På fönsterbrädet i mitt arbetsrum här hemma har jag en brudorkidé som precis slagit ut sina blommor. Igår då vintern var så där galet vackert vintervit knäppte jag en bild på orkidén, det blev så där rent och oskyldigt vitt på vitt. Mycket ljust och vackert. Lätt.
Klockan 04.30 i natt ringde min telefon. Man blir ju alltid till sig när telefonen ringer mitt i natten. Det var min äldre son. Han lät skärrad. Hans kompanjon, delägare i deras förtag, är ukrainare, om än sedan länge bosatt i Finland.
- Nu händer det. Ryssarna anfaller Kiev. Kolla flightradar - där finns inte ett plan ovan Ukraina. Något stort är nu på gång. Google maps visar "ovanligt mycket trafik" på flera vägar i och kring Ukraina.
Sömnmosig tog det en stund innan jag kunde ta in det. Kan det stämma? Visst har det legat i luften ett bra tag men ett fullständigt anfall? Inte bara jag blev tagen på säng. Tänker på de som i Kiev vaknade till något som inte ens de trodde skulle hända.
Idag när jag satte mig vid mitt arbetsbord och såg på min orkidé var det som om de var små fredsduvor som riktade sina vingar ut mot världen. Och viskade en önskan - låt det åter bli fred.
Mina tankar är hos alla de miljoner ukrainare som i morse vaknade till ett krig.
Det är inte så man ens riktigt kan ta in det. Bara känna en sorg i hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar