ETT STORMIGT VECKOSLUT

Eftersom jag på något plan alltid dras till och känner en viss förkärlek till oväder så var det med glädje jag såg fram emot den första "höststormen". Nå...storm skulle jag kanske inte kalla det. Frisk vind nog men inte storm. Kanske 18 m/s i byarna. 

Men helt lagom för att testa de där simpelt enkla dukhållarna som jag köpte för någon euro i våras och som tills nu funkat perfekt. Duken har hållits på plats hela sommaren - och är på plats än efter "höststormen" som fortfarande luggar runt därute. 

Det är alltså sådana där enkla klämmor som finns på typ alla bistron med uteservering. Och numera förstår jag varför. De är bara helt enkelt superbra! 

I övrigt har jag mest bara pysslat på. Höstgöror. 

Jag är ganska snabb på att rensa bort sommarblommorna när de börjar se så där medtagna ut. Man vet ju att det liksom inte finns en andra chans för dem, så då får de berika komposten i stället. 

Det finns en skön längtan efter en ny vår och en ny växtsäsong då jag står och putsar upp mitt enkla "bevattningssystem" (Blumat) som i år igen har möjliggjort för mig att ha växter i kruka här på stugan från vår till höst även då jag inte kan vara här under veckan, eller ens alla veckoslut. 

Har nog ännu kvar några växter så det är bara en del av bevattningstuberna som blev höststädade idag. 

En av de som är kvar är överraskande nog den svarta pensén av sorten 'Molly Sanderson' som fortfarande är riktigt blomglad. Penseér brukar ju tröttna efter ett tag in på sommaren. Och till saken hör att jag inte ens varit här och plockat bort fröställningar utan den har fått leva ett fritt pensé-liv hela sommaren. Lite har det svarta i blomfärgen fått backa och mer mörklila slår igenom. Men fortfarande en någon sliten, men dramatiskt vacker skönhet. 

De från Bokulla hitflyttade kärleksörterna har verkligen hittat sin plats i bergsskrevan. De trivs superbra och har, kanske tack vare medlet Trico Garden, fått vara ifred för hungriga hjortar. 

I och med att det mesta av mina trädgårdsgrejer nu fått flytta ut hit till stugan, och kommer att få tjäna skärgårdsträdgården i framtiden så behöver jag fundera på det här med förvaring inför vintern. Krukorna är nu prydligt uppradade mot väggen, skyddat av taket som sticker ut en bra bit. Både krukor och veden kan här invänta både höst och vinter rätt väl skyddat. 

Den kommande lilla tilläggsbyggnaden som skall rymma sovrum och kontor är nu klar förutom inuti. Inredningen av den får bli till nästa år. Liksom målningen. 

Men det blir bra! 

Så där tidtabells-mässigt blir det ju sällan riktigt som man i sin optimism tänkt sig och det här med att anlägga trädgård/woodland får nog också snällt bli till nästa vår. Jag har till all tur inte shoppat buskar och perenner annat än i min fantasi så det enda som måste "panikplanteras" ännu i höst är tre rödbladiga smällspireorna som jag tills nu haft boende i en stor kruka. Idag fick de komma till sina permanenta växtplatser, så de hinner rota sig innan vintern. 

En annan sommarblomma som glatt överraskat mig är snötöreln som växt sig till en så fin form och inte hickat det minsta åt vare sig skuggigt läge, blåsigt läge, hetta eller svalt väder. Helt klart en ny favorit! Fluffig men utan att vara så där "överromantiskt" som tex bruslöjan kan bli. 

På tal om romantisk så har jag gjort det drastiska beslutet att ge bort mina Mårbackapelargoner. Den ena hade över 80 blommor i somras. Till all tur var det mina svägerskor som var villiga att ta hand om dem så om jag ångrar mig så kan jag tjata till mig en stickling i alla fall...

