Det har varit en långt utdragen vår. Först kom det sommarvärme vid den
sena påsken då allt i naturen exploderade.
Sedan blev det svalt igen och tillväxten stannade upp.
Det gjorde att vi fått njuta av tulpanblomning ett bra tag nu.
Det oaktat har jag inte hunnit ut med kameran i tid för att fånga
tulpanernas fagraste blomning.
Fick bli en något medtagen skönhet som fick agera tulpanmodell i år.
Vacker som få är hon ändå!
Intill min pergola blommar....ja vadå?
Är skamligt dålig på att skriva upp vad jag själv gräver ner i min trädgård.
I grävande stund tror jag att jag skall minnas. Borde begripa bättre!
Man minns aldrig. Så är det bara.
En fantastiskt fin lökväxt som återkommer varje försommar med
snygga blad och efter en tid skjuter de stiliga, enkla, blommorna upp.
Note to self - gräv fram vilken växt det är. Den är på alla sätt värd att minnas!
I övrigt är det vitt, vinrött, rosa och gråbladigt som gäller i år.
Den sistnämnda kommer dock att klämma fram lite vinröda
blommor bara sommaren mognar...
Den sparsmakade linjen fortsätter med andra ord.
Kunde inte motstå den mörkbladiga klövern:
'Dark Debbie'
Visst är den fin?
På ute-matbordet tronar än så länge en liten murgröna.
Kanske får hon stanna kvar som härskarinna över trädgårdsbordet,
kanske blir hon petad åt sidan av någon annan.
Man vet aldrig i denna kamp om bästa placering bland
sommarblommor....;)
I morgon,
(läs idag, för jag hann inte få iväg
inlägget under samma dygn
som jag började skriva det...)
skall det bli riktigt tokvarmt!
Jag känner mig möjligen lite som en gnällspik då jag
önskar lite mer 'lagom' värme.
Luftkonditioneringen på jobbet hostar och vill inte riktigt ta varv,
och hjärnan känns lite väl mosig framåt eftermiddagen.
Tänker på vilket lyxproblem det också är!
Men människan har svårt att avstå från redan uppnådda fördelar och bekvämligheter.
I det foto/skrivprojekt jag just nu håller på med får jag
riktigt snöa in mig på hur hållbar - eller ohållbar - vår natur är.
Och hur mycket vi förmodligen blir tvungna att ge avkall på om
detta med klimatuppvärmningen och befolkningstillväxten och
allas längtan efter ett västerländskt konsumtionsmättat liv.
Det vi inte vill avstå ifrån och det andra suktar efter.
Personligen har jag dragit ner rejält på min konsumtion, vilket gett mig
lite bättre klimatsamvete (kanske?) men också en möjlighet att gå ner i
arbetstid vilket just i det här skedet av livet har varit både behövligt och välkommet.
Går runt i plantbutiken och väljer några plantor till pergolan.
Tänker på hur okej elller inte okej det är att konsumera växter.
Sommarväxter.
Prydnad för bara
några ynka månader.
Är det det? Vettigt alls?
Väl hemma börjar jag plantera och går till mina
mull-pallkragar där jag har min kompost och inser att jag
fyller ju mina krukor med växtrester (och köksrester) från
ifjol och att de (sommarblommorna) ju på det sättet får en
säsong till! Och efter den här sommaren får de, i form av mylla,
fortsätta "sitt liv" som markförbättrare i någon rabatt.
Och årets blommor får bli
till mylla åt nästa års blommor.
*win-win*
