NU ÄR GLADA JULEN SLUT, SLUT, SLUT...

...julegranen bäres ut, ut, ut. 

Roade mig med att be AI göra om ett foto av Iris-katten men så att hon

skulle se totalt sliten ut efter allt julfirande. Ha riktig julkrabbis liksom. 

(krabbis är visst en finlandism och betyder dagen efter, baksmälla. Det kommer från finskans

ord krapula som i sin tur kommer från latinets crapula som 

också betyder berusning och att hälla i sig vin i överskott). 

Nåväl, jul och nyår har i den här kojan firats i mycket lugna tecken. Och skulle granen

inte tappat mängder gav barr så fort någon nös i dess närhet så hade den fått stanna

inne ett tag till. Men idag fick den finna sig i att bli amputerad på sina grenar och 

den proceduren gjorde att den på samma gång blev totalt avbarrad. 

Bara att skyffla barr i sopsäcken. 

Märkte också när jag skulle samla ihop julpyntet att det inte blivit så mycket 

julpyntat i år. Julhanddukarna till köket låg snyggt ihopvikta på sängen i gäst-

rummet. Jag hade glömt dem där...

Men det var en skön jul, en god jul. 

Adventsljusen är kvar ännu i fönstren, det får de vara till trettondag. 

Sedan åker de också in i garderoben och vardagslamporna åker fram. 

Och så är det vardag som väntar. Ett nytt år. 

För mig också på ett annat plan nytt år. Dagen efter 

trettondag byter jag nämligen årtionde. Jag blir sextio år! 

Exakt NÄR hände det? Nyss var jag trettio! Jag lovar! 

Har varit lyckligt besparad från all världens ålderskriser, och

kan inte påstå att jag skulle känna av det nu heller, men första 

gången nog som byte av årtionde känns...annorlunda. 

Jag skall idissla lite på mina känningar, kanske det blir ett inlägg vid något skede?

Men nu vaknade gubben som tog sig en eftermiddagslur här i soffan intill

och undrade om vi inte skulle passa på och satsa på lite hämtmat idag. 

Jag är inte svårövertalad! Inte alls! 

I morgon skall jag ge mig ut på en liten loppistur, har en

liten idé om hur jag skall fixa till fågelmatningen vid stugan. Eftersom 

vi inte åker dit så ofta så har jag stora behållare av frön där, men nu när det

utlovats rejäla köldgrader så behövs lite fett också. 

Och ja, jag har en idé. Men mer om den sedan. 

Allt gott! 

Kram från Maggi

 

GOTT SLUT...

...och förhoppningsvis en god början på det nya året till alla er

därute i slott och koja. 

Här har det börjat smälla i knutarna och strax skall

nyårsmiddagen dukas fram! 

Ta vara på varandra - också hela nästa år! 

Kram från Maggi

 

JULENS DOFTER

Under kvällen har jag roat mig med att måla några paketkort till julklapparna

och alldeles strax är det dags för julskinkan att åka ut från ugnen och efter en liten stund

kan man skära den där första jungfruliga skivan åt sig för att testa hur det smakar. 

Läste att julskinkans popularitet minskar från år till år, och jag kan förstå det. 

Det är väl inte helt problemfritt med uppfödningen och hela den biten. 

Under många år åt jag inte kött överhuvudtaget, och hela familjen har många år haft alternativ, 

allt från ren och hjort till kalkon men i just julskinkan finns något

som jag har svårt att släppa ifrån mig (efter att jag igen började äta kött). 

Det är smaken men också mycket är just doften.

När den sakta sprider sig i hemmet efter timmar i ugnen - då är det jul! 

Vi har också några år nu varit utan julgran. Det är liksom att det automatiskt blir att skala

ner när det blir vuxenjular då egna ungar vuxit upp och inte skaffat egna barn. 

Men i år var det faktiskt "lillungen" (28 år...) som undrade om vi inte kunde ha en

julgran i år - för doftens skull. Och lite för ljus-skenets också. 

Och så blev det, och visst kan jag erkänna att doften av en nyintagen gran

också pepprar på det där med julstämning. Så inkodat är det i våra minnen. 

