…för min omgivning?
Här om dagen höll jag (igen) på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag läste
nyheterna. Det händer titt som tätt känns det som numera.
Världen vi lever i verkar ibland tappat kontakten med sunt förnuft!
Nå, men jag skall börja från början:
Här i Finland har vi en ekologisk butik som heter
Ruohonjuuri
(tänk Gräsrotsnivå här).
Ruohonjuuri har varit ett "begrepp" sedan början av 1980-talet när det
här med ekologiskt tänkande började ta sina första stapplande steg även utanför
de mest engagerades kretsar.
I Ruohojuuris butiker har man redan ett antal år kunnat köpa bla tvättmedel
på det sättet att man tar sin egna flaska, burk eller vad man nu brukar ha sitt tvättmedel i,
går till butiken och får den påfylld.
Hur toppen som helst, ju! Bara tänk vilken mängd förpackningsmaterial man
kunnat spara här!
Skulle inte butikerna vara så galet lång från var jag bor, skulle jag absolut
sälla mig till dem som tappar upp eget tvättmedel i egen burk.
Yes!
Men…nu har då vårt säkerhets- och kemikalie verk
Tukes
dragit en bekymmersam ärta upp i sin näsa och vill med hjälp av
ett behändigt EU-direktiv förbjuda det här.
Och nej, det lär inte heller hjälpa att man i butiken klistrar på en
lapp om att flaskan, burken, innehåller tvätt- eller diskmedel!
Det är farligt…enligt dem.
Även om medlen är så ekologiska att det faktiskt inte händer något ruskigt även om man
skulle tvätta håret med diskmedlet. Tänk…
Sedan kan man ju tycka att det ytterligare är aningen komiskt att Tukes, förutom då
att de skall värna över vår säkerhet också skall värna om ekologisk hållbarhet i samhället.
Ja, just det ja...
Och det ÄR bra att de har koll på saker och ting, inget illa i det, men när går det
för långt, förbi den där gränsen då faktiskt den lilla människan också borde
ha, och ta ett eget litet ansvar?
Nåja, här satt jag då och rörde upp ett litet förhöjt blodtryck vid mitt morgonkaffe,
då jag plötsligt inser att hjälp, jag är ju själv en vandrande tidsbomb i galet många risker
för mitt eget och förmodligen andras säkerhet.
I alla fall för de stackare som vågar sig innanför mitt hems väggar.
Behöver bara svepa med blicken en sväng över mitt hem för att inse vidderna
av mitt ansvarslösa beteende!
Vi kan börja i badrummet:
När jag kommer hem med tvättmedel (pulver) så häller jag alltid över det i en
stor gammal glasskål som jag har stående på arbetsbänken breved tvättmaskinen.
Den är fin, lätt att ösa ifrån och så försvinner en del av den där stickande
tvättmedelslukten efter ett tag.
Varför gör jag så? Jo för att jag är ändå en liten estet, och färggranna (och stora) förpackningar
uppfyller inte riktigt de krav jag har på den fronten.
Jag är också bekväm, och effektiv (ibland) och vill ha mitt pulver nära till hands när jag känner för att köra en tvättmaskin. Lite så.
Min hudkräm från apoteket som jag älskar köper jag också i rätt stor, och rätt ful
förpackning även den. Så vad gör jag? Jo, häller över en lämplig mängd i en vacker
glasflaska som jag gillar att ha framme.
Samma med tvålen, om jag använder flytande sådan.
I köket då? Jo där häller jag över; kaffe, ris, mysli, spagetti, vetemjöl, havregryn, kakao,
socker, salt i gamla köksburkar av glas som får stå framme.
Och nej, jag skriver inte på vilken burk innehåller kaffe och vilken vetemjöl.
Jag tror jag ser skillnaden.
Diskmedel häller jag också över i en vacker pumpflaska, som förutom att den
är just vacker så doserar den diskmedel lämpligt (läs lite mer ekologiskt).
Hjälp, vad annat gör jag? Jo, jo jag saftar mina bär, och häller det i gamla
vinflaskor, jag häller över mjölken i en kanna, jag flyttar över smöret i en
smörpyts, jag lägger mina torkade örter i små keramikkrus.
Ute i trädgårdsskjulet har jag blomgödsel i en gammal syltburk, bensin i en
kanister (det har jag minsann fått fylla på i en alldeles omärkt plastdunk…)
Listan kan göras rätt så lång. Och tänk! Ändå har faktiskt ingen, av alla
de människor som kommit och gått och bott i mitt hus, någonsin hällt
tvättmedel i sitt kaffe, tvättat håret med vetemjöl, blandat tvål i gröten.
Ingen har heller hällt tjära i gräsklipparen, tack för det, fast dunkarna liknar
varandra rätt mycket faktiskt, kom jag på nu.
Man har väl ett luktsinne, om nu synen
och det övriga skulle vara nedsatt? Eller om etiketten skulle
vara nerkladdad eller till och med helt saknas?
Så på det sättet måste jag ju nog börja se mig som en inte så liten säkerhetsrisk.
Enligt Tukes.
*
Till all tur verkar det som om även det bland tjänstemännen på det här verket finns
någon, eller kanske några, som har tänkt till lite. Kanske väckta av det ramaskri på
sociala medier som den här nyheten väckt.
Skönt åtminstone att veta att det var fler än jag som satte det där kaffet i
vrångstrupen!
Nu skall det då undersökas och vändas på papper och funderas och vridas på
om det kanske sen också skulle finnas någon liten möjlighet att kringgå det här
rätt galna EU-direktivet som alldeles tydlig i någon semesterstädning dammats av
och hamnat högst upp i pappershögen av andra EU-direktiv.
För om man får tappa upp bensin i vilken dunk som helst så
skall man väl ändå få tappa upp ekologiskt tvättmedel i en liknande dunk?
Det senare sker dessutom under övervakning av butikspersonal,
vilket inte kan sägas om bensinstationer. Dem har personalen
övergivit för länge sen, ju.
Så som världen håller på att utvecklas kan jag bli lite mörkrädd över att man
så lätt verkar tappa bort den där sunda förnuftet i sina beslut på myndighets
nivå. Tänk om det fanns större frågor att ta ställning till, hur gör man då?
För det finns ju nog större frågor.
Och större säkerhetsrisker än jag.
Så vill jag tro i alla fall!
Och ni som sticker er in här hos mig, kaffepulvret är brunt till färgen,
luktar lite småbränt och strävt, det är den andra glasburken från höger närmast
vattenkokaren, och där finns en gammal silversked som borde putsas.
Om du sen sätter kaffet i vrångstrupen, ja si det tar jag inget som helst ansvar för…
Ja, lite så idag från,
P.s. Om någon undrar; vitlöken är bara en vanlig vitlök som inte har annat med inlägget att göra än att den får symbolisera det här med gräsrötter och sundhet….;)
För visst är sunt förnuft också en sundhet?
