...och förhoppningsvis en god början på det nya året till alla er
därute i slott och koja.
Här har det börjat smälla i knutarna och strax skall
nyårsmiddagen dukas fram!
Ta vara på varandra - också hela nästa år!
Kram från Maggi
JULENS DOFTER
Under kvällen har jag roat mig med att måla några paketkort till julklapparna
och alldeles strax är det dags för julskinkan att åka ut från ugnen och efter en liten stund
kan man skära den där första jungfruliga skivan åt sig för att testa hur det smakar.
Läste att julskinkans popularitet minskar från år till år, och jag kan förstå det.
Det är väl inte helt problemfritt med uppfödningen och hela den biten.
Under många år åt jag inte kött överhuvudtaget, och hela familjen har många år haft alternativ,
allt från ren och hjort till kalkon men i just julskinkan finns något
som jag har svårt att släppa ifrån mig (efter att jag igen började äta kött).
Det är smaken men också mycket är just doften.
När den sakta sprider sig i hemmet efter timmar i ugnen - då är det jul!
Vi har också några år nu varit utan julgran. Det är liksom att det automatiskt blir att skala
ner när det blir vuxenjular då egna ungar vuxit upp och inte skaffat egna barn.
Men i år var det faktiskt "lillungen" (28 år...) som undrade om vi inte kunde ha en
julgran i år - för doftens skull. Och lite för ljus-skenets också.
Och så blev det, och visst kan jag erkänna att doften av en nyintagen gran
också pepprar på det där med julstämning. Så inkodat är det i våra minnen.
Överraskande nog har ungkatten Iris lämnat pyntet ifred. Nästan i alla fall.
Numera delar vi inte ut så mycket julklappar, vilket jag personligen kan tycka
att är skönt. Vi vuxna har ju ändå det mesta vi behöver (och lite till) och ingen
av oss är speciellt ivriga prylsamlare. De jular det har funnits tid, vilket
inte alltid varit fallet, så har jag plockat fram mitt sigill-lack och lagt ett liten
"God Jul"-sigill på klapparna. Eller på en del av dem.
Sigill-lacket har också en alldeles egen doft som jag tycker om, och som hör
julen till. Det är något otroligt rofyllt att smälta lacket. Det tar ju den tid det tar och
en viss tillfredsställelse att klämma stämpeln i det mjuka lacket.
En sigill på att nu är julen här
God Jul till er alla från Maggi
EN VECKA TILL JUL
Gäääääsp!!!
Okej, jag lägger mig ner. Har alltid varit en förespråkare för novemberdiset och det fina i gråväder,
men nu...nu börjar till och med min fascination till det subtila krackelera så smått.
Det har varit så grått, så o-ljus, så disigt och dimmigt så det nästan börjar påverka
mitt annars så strålande humör. Och humor.
Till lucia-dagen plockade jag fram de första direkta julpynten för att lite pigga upp
mig själv, och det gör ju nog den här stjärngossen som de facto börjar ha sina
modiga trettio år på nacken! Det är inte klokt så åren går!!!
Kan inte låta bli att le lite när jag ser den då jag går förbi.
Hjäper lite mot mörkertungmodet.
Gubben min är lite mer svårflörtad, han hatar detta mörker och hotar sju gånger
i timmen att emigrera till vartsomhelstbarasolenskiner - ens någon gång.
Stjärngossen ser onekligen lite sliten ut men det må man nu få om man varit med ett tag.
Min äldre grabben gick alltså på tvåan och det var alltid tvåorna som hade
lussetåg på julfesten i skolan. Vad vi föräldrar inte visste - och inte var förberedda på - var att
de pysslat sig själva under december, så det fanns ett till lussetåg uppställt i klassrummet
när vi föräldrar gick dit för lite pepparkaka och glögg.
Vi var ett gäng föräldrar som hade otroligt svårt att hålla oss för gapskratt när vi
såg tåget och kunde identifiera våra egna avkommor.
Fortfarande blir jag lika fnissig och på gott humör när jag plockar fram den här
stjärngossen och ser hur 8-åriga Daniel sett sig själv. Den ljusa luggen och de
blå ögonen är helt rätt. Lite knasig är den ju...
Denna grå december får den nu stå på vårt hallbord och välkomna
gäster och få en och annan att dra på smilbandet.
*
Och n e j , jag har inte övergått till fejkljus. Är fortfarande en storkonsument av
stearin, men det här bordet står såpass på sidan av allt att jag vill inte ha levande ljus
brinnande där om Iris-katten skulle få för sig att låta svansen svepa för nära.
I övrigt är hon van med levande ljus och år noll intresserad av dem, men
brukar ändå alltid ha levande ljus lite under uppsikt och här på det här
bordet har jag inte det.