Överraskande nog har ungkatten Iris lämnat pyntet ifred. Nästan i alla fall.

Numera delar vi inte ut så mycket julklappar, vilket jag personligen kan tycka

att är skönt. Vi vuxna har ju ändå det mesta vi behöver (och lite till) och ingen

av oss är speciellt ivriga prylsamlare. De jular det har funnits tid, vilket

inte alltid varit fallet, så har jag plockat fram mitt sigill-lack och lagt ett liten

"God Jul"-sigill på klapparna. Eller på en del av dem. 

Sigill-lacket har också en alldeles egen doft som jag tycker om, och som hör 

julen till. Det är något otroligt rofyllt att smälta lacket. Det tar ju den tid det tar och

en viss tillfredsställelse att klämma stämpeln i det mjuka lacket. 

En sigill på att nu är julen här

God Jul till er alla  från Maggi

 

EN VECKA TILL JUL

Gäääääsp!!! 

Okej, jag lägger mig ner. Har alltid varit en förespråkare för novemberdiset och det fina i gråväder, 

men nu...nu börjar till och med min fascination till det subtila krackelera så smått. 

Det har varit så grått, så o-ljus, så disigt och dimmigt så det nästan börjar påverka

mitt annars så strålande humör. Och humor. 

Till lucia-dagen plockade jag fram de första direkta julpynten för att lite pigga upp

mig själv, och det gör ju nog den här stjärngossen som de facto börjar ha sina

modiga trettio år på nacken! Det är inte klokt så åren går!!!

Kan inte låta bli att le lite när jag ser den då jag går förbi. 

Hjäper lite mot mörkertungmodet. 

Gubben min är lite mer svårflörtad, han hatar detta mörker och hotar sju gånger

i timmen att emigrera till vartsomhelstbarasolenskiner - ens någon gång. 

Stjärngossen ser onekligen lite sliten ut men det må man nu få om man varit med ett tag. 

Min äldre grabben gick alltså på tvåan och det var alltid tvåorna som hade 

lussetåg på julfesten i skolan. Vad vi föräldrar inte visste - och inte var förberedda på - var att

de pysslat sig själva under december, så det fanns ett till lussetåg uppställt i klassrummet

när vi föräldrar gick dit för lite pepparkaka och glögg. 

Vi var ett gäng föräldrar som hade otroligt svårt att hålla oss för gapskratt när vi

såg tåget och kunde identifiera våra egna avkommor. 

Fortfarande blir jag lika fnissig och på gott humör när jag plockar fram den här

stjärngossen och ser hur 8-åriga Daniel sett sig själv. Den ljusa luggen och de

blå ögonen är helt rätt. Lite knasig är den ju...

Denna grå december får den nu stå på vårt hallbord och välkomna 

gäster och få en och annan att dra på smilbandet. 

*

Och  n e j , jag har inte övergått till fejkljus. Är fortfarande en storkonsument av

stearin, men det här bordet står såpass på sidan av allt att jag vill inte ha levande ljus

brinnande där om Iris-katten skulle få för sig att låta svansen svepa för nära. 

I övrigt är hon van med levande ljus och år noll intresserad av dem, men

brukar ändå alltid ha levande ljus lite under uppsikt och här på det här

bordet har jag inte det. 

Visst ger dessa fejkljus också en helt okej stämning, men inte är det som 

levande ljus inte. Och inte så speciellt ekologiskt heller. 

*

Idag är det en vecka till julafton och jag har nästan allt under kontroll. 

Lite julklappsrim skall ännu krystas fram, men maten är planerad och

nästan alla klappar inhandlade - men inte paketerade. Det skall jag göra i morgon! 

I år skall vi, efter en paus på många år, ha en julgran. 

Det var först när jag redan reserverat den som jag kom på att vi visst har en 

ganska så "fysisk" ungkatt här hemma.....få se hur det går!?

Ingen av mina tidigare katter har brytt sig om julgranspynt, men det här

yrvädret kan vara en...utmaning. 

Återstår att se! 

