TRÄDGÅRDSTORSDAGSDRÖMMAR DEL 3

Eller mardrömmar...

Aldrig tidigare har jag haft en trädgård som är så trilskig som den jag har nu...

Detta är gammalt havsbotten. Visserligen får vi gå såpass långt tillbaka som till stenåldern (ett litet stenkast i tid bara...hehe) sedan detta var en havsvik - men LERAN är baske mig kvar. Och nu talar jag inte om LERA utan om LERA !!!

Fråga mina barn, och de kommer att vittna om en mor med envishet som övervinner mycket.

Men när det gäller just denhär trädgården...det är SNUDD PÅ att jag ger upp.

Verkligheten ha liksom hunnit fatt mina drömmar - och det gör så ont;)

(Mustila-hortensia i augusti)

När vi flyttade hit var det inte så mycket till trädgård, tomten är ganska platt och det mesta var gräsmatta...Inga trädgårdsrum. Bara sunkig gräsmatta och några riktigt tråkiga buskar placerade lite här och där utan någon form av tanke.

HÄR skulle det bli ändring meddelade jag min familj och kavlade förutom mina egna ärmar även deras. Delade ut spadar till alla som såg lite också frivilliga ut och stod där med rosiga kinder och delgav alla mina planer. Allt var frid och fröjd tills vi skulle sätta spaden i marken. Ja, "sätta" är definitivt fel ord. Om jag skulle beskriva det dåhär:

Man HOPPAR på spaden med all sin tyngd ett antal gånger tills den säger "ssslpfff". Då har spaden gått in i jorden...

Vill man sedan ha upp den tillbaka får man ropa på förstärkning för att dra upp den igen."Aaaah, ååååh, mhhph, Arrrhhggh", låter det i sommarkvällen..., och det är alltså bara vi som försöker anlägga trädgård - inget annat!

Skulle det sedan vara så att man skulle vilja ha med ett spadtag jord så får man ropa på ytterligare förstärkning för ensam orkar man inte lyfta eländet!

Positiv till min läggning som jag oftast är tänkte jag, att då väntar vi väl tills det torkat upp lite så det blir lättare...

Hahahahahah, när marken torkat upp låter det "klirrrr" i spaden när man försöker få den igenom den diamanthårda ytan. Själv har man skakningar i hela kroppen i bästa Kalle Anka-stil ett par timmar efteråt...Och efter ett par timmars hårt kroppsarbete har man kommit ner ett par centimeter...En bra dag, alltså

(Samma Mustilahortensia i februari)
Ganska snabbt insåg jag att det här går bara inte, så vi tog hit en traktor som gjorde grovjobbet och beställde masssssor med mylla för rabatter, allt annat var bara att glömma...Nu efter åtta år har Ler-Monstret 'ätit upp' det mesta av myllan och gruset som vi bredde ut.

Bara de mest tåliga (och tråkiga växter har överlevt).

Så mitt trädgårdsintresse har fått sina törnar, det finns stunder då jag kunde (om jag hade råd) stenlägga hela alltsammans och bara odla i krukor...

På tal om det...förresten...så måste jag ju gå ner i källaren och kolla hur mina Mårbackor mår bland spindelnäten!!!

Nämen...titta!

Och när jag ser dethär vaknar alla mina ömma känslor för blommor, för trädgård, för växtligheten och livet...och jag kommer att ta en ny dust med Leråkern - även kallas min trädgård! Nån lär sig inte tydligen av sina misstag;)

Sköna trädgårdsdrömmar!

Kram

TESTBOK 2

Idag ramlade den in i min postlåda...

Testbok nr 2, om att göra ett 'fotoalbum'

Det finns säkert en uppsjö av olika fotoboksleverantörer.

Med erfarenheten av ett par test kan jag rekommendera:

extrafilm

.se eller .fi beroende på...

Alla mina foton var inte av bästa kvalitet...och ändå blev slutresultatet riktigt bra!

Bättre än den förra...

Slut på reklamsnutten eller konsumentupplysningen, välj själv;)

I morgon blir det trädgård...eller drömmar i varje fall...

SPORTLOV, OCH TID ATT FILOSOFERA...

Än en gång är det min yngsta som sagt de TUNGA ORDEN utan att han varit medveten om det...

Jag har velat något förfärligt över dessa katolska inslag i inredninen...Madonnor, kors, det som är helt naturligt för en katolik, men för oss nordliga lutheraner???

Dilemmat har inte blivit enklare av att jag i mina forskande, frågesättande, tonårsår faktiskt allvarligt funderade på att bli katolik...för biktens skull. Såhär tänkte jag då...tänk att kunna få sina synder förlåtna genom att gå och berätta det för nån...istället för att på lutherskt vis släpa med sig sina egna och andras synder hela livet. (tonårstankar! *himlar med medelåldersögonen*). Nu är jag ju inte hemskt insatt i religion och tror väl på att det finns något 'Gott Nånstans' som hoppeligen styr och ställer lite grand nu och då iallafall när det finns tid för det...

