PÅ KÖKSBORDET...

Dessa dagar när telefonen bara ringer och ringer, och mailen pluppar och har sig, och man rusar från ett morgonmöte till ett kundbesök och sedan snabb lunch och lite godis i skrivbordslådan för att hålla blodsockret i schack (inte att rekommendera, jag vet...;)) mera kundbesök, kaffe, samtal och så via butiken och posten och apoteket hem med armarna som hos en orangutang efter allt släpande på alla dessa kassar...

...och så möts man av den allra första, och bästa, och vackraste, lilla vårbukett i en äggkopp på köksbordet!

Då rinner all stress av mig och jag blir alldeles mjuk och varm i hjärtroten!

Härliga unge!!!

Tack!

Ville bara dela buketten med er alla...:)

Kram

M

VERANDAVÄCKNING...

...jag har visst nämnt både en och två gånger att verandan nog är det rum där årtidsväxlingarna syns och känns allra mest. Nu först (äntligen) känns det såpass varmt där att man kan vara där, åtminstone då solen värmt upp den under några sköna förmiddagstimmar.
När snålblåsten börjar ta ton därute och den värmande vårsolen gömt sig bakom ett ulligt aprilmoln, känns det skönt för var och en att ta sig in på verandan.
Vilken skön känsla att kunna sätta sig här och jobba en liten stund. Önskar att jag kunde jobba såhär varje dag :)....Alltså iallafall sommarhalvåret, hehehe...
I övrigt har veckoslutet gått i lite andra tecken än jag tänkt mig...skulle städa, men solen lurade mig ut i stället och så struntade jag glatt i alla måsten inomhus...Ni vet:
"Dammtussar är bara ett bevis på att man har annat att göra än städa!"
Jösses vilka kloka ord!!! :)
Så den enda vettiga inomhussyssla jag åstadkommit detta veckoslut står i kylskåpet och väntar på Valborg. Årets första sats av mjöd står och jäser...Det om nåt smakar vår!!!
Till valborg blir det att åka och väcka stugan ur sin vintersömn...längtar!
Ha en bra arbetsvecka!
Kram M.

MÅRBACKA...

Hej alla smultron! Länge sedan senast!

Det har varit ett förfärligt rännande för min del de senaste veckorna...kurser, resor hit och dit, jobb...men nu skall det lugna ner sig hoppas jag!

Länge sedan är det också som dessa Mårbackor kom i min ägo...Talade häromdagen med givaren, och vi kom till att jag fick sticklingarna samma år som min äldre började skolan. Öh, hjälp! Det betyder ju att dessa är nu...låt mig se; 14 år gamla! Ojdå!

Under årens lopp har jag sparat dessa tre moderplantor som gett upphov till en hel hop sticklingar. De har överlevt flytt och övervintrat på de mest lustiga ställen...Ibland i källarens mörker, ibland på svala verandor, eller som i år när vintern var så ilsken - inne i vardagsrummets värme...Och allt klarar de av! Utan att blinka!

Sanna fighters!

I år skall jag belöna dem med lite ny mylla. Ja, krhmmm...för att vara ärlig så har de inte ens fått den omvårdnaden alla år...

Och ändå ger de mig dessa underbara knoppar....om och om och om igen!

Jag blir så glad när jag ser att det är dags igen för en ny Mårbackablomning!

Nu är det vår - på riktigt, trots att det vräkte ner snöflingor stora som en medelklassbil (minst!) idag. Men det räknas inte!

Grillen är också testad...så nu inväntar vi bara lite värme! Jag är redo:)!

Ha en skön lördagskväll! Nu skall jag ge mig ut på bloggtur, har en massa att ta igen!

P&K

M.

KVINNLIG LOGIK...

Under årens lopp har man ju lärt sig, blivit tvungen att lära sig en hel del praktiska saker.

När jag flyttade hemifrån för si sådär tusen år sedan var jag inte kanske nåt man kunde kalla en virtuos i köket. Jag har det tvivelaktiga rekordet i att vara den enda i bekantskapskretsen som lyckets koka ägg i botten...Efter sisådär en par timmar var äggen mer än välkokta, kastrullen mer än förstörd - men äggen..de lät som om de haft hur roligt som helst där det plopp-ploppade runt i den torra kastrullen...


Nå, med åren så har det ju blivit lite mer koll på den delen av min tillvaro. Numera kan jag också lägga golv, måla det mesta och anlägga trädgård. Fast inte på samma dag...;)


Men vad jag INTE är speciellt välbevandrad i är dethär med motorolja - eller motoroljor. Och nu säger jag - oljor för ännu för någon dag sedan var jag i den naiva tron att motorolja är motorolja, punkt!

Så, när min bil hojtar till om ett litet önskemål att få påfyllning av motorolja, svänger jag snyggt och elegant in på en bensinstation för att köpa en....burk? flaska? lösvikt? motorolja.

