söndagmorgon, och man kommer lite sömndrucken sådär ner till köket, försöker orientera sig kaffebryggaren, skära sig en liten brödbit, märker att osten blivit lite torr, skär bort det och skall då bara slänga det i soporna...då det händer:
Jag står där med hela dörren i handen och förstår ingenting (vilket beror på att jag inte ännu fått i mig det välsignade morgonkaffet)...dörren hängde ju på sina gångjärn igår? Varför gör den det inte idag???
Gubben kastade sig nästan på telefonen för att ringa en snickare och få dörren fixad, men då vaknar mitt barnsliga "jag kan själv" och trots det stora tvivlet som lyste i hans ansikte lägger han snällt tillbaka telefonen...
(hehe...ni som följt med min blogg en tid vet att han inte själv frivilligt tar i ett verktyg:))
Så, istället för att avnjuta en skön söndagsfrukost med morgontidningsläsning i lugn och ro, gräver jag fram min verktygskass...
...
...en timme senare börjar ett litet, litet TVIVEL krypa till min morgontrötta hjärna, men nej! Jag ger inte upp! Det var ju bara skruvhålen som blivit lite glappa - sånt är väl ingen sak i världen att fixa?
Dyker ner i verktygskassen som innehåller det mesta man kan tänka sig behöva och lite mer och hittar en tub med nåt som ser jättegeggigt ut...petar in lite av det i de för stora hålen bankar in en propp som visserligen är tre nummer för stor, men med en rejäl hammare får jag den också på plats. Skär nästan tummen av mig när jag skall skära bort den delen av proppen som inte rymdes in...Skruvar fast skåpet - och tadaaa...
Ytterligare en svettig halvtimme senare sätter jag mig för att avnjuta söndagsfrukosten:)
Den mycket tvivlande gubben testade dörren (inte alldeles så försiktigt som jag hade önskat, satt i tystnad och höll tummarna) men den höll!!!
Och än hänger den där den ska...Ibland sparar man en liten slant på att vara envis!
Resten av dagen sysslade jag med att vara lite huslig av mig (det händer...hahah) Strök och stökade undan "helg"servetterna och plockade fram vardagsservetterna...de som jag aldrig stryker för jag tycker sisådär om att stryka stup i kvarten och så mycket om när de är sådär skruttiga.
(de är de på första bilden)
Sen skall jag ju som sagt ta itu med lite pojkrum här så småningom, och istället för att börja med att röja ut alla miljoner prylar som där finns nu, kom jag på att jag faktiskt mycket hellre fixar lite "pynt" som hoppeligen passar in där...sen när det nu nångång blir färdigt.
Vision finns...nu väntar jag på ett energiskov att börja!
Bara en blick in i rummet med allt som borde göras får min energi att rinna av mig och får mig att tvivla på mina egna idéer ibland...;)
Bäst att ta envisheten till hjälp där energin tryter. Men när vi nu på allvar går mot ljusare tider och man får kurera sin vintertrötthet med tulpaner så kanske, kanske....nån vacker dag?
Så...det blev inte av att börja med det idag. Efter mitt husliga anfall gick jag istället på en promenad - ibland kan jag få riktigt användbara idér när jag bara sätter den ena foten framför den andra...
Och i morgon! Då skall jag bla flytta talgbollarna till ett lite säkrare ställe....
Myrra har tydligen nog inte helt koll på det här med jakt om hon tror att hon kan lurpassa på dem tre cm från talgbollen, men trots det skall mesarna få en lite tryggare plats att käka på:)
Nu mina rara: ha en bra vardagsvecka!!!
