TORSDAGSBASTU


Det har inte regnat så mycket som det utlovats idag, men molnen 
hänger tunga och dova. Det är nästan vindstilla och det enda som hörs är
de nyss utflugna svalornas tjut när de jagar flygmyrorna som gett sig ut på
sin jungfrufärd. En lämplig dag att värma en eftermiddagsbastu så den är
precis lagom när jag avslutar min arbetsdag. Lyxigt! 

Och det är det jag tänkt plocka fram idag. Vardagslyx för mig. 

Jag är inte en speciellt flärdfull person. Men det finns en sak som jag är svag för och det är väldoft. 
Och framför allt den där väldoften efter ett bad eller ett bastubad. 

Har knasigt torr hud så det där med att smörja in sig har jag vant mig vid sedan barnsben. 
Och rätt ofta kan jag avsky det. För de bästa krämerna är oftast de där mest tråkiga...

...men så finns det lite lyx som man kan ta till och då blir det genast mycket roligare! 



För några år sedan när jag i jobbet träffade en massa människor så hade jag en 
fransyska som kund. Hon doftade alltid så otroligt gott! Inte som parfym utan mer som
nyduschad med någon form av svag väldoft som inte alls kändes påklistrad. 
Jag kände inte henne så väl att jag skulle tycka att det var okej att fråga, men hon
doftade så där som jag inbillar mig att alla fransyskor doftar  mest hela tiden. 
(Möjligen en lite generalisering slank med där...;))

För ett tag sedan hittade jag "min franska doft" i form av en torrolja. En riktig klassiker som 
tydligen tillverkats i Paris sedan 1990-talet. Det blev en produkt med ena foten i aromaterapin och 
den andra i den ännu då ganska okända naturkosmetiken. 

Jag talar om NUXEs Huile Prodigieuse Dry Oil

Det är en torrolja, vilket betyder att den inte är kladdig när man applicerar den på
huden, men åtminstone jag som är en sådan torrskorpa känner hur huden säger slurp 
och blir så där mjuk och så doftar man så gott! 
Kan inte riktigt sätta fingret på hur doften är. Och så är den säkert lite olika
på olika hudar, men hos mig blir den först ganska milt söt, men inte så där
äckligt tung, utan lite citrus kanske och sedan efter ett tag så blir doften mer
diffus. Blir just av en sådan där subtil väldoft som inte tar över hela rummet. 

Så är den ju en sådan där härlig all-in-one-produkt som jag uppskattar. 
Använder den till ansiktet dagligen, till hela kroppen just efter ett bastubad men 
också till mina hårtestar som får en dusch av oljan på topparna. 

Flaskan har alltså ett spray-munstycke vilket hindrar att man i sin iver
spiller av dessa dyrbara droppar. För visst är det en lyxig produkt, men 
mycket dryg så stirra inte på kg-priset. 
Det går liksom inte att jämföra närmarketens hudlotion med den här. 



En snabb googling ger att den här torroljan och dess nyare "syskon" inom samma märke
har en alldeles galen försäljningstakt! Statistiken berättar att det säljs över världen ett 
stycke flaska var sjunde sekund (!). 
I Frankrike är det den mest sålda kroppsoljan. 

Så här går jag, nybadad, hav-simmad och inoljad och doftar som vilken Parisiska som helst. 
Gott - och lite lyxigt! 



 

REGNIGA DAGAR OCH SKYMNINGSKVÄLLAR


Det är min sista arbetsvecka innan semestern drar igång. 
Åkte på lite ryggproblem under midsommaren som nu sakta börjar lätta. 
Har kunnat jobba helt bra, men inte varit speciellt rörlig av mig de senaste 
veckorna. Så det har blivit mest stillsamma turer i trädgården med kameran. 

Har redan några år haft en förkärlek till mörka, nästan svarta blommor. Eftersom jag
inte är en speciellt "rosa-personlighet" men ändå älskar rosa blommor
ger de där mörkbladiga växterna och nästan svarta blommorna 
lite "attityd" i allt det ljuva. Lite som chili en en annars mesig maträtt. 


De senaste dagarna har det regnat titt som tätt. Det hör också sommaren till och 
jag tycker det är underbart att gå ut efter en regnskur. Det är så fräscht och doftar så gott! 
Och just nu precis lagom för en ryggbruten tant. Heh! 

Men så småningom skall det väl lätta och jag vågar mig på att planera in 
lite program till sommaren. Tanken var att jag och lillungen skulle träffats på 
Tall Ships Race i Helsingfors under helgen, men det får nu bli till nästa gång. 