Nämen, det är bara så att här på stugan kan jag inte övervintra dem, och att släpa dem hem till våningen där de kanske inte alls trivs, eller till ett växthus som tar emot dessa övervintrare och så tillbaka på våren känns kanske inte längre värt besväret helt enkelt. Och så är vare sig våningen eller stugan här så där "pelargonvänliga". Balkongen vår är ju tilltagen, men har inte sol förrän på seneftermiddag och kväll, så inget för soldyrkande pelargoner. Och här i skärgården är det ganska tuffa tag gällande väder och vind. 

Jag kanske ångrar mig, har ju haft Mårbackorna i över tjugo år, men just nu känns det att det är läge att gå in för nytt. Jag kan mina Mårbackor liksom. 

HÖSTENS FÖRSTA STORM

 När jag startade hemifrån hade de första mörka molnen börjat gadda ihop sig på himlen. Det blåser, men det är en sensommarvind. Inte den höststorm som utlovats. Höstens första storm. 

Medan jag packar upp det lilla jag har ökar vinden i styrka. Hösten kommer snabbt, vildvinet har gått från lite rodnande till rött på en dryg vecka bara. Och i den vind som utlovats kommer de att falla, slitas loss från sina fästen och dansa iväg in i skogen. 

Kvällarna är mörka härute i skärgården. Sikten är noll och regnet piskar på. Endast bruset av vågorna som slår mot klipporna skvallrar om havets närvaro, för två steg utanför dörren och resten är mörker. 

Kockar lite mat och häller upp ett glas vin. Smakar på de syltade lingonen jag tillredde senast jag var här. De smakar bra. Annorlunda, men bra. Längtar efter att krypa i säng, öppna fönstret mot havet och stormen och läsa lite innan sömnen tar över. Det har varit en stökig vecka, och bara tanken på att få vaggas till sömns av stormens ljud får mig att le inombords. 

SISTA SOMMARDAGEN

Klockan blir strax tio på kvällen, och än sitter jag ute på vår balkong och har det ganska så skönt! Över sjön hörs på avstånd ljud av motorcyklar som kanske är ute på en sista (varm) kvällstur. Och ett stycke ifrån ropar kattugglan. Har jag nämnt att vi har en "egen" kattuggla här vid sjön. Ibland hör jag hanen också och årets ungar som tigger om det ännu skulle vara möjligt med lite servering av föräldrarna. Till det svarar mamma-kattuggla med ett småilsket skri som nog får hela vårt husbolag att vakna. 

Var idag och inhandlade lite höstväxter till balkongen. Jag har nog inte riktgt ännu fått kläm på hur mycket eller lite som är lagom här. Sommaren var ju så het, och jag var så ofta jag kunde på stugan, så balkonglivet har mest bestått av att vattna den arma gräslöken och dricka morgonkaffe där. 

Men fortfarande tycker jag att det är alldeles precis lagom med balkong. 

Bara jag får sådana där små detaljer som lampor på plats - vadå, det har ju varit sommar!!! - så skall jag ta er med på en rundtur hos oss. Fortfarande är vi lite småhäpna över att vi landat i en höghusvåning - och trivs alldeles förträffligt!

HUSBIL FOR DUMMIES

 

Det fantastiska internetet är säkert fullt av olika tips och råd då det gäller husbilar och så, men tänker att det kanske ryms ett inlägg till. Och från min totala novis-nivån. 

Jag har alltså campat en hel del i mitt liv så det där med att sova i (vanlig)bil och i tält är bekant. Också att boka in sig i små sovstugor med plats för två sängar och ett nattduksbord på campingar är bekant. I början av 1990-talet hyrde jag och gubben en husvagn då vi med vår knappa ettåriga son och vår unga riesenschnauzer deltog i en brukshundskurs "någonstans i Finland". Minns att jag då tänkte att det var ju ganska mysigt sätt att "resa och bo" på. Det skulle jag väl testa på nytt...att det tog sina modiga år innan det blev av har väl med att livet att göra, helt enkelt. Men nu äntligen var det dags. Inte för husvagn, men hus- eller kanske mer exakt campingbil. 

Men vi tar väl och tittar på vad jag hyrde i en veckas tid och mina tankar och funderingar om det. 

