KALENDERN GÅR HÖSTERUT

Det känns inte riktigt klokt att det precis strax är oktober! 

September har bara rusat förbi och det utan att jag gjort något speciellt alls! 

Är det så här det är att vara pensionär, undrar jag och märker att mina

dagar bara flyter iväg utan att jag ens riktigt märker det. Okej, jag unnar

mig långa sovmorgnar och långfrukostar lite titt som tätt och det tycker jag 

faktiskt jag är lite värd också! 

Har inte ens börjat fundera på att försöka hitta ett nytt jobb, nej den här 

hösten har jag tänkt ge mig själv. 

Sitter på stugan, ute på den sk "bakre terrassen", den mot skogen. Jag hör hund-

skall på håll, och ett skott. Det är jakt på gång. 

Det känns fortfarande lite avigt att kunna ge sig iväg till stugan när som helst,

som tex en onsdag. Vilket jag gjorde. Jo, jag kunde ju tidigare också jobba

från stugan, men det krävde ändå att packa ner hela jobbarsenalen och oftast 

kändes det inte mödan värt för bara några dagar. 

Men nu har vi varit här i några dagar och jag har rensat upp i rabatterna, 

städat upp i odlingslådorna och skördat de sista örterna. 

Lillungen kom ut igårkväll. Har knappt sett skymten av honom på

ett par månader då han både studerar, sommarjobbar 

(fast det tog slut förra weekenden) och gör sin obligatoriska praktik. 

Han fortsatte efter smed-studierna med att utbilda sig till svetsare, och

det är väldans praktiskt med en praktiker i familjen! 

Vår fina, och sylvassa, häcksax, som vi också använder till att

klippa vass nere vid stranden med har fått ett nytt handtag av stål. 

Det gamla av trä mådde inte så bra av att bli blött lite nu och då, men nu

är det problemet löst. Tror att det är med träskaft på verktyg lite samma som med

moderna fönster. Kvaliteten på virket är inte vad det var förr då man valde 

bra tättvuxet virke till både fönsterbågar och verktyg. 

Den här häcksaxens bett är mycket bra, men träskaftet höll bara ett par år. 

Och jo, det förvarades nog torrt i lidret. 

Eftersom det har börjat bli lite trångt i mina rabatter så tänkte jag göra 

ett litet experiment. Snubblade över storpack av både krokus och snödroppe till

en nedsatt peng och kunde inte riktigt motstå...

Skall testa med att sätta lökarna i det gamla tråget som jag har.

I min fantasi sticker där i vår upp en liten "äng" av krokus och snö-

droppar. Eller så inte...återstår att se. Nästa vår! 

Tills dess, tänkte jag skriva, men även om jag varit lite lat med

skrivande nu i september så lär jag nog sätta mig vid tangentbordet

lite oftare bara vädret jagar mig inomhus! 

Kram från Maggi

 

LITE SOLGULT BLAND REGN OCH DIS

Jag är inte helt på det klara om det faktiskt varit så sjuttons regnigt den senaste tiden, 

eller om det bara är nåt jag inbillat mig? Kanske det ändå varit det slår jag fast

när jag idag i samband med besök i matbutiken passade på att köra till en av mina

favorit naturstigar och märkte att den var bara lera, snorhal lera. 

Det är en inte så välunderhållen (och välkänd) vandringsled så man får ta det som det är

och inse att om man inte vill halka omkring i lera till anklarna så är det bara att vända. 

Så regnat - det har det - inte bara nåt jag hittade på. 

Åkte i stället hemåt. Och precis då jag kurvar in på parkeringsplatsen plingar det till

i telefonen. Gubben skriver: Kunde du köpa nåt gott till kaffet? 

Han kunde inte ha kommit på det snäppet tidigare. Tänker inte vända. 

Gaaah!!! 

Jag är inte så ivrig själv på sötsaker till kaffet, eller ens kaffet i sig, men gubben har blivit en 

riktigt liten söt-bulle-gris på äldre dar. Kunde han liksom inte bara skrivit det där liiite tidigare

suckar jag inom mig, men så minns jag att jag minsann i ett svagt ögonblick köpt hem jäst. 

