FÖRBANNA INTE MÖRKRET...

...om det inte är så att man skall ta lite "efter" bilder för bloggen alltså. Då är det tillåtet!

När man dessutom skall försöka pricka in dessa foto"sessioner" till stunder då det inte finns legon eller läxböcker utspridda över köksbordet. Inga halvätna smörgåsar på soffbordet. Helst inte heller några halvtuggade hundben på mattorna och ogärna klädhögar på sänggaveln. Och samtidigt skall man då försöka pricka in lite dagsljus som heltidsarbetande mamma, det är då det kan det bli lite knepigt...

Så det kommer nog att bli "efter" foton, men jag garanterar inte att de kommer att bli särskilt vackert uppstylade.

Det är nu bara så här hos oss. 

Och jag kan ju leva med det, för så har det liksom alltid varit.

Men det är ju en liten fördel för er om man ser skillnad på före- och efter bilderna kan jag tänka mig. Så där sett från er synvinkel liksom.

 Snart har vi efterlängtat höstlov här, och då hoppas jag kunna pricka in, om inte alla, så en del av ovannämnda kriterier och kunna (äntligen) komma med lite före/efter- bilder.

Ni kan ju sedan gissa vilka är vilka...;)

Men sådär i övrigt tänker jag försöka ha roligt på vägen, och inte hela tiden sträva efter att saker och ting skall bli färdiga. Visst skulle det vara tråkigt? Att allt skulle vara klart?

För det är ju resan som är viktig, inte målet.

Som en liten påminnelse om det kom det sig att tavlan ovan flyttade hem till oss.

It's a way of life.

Men nu skall den här mamman nog dra täcket över öronen. 

Natt alla söta!

DET VAR JU ALLDELES NYSS...

...han var ett sådant där litet knytt med hungrig blick och okontrollerade rörelser. En sådan där liten arm- och benviftande varelse på några kilo, som lät väldigt mycket ungenfär var tredje timme sådär.

Nu mera låter han mest hela tiden, och det avhjälps faktiskt inte nämnvärt av att man serverar honom hur mycket mat som helst...hahahaaa... det är tonårsvarning i luften här nu!

Häromkvällen så nynnade sonen på ja, må han leva, ja, må han leva....lite som om han skulle varit orolig för att mor skulle glömma, eller annars bara missa bemärkelsedagen.

Tänkte lugna honom och frågade hur det kändes nu att snart vara tonåring:
- Ja, du vet, det där att bli tonåring med allt skoj som är på kommande;  moppemustasch, finnar, fett hår och fotsvett och allt det sådant?

Jag förstår inte alls varför han gav mig en sådan konstig blick, suckade djupt och mumlade något om att jag då har en förmåga att få framtiden att låta lockande. Något att se fram emot liksom.

Men nu har han firats av tjocka släkten, med mustigaste höstgrytan och champagne och tårta och pakeeeet och hela faderullan.

Ja, jisses! När hände det här, att min lilla groda blev tonåring?

Love ya' !

Och du kommer alltid att vara min lilla groda!

HELG I SIKTE...

...och sovmorgon!

I morgon. Underbart!

Jag hör till den där människotypen som blir så väldigt mycket angenämare när jag vet att jag kan ha en riktigt slö sovmorgon i sikte åtminstone inom pågående årstid.

Gärna oftare.

Det är, ser ni, skillnad på sovmornar och sovmornar.

Det finns den där andra klassens sovmornar som man visst unnar sig att sova lite längre, men ändå inte kan riktigt ge hän åt denna underbara sysselsättning för att det finns en massa saker man ändå borde få gjort under dagen. Man sneglar å klockan med ena ögat, och känner sig sådär otåligt rastlös och kan inte riktigt njuta av sovmorgonen ändå.

Och sedan finns det A-klassens sovmornar.

Då det inte finns några direkta aktiviteter som ilsket pockar på uppmärksamhet.

Man kan bara ligga och drälla i sängen med frukost och tidningen och sticka näsan in i sträv hundpäls. Tack och lov är hunden funtad på samma vis. Hon har utvecklat en sådan sann känsla för dessa A-mornar.

I morgon kör vi med det konceptet.

