Ja, nu har jag snart tjatat hål i huvudet på er alla med min längtan efter ett
litet anspråkslöst löfte om vår. Så där på riktigt vår!
Vår som värme. Och icke-blåst.
Och icke-snö.
I morse såg det ut så här (bilden ovan) utanför mitt arbetsrum och
nu vräker det ner hagel och regn om vart annat.
Och så åskar det!
Lite som om vädergudarna skulle städa upp i sitt skafferi och laga en
väderlekspizza av några rester från vintern.
Man får ju hoppas att resterna tar slut så småningom.
Heh....sedan kunde jag konstatera att jag nog inte själv heller var så där
knivskarpt uppdaterad med hemmets pynt och inredning.
Lite utan att jag hunnit märka så har det ju faktiskt gått ett
par veckor sedan påsk, men glatt har jag fortfarande ägg
drällandes lite här och där.
Idag städade jag undan påskpyntet då
och passade amtidigt på att putsa upp min kameraoptik
när jag nu ändå idag går här hemma och skrotar i en lindrig vårförkylning.
Skönt att märka att förkylningen nog inte riktigt orkar ta stryptag på en,
det känns redan som om den skulle ge vika.
I trädgården börjar haren tappa päls. Jag förstår ju att den behållit vinterpälsen, sådant
busväder som det varit därute i en månads tid nu,
Det i växtväg som startade växa i mars har stagnerat och stampat på stället.
Tulpanerna har inte vuxit en cm på en månad.
Tuplanerna ja....undrar om de får vara ifred för hararna....?
Och den här ja, hon är inte så ivrig på att hänga ute i det här vädret hon heller.
Idag leker vi riktiga soffpotatisar båda två.
Tänder ljus och brasa och drar filten lite närmare om sig.
Sockor! Det måste man ha - en vår som denna.