Luktärterna har börjat blomma med fart nu. Kan dagligen gå och plocka in 
en liten ny bukett. Det är det fina med luktärter, de levererar. 
Nästa år skall jag så mer. Var lite onödigt sparsam i år. Tror att den odlingslåda jag nu
har till tomater skall få bli en luktärtlåda nästa år. 

Luktärt är ju ett aningen missvisande namn. DOFTärt borde det ju vara! 
Som på finska där det bytt namn från HAJU(lukt)herne(ärt) till just TUOKSU(doft)herne
istället. Å andra sidan...i riktigt gamla finska trädgårdstexter nämns växten som 
LEMU(stank)herne. Smaken är som baken. Delad. 

Fotbolls- någonbokstavM - pågår. Ibland sitter gubben och följer med det från sin
laptop (vi har ingen TV). Oftast sätter han hörlurar på men ibland kan jag tycka att det
är nästan lite meditativt att ha en fotbollsmatch på som bakgrundsljud. 
Ingendera av oss orkar ta oss igenom de där första matcherna, men när man
närmar sig finalmatcherna så börjar det intressera lite mer. 
Honom lite mer, mig litelitelite mer. 

Regniga dagar och skymningskvällar är det mysigt att krypa upp i vart vårt soffhörn
och ha lite tåflört under filten och kolla in vad-vi-nu-vill-se-på på våra laptops. 

Tassar ut till toan i skymningen och plockar in de under dagen  utslagna 
luktärterna, blir och kikar in genom fönstret hur mysigt det ser ut med tända ljus. 
Brukar skämta att jag har ett par dagar där runt midsommar då jag inte
tänder ljus till kvällen. De dagarna har gått nu. 
Let it be stearinljustime again! 

Kram  Maggi

 

FLYG FULA FLUGA FLYG


Kanske var det värmeböljan i maj som fick till mängder
av flugor för någon annan förklaring har jag inte riktigt till
den överraskande stora mängd flugor som förivrar sig in på verandafönstret. 
Och som inte hittar ut därifrån. 

Det är något med att fönstret vetter ut mot havet och himlen som gör
att de envisas med att försöka ta sig igenom rutan och vägrar 
söka sig ut andra vägar. Det är i synnerhet ett av fyra fönsterpar 
som blivit flugornas favoritplats. 

För ett tag sedan så köpte jag en flugsmälla även om jag ogärna använder
den för att jag vill inte ha en söndersmälld fluga på fönstret heller. Yäk! 
Så har mest använt den till att försöka schasa ut dem. Funkar sisådär...

När jag rotade i skåpet efter något helt annat så hittade jag en flugfälla av
glas som jag köpt till en tidigare uteplats under en riktigt besvärlig getingsommar
då ungarna var små och blev småhysteriska av att behöva dela biffen med getingarna. 

I det stora hela får diverse kryp leva sitt liv bäst de vill utan att jag blandar mig
i deras vara eller inte vara, men nu tänkte jag ta och testa om det skulle
funka med en flugfälla. Prövade lite olika "tinkturer" men den som funkar
allra bäst är en mix av 2/3 delar vinäger och 1/3 del flytande honung. 
Och så en droppe diskmedel för att få bort ytspänningen. 

Jo, jag vet att det finns andra knep att ta till. Vill man inte ta till gifter
så finns det alltid sådana där kladdig tejpremsor som man kan tejpa på fönstret, 
men det är något lite äckligt med dem också kan jag tycka. 
Påminns säkert om barndomens flugpapper som hängde i köken. 
Minns inte att vi skulle haft sådana hemma, min pappa gick alltid 
all in på sin flugjakt med en hopvikt dagstidning, så det fanns knappast behov av 
flugpapper. Men jag minns med avsmak hur det i köket (ovanför spisen!) på ett
ridläger som jag var på hängde flugpapper i taket. De var ganska så välfyllda med feta
flugor och i min fantasi lossnade det alltid en eller annan fluga och föll ner i maten.

Inte för att jag vet om det nu är så snaskigt med döda flugor i flugfällan heller, men
ändå på något sätt "trevligare" än att ha dem sprattlande i någon limfundering. 

Ja, ja...det var nu ett ganska mediokert inlägg det här, men vill mest bara tipsa
om vilket blandning jag, efter mycken empirisk forskning, kommit
fram till att funkar bäst. 

Ha ett skönt veckoslut! 

