...skall ni alla ha!
Kram!
LIVAT I HOLKEN...
...i holken här intill kan man lugnt säga.
Flugsnapparparet har flugit i skytteltrafik med smarriga
larver och lurviga flugor till ungarna i holken.
Så till den grad att det nästan krockade i köksöppningen.
Det var inte många lediga stunder för vila i det där föräldraförhållandet.
Inte så mycket till egentid, liksom.
Tycker mamma-snappare faktiskt börjar se lite hålögd ut.
Eller så inte. Egentligen är hon otroligt vacker!
Så här höll de på hela gårdagen.
In med mat ut med "bajspåsarna".
Men idag på morgonen så var det plötsligt tystare.
Föräldrarna fanns i närheten, men matandet hade avtagit. Ungarna dök upp i
hålet oftare och oftare och gapade, men servicen hade avtagit.
Jag satt och drack mitt morgonkaffe och läste tidningen.
Plötsligt hördes ett dovt litet duns på terassen bakom mig och
när jag kikade så hade en av ungarna flugit ur boet.
Riggade kameran och hoppades på fler utflyttande ungar.
Och visst kom det, 1,2,3,4...och en femte sitter ännu i skrivande
stund inne i holken och ugglar.
De första fyra flög ut med 20 minuters mellanrum ungefär.
Men den här sista har suttit inne flera timmar efter att den förra lämnat holken.
Föräldrarnas besök i holken blir mer och mer sällan.
Får hoppas att den begriper att skutta ut så småningom, den lilla fegisen.
*
På tal om det så är alla bilder tagna med kameran på stativ och med fjärrutlösare
för att inte störa ungarnas flytt hemifrån och för den delen föräldrarnas matning.
Dessutom har jag ett stort objektiv så jag kan ställa allt en bra bit ifrån.
Inte för att flugsnapparna verkar störas speciellt mycket av att vi rör oss i närheten,
men ändå. Det är bra att tänka på detta när och om man fotar djur.
Och framför allt deras ungar.
På deras villkor liksom.
Alltid.
Så där sitter den nu. Den lilla lilla ungen.
En perfekt liten en.
EN SLITEN LITEN BASTU...
...har vi här på stugan.
Det har i ärlighetens namn inte gjorts så mycket sedan den byggdes för ett kvartsekel sedan.
Jo, någon liten skurning har den väl fått utstå men sedan har det inte varit så mycket
mer än så. Jag antar att det finns en massa små bastun ute i byarna och på
skären som ser precis ut som min.
Lite gulnade bräder, lite gamla schampoorester, kanske lite stearin.
Kåda som runnit...och så själva bastun som stundvis av pur lättja
blir ett litet av ett lager....
Och för ovanlighetens skull kom jag ihåg att fota en "innan"-bild.
Ni vet...mullämbar, det orange handtaget är ett öskar till båten (vad gör den här???)
Ett målningsfläckigt fat, ett sittunderlag (till båten även så) och överst det enda jag egentligen
tänker hör hit och passar in - vad det nu sen heter.
Kärlet som innehar vattnet man stänker på stenarna. Ja men vadå?
Vad HETER det?
Nå, what ever...
Av orsaker som inkluderar ett sprucket vattenrör är själva bastu-ugnen utplockad och
nu...nu...NU skall det fixas till minsann!
Köpte en liter Supi Saunavaha för jag hört så mycket bra om den.
Det lär bli en sådan där skön lite sammetsaktig yta.
Nyansen jag valde heter Mustamarja och jag kom spontant att
tänka på blåbär, så jag tänkte att det kunde passa.
Testade först på en vedkorg-naturel som vi fått som present
för något år sedan.
Jag är nu inte så förtjust i den där "naturel-looken" så
korgen blev en lämplig provkanin.
Och ja...här ser det minsann ut som om jag smetat ut blåbär på pärtorna.
Färgen är mycket rinnig, så det gäller lite att ha tungan rätt i munnen när man
målar på. Å andra sidan är vaxet mycket drygt.