Visst ger dessa fejkljus också en helt okej stämning, men inte är det som
levande ljus inte. Och inte så speciellt ekologiskt heller.
*
Idag är det en vecka till julafton och jag har nästan allt under kontroll.
Lite julklappsrim skall ännu krystas fram, men maten är planerad och
nästan alla klappar inhandlade - men inte paketerade. Det skall jag göra i morgon!
I år skall vi, efter en paus på många år, ha en julgran.
Det var först när jag redan reserverat den som jag kom på att vi visst har en
ganska så "fysisk" ungkatt här hemma.....få se hur det går!?
Ingen av mina tidigare katter har brytt sig om julgranspynt, men det här
yrvädret kan vara en...utmaning.
Återstår att se!
TANKAR OM NATUR OCH FOTO OCH NATURFOTO
Slösurfade på Facebook och märkte att en av mina kurskompisar från
min naturfotokurs hade länkat till en intressant artikel om en doktors-avhandling
(Tampereen yliopisto, YTM TaM Markus Sjöberg)
som handlar om naturbilder, eller foton på vår (finska) natur blir förvräng
i de sociala medierna. Har inte läst själva avhandlingen,
enbart ett disputationsmeddelande, men det hela verkar väldigt intressant.
Vill man delta i en naturfototävling åtminstone i Finland så finns det en hel del regler på
hur man får redigera sina bilder, och de är faktiskt ganska stränga och man måste också skicka
in raw-bilden så domarna kan avgöra om man tagit bort, eller lagt till något som
inte fanns där i originalbilden. Men vad man gör med sina bilder innan man
lägger upp dem på sociala medier finns det ju ingen koll på alls.
Och jag säger inte att det skulle behöva vara det heller. "Alla" gör något med sina
bilder innan de landar på Instagram.
Många naturbilder som vi ser i våra flöden upprepar lite samma natur-skönhets-
ideal som våra nationalromantiker målade runt förra sekelskiftet. De förskönade nog
en hel del de med. Och vi fortsätter med det. Låter AI ta bort en störande kvist, eller en
telefon som blivit synlig på det där vandringsfotot. Kuksan i trä får stanna kvar på
bild, men telefonen får AI städa bort.
Vi vill ha kvar den rena, oförstörda bilden av vår natur. Och ge en bild av att man
är ensam i naturen, enad med naturen.
Har själv sett bilder i flödet som det facto är tagna från parkeringsplatsen till
ett naturskyddsområdet, men man hade plockat bort P-skylten och dasset.
Nå, vad gör nu de då? kan man tycka.
Det är ju bra att fina bilder lockar man ur huset för att gå ut i naturen och röra på sig.
Absolut, men det finns alltid en risk att instagramvänliga platser blir för slitna när
"alla" skall ta sig dit. Samtidigt kan man ju sprida en massa kunskap om natur med
hjälp av just naturbilder och kanske ge insikter om det som är problematiskt i vår natur.
Försöker själv nu och då lyfta fram vikten av gammelskog bland annat, hur det påverkar
så otroligt mycket mer än bara träden i skogen då man avverkar skog för
mycket för att inte tala om att man kalhugger.
Har jag själv förfallit i fällan att förbättra ett naturfoto med AI.
Inte mycket, men jo...visst kan det ha hänt.
Och just på det där problematiska sättet som tas fram i avhandlingen.
Vilket kanske gör att jag fick en liten aha-upplevelse när jag läste vad
den handlade om.
På bilden ovan har jag plockat bort en grej som störde mig. Bad familjen
att de skulle peka ut vad det var. Samtliga sade att jag gjort något med granen för
den ser knasig ut på bilden. Men det har jag inte. Den är bara en knasig gran vars topp
vid något skede brustit och en gren har börjat växa som en ny topp.
Bilden är från min balkong ut över sjön och det jag gjort är att jag plockat bort ett
hus som man ser gaveln på till vänster om granen. Valde att lämna kvar resten av huset
som syns till höger om granen för det var inte lika "störande".
Så visst, jag har gjort just det som man tog upp i avhandlingen som lite problematiskt.
Nu är ju nästan just så här som det ser ut från balkongen, och jag förväntar mig ingen folk-
vandring till balkongen min men ur ett större perspektiv så kan dessa förskönade
foton förstås påverka folket lite snedvridet. Som om naturen skulle må bättre än vad
den gör för att allt är så vackert, och allt som inte är det är bortstädat.
Och så är det ju så svårt att på bild fånga det som är det verkliga problemet.
Som klimatuppvärmningen. Bara som ett exempel.
Nä, nu skall jag gå och sno ihop lite middag, skall på
möte senare ikväll och då vill jag vara mätt å belåten.