Kram  Maggi



 

ÄNTLIGEN DOFTEN AV LUKTÄRTER


Det kan knappast bli en mer slö söndag än den här! Vaknade sent och åt en långfrukost med
gubben. Plockade i går de alldeles första luktärterna så nu står det en liten bukett
på verandabordet och doftar så gudomligt. Jag älskar doften av luktärter. 

Slöa söndagar är alldeles underbara! Gubben gjorde ett riktigt skitjobb och tömde 
bekvämlighetsinrättningen. Själv tog jag på mig husmorsrollen och snodde ihop en
vit kladdkaka med hallon. Efter varsin arbetsinsats avnjöt vi var sitt glas rosé och såg på
medan molnen sakta samlade ihop sig och gjorde himlen mulen. 
Så var det dags för en tupplur (gubben) medan jag kröp upp i min korgstol och började
blogga. Det är så tyst det kan bli, och ändå inte. Från skäret hörs måsarnas skrän
så där på lagom håll, flugorna surrar i fönstret och blåmes-familjen tjattrar med
varandra. Det skall bli regn till natten. 


Det är alltså så rofyllt som det bara kan bli. En skön, liksom läkande rofylldhet. 
Inte för att jag är speciellt stressad och av den orsaken skulle sakna ro och stillhet, utan
mer som en rofylldhet som är bara skön att vara i. Kravlöst och lagom slött. 

Kanske jag skall krypa ner intill gubben och ta mig en liten tupplur jag med? 
För dåsig för att läsa och så är det för tidigt för att börja se på Netflix eller någon annan
streamingtjänst. Uppenbarligen hör jag till den gamla generationen som har lite svårt att
glo på serier dagtid - om jag inte är sjuk. Då är det ok, enligt min ändå rätt liberala moral. 

Det klättrar en husspindel på min laptop. Det är kanske ändå ett tecken på att jag suttit för
länge på samma plats om spindlarna funderar om det är läge att bygga ett nät här...? Heh! 

Där....där kom första gäspningen! Nu är det nog läge för den där tuppluren!
Det är ju ändå söndag å allt. 

Kram  Maggi



 

DET DOFTAR INTE ROSOR


Tillbaka till vardagen efter Midsommaren och jag skulle ju gärna säga
att det doftar rosor och akleja, men så är det dessvärre inte.
Gubben har ett par minkfällor för att försöka få minken som rövar
sjöfågelholkarna fångad. Innan helgen hade han fått en del fiskrens från
en lokal fiskare som skulle locka minken i fällan. 
Han ville ju inte rigga fällan då han inte själv var på stugan så fiskrenset
glömdes så där lämpligt i en plastpåse över några dygn.

Det doftade inte rosor över nejden när vi kom hem om man säger så! 

Minken måste ha fel i huvudet för att få för sig att äta något så asluktande. 
Tur var att lillungens gäster hade hunnit åka hem till sitt...


Vi hade nämligen i år igen valt att överlåta stugorna till lillungens gäng. 
Det är dryga dussinet ungdomar som samlas, hälften vänner från barndomen, och den 
andra hälften smått överraskande nätspelskompisar från Norge. De har valt att åka hit
till Finland några år redan. Bila genom Sverige, ta färjan från Umeå till Vasa och köra ner till 
finska sydkusten. Inte en helt kort tripp för lite midsommarfirande, men härligt att en
nätvänskap som börjat med att bygga fantasivärldar i Minecraft för mer än tio år sedan 
kan växa sig så stark. Sex glada norrmän och norskor firade i år igen finlandsvensk midsommar. 

Tänker ibland på att man skall inte underskatta den vänskap och gemenskap som byggs upp via nätspel. 



Vad gör jag och gubben då? Vi hängde faktiskt torsdagskvällen tillsammans med gänget, men på
själva midsommarhelgen valde vi att överlämna herreväldet åt ungdomarna och dra till annan ort. 
Under årens lopp har det blivit lite av en "tradition" att hitta på nåt annat än stugliv under midsommar-
helgen. Så länge min svärmor var vid liv (hon dog 98 år gammal förra året) och så länge min sjuka
bror levde (han dog för två år sedan) så blev det ofta så att vi ordnade vårt midsommarfirande  
på det sättet att de två också kunde delta och få sig en midsommarfest som inte tröttade ut
dem för mycket. Nu efteråt känns det som en fin gåva på något sett. Både till
ungdomarna som fick överta skärgårdsstugorna för en fest som passade dem. 
Och en slags "stadsmidsommar" för oss, vilket möjliggjorde att också andra släktingar 
kunde fira midsommar på sina sommarstugor. 
Det kändes faktiskt aldrig som någon uppoffring, tvärtom var jag alltid glad att kunna
erbjuda midsommar åt dem som inte längre kunde fira midsommar i skärin så som förr.  
Midsommardagen åkte vi, gubben å jag, ändå ofta iväg och "turistade" i någon närbelägen stad. 
Och nu när vi inte längre ordnar dessa "stadsmidsomrar" för släktens äldre och sjuka så har 
vi påbörjat en ny "tradition". Vi åker iväg på ett par dagars stadssemester, bara vi två. 