Torkar snabbt som attan så en otålig en som jag gillar skarpt!
Och vet ni, rätt fort när färgen började torka så visste jag att
den här nyansen är riktigt fin.
Inte svartmörk som en rökbastu, men med en riktigt skön mörk känsla.
Så här blev det :
Ja än får jag lov att fuska till det med levande eld i form av ljus, för
bastu-ugnen står som sagt än ute på terassen.
Men ljuset också för att visa vilket fint lyster vaxet ger åt bastulaven.
Bra mycket bättre än jag tänkt mig.
Så detta som ett tips om någon tröttnat på sin sunkiga bastu.
Och som en liten klapp på axeln för att jag ä n t l i g e n fick
detta gjort så unnar jag mig en smarrig bit ost och
lite nygräddat bröd (som ännu är i ugnen).
En sliten, liten bastu har fått ett välbehövligt lyft
med rätt så liten insats.
*
I holken närmast stugan håller flugsnapparparet på med 24/7
matning och i sommarkvällen finns det väl inget mysigare ljud
än när fågelungarna piper om mat.
Undrar om föräldrarna är lika övertygade om ljuvligheten i det lätet.
De flyger skytteltrafik hela tiden, hela tiden.
Tuffa pass!
INFÖR EN NY VECKA...
...ja, alltså jag ÄLSKAR nypotatis.
Resten av året är jag inte den största fan i världen av potatis,
men nu och några veckor framöver.
Potatis. Ja!
Hörde ni?
JA!
En annan favorit är de här solcell-lamporna från Clas Ohlson, dem vill jag absolut ha
flera av!
Skall lysa upp terasser och kanske en pergola bara sommarnätterna
blir mörka och skumma.
Än är det en bit dit.
Tills det behövs ljus i kvällen och i natten, än känns det som om
naturen själv fixar den biten, åtminstone de flesta av dagar.
Ljuset lyser upp det mesta så himla fint och dessutom
helt av sig själv.
Det tackar vi och tar emot!
Veckan som kommer blir lite småstökig med en hel del to-do
innan det är läge att varva ner inför Midsommar och så en liten semestermånad på det!
Skönt att man blivit gammal nog att också begripa att semester inte är
till för att renovera 24/7 så också den biten tar en liten paus.
I augusti tar vi i med nya tag igen!
Idag fick vi en del av de restaurerade fönstren på plats.
Och så lärde sig Kråk-Cajander att flyga.
Så på alla sätt en fin söndag!
*
Funderar nu och då på vad jag skall fokusera min blogg på - egentligen.
Nåt ni vill läsa mer om?
MURRIGA REGNDAGAR....
...ja det känns nästan lite avigt att det är midsommar om en vecka.
Så mörkt, och murrigt som det är ute nu, så känns det nästan overkligt!
Plockade in ett stort fång lupiner bara för att få den där midsommarkänslan
att landa, men det gick väl så där då regnet vräker ner.
Trädkronorna niger som i höststormen och temperaturen är sådär att
en liten ylletröja känns som det bästa sommarklädseln just nu.
Ute i trädgården har en del av sommarblommorna sagt
tack, men nej tack och helt gått i blom-strejk.
Mårbackan ser ut som något som katten kunde ha släpat in.
Skall bli intressant att se hur det ser ut i skärgårdsträdgården när
jag nästa vecka landar där ett par dagar.
Vind och regn är ingen höjdare - på något plan alls!
Kråk-Cajander verkar vara den enda som
inte orkar bry sig över väder och vind.
Det gäller att putsa fjädrar och hålla sig i trim oberoende.
Fast lite ensamt och ensligt verkar det vara där ute vid trädgårdsbordet.
Ingen som riktigt känner för att haka på och sällskapa?
Stackars lilla kråka.
*
Strax efter att jag fotat de här bilderna, så skuttade hen iväg till sitt
nattbo ( en korg inklämd under tak och med vindskydd) lade
huvudet under vingen och somnade.
Såg ut som:
" Väck mig när det blivit sommar igen"
*
En annan kan bara instämma!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)