- 15 SEPTEMBER 2019 -
(vol 2)
Jag hade hört om denna fantastiskt vackra väg, men aldrig kört den själv.
Nu gjorde jag det. Och njöt av varenda kilometer. Här är varenda kilometer vacker.
Stannade i byn Näätämö och fyllde på lite lunch och kvällsmåls-grejer.
Man märker att turistsäsongen är över. Restaurangerna, de få som finns längs vägen, hade
stängt inför vintern. Även om solen ännu sken och höstvärmen dröjde sig kvar så kom,
om nu inte direkta vinterkänningar emot, så iallafall en förnimmelse av kyla och frost.
Savettijärvi är det område som de finska grekisk-ortodoxa skoltsamer blev anvisade
till då deras hemtrakter i Petsamo efter andra världskriget förlorades till Sovjetunionen
och de blev tvungna att lämna sina boplatser där. I Finland, Sverige, Norge och Ryssland
räknar med att det finns 60 0000-100 000 samer och av dem är ca 1000 skoltsamer.
Det som skiljer skoltsamer från samer är just den ortodoxa tron.
I tiderna levde skoltsamerna ett liv som kunde beskrivas som "halvnomadiskt". Det
betydde att de säsongsvis flyttade i takt med bla fiskens lektider. Skolsamerna levde på fisk och
jakt. I början av 1900-talet tillkom också renskötsel.
Längs vägen finns en ortodox kyrka och en begravningsplats för koltsamer som är i all sin
stillhet och i sina sparsmakade gravdekorationer otroligt vacker och fin.
Gravarna är täckta med den finaste renlav och kantade av runda fina stenar. På en del
av gravarna ligger renhorn som ett minne från ett liv som var.
På gravgården ligger släkternas gravar i rader. De flesta gravar är en lav-beklädd
kulle som med tiden sjunkit ihop och lagt sig längs med marken. De
nya gravarna har en halv meter hög kulle av sand.
Förr byggde man ett litet "hus" ovanpå graven.
Än finns det gravar på gravgården där dessa hus finns kvar.
Som den där lilla Veijo Armas ligger begravd. Blott några veckor gammal blev han.
*
Direkt så man kommer över på den norska sidan så ändras landskapet.
Höjderna blir lite högre, vyerna en aning vidare och forsarna en smula vildare.
Och vi åker norrut.