I ett möjligen lika svagt ögonblick hade nämligen lillungen undrat om jag kunde lära honom

att baka matbröd. Att han bad mig om det är mycket förvirrande för jag har aldrig varit

speciellt duktig eller ens ivrig på att baka, men vill nu inte ta och söndra gossens illusion

om en bakande mor. Gudarna vet varifrån han fått det intrycket? 

Kanske för att jag ändå är en hyfsad kock så där i övrigt? 

Nåväl, det har visat sig att han inte sen heller haft tid för en bak-session så jästen

låg ju och väntade på sin tur där i kylskåpet. 

Sagt och gjort. Jästen blev använd och gubben är till sig och från sig 

av lycka över att ha ett rejält gäng kanelbullar med ett mycket varierande utseende att 

plocka fram från frysen närhelst bulla-suget slår till. 

Och jag fick känna mig lite duktig och husmoderlig och så där. 

Och jo, jag skall jobba på utseendet av bullarna. Men smaken är det inget större fel på. 

Och pärlsocker skall jag också köpa. Det håller ju ett decennium eller två, inte sant? 

Men så jag har till nästa gång...

Vi, och nu menar jag verkligen vi, stävar efter att ha färska blommor till veckoslutet 

på vårt matbord. Gubben köper minst lik ofta blommor hem som jag. 

Matbordet är det första man ser när man stiger in i tamburen hos oss, 

och man ser det från biblioteket som tillika är gubbens kontor

och jag ser det från mitt älskade soffhörn i vardagsrummet. 

En optimal plats för en veckobukett! 

Gult är fult är ju min devis, men just solrosor älskar jag. 

(ja, och kanske narcisser på våren) 

De lyser upp som små, eller rätt så tilltagna, solar när vädret är lite disigt 

och grått. Kanske är det just så att gult behövs när tillvaron är som mest grå?

Och att man ibland behöver få frossa i lite ugnsvarma kanelbullar? 

Bara för att...

Kram från Maggi

 

 

OM ATT KONSUMERA - BRA ELLER DÅLIGT

 

En av de absolut största fördelarna som jag haft på min

arbetsplats är att jag sedan dag ett på pandemin har kunnat jobba

på distans, och har haft förmånen att få fortsätta med det. 

Har haft, skrev jag, för att företaget som jag jobbat på har blivit 

uppköpt av ett bolag vars strategi är att köpa upp mindre bolag

inom den bransch jag jobbat i. Och ja...det fanns inte plats för

det jobb jag gjort i det nya bolaget så nu är jag utan arbete. 

Det är ingen större katastrof så där personligen, och osäker om jag 

ens hade velat fortsätta i det nya bolaget med helt andra premisser. 

På sikt hade både möjligheten att arbeta deltid och på distans tagits bort?

Många är de företag som nu vill locka sina arbetstagare alltmer tillbaka 

till kontoret, också de vars arbete oftast ändå är "ensamarbete" i form av

analys och annat som ofta kräver att man får koncentrera sig. 

Men jag blir onekligen lite provocerad då en av orsakerna för att man

vill ha arbetstagarna tillbaka till kontoren är - förutom att man kan kontrollera 

och visa sin makt - att man vill att arbetstagarna skall konsumera mer. 

Köpa snyggare kläder, äta mer ute på lunchrestaurangerna, spontan-shoppa 

när man stressad hastar hem från jobbet. 

Kanske är det så? Att vi måste konsumera mer för att hålla ett samhälle i

rullning? Men ibland tänker jag att är det nu sedan så sunt? 

Jo, jag vet...vi är alldeles för många människor för att vi skulle kunna gå 

tillbaka i utvecklingen, alla behöver ju en arbetsplats och visst ger 

konsumtion arbetsplatser men ändå känns det lite knasigt. 

I bl.a. Japan har man vaknat till att människorna där konsumerar allt mindre och

man vet inte riktigt varför. För att de har tröttnat på den eviga hetsen kring allt nytt

och allt man "måste" ha. 

Att ständigt hålla på att konsumera gör oss inte speciellt lyckliga. För stunden kanske

men det är nog bara ett övergående rus för de flesta av oss. Men då har vi

ändå gjort av med pengar. Liten slant eller stor sedel, spelar ingen roll. 

Vi har ofta ändå konsumerat på något som inte egentligen var oss viktigt. 