Kram från Maggi
KONSUMTION I BLACK FRIDAYS ANDA
Eftersom jag börjar landa i den åldern, och kanske vara av
den generationen, att man har allt man behöver, och kanske
aldrig ens begripit att man behöver mer och mer hela tiden. Bara för att.
Klart jag fattar begreppet Black Friday och kanske också till och med
hur det var tänkt ursprungligen, men när det numera oftare och oftare kommer
fram att företag höjer priset på sina varor en tid innan Black Friday för
att sänka priset till Black Friday så att det ser ut som om man fick en enorm rabatt.
Allt sådant där får mig att må lite dåligt på hur lättlurade vi är och hur enkelt
vi kan bli förförda av våra ha-begär.
Det är lite samma med dessa TEMU och SHEIN och vad allt det finns.
Hur kan en vettig, tänkande människa tro att man kan få typ allt för bara någon euro.
Och att bara för att bilden ser bra ut att det verkligen skulle vara bra?
Jag tror de flesta faktiskt tänker som jag. Men så finns det trots allt mängder av
människor som handlar på dessa billigheternas-billighetsmarknader.
Enligt finska tullmyndigheterna så köpte vi år 2022 ca 850 000 st försändelser från
områden utanför EU. Två år senare så TEMU och SHEIN kommit in på marknaden
är vi uppe i 28,2 MILJONER försändelser. Det är så förfärligt mycket att
det knappt går att ta in i skallen på en.
Mycket av det är sk snabbmode. Och på den fronten är jag urusel. Nästan som
en omedvetet vald "protest" så iklär jag mig nästan hela tiden i svarta byxor och
en långtröja - oftast svart den också. Bara för att det är skönt och för att jag
gillar och numera som gråhårig också klär i svart. Och har tre tröjor och lika många
byxor som jag varierar med. När alla är smutsiga/ofräscha klär jag mig en dag
i gröna mysbyxor och en tröttrosa tröja och kör en tvättmaskin svart.
Nu kan det säkert låta lite radikalt, men det har för min del bara blivit så.
Åldern spelar säkert in där. Eller nja...jag har alltid varit lite smarsmakad i min klädstil.
Men jag har svårt att tro att man på något plan blir lycklig av att beställa skräp och
bara bli besviken. Och det blir man uppenbarligen för secondhandbutiker säger att
det i dagens lägen kommer in mängder med kläder med prislappen kvar.
Man har alltså beställt något som visat sig vara bara skräp och så kanske man
skäms lite för att man varit lättlurad men dövar sitt dåliga samvete som viskar att det inte
var ett så smart drag det där med tex TEMU genom att föra klädesplagget till en åter-
vinningscentral. Det är bara det att till återvinningscentralerna i bara huvudstadsregionen
som Kierrätyskeskus tex så kommer det....håll i er....17 000 kg kläder I VECKAN.
Det är alltså bara i huvudstadsregionen.
Nu är ju inte allt vi shoppar i Black Friday från billigheternas-billighetsmarknader,
och visst kan man göra kap - säger inte det. Men som konsument behöver man bli
väldigt mycket mer medveten om sina val än vad vi människor någonsin behövt bli
så länge vi tassat på denna jord.
Gubben min påpekade att jag minsann också gärna köper på nätet det jag behöver.
Och det är sant. Men skulle aldrig klicka hem något från dessa
billigheternas-billighetsmarknader,
Jag gillar inte att gå i köpcenter, det är sant och beställer hellre på nätet. Erkänner.
Men samtidigt som någon kan påpeka att jag då bidrar till transporter som förorenar så är jag
lite av avvikande åsikt. Det kostar ju också att få varan körd till butik och om jag kör
bil till ett köpcenter är det ju också en sak som inte är bra.
Det här är så komplext och samtidigt så intressant.
Men nu skall jag gå och hänga två av mina tre svarta tröj-tunikan på tork.
Den tredje har jag på mig.
Och säger absolut inte att shoppa secondhand är "fel" bara man klarar av att hitta de
där guldkornen. Min kompis köpte i somras en fantastisk vacker klänning i silke
från 1960-talet. Visserligen på en antikmarknad men secondhand det också.
Fantastisk kvalitet!
Men vi behöver lära oss att bli bra på att skilja skräp från om nu inte superkvalitet
så semikvalitet. Sedan kan man ju fundera ett tag på alla de där billighetsgrejerna som till-
verkats, skickats runt jorden, aldrig använts, körs till en återvinningscentral som inte kan
sälja den vidare utan tvingas betala för att föra den till avstjälpningsplatsen.
(vilket i förlängningen betyder att de sätter den kostnaden på de secondhand-
grejer som säljs i deras butiker. Inte idkar de heller välgörenhet...)
Men ja, nu hörni! Skön första advent. Inte så juligt tema,
men ack så viktigt ändå.
Kram från Maggi
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)