SÅ JAG LÄNGTAR...

...efter lata sommardagar! Lata - lediga - sommardagar.  

Kan bara hålla med lillungen som suckade igår; börjar inte din semester NÅNGÅNG DÅ???

Samma tanke har smugit sig in hos mig också...nog är det förfärligt vad det dröjer...;)

Det blir lite trögare för varje morgon att släpa in sig efter morgonkaffet i trädgården och bläddra fram något passande i klädväg som skulle passa på jobbet.

Jag vill långfrukostar, jag vill lata dagar på klipporna, jag vill njuta tumistid, lillungen och jag, jag vill kvällssim, jag vill solnedgångar, skogspromenader, bastubad, tystnad, men också prat, skratt, fniss. 

Eftersom det knappast undgått nån (som läst något av de senaste 23 inläggen - hahahha) att jag skall roa mig med att förflytta mitt skrot från en plats till en annan under en del av min semester, kommer jag att njuta än mer av de lata dagar jag tänker unna mig!

Och jag längtar så!

Längtan blev knappast svagare av att jag ramlade över några bilder från förra sommaren, när jag rensade bland fotona i datorn...

En vecka ännu...

Så den lär ju börja NÅNGÅNG...semestern!

PoK

M

VID ETT ÖPPET FÖNSTER...

...jag vet en sak som jag kommer att sakna från det gamla lilla huset.

Fönster som öppnar sig på vid gavel. Fönster som släpper in sommaren, sommarens ljud och dofter.

Jag älskar att sitta här vid ett vidöppet köksfönster i skymningen, så mycket det nu blir skymning i midsommartid och tänka, skriva, fundera. Bara vara.

Idag har jag klippt gräsmattorna, det tog sina modiga timmar...DET kommer jag inte att sakna.

Det är bara tråkigt. Jodå, jag kan njuta av det nyklippta gräsets doft, men det är också allt. Jag ÄR aldrig i största delen av min trädgård. Det är bara nåt jag sköter.

Sköter om.

Ansar.

Men inte är i.

Ytterst sällan, nästan aldrig. Bara då jag ansar. Rensar. Klipper.

Jag vet inte om jag kommer att sakna den stora trädgården.

Jag vet intet om något annat. Har aldrig varit med liten trädgård.

I min nuvarande stooora trädgård finns mycket sådant som jag valt bara av praktiska orsaker.

Lättskött, billigt, praktiskt.

När nästan 4000 m2 trädgård byts ut mot 150 m2 (på ett ungenfär, tror jag) kan jag bara välja de verkliga godbitar jag vill. Och efter tjugofem år av stora trädgårdar, finns det inte så himla mycket som jag anser vara verkliga godbitar. De har gallrats fram under årens lopp.

Och de kommer att rymmas på de kvadratmetrar jag har att tillgå.

Tror jag.

Om inte, så finns en stilla plan om att anlägga en "skäriträdgård" på stugan slagit rot.

Hittills har stugans omgivning fått vara rena rama naturen.

Nu vill jag gärna anta utmaningen om att göra en trädgård i naturen - utan att det blir en trädgård.

Ni förstår vad jag menar? Här gäller det att gå försiktigt fram.

Sparspakat och med respekt.

Utmanande.

När jag kommer så långt att planeringen av den trädgården blir aktuellt.

Då har jag inte ett öppet fönster att sitta vid. Men jag kommer att ha en altandörr att öppna invid köksbordet. Och skulle det dröja, innan jag börjar planera, så har jag en arbetsplats vid en öppen spis - har jag tänkt mig...

För det är ju så, att stänger man ett fönster, så öppnar man en dörr...

Så är det :)

kram
M

KAJSA FLYTTADE...

...flög i väg till de sina.

Kajor flyttar väldans enkelt! Dessutom lämnar de flyttstädningen ogjord.

Vi kvarboende införskaffade en och annan flyttlåda från IKEA.

In i deras hungriga magar har nu allt möjligt sådant som jag kan leva utan någon vecka försvunnit. De proppmätta lådorna står prydligt uppradade i sonens tomma rum...och i vardagsrummet...och i sovrummet...och på verandan, och baske mig har jag inte ett par i tvättstugan också?

Ute på gräsmattan står en skrämmande mängd sopsäckar på väg till soptippen vars innehåll jag inte längre har en aning om. Och DET är skämmande!