Läste en artikel där man kommit fram till att våra hjärnor egentligen

mår bäst när vi är lite snåla. Så där som människan alltid behövt vara för att 

överleva. Under större delen av mänskligheten har det inte funnit ett överflöd. 

Möjligen för någon enstaka person, men under många generationer bakåt i tiden

har man haft fördel av att vara lite gnidisk med pengarna. Eller vad man nu hade

för ägodelar. Och vår "stenåldershjärna" gillar det. Sparsamhet ger oss, enligt forskningen, 

en längre tids tillfredsställande än vad snabba köp gör. Jag tycker det är en otroligt

spännande tanke. Att vi skulle må bättre om vi konsumerade mindre. 

Nu kan man ju tycka att lätt har jag att säga som har en hyfsat stabil ekonomi, 

ett hem som jag under årens lopp fyllt med möbler och ting som jag gillar

och som det skall mycket till för att någon skall ta ifrån mig. 

Och säkert har åldern min också en bidragande orsak till att jag kan

luta mig bakåt och tycka att det är så bra så som det är. 

Men om man nu frånser från min situation och tänker lite bredare. 

Tänk om man skulle bejaka den där uråldershjärnan som vill att man skall 

vara sparsam och strunta i fanskapet på axeln som ständigt viskar åt en att

man skall skaffa mer - för att man skall skaffa mer. Man skall shoppa. För att. 

Har en hel del tankar om just konsumtion som snurrar i huvudet på mig, 

men jag skall avsluta här för idag. Får nog återkomma till mer tankar i ämnet 

om ett tag, en annan dag. Nu skall jag gå och kolla att inte min katt

äter upp all mat som är avsedd för för fina kattgäst, Bertha. 

Hon är på alla plan väldigt mycket försiktigare än våran Iris så hon är ännu

lite blyg av sig och håller sig på lagom avstånd. 

Inte läge ännu att klämma upp en kamera i morrhåren på henne liksom! 

Kram från Maggi

DISIGT OCH VARMT ÄR DET

De senaste dagarna har det vart otroligt disigt tills långt in på

eftermiddagen. Nu är bilden från skärgården, men precis lika disigt

har det varit här hemma vid sjön. 

Det har också varit överraskande varmt, nästan kvalmigt. 

Även nätterna har varit ovanligt varma för årstiden. 

Jag som redan längtar till hösten och de där krispiga dagarna har

lite svårt att helt uppskatta denna plötsliga brittsommar. 

Eftersom vi varit på stugan i dryga två månader så var det lite glest med

överlevande växter på balkongen när vi kom hem. Endast en kruka med

rödbladig alunrot och en liten kruka med taklök hade överlevt tillvaron 

på den heta inglasade balkongen. 

De fick sätta färgen för övriga växter och då blev det en blågrå en

som fick bosätta sig i den stora svarta krukan, och en djupt vinröd cyklamen 

och en murgröna fick bli höstens balkongväxter - bara att det inte alls 

känns som höst än. Bara det disiga vädret har gett lite höstvibbar. 

Innan jag åkte från stugan tog jag och plockade ett rejält gäng med vallmo-

frökapslar. De får nu torka i egen takt och så har jag något att så nästa år. 

Här finns både den där bedårande gråblå vallmon som den vanliga

knallröda. Lite oklart vart jag skall så dessa nästa vår, men 

man får se sedan om inte det dyker upp någon bra plats? 

Kanske i den där bergsskrevan framför huset där jag har några

plantor av ormbunke. Det kunde kanske bli fint? 

I höst har jag inte planerat att sätta några blomlökar alls för att det

börjar vara alldeles fullt i mina rabatter där vid stugan. Så pass

fullt att jag nästa år nog hamnar att gallra lite. Möblera om lite liksom. 

Det är så när man anlägger en rabatt, vissa växter trivs, andra inte. 

Men helt köpstop på lökar har det ändå inte blivit. De här skall jag 

testa med att sätta i kruka här hemma på balkongen. De kom idag i posten, 

men än är det alldeles för varmt för det än, så påsarna hamnade i

kylskåpet - i väntan på den riktiga höstkylan. 