Bilen är alltså en Weinsberg CaraTour 600 ME, och helt suverän enligt min något skrala erfarenhet. Hade alltså inte så mycket att välja mellan då jag för någon vecka sedan fick för mig att boka husbil. I coronatider är man inte den enda som kommer på den fantastiska idéen att semestra så. 

Men jag undrar nästan om det var ödet att någon avbokat just den här bilen så jag skulle få testa på den. 

Jag har inte mycket erfarenhet av att köra större bilar, men den här bilen rattar man lika lätt som vilken personbil som helst. Den är bara lite bredare och lite längre.  Längden är ca 6 meter och bredden 2 meter, höjden 2,6 meter. 

Så här såg "bottenplan" ut - vad det nu sen heter på husbilsspråk. 

Sängarna var supersköna! Grabben sade att han inte på länge sovit så gott som här i bilen! Jag sover ju gott var jag än lägger mitt huvud, men den här var verkligen bekväm - och bred. Som en 2 m bred gigantsäng. Vi valde att sova skavfötters främst för att grabben som sov (från fören sett till vänster) fick el till sin elektronik från "köksön" och jag sov med huvudet mot bakluckan där man kunde öppna fönstret de nätter som det lovades regn och man inte kunde ha takluckorna öppna. Men sängen är så bred att ett barn eller två,  en stor hund eller tom en tredje person kunde få rum här emellan. 

Man skall kunna fixa till en säng av matbordet och soffdynor och så, men det testade vi ju inte. 

Under sängarna finns gott om förvaringsutrymme som man kommer åt via bakdörrarna (lämpligast) men också inifrån om det ösregnar tex. Under sängarna finns också gasflaskorna. Två flaskor lär räcka till en veckas tur då man både lagar mat och värmer upp bilen med gas (höst och vinter). 

Ovanför sängarna, ovanför "köket" och ovanför "matbordet" finns typiska segelbåt/husvagns-överskåp som ju sväljer en hel del. Vi märkte ganska snabbt vad som helt naturligt hittade sin plats, och insåg att även under en längre trip skulle detta fungera perfekt! 

Köket då? 

Helt lagom, skulle jag säga. Ett kylskåp som rymmer det mest elementära. Och eftersom jag är van att resa veckovis med lyxen av en kylkass som kan hållas kall då man kör och däremellan med kylpatroner så är kylskåpet i sig en lyxlyx. 

Spisen har två plattor och helt lagom. Det är ju inte så att man nu kockar trerätters här. Inte alla dagar i alla fall. Rinnande vatten från vasken och till och med varmvatten om man kommit ihåg att koppla på uppvärmningen av den är ju suveränt. Tydligen har jag lite svårt att koppla bort gamla vanor så jag kokade oftast av bara farten lite mer vatten till frukost och middag så jag på samma gång fick hett diskvatten. Men testade varmvattnet - och det funkade finfint! Och så skönt med en vask! 

Det som vi lärde oss lite så där via 'trial and error' var att absolut inte glömma att lägga i korken för diskhon om man inte vill ha en kloakodör på nolltid i bilen, för husbilarna har tydligen inte ett sådant där luktlås som vi har hemma i köket och som hindrar att våra hem luktar som gårdagens middagsrester...

Och det här var superkänsligt! Aldrig tänkt på hur viktigt ett luktlås är! Så ja, pluppen i vasken. 

Då vi kom mer norrut och vägarna blev sämre och gropigare så insåg vi att det inte alltid räckte med att bara komma ihåg att lägga korken på plats, på dessa guppiga vägar krävdes lite mer. Så vi lade en något blöt disktrasa över korken och då satt den även på de mer utmanande vägarna på plats och höll odören nere i gråvattentanken. 

Tankarna ja. Här, som i alla husbilar, finns två olika "avfallstankar". Den för gråvatten och den för toan. 