Käckt trippande tar jag mig fram mot hyllan som jag tror kunde inhysa denna smörja. Och det gjorde den ju - 32 olika alternativ. Minst!

Jaha, ja...enligt vilken logik köper man lite motorolja då? Eller, måste man köpa mycket? Med värsta förståsigpåmin började jag studera dessa burk/flaskor. Jaha, Syntetisk? Universell? Helsyntetisk? Semisyntetisk?

Min hjärna arbetade för högtryck...logik, logik, hjälp till lite här nu!

Semisyntetisk - det låter lite som olja-wannabe, så den skippade jag på direkten.

Efter tre svettiga minutrar kunde jag konstatera att hjälp behövs. Snälla, lilla tösen i kassan, kan du hjälpa mig? Vilken olja skall jag välja till min bil?

- Njaaa? Int´veeet jag, vi har inga män här nu....

- Nehe...jag vet inte om jag skulle bli irriterad eller tröstad över att hon visste precis lika mycket om motoroljor som jag.

Efter en god stunds vändande och vridande på dessa exotiska burkar kom en vänlig (manlig) kund fram och frågade om jag behöver hjälp och på en nanosekund klämde han en SEMISYNTETISK oljeflaska i näven på mig och sade:

- Den är bäst!

SEMIoljan som låter sådär SEMIbra?

Men...vem är jag att argumentera? Oljor...Jag kan ha en PIKIliten åsikt gällande funktionsdugligheten på min logik, men den valde jag att inte bry mig så mycket om...


Här är då nåt annat PIKIlitet, och PIKIsvart. Min svägerskas får fick inget mindre än 32 lamm (senast hon räknade häromdagen) i år. Och här är PIKIlilla Piki som fick flytta in för att få lite extra omsorg...Han deltog glatt i påskmiddagen som min söta svärmor bjöd på, lyckligt ovetande om sitt öde inför framtida påskar. Men skall man äta lamm till påsk, då väljer jag gärna att äta ett lamm som fått leva ett gott liv innan. Där litar jag på min logik till hundra!


I övrigt gick påsken i ett huj. Leta-påsk-ägg-som-mamma-(påskharen)gömt-på-de-mest-underliga-ställen skedde under märkligt tama förhållanden, då lillungen inte behövde SLÅSS med sin annars någotsådärmogna storebror, men som när det gäller att hitta påskägg, lätt förvandlas till nåt som påminner om hans forna treårsintelligensnivå...

I och för sig, är det ganska lamt att se en så odramatisk påskäggsjakt som iår...heheh...


Nu är alla ägg uppätna och längtan efter våren har satt igång på allvar...enligt min utmärkta, och fungerande, logik borde det börja hända saker och ting i jorden så småningom...

Leve den kvinnliga logiken, trots allt förlitar jag mig på den! (Har jag nåt val??? hehehe)

Kram alla fina, logiska!!!! Det BLIR en vår!!!
M.

FLYGER UR BOET...

Ni vet, man lägger ett ägg - som kläcks - och så pysslar man, sköter om, och matar och håller på i tjugo år sådär, och sen plötsligt en dag breder de kanske inte ut sina vingar direkt, utan meddelar sådär i förbifarten att;
Mamma, förresten, jag fick ett jobb - i Norge.
Jaha!?? Nämen, vad skoj! Grattis! säger man - medan ens hjärta skriker:
No shit! När hände det EGENTLIGEN att min unge blev en vuxen man? Som nu flyttar till Norge? Vänta nu lite!!!
En liten mamma skall också hinna med, liksom!
Men när jag sedan riktigtriktigt känner efter så känner jag lite samma som då jag var gravid faktiskt. Ni vet man går omkring med sin mage och är bara- gravid. I åtta och en halv månad gick jag omkring och njöt, jag tyckte det var underbart att vara gravid. Men så en dag vaknar man och är bara så urtrött på magen som är i vägen vad man än skall göra.
Och man börjar tycka att en förlossning kunde vara en bra idé.
Och efter 20 år sådär börjar man sakta putta sin unge lite närmare bokanten...
Ja, så nu har jag puttat ut min förstfödda dununge från boet. Efter lite yrt flaxande är jag nog ganska övertygad om att han faktiskt kan flyga;)
Naturen har nog skött det så....:)


På tal om naturen ja.
Döm om min förvåning när jag stötte på dessa små häromdagen när jag gick ut en sväng i trädgården utan desto större förhoppningar om andra vårtecken än smältande snömassor.


Så numera ser jag knappt all osmält snö, utan har bara ögon för dessa små fina. Och öron för porlandet från den översvämmande bäcken och fågelkvittret därute...

Nu har det dessutom slutat regna, så jag skall nog gå på en promenad innan jag tar itu med påskmiddagen.

Må gott bland alla chokladägg!
kram
M.