Efter några intensiva jobb-veckor hade jag sett fram emot ett ledigt veckoslut som i min
fantasi skulle innehålla långa skogspromenader och annat skönt ute-varande.
Februari-vädret är inte speciellt lockande om man skall vara helt ärlig.
Fastnar vid mitt morgonkaffe, som blir förmiddagskaffe som blir mitt-på-dagen-kaffe.
Regnet bara vräker ner utanför och vinden tar i. Det viner i det gamla
huset. Spisluckorna skramlar.
Jag läser lite slött bloggar och sådant och ramlar in på det här
med minimalism igen. Det fascinerar mig, även om jag är lååååångt ifrån en
sådan personlighet själv. Men någonstans störs jag av onödiga ting.
Märkte häromdagen när jag skulle leta efter en ny hårsnodd i min "smink-låda" att där finns
mängder av grejer, smink - attiraljer - grejs som jag inte rört sedan jag senast hade
en så kallad utrensning där. Då tyckte jag att jag städa bort massor.
Det gjorde jag, men nu märker jag att det finns hur mycket som helst kvar att bli av med.
Och det är alltså inte så att jag skulle köpt till sedan förra städningen. Nejdå, det här
är sådant som jag då trodde att jag skulle behöva...
Vilket får mig att tänka att det här med att rensa i sin röra, dö-städa, bli mer minimalistisk
faktiskt är en prosess som tar, och skall få ta tid. Lite som att banta faktiskt.
Det är ju inte så att man samlat på sig allt onödigt (grejer eller kilon, hahaha...) på en kort tid.
Det har tagit tid att samla dem - och det kanske skall få ta en tid att bli av med dem också.
Har lite extra energi - trots vädret - så jag undrar om inte jag skall ta itu med den
där "smink-lådan" och några andra lådor nu på en gång.
Som vädret är så vill jag ändå inte gå ut...