Äter gott - som någon annan tillrett. 
Vandrar hand-i-hand (faktiskt ;)) och kollar in midsommarfirandet på just den orten. 
Kryper ner i nybäddade hotellsängar, och vaknar lagom sent till en framdukad frukost. 

Kan bara säga att det är ett vinnande koncept. För oss. Just nu.
Kanske vårt midsommarfirande ändrar sig, men just nu är det bäst så här. 
 Äldre grabben valde i år att jobba midsommarhelgen och kamma in extra till sin kassa. 
Och hans förlovade är ju från Sydkorea så midsommarfirandet är liksom inte så 
starkt förankrat i deras gemensamma livsrytm. 


I år valde vi med gubben att fira midsommarafton i Åbo och midsommardagen
i Raumo. Båda fina gamla städer. Bra val, fast jag själv säger! 
 Åbo är ju en av mina absoluta favoritstäder och under vår vistelse där lekte vi med tanken
att flytta dit. Det var bara en tankelek, men samtidigt är vi ganska lätta i våra rötter båda två. 
Så aldrig säg aldrig. 

Midsommardagen blev det att kurva till Raumo med sin fantastiska gamla stadsdel. 
Den är förresten bland Nordens största enhetligt bevarade trähus-stadsdelar och från
1991 upptagen på UNESCOS lista över världsarv och alltid värt ett besök. 
Under andra veckoslut under sommarmånaderna är det garanterat inte lika folktomt
på de gamla kullerstensgatorna. I Finland lever fortfarande den kulturen kvar att 
"allt" stängs till midsommar. Både i Åbo och i Raumo märktes det att butiker men också
många restauranger hade valt att ha stängt just detta veckoslut. 

Lite synd, för alla är ju ändå inte intresserade av stugmidsomrar på landet. 
Men det kanske ändras? 


För mig som släpar kameran med på de flesta ställen var det att det var folktomt
bara en fördel. Kunde fotografera fritt i den fina trädstaden utan att flanerare behövde känna
sig besvärade av att hamna på bild. Och visst fanns där någon restaurang som hade öppet så
vi kunde vila våra trötta tassar på en terrass och äta en smarrig middag i kvällssolen. 



Det är länge sedan jag besökt Raumo senast, närmare 30 år säkert. Då var staden lite "schabbig" och 
endel av de fantastiskt vackra gamla trähusen som kunde inhysa en ölpub hade då fått tillåtelse
att ha strykfula neonskyltar som gjorde reklam för något ölmärke längs husfasaderna. Jag som 
älskar gamla hus, grät nästan...Men allt sådant är borta nu. Gamla stadsdelen är verkligen som
en karamell med alla sina fina snickerier, välskötta hus och husfärger som är färggranna men 
lagom dämpade och jordnära. 
Skulle jag vilja bo här? Nja...även om mitt hjärta alltid kommer att klappa för skönheten i gamla
hus så är jag osäker på att det skulle vara så härligt alla gånger att bo i en turistattraktion. 

Efter en långfrukost på hotellets terrass i midsommardagens mjuka solsken började
vi ratta hemåt - eller mot stugan. Det är ju det som vi nu får kalla hem då stadshemmet är 
inplastat pga av pågående fasadrenovering. 



Tillbaka till stugan märker vi vår frånvaro. Inte bara på grund av odören
av det kvarglömda fiskrenset utan också att det knoppas och har sig i rabatterna. 
Trädgården är ju bara ett par år gammal, men med en viss tillfredsställelse märker jag hur 
fint endel växter passar ihop med varandra. Den mörkbladiga nävan passar så snyggt ihop med
funkian som har lite gråblå blad. Och så till de en krollilja med vinröda blommor. 
Även om jag gillar rosa blommor som sommarblommor så väljer jag ofta djupa, 
lite mer dramatiska, färger i rabatterna så att det inte blir för "gulligull-fluffigt". 

Snart börjar dock min doftande ros blomma. Och då skall det dofta ros minsann. 
Och inte ruttnande fiskrens. Om en får uttrycka en stillsam önskan.