad för alla eventualitet och släpar med mig korg, kamera och hund till skogen.


Sedan är det bara att ta för sig det som kommer emot. Lite knepigt blev det nu när det fanns gott om både bär, svamp - och allt möjligt intressant att fota. Tur att min hund redan är så till åren, så det störde henne föga att vi nästan hela tiden stannade upp för att plocka bär, svampar eller annars bara krypa omkring i terrängen för att fota det ena och det andra. För något år sedan skulle hon efter en stund gett till ett otåligt "vuff" om jag stannade för länge på samma ställe, men nu lade hon sig förnöjt ner i mossan och njöt av den varma septembersolen.



Ibland var det glest mellan lingonen, men sedan fanns det ju dehär röda tuvorna som bara lyste som stoppmärken i mossan.


Och så svamparna...Jag brukar roa mig med att ibland ta en bild av svampen innan den åker ner i korgen. Men jag har också fotat svampar som jag inte har en aaaning om vad det är - annat än att det är en svamp. Så plocka för guds skull inte alla de svampar jag visar här...då kan det bli väldans, väldans ont i magen...


Soppar tycker jag om! De är liksom så sympatiska i sin form, och så blir det ju väldans mycket svamp av bara några stycken.


Vid stugknuten har lite vildvin förivrat sig och gett sig på upptäcktsfärd uppför tallen stam. Fint! Egentligen strävar jag till att ha det riktigt naturligt runt stugan, inga rabatter (på berget...) eller buskar, men ett litet vildvin kunde jag inte motstå...



Små, små anspråkslösa svampar får ställa sig i rampljuset för en stund.


Andra små svampar verkar vara riktiga doldisar, som dessutom sett till att ett skyddsnät riggats utanför ingången...;)



Okej, små sniglar! Kalasa ni på dendär så tar jag nån lite fräschare svamp om det passar?


Som de här till exempel...vem är det som gömmer sig där???


Och sen - en hel kantarellstig! Alla är inte så blyga av sig...


Tja...så mycket lingon blev det ju inte plockat. Det finns ju så mycket annat som pockar på min uppmärksamhet därute i skogen...


Hösten är så mycket mer än bara färger, den är doft och smak och stämning och ljud.

Jag vill hålla fast i dessa härliga september dagar...men det känns nästan som om de skulle fly för hastigt.

Jag håller med Tove Jansson som sagt:

*Det är alldeles för lätt att älska våren. Med tiden tycker man mer om hösten*

Så är det för mig. Fast inte riktigt - jag har nog alltid älskat hösten.

Kram, M.

2 kommentarer:

Livet på Vestergård sa...

Oj vilka fina bilder du fick på din skogspromenad ! Tänk vilket intressant liv som pågår i skogen med alla små och större djur, växter mm :)
Jag kan nog hålla med Tove Jansson litegrann för jag märker att jag börjar tycka om hösten mer och mer.
Ha det bra!

S o F sa...

Härlig stämning hos dig...som alltid! :)

Våren är fin och hösten är en höjdare. Håller med Tove Jansson, för mig har det nog blivit så efter 35-års åldern, eller nåt.

Hoppas att det är ok att jag direkt lånar det "ordspråket" av Tove och lägger in det hos mig också.

Varma hösthälsningar!