Under vår vecka tömde vi gråvattnet ett par, tre gånger. Kanske hade det räckt med en? Vi valde att duscha på de campingar vi övernattade i, men om vi hade övernattat mer ute i naturen så hade jag nog hellre duschat utanför bilen med duschslangen ut genom fönstret än inne i den lillalillatoan. Det är klart, i en bil på 12 m2 med en kingsize-bed och hyfsat kök, matbord och "soffa" samt en förarhytt kan inte badrumsavdelningen vara så himla generös. Men ja, den tjänade sitt syfte. Och där var riktigt bra med förvaringsutrymme för toalettgrejer. Men toaletten då? Jo, den funkade bra till det lilla vi använde den. Septintanken (toan) tömde vi en gång innan vi återlämnade bilen. Vi, eller för att var ärlig så var det bara jag, som hade använde den för senkväll/tidigmorgon-kiss och inget mer. 

Men värmen då? I Lappland var det ju bara någon plusgrad på nätterna och jag hade ju naturligtvis förstått att det fanns värme i bilen. Vad jag inte fattat - innan jag av misstag kom åt knappen med min häl - var att det fanns   g o l v v ä r m e ! Kändes nästan overkligt lyxigt att stå och kocka frukost på ett uppvärmt golv. Om det finns något som lyfte utfärd med "vanlig" bil och den utrustningen jag vant mig vid till next level gällande upplevelsen med campingbil var ju (golv)värmen och de inbyggda myggnäten för dörrar och fönster. Och förstås det där med att kunna gå från chaufför-sätet till "huset" utan att behöva gå ut. 

Om jag någongång skulle få för mig att skaffa mig ett litet hem på hjul, så skulle jag absolut nöja mig med den standard en liknande campingbil som denna har. Här fanns allt jag kan tänka mig behöva, en bil som är aningen smidigare än de traditionella husbilarna men ändå har allt.  

Det är inte helt otänkbart att jag hyr en liknande för flera veckor nästa år. 

Blev ju lite förtjust! 

SEN BAR DET AV NORRUT

Det var som sagt lite av ett infall att hyra bil och åka norrut. Men Lappland är alltid fint! 

Och det är alltid skoj när man skymtar den första renen.

En natt campade vi intill Enare älv och det var ju fint att gå och lägga sig med den utsikten. 

Här har vi det som på svenska heter Tana älv, på finska Teno joki och på finska Tana elv. Den är en gränsälv och här på bilden är det Norge på den andra sidan. 

Det är något med att kunna blicka så långt som gör att jag trivs här. Det är väl det som tilltalar de flesta, kan jag tänka mig. Men jag hade nog gärna haft mer tid - och mindre coronarestriktioner - att köra över på norska sidan, men det får bli till en annan gång. 

Vill man här stanna var och varannan kilometer för att koka kaffe och njuta av vyerna, så vet jag ju att i ärlighetens namn skulle vyerna vara ännu vackrare på andra sidan gränsen. Men visst blev öppna-landskaps-längtan lite mättad. 

Det som inte var så fint var hur mycket stängt, övergivet, eller nästan övergivet och förfallet man såg längs vägarna. Det är inte så att jag längtar efter att gå in på detta loppis precis. Det fanns mycket sådant. På vägen hem karvade vi till och med via Rovaniemi och stora turistattraktionen Santa Park. Vi gick visserligen bara in på en kopp kaffe och rundade "kitchbutiken" med allt fult och turistigt som lite också anspelar på jul och Lappland (förlåt, men det var förfärligt). Plastgranar mötte en i alla dörröppningar, och (förlåt igen) men man måste kanske vara en plast-älskande-asiat för att gilla det här. Omgivningen var däremot slarvig, för att inte säga ful. Och som lillungen uttryckte sig:

 - Jag förstår att det här kanske mest är tänkt som en vintrig turistfälla, men man kunde ju ändå ens lite rensa ogräs vid ingångar och parkeringar.

Och jadå, ogräset växte manshögt längs husväggarna och vid de sk. planteringarna vid parkeringarna. Lite beklämmande. Kanske jag nästa gång skall mer rikta min kamera mot förfallet och inte alltid mot det vackra. 

Fast mest var det ändå vackert! Och det är det vi behöver mata oss med. Skönhet för själen, och öppna landskap.