Men nu skall jag gå och ta emot vår underhyresgäst för en dryg vecka, 

grannens katt Bertha. De hade vår Iris hos sig när vi var i Sydkorea tidigare

i somras, och nu skall Bertha vara hos oss medan de stadssemestrar i Paris. 

Det var nog allt för denna gång. 

Kram från Maggi

 

VILLA-AVSLUTS-AFTON

Det regnar, ett stilla stril, skönt att lyssna på, men bidrar till att 

allt känns fuktigt och kallt. Och jag fryser. Klär på mig en

dunväst över den långa fultröjan och huttrar till. Fötterna 

känns iskalla. Borde hämta ett par sockor, men orkar inte stiga upp för

att gå in och leta efter ett par. Stuvar mina bara fötter i ett par sneakers 

och hoppas att de skall hjälpa till att få fötterna varmare. 

Sitter på verandan och skriver. Visst kunde jag gå in, men då försvinner

ljudet av regnet, och det vill jag inte. Kanske regnet skulle ge lite nya svampar

i skogen? Den senaste tiden har det varit rätt torrt just här hos mig. 

I och för sig, så hinner de knappast växa upp innan det är dags att packa ihop

oss och resa hemåt. Till staden, till golvvärme, innetoalett och hämtmat! 

Och fultröjan skall få en sväng i tvättmaskinen - som så mycket annat. 

Skall bli intressant att se hur Iris-katten kommer att ta det med stadsliv igen? 

Att bli innekatt efter ett par månader som frigående katt. 

Jag har njutit av att se henne tassa omkring, hämta en näbbmus nu och då och hitta

en solig och varm plats för sin eftermiddagslur. 

Hemma i stan skulle jag aldrig vilja släppa henne fri, till det finns det för mycket trafik,

men främst är jag rädd för en massa illasinnade människor, faktiskt. 

Bilar kan man lära sig att akta, men att läsa människors avsikter är inte lätt. 

Inte för en katt som bara mött snälla människor och har total tilltro till människornas

välvilja. Bara att läsa till exempel på Facebooks kattforum för att inse att 

katter inte populära hos alla. 

Katter äter miljoner fåglar varje sommar, sägs det. Jag har otroligt svårt att 

tro det. Mina katter har under alla trettio år med katt tagit väldigt få fåglar. 

I somras, som några sommar innan, har vi ett svalpar som byggt bo under vår brygga.

Och på bryggan har sädesärlan sitt bo. Första gångerna Iris gick ner på bryggan

anföll svalorna henne, men hon visade noll intresse för dem. 

Likaså fick sädesärlan vara ifred. Också då hela familjen trippade omkring på

bergen och jagade småkryp fick de vara ifred för Iris. Och svalorna, de slutade helt

bry sig om henne då hon gick ner till bryggan. 

Annat läte var det när minken kom. Då blev svalorna lite stressade nog. 

Vi råkade se när den kom och gick själva också ner till bryggan för att jaga 

bort minken, men den hann smita någonstans i gömman innan vi hann ner. 

Ett par timmar senare såg jag hur Iris verkade väldigt nyfiken på någon 

under trappan ner till stranden. Och vips hoppade minken fram, och Iris efter. 

Minken sprang igen ner till bryggan, men Iris, som inte är mycket större än minken,

rusade efter och jagade iväg minken! 

I skrivande stund, då ovannämnda skedde för en vecka sedan, har svalboet fått

vara ifred. Det är alltså svalornas andra kull som nu snart skall bli flygfärdiga. 

Nu är det ju kanske inte heller helt riskfritt att ha en frigående katt här i

skärgården heller, men riskerna är ändå färre. 

Vi har lo här, och så havsörnen förstås. 

Av de två tror jag lon är en större fara. Det verkar ändå som om Iris inte går så

långa turer utan håller till ganska nära stugan ändå. Och så får man hoppas att

lon inte känner för att ta vägarna förbi just här. 

Nähe, nu skall jag ta och börja värma bastun, det skall bli

villa-avsluts-aftons-bastu ikväll och en middag bestående av

lite ditt och datt från ett allt sinande skafferi. I morgon blir det

middag med vänner som faktiskt aldrig tidigare besökt vår stuga! 

Skall servera en fisksoppa med lite hetta - passar bra när hösten står

och stampar i farstun. 

Ha en skön helg alla! 

Kram från Maggi