Både mängden sopsäckar och det faktum att jag inte kommer ihåg vad jag slängt.

Jag tycker det är lite olustigt att det funnits så mycket onödigt - som jag glömt på några dygn att jag hade!

Gör ett heligt löfte här och nu.

I framtiden skall jag föra saker till loppis på direkten, inte samla det i diverse skrymslen och vrår

(enkelt beslut, isynnerhet som jag inte kommer att ha så mycket skrymslen och vrår i framtiden, muahahahah...)

Hoppas att jag ens smittat ner lillungen en aning med mitt sorterande, så vi inte kommer att ha 80 % av alla flyttlådor fyllda med leksaker-som-man-bara-inte-vuxit-ifrån-fast-man-senast-lekte-med-den-våren-2003...;)

I detta sorterande, som småtömmer hjärnan på energi, kommer en liten midsommarhelg synnerligen lämpligt!

Vi suger på den karamellen (eller nypotatisen) ett par dagar.

Sen fortsätter sorterandet.

M.



TILL SALU...

...är detta hus.

Mitt Hem börjar däremot förbereda flytten västerut.

I så gott som varje rum finns numera flyttlådor och sopsäckar.

Sparas - Slängas är våglängden min hjärna är uppkopplad på just nu :)

Och det är onekligen ganska skönt att rensa i röran. Än har jag tid att känna efter vad jag verkligen vill ha med mig och vad jag inte behöver...egentligen!

Jag kan inte förneka att det är en njutning att vända och vrida på saker och verkligen känna efter vilka ting jag vill ha med mig, och vilka jag kan lämna.

Skönt!

Den viktigaste bekräftelsen att jag är på rätt väg fick jag ändå av lillungen häromdagen då vi var en sväng till vår nya hemstad i helt andra ärenden och stannade på en (inte helt hälsosam men onekligen ganska god) bit mat på vägen hem och  sonen mumlade mellan tuggorna:

- Vet du, mamma, det känns som om vi skulle bo här redan!

De sista av tvivlet smulades sönder just i det ögonblicket. Åh, just så känner jag också!!!

Platsen, hemmet, kommunen som vi bott i har varit den bästa när man har småbarn. Jag har inget ont ord att säga om det. Vi har trivats så, kännts lite som om man bott i en Mumindal - på ett bra sätt!

Men nu ger vi oss iväg, lite som Snusmumriken!

Skönaste weekenden alla Snusmumrikar,
Snorkfröknar, Muminmammor och Lilla My:r.
Mumintroll, Stinkyn och Muminpappor inte att förglömma!

M.



HISTORIEN UPPREPAR SIG...

...har man ju sett. Nu har jag hemma ett bevis på att så faktiskt är fallet.

På måndagen då jag kom på jobb satt det en liten kaj-unge på trappan till min arbetsplats. Jag petade försiktigt på den och den flög (läs trippade) lite vidare.

Senare på dagen berättade mina kolleger, som varit på lunch att ungen yrar omkring på gator och parkeringsplatser. Och inga andra kajor syntes till.

Det var kallt och regnade.

På kvällen när det var dags för mig att ta mig hem, satt den övergivna kajan frusen och genomvåt på gången till parkeringsplatsen.

Vad gör man? Mina kolleger skrattade så de vek sig dubbla, de var helt övertygade om att ryktet spridit sig i kaj-världen:

Har man fallit från boet är det till denhär dörren man skall komma för att få hjälp...

Så, ja... så kom det sig att Centsus (kajan från i fjol) "syster" Kajsa flyttade hem till oss.

Kajsa har fallit från samma bo som Centsu, kan inte annat än börja tycka att de har aningen slarviga föräldrar som tappar både en och annan ungen från boet.

Sommarlediga lillungen däremot har ingenting mot att agera djurskötare. Kajsa kommer aldrig att lämna honom tror jag...Sedan första stund sitter Kajsa helst på hans axel när hon inte sover med huvudet under vingen.

Mina vänner i den nya staden vi skall flytta till skojade förra veckan, när de önskade mig välkommen;

- Måntro du har kajan med dig i flyttlasset?

Då visste jag inget om Kajsa...

Historien har en tendens att upprepa sig som sagt...

Krax på er,

M.