...jo, nu är det ju så att jag är en rätt lugn och balanserad person så där i stort.
Jag kan väl brusa upp så där som de flesta någon gång, men i det stora hela så är jag väl rätt...nöjd?
MEN...det finns saker som får mig riktigt ur balans, riktigt arg.
(Och nu är det inte orättvisor i världen...de gör mig arg, upprörd och frustrerad även de, men nu talar vi lite mer vardagsnära ting).
Och det är det här med saker som går sönder typ innan man hunnit få hem dem från butiken.
Och de är rätt m å n g a faktiskt.
I somras köpte jag en sk. märkeströja.
Snygg, modern, fin och...dyr.
Två (2) månader och ungefär lika många andvändningstillfällen och tvättar senare ger sömmarna upp och inte länge efter det hittar jag direkta hål i plagget. Materialet är så skört att jag kan köra fingret igenom det!
Stövlar. Jag skaffade mig ett par fina höststövlar. Inte svindyra precis men över medelpris.
Efter mindre än tio dagars bruk, gav klacken upp. Och två dagar senare sprack limningen mellan sulan och själva skon. Och då har jag inte ens använt dem varje dag!
Köpte hem en bärbar dator till lillungen som skulle fylla år. Vi skramlade ihop pengar från släkt och vänner för att få en helt ok dator åt grabben.
Den funkade inte överhuvudtaget som den skulle.
När jag lite grävde i program-minnet på den nya datorn hittade jag program som installerats flera veckor innan jag köpte den - vadå??? Jag trodde jag köpt en ny, oanvänd dator, men så var det inte alls!
Alla dessa saker har åkt tillbaka med ljusets hastighet. Jag har fått skriva beskrivningar på problemet, reklamationer och stå på mig. Med andra ord har jag satt tredubbelt mer tid på att få lämna tillbaka, än att inhandla saker som inte ens uppfyller det svagaste kvalitetskrav som finns.
Men droppen som fick min bägare att rinna över hände idag:
I veckan köpte jag en helt vanlig golvmopp av märket "Sinipiika". De där gråblå städattiraljerna som de flesta av oss (åtminstone i Finland och i min ålder) växt upp med. Som varit ett pålitligt märke.
Nu var just denna Sinipiika lite modern, den hade faktiskt fått en turkos färg,
men funktionen var densamma.
En plastplatta med kardborreband och en skumgummi-trasa som man kan dra av (fäst med kardborreband) och skölja ur.
Min gamla tog jag till stugan i somras, och nu tänkte jag då satsa på en ny...
Fredagen till ära skulle jag då ta och moppa golvet. Min golvyta är inte stor.
Döm om min förvåning när skumgummimoppen gick sönder innan jag ens kommit halvvägs!
Och jag blir så fruktansvärt arg, besviken och frustrerad över allt skit som säljs som "kvalitet" - och som ofta kostar därefter och ändå inte är det!
Jag betalar gärna lite mer för en tröja som jag vet kommer att hålla någon vinter (inte bara någon användningsgång), stövlar som håller normal förbrukning ett par säsonger (inte bara två veckor), datorer som funkar (ens som nya) och städredskap som skall hålla ihop lite mer än en städning.
Men när man inte ens får någon som helst kvalitet för lite merpris -
då...ja d e t börjar kännas som bedrägeri.
Hur mycket skall man tåla?
Hur lätt blir det inte att man bara inte orkar föra saker tillbaka, kräva?
Och hur mycket utnyttjas det av företag?
Att vi inte orkar bråka? Har tid att reklamera? Ids bry oss?
Mitt mått är rågat nu!
IT'S WAR!
P.s
För att ens lite knyta an till bilden - så är hortensian ett ypperligt exempel på hållbarhet.
Vacker som färsk och vacker som torkad.
Kanske längsta åsnebryggan någonsin.....?
