HÖSTENS DIS OCH DIMMA

- 21 AUGUSTI 2019 - 

Våren är fin. Sommaren är skön.

Men hösten - den är guld! 

(Vad vintern är må vara osagt...heh) 

Min årstid börjar alldeles strax, vi ligger så i startgroparna för allt det vackra!

September och oktober är de vackraste månaderna tycker jag.

Höjdpunkten på mitt år, så är det bara! 

Jag älskar disiga morgnar, mörknande kvällar, svala vindar och så alla

dessa fantastiska mättade färgerna i naturen. När det grälla får ge vika för

det subtila. När naturen åter doftar jord och fukt. 

I år har jag fört min förtjusning för hösten ett steg längre och 

har sparat ett par veckor semester att ta ut när hösten (förhoppningsvis) 

är som vackrast. Än är det någon vecka kvar innan jag får ta er med på en

höstresa som tar oss - nåh -dit näsan pekar. Lite är planlagt och 

planerat, det mesta inte. Det får bli som det blir. 

Så jag redan längtar! 

Börjar redan lite otåligt pilla på tält och sovsäckar.

Spritkök och vandringsskor. 

Rastlösheten pyr inom mig. 

Snart! 

FOTOUPPDRAG

- 19 AUGUSTI 2019 -

Tacksam och glad är jag ju som fått den senaste tiden ränna på en hel del

olika fotouppdrag - det har varit verkligen lärorikt och skoj! 

Till en av projekten hörde att föreviga naturen som sakta tar över

övergivna gamla skogstorp och andra byggnader. 

Jag har förvisso gärna med min hund då det bara är möjligt.

Hon har bara en tendens att vara en liten linslus....

SJÄLÖ

- 11 AUGUSTI 2019 -

 Hade nöjet häromdagen att vara med och lotsa ett glatt gäng på en utfärd till

Själö. Ön som Gustaf II Adolf redan 1619 förordnade skulle bli en hospital-ö. 

Vi hade kanske inte tur med vädret, regnet låg och flåsade oss i nacken

längs med hela dagen. Men då guiden vår började berätta om öns historia

blev det ett sekundärt problem. Så intressant är öns historia.

På 1600- och 1700-talet fanns här ett hospital för leprasjuka, det som förr 

kallades för spätelska. I början av 1600-talet  hade man redan ett sjukhus i Åbo, 

St Görans hospital, men i och med att spätelskan var en så fruktad och obotlig 

sjukdom, så ville man isolera de smittade från andra människor. 

När lepran så småningom i slutet av 1700-talet försvann blev Själö ett

mentalsjukhus, eller som det på den tiden hette - dårhus - och var det ända fram till 1962

då det övergick till Skärgårdshavets forskningsinstitut vid Åbo akademi. 

Ön hade så till vida det dåliga rykte både som leprasjukhus, och som 

mentalsjukhus att det var ett ställe man inte återkom ifrån. 

Patienter skulle ha med sig 20 daler till sin begravning och träbräder till sin egen kista. 

Inte så muntra grejer att ha med i bagaget liksom. 

I dagens läge är det som sagt forskning, turism och betande kossor som håller

Själö levande. Vid institutet forskar man i ekosystemen i 

Skärgårdshavet och i hela Östersjöområdet. 

Med tanke på öns historia som hospital-ö för mentalt sjuka

så kan man ju tycka att namnet Själö är synnerligen passande. Det har dock

inget med själar och dess välmående att göra. Det kommer från det gamla

uttrycket för säl - ön var helt enkelt en ö där man jagade säl.

Det är lätt att ta sig ut till Själö - både från Åbo, Hanka och Nagu. 

Och ta för allt i världen och haka på en guidning - ger så mycket mervärde

till besöket på ön.

Och maten...ja den var både dryg och god! 

Tror alla var nöjda med sin utfärds-dag - jag var det i alla fall! 

*

PS. Den som undrar över de rutigt målade väggarna i sjuk-cellen så 

trodde man på den tiden att symmetriska former och dova, naturliga färger

skulle verka lugnande på patienterna. Kanske funkade det? Kanske inte? 

Till vårdmetoderna hörde också iskalla bad och hjälmar att ha på huvudet som 

innehöll is. Känns lite långsökt i dagens läge, eller hur? 

Men å andra sidan. Än i dag så säger man ju "cool down!" när någon 

går på lite för många högvarv....så vem vet? Kanske ligger det nåt 

i hur man tänkte då även om det känns lite långsökt idag. 

KLOSTERBACKEN

- 9 AUGUSTI 2019 - 

 När Åbo brann 1827 var Klosterbacken det enda enhetliga trähusområde som skonades från lågorna. 

Området låg i utkanten av staden och där bodde den fattigare allmogen nästan som ute på landsbygden. Husen här står alltså kvar precis där de byggdes för 200 år sedan. Här om någonstans 

kan man verkligen konkret kliva rakt in i historien. 

Efter Åbo brand skulle staden byggas upp enligt en ny stadsplan och Klosterbackens hus 

skulle enligt plan rivas. Rivningshotet gjorde att området förföll och blev lite bortglömd tills

konstnären Axel Haartman 1908 tog första initiativet till att bevara byggnaderna på Klosterbacken. 

Historiska museet fick överta området och 1940 öppnades friluftsmuseet för allmänheten. 

På området får man kika in i hur livet kunde ha sett ut bland olika hantverkare. 

Här kan man stiga in i skomakarens, perukmakarens, studentens och keramikerns vardag. 

Man kan kolla in hur repslagaren jobbade, sömmerskan och glasmästaren.

Alla dessa fantastiska hantverk, som bokbinderi, sadelmakare, korgmakare...

Allt detta finns här att uppleva. 

15-18.8.2019 ordnas det dessutom hantverkare dagar här då man 

kan uppleva hantverkare och deras jobb IRL. 

Förstår inte att jag inte hittat hit tidigare!  

*

#klosterbacken#åbo#turku#luostarinmäki#hantverk#friluftsmuseum

HEMMADAG

 - 8 AUGUSTI 2019 - 

Skönt med en hemmadag så här under semestern. 

Har ränt omkring hela min lediga vecka hittills och i morgon och på söndag fortsätter det. 

Det är härligt att bara sticka iväg på utfärder lite hit och lite dit, men skönt att 

också landa i sitt soffhörn och bara vara också! 

Minns ni min "julgran" från i fjol då jag spände upp snören som 

jag trädde grangrenar på och så några enkla julgransdekorationer. 

Efter julen blev ju banden kvar för ja...jag hade väl annat bättre för mig.

Så blev det påsk och min snöres-installation blev ett påsk-äggsträd.

Behändigt! Nåh...tror ni jaghar fått snören nedtagna sedan dess? 

Alldeles riktigt; nej, det har jag inte! 

Men när sådant slarv upprepar sig kan man bara göra det bästa av saken och

ta årstiden till hjälp och göra ett rönnbärsträd sensommaren till ära! 

Hahahaa! Nu finns det en legitim orsak att slippa ta ner snören igen på ett tag.

Till hösten kan det ju bli...ja vänta bara. Nåt skall jag komma på!