 

TANKAR OM NATUR OCH FOTO OCH NATURFOTO

Slösurfade på Facebook och märkte att en av mina kurskompisar från

min naturfotokurs hade länkat till en intressant artikel om en doktors-avhandling 

(Tampereen yliopisto, YTM TaM Markus Sjöberg)

som handlar om naturbilder, eller foton på vår (finska) natur blir förvräng

i de sociala medierna. Har inte läst själva avhandlingen, 

enbart ett disputationsmeddelande, men det hela verkar väldigt intressant. 

Vill man delta i en naturfototävling åtminstone i Finland så finns det en hel del regler på 

hur man får redigera sina bilder, och de är faktiskt ganska stränga och man måste också skicka

in raw-bilden så domarna kan avgöra om man tagit bort, eller lagt till något som

inte fanns där i originalbilden. Men vad man gör med sina bilder innan man

lägger upp dem på sociala medier finns det ju ingen koll på alls. 

Och jag säger inte att det skulle behöva vara det heller. "Alla" gör något med sina

bilder innan de landar på Instagram. 

Många naturbilder som vi ser i våra flöden upprepar lite samma natur-skönhets-

ideal som våra nationalromantiker målade runt förra sekelskiftet. De förskönade nog

en hel del de med. Och vi fortsätter med det. Låter AI ta bort en störande kvist, eller en

telefon som blivit synlig på det där vandringsfotot. Kuksan i trä får stanna kvar på

bild, men telefonen får AI städa bort. 

Vi vill ha kvar den rena, oförstörda bilden av vår natur. Och ge en bild av att man

är ensam i naturen, enad med naturen. 

Har själv sett bilder i flödet som det facto är tagna från parkeringsplatsen till 

ett naturskyddsområdet, men man hade plockat bort P-skylten och dasset. 

Nå, vad gör nu de då? kan man tycka. 

Det är ju bra att fina bilder lockar man ur huset för att gå ut i naturen och röra på sig. 

Absolut, men det finns alltid en risk att instagramvänliga platser blir för slitna när

"alla" skall ta sig dit. Samtidigt kan man ju sprida en massa kunskap om natur med

hjälp av just naturbilder och kanske ge insikter om det som är problematiskt i vår natur. 

Försöker själv nu och då lyfta fram vikten av gammelskog bland annat, hur det påverkar

så otroligt mycket mer än bara träden i skogen då man avverkar skog för

mycket för att inte tala om att man kalhugger. 

Har jag själv förfallit i fällan att förbättra ett naturfoto med AI. 

Inte mycket, men jo...visst kan det ha hänt. 

Och just på det där problematiska sättet som tas fram i avhandlingen. 

Vilket kanske gör att jag fick en liten aha-upplevelse när jag läste vad

den handlade om. 

På bilden ovan har jag plockat bort en grej som störde mig. Bad familjen

att de skulle peka ut vad det var. Samtliga sade att jag gjort något med granen för

den ser knasig ut på bilden. Men det har jag inte. Den är bara en knasig gran vars topp

vid något skede brustit och en gren har börjat växa som en ny topp. 

Bilden är från min balkong ut över sjön och det jag gjort är att jag plockat bort ett

hus som man ser gaveln på till vänster om granen. Valde att lämna kvar resten av huset 

som syns till höger om granen för det var inte lika "störande". 

Så visst, jag har gjort just det som man tog upp i avhandlingen som lite problematiskt. 

Nu är ju nästan just så här som det ser ut från balkongen, och jag förväntar mig ingen folk-

vandring till balkongen min men ur ett större perspektiv så kan dessa förskönade

foton förstås påverka folket lite snedvridet. Som om naturen skulle må bättre än vad

den gör för att allt är så vackert, och allt som inte är det är bortstädat. 

Och så är det ju så svårt att på bild fånga det som är det verkliga problemet. 

Som klimatuppvärmningen. Bara som ett exempel. 

Nä, nu skall jag gå och sno ihop lite middag, skall på

möte senare ikväll och då vill jag vara mätt å belåten. 

Kram från Maggi