Om det sedan är någon som tror på återfödelse så är det ok för mig, sålänge jag får bli en flodhäst i mitt nästa liv...(tänk er: äta hela natten, sova länge på dagen i nån mysig pöl, inga fiender...skönhet är inte högst på prioriteringeslistan, ett och annat hundra kilo i vikt spelar inte så stor roll, för det FINNS INGA DESIGNJEANS att rymmas in i. Härligt, gäsp-rap!)

Åh, nu svammlar jag IGEN.

Har alltså haft mina dubier för att skaffa mig en madonna. Och ännu när hon faktiskt flyttat hem till oss tvekade jag...Tills lillungen kom hem endag från skolan, fick syn på madonnan på verandan - ja, hon hamnade där för det är någon form av gråzon i mitt hem...och sade:

- Fin skyddsTANT du köpt!

(Hon är ju ingen ängel för hon har inga vingar! )

Så nu har hon nog fått flytta in till oss i allafall. Jag gillar nämligen stämningen som hon skapar där hon står med sitt barn i famnen...Jag gillar att ha en skyddsTANT på verandan.

Tycker mina ungar att hon skyddar oss, fine!

Vacker är hon i alla fall...tycker jag.

Kanske flyttar hon ut till sommaren och hoppeligen välsignar hon mina blommor framom ogräsen...Fast, blommor är de ju också, bara på fel ställe...;)

Svårt dethär...heheh

Sportlovet för med sig en massa utevarande...har passat på och tassat lite omkring i trädgården med "den blicken", ni vet, planerplanerplaner...
Idag har jag skickat lillungen på läger (det första för hans del) och han kände absolut INGEN...Liten risk här för nagelbitande mor...Men så ringde han efter 3 timmar på lägret och babblade bara om Linus och Kasper och Sofia och vadhonnuhette...tjattertjattertjatter...Kan nog sova lugnt i natt, han har jätteskoj! Må hans skyddsTANT vara med honom!

Och med er!

MEDIEFOSTRAN

I veckan kom det hem en liten broschyr, med goda råd till föräldrar gällande barn och internet, bland annat. Det fick mig att reagera på att jag nog var en mycket mera aktiv tidspolis gällande tv-tittande, tv-spel och dator spel när min äldre upptäckte allt detta...Jag var på honom som höken, vilket han inte är sen att påpeka nu när den yngre är i den åldern.

Jag måste nog erkänna att jag inte alls är lika snabbt där med tidtagningsuret för att kolla att han inte spelar för mycket, tittar för mycket, att han gör något annat vettigt.

Har jag blivit slappare med åren? Eller kan det vara så att på tio år, mina ungars ålderskillnad, har attityden till medier ändrat hos dessa nu tio-åringar?

När min äldre fick sin första mobil satt han och spelade och höll på, hela tiden.

Den yngre kollade vad där fanns för skoj en dag och sen dess har den varit - bara en telefon...

Eller kan det vara så att jag inte reagerar lika starkt på lillungens tid vid datorn, för att jag sitter ganska flitigt själv där???

Sedan jag skaffat mig en bärbar som jag kan ha i famnen om kvällarna har det blivit så att jag nästan kunde skruva upp den här skylten ovanför min stol...

Så dom skulle förstå;)

Hehe, nästan som en hund vaktar sitt ben är mitt förhållande till min stol OCH dator...

Jag förvarar mig naturligtvis att jag som KVINNA klarar av att göra flere saker samtidigt. Kolla nyheterna på TV, övervaka läxläsning och skriva djupsinniga och intressanta blogginlägg...ups, nå... inlägg iallafall...;)

Men jag MEDGER att jag suttit fast vid datorn många timmar den senaste månaden. Jag har inte bara surfat omkring hos er... Som den glada amatör jag är när det gäller fotografering så har jag aldrig riktigt fått ordning på mina fotomappar. Det har tagit tid att få allt samlat och riktigt ordning på mapparna. Och när jag nu höll på så ville jag pröva på att göra en bok av endel av mina bilder.
Det var riktigt, riktigt roligt!

Dethär fick bli min "testbok" eftersom jag inte gjort dethär tidigare, men nu när jag vet att resultatet blev riktigt bra så har jag ju några idéer...hehe.

I morse när jag öppnade datorn för att svara på ett meil kom lillungen insläntrande, klämde ner sig i samma fåtölj som jag och sa:

- Vet du mamma, jag tycker riktigt synd om dig som måste hålla på med datorn hela tiden! Först på jobbet hela dagarna, och så hemma på kvällarna...

- ???

VEM mediefostrar vem här nu?

Inte skall det gå såhär, inte!

Måste lite förvara mig här nu känns det som...Jag har faktiskt varit ute flere TIMMAR idag och lyckades fånga honom här på kameralinsen bland annat...Det var han som väckte mig i morse med sitt *ratatatatatatataratatatata...ratatataratatatata..* mot elstolpens plåtskydd..

Nån har vårkänslor?

NU skall jag stänga lådan här och inte öppna den, eller vi får väl se...kanske jag bara lyfter lite på locket och kikar in...DET räknas väl inte???

Ha en skön söndagskväll,

Medieberoende

VÄNDAGEN

Eller Alla Hjärtans Dag...

Glöm inte ert eget hjärta idag, ge det något nyttigt...;)

Till er alla!

Ta hand om er - och andra!

Kram

M.