Jag är inte helt på det klara om det faktiskt varit så sjuttons regnigt den senaste tiden,
eller om det bara är nåt jag inbillat mig? Kanske det ändå varit det slår jag fast
när jag idag i samband med besök i matbutiken passade på att köra till en av mina
favorit naturstigar och märkte att den var bara lera, snorhal lera.
Det är en inte så välunderhållen (och välkänd) vandringsled så man får ta det som det är
och inse att om man inte vill halka omkring i lera till anklarna så är det bara att vända.
Så regnat - det har det - inte bara nåt jag hittade på.
Åkte i stället hemåt. Och precis då jag kurvar in på parkeringsplatsen plingar det till
i telefonen. Gubben skriver: Kunde du köpa nåt gott till kaffet?
Han kunde inte ha kommit på det snäppet tidigare. Tänker inte vända.
Gaaah!!!
Jag är inte så ivrig själv på sötsaker till kaffet, eller ens kaffet i sig, men gubben har blivit en
riktigt liten söt-bulle-gris på äldre dar. Kunde han liksom inte bara skrivit det där liiite tidigare
suckar jag inom mig, men så minns jag att jag minsann i ett svagt ögonblick köpt hem jäst.
I ett möjligen lika svagt ögonblick hade nämligen lillungen undrat om jag kunde lära honom
att baka matbröd. Att han bad mig om det är mycket förvirrande för jag har aldrig varit
speciellt duktig eller ens ivrig på att baka, men vill nu inte ta och söndra gossens illusion
om en bakande mor. Gudarna vet varifrån han fått det intrycket?
Kanske för att jag ändå är en hyfsad kock så där i övrigt?
Nåväl, det har visat sig att han inte sen heller haft tid för en bak-session så jästen
låg ju och väntade på sin tur där i kylskåpet.
Sagt och gjort. Jästen blev använd och gubben är till sig och från sig
av lycka över att ha ett rejält gäng kanelbullar med ett mycket varierande utseende att
plocka fram från frysen närhelst bulla-suget slår till.
Och jag fick känna mig lite duktig och husmoderlig och så där.
Och jo, jag skall jobba på utseendet av bullarna. Men smaken är det inget större fel på.
Och pärlsocker skall jag också köpa. Det håller ju ett decennium eller två, inte sant?
Men så jag har till nästa gång...
Vi, och nu menar jag verkligen vi, stävar efter att ha färska blommor till veckoslutet
på vårt matbord. Gubben köper minst lik ofta blommor hem som jag.
Matbordet är det första man ser när man stiger in i tamburen hos oss,
och man ser det från biblioteket som tillika är gubbens kontor
och jag ser det från mitt älskade soffhörn i vardagsrummet.
En optimal plats för en veckobukett!
Gult är fult är ju min devis, men just solrosor älskar jag.
(ja, och kanske narcisser på våren)
De lyser upp som små, eller rätt så tilltagna, solar när vädret är lite disigt
och grått. Kanske är det just så att gult behövs när tillvaron är som mest grå?
Och att man ibland behöver få frossa i lite ugnsvarma kanelbullar?
Bara för att...
Kram från Maggi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar