Har en tid funderat på det här med att göra sig av med grejer. Men också hur det har kommit sig att man samlat på sig så mycket som många ändå gjort.
För egen del var jag ganska sparsmakad som barn och ung. Var kanske inte den mest
ordningsamma, så på det planet kanske man mer tyckte att det fanns grejer lite här och där,
men så mycket sug efter grejer hade jag nog inte.
Minns en jul då jag var i högstadieåldern och en av mina kompisar ringde och berättade
hur mycket hon fått i julklapp och jag minns att jag tänkte - nämen det är ju inte klokt!
När mina barn var små hörde jag kusiner till dem ivrigt vilja åka från morförälderns
julklapps-utdelning till farföräldrarnas julklapps-utdelning för ÄNNU mer gåvor.
Kändes märkligt - och främmande för mig.
När jag var nybliven mamma byggde vi ett hus åt oss. Som kom att bli rätt tilltaget.
"Alla" byggde då rätt tilltaget och som dryga tjugo vårar (ja, jag var så ung då...)
var jag kanske inte helt mogen för att inte påverkas av "alla" andra.
Dessutom hade vi bråttom med bygget och de ekonomiska möjligheterna fanns.
När det huset väl stod klart insåg jag att jag hade 10 m vardagsrumsfönsterbräden och att köpa EN
saintpaulia var inte läge. Skulle det se ut till något gällde det att köpa MÄNGDER.
Det var då jag började fylla på - för att jag hade utrymme - som skulle fyllas.
Inte för att jag egentligen hade ett personligt behov av det, men utrymme fanns.
Känns ju helt galet nu.
I samma veva blev ju både min mor och mina svärföräldrar äldre och ville gärna
dela med sig av grejer de sparat på .
Och eftersom jag faktiskt tyckte - och tycker - om gamla ting så tog jag emot och
skaffade av bara farten lite mer som passade in.
När mitt andra barn var på väg flyttade vi tillfälligt in här vi bor nu.
Hundra kvadratmeter hundra år gammalt hus.
Detta hände tjugo år sedan, lite drygt.
Vi rymdes hur bra som helst!
Fyra personer och ett företag.
En del grejer nerpackade för om man flyttar från 250 till 100 så blir
det helt klart grejer över.
Då insåg jag nog första gången att vi hade så mycket mer än vi behövde.
*
Nu är vi som sagt tillbaka i samma ruta sedan några år.
Och även om jag, eller någon av oss, verkligen inte är
några samlare så märkte jag för ett tag sedan att det faktiskt började bli lite
knappt om utrymme och att det började kännas lite obekvämt.
Vad HAR jag i mina skåp som tar sån plats.
Behöver jag faktiskt allt detta?
Och svaret är ju nej.
Sakta men säkert börjar jag ha samma luftighet i lägenheten som fanns då
innan barnen - då vi också bodde här.
Och det käns bra. Riktigt bra.
Vi två och ett företag.
*
Allmänt verkar ting ganska oförmärkt krypa in i våra liv.
Hos endel mer medvetet än hos andra.
Hos mig har de medvetet nu fått flytta ut.
Och det är riktigt skönt det.
Och definitivt på tiden.
Rensa gör gött!