Är i den situationen i renoveringen att just nu finns det inte så mycket jag kan göra, innan diverse hantverkare kommer och lägger sista finishen på sina projekt.

Och de gör inte ett skvatt en lördag.

Vilket betyder lat-som-Garfield-lördag för mig.

Inte helt fel det heller!

Inte alls!

Visst kan det hända att jag ändå stiger upp i vettig tid och så, men bara det att jag vet att jag kunde om jag ville gör mig upplyft och på gott humör.

Men innan det blir det fredagsmys, som hos så många andra av er.

Visste ni att på Wikipedia presenteras fredagsmys såhär:

Fredagsmys är aktiviteter där familj eller vänner samlas på fredagkvällen efter en slutförd arbetsvecka och firar helgen med lugn samvaro, hämtmat eller plockmat, tilltugg, godis, TV-tittande, och ibland alkoholdrycker för de vuxna. Kollegor kan även uppleva fredagsmys genom att äta en gemensam lunch på någon trevlig restaurang. Enligt etnologen Charlotte Hagström vid Lunds universitet är fredagsmyset en modern rit.[1] Fredagsmyset kan också lindra stress.[2]

Nu har jag ätit en trevlig lunch med mina kolleger.

Kvar är kvällsriten med fredagsmyset.

Och det plussat med en A-sovmorgon i sikte gör mig riktigt glad och go.

Så visst kan jag köpa detdär med att det lindrar stress.

Kyllä!

FARLIG PLATS...

...det är hemmet det, som ni alla vet.

Min absolut farligaste plats i hemmet är den här stolen.

Det är här jag oftast landar när dagen börjar dra sig mot kväll (läs natt).

Det är här jag sveper in mig i filten.

Det är här jag slänger upp mina myskalsongprydda ben på soffbordet och swischar in i cyberrymden. 

Det är här jag inte riktigt kan hålla mig i skinnet när det gäller en hårresande triller på nätaktionen. 

Det är här det hände.

Jag blev med min tredje kökssoffa.

Vad samlar ni på då???

PÅ JAKT...

...nu börjar det vara dags. Att ge sig ut på jakt. och nu talar jag inte om älgar eller hjortar. Den jakten får någon annan ta hand om.På sin höjd kan jag försöka jaga dem med kamera, men det är de inte alla gånger så samarbetsvilliga till...

Näe, jag talar om en jakt efter allt det där extra, lilla, roliga, gamla, skabbiga, vackra till hemmet.

Belöningen som kommer efter att man renoverat. Att man slipat, målat och gnott på.

Nu börjar det roliga!

Sniffade runt lite på nätauktioner en kväll när lugnet hade lagt sig i stugan.

Hmmm...Kanske den? Kanske inte?

Gjorde några anbud men hittade inget som jag-bara-måste-ha, så anbuden blev därefter.

Jag vet på ett ungenfär vad jag är ute efter, men man vet ju inte alltid var man stöter på det. Om man gör det  och om man vinner budgivningen.

Det är ju detta som är så himla skoj!

Visst kan besvikelsen svida om någon annan ropar högre än man själv valt som smärtgräns.

Men desto större är glädjen sedan när man själv har givit det högsta anbudet och det plingar till i mailboxen.

Ja ni vet, jag behöver knappast beskriva den känslan :)

Men jag har inte bråttom, nu ger jag mig ut på jakt med god tid. Tid finns, tålamodet kan det ändå vara lite si som så med. Inte min grundläggning precis.

Det är kanske den svagaste länken här i min jaktplan.Att ha tålamod.

Men jag skall försöka tänka att jag inte behöver få precis allt färdigt  j u s t  n u.

Inte när jag nu har det allra värsta renoverings skedet bakom mig.

Eller nästan bakom mig, lite finns kvar att göra...så i väntan på att Fyndet eller Fynden skall dyka upp framför mig, antingen i virtuell form eller helt konkret i ett loppis, på en auktion, så kan jag ju alltid roa mig att måla om Den Fulaste av Trappor.

Missionen Eliminera Furutrappan skall inledas -

för den har jag inte varken tålamod eller lust att se på en endaste vecka till.

 Huuu, ryser bara jag tänker på den som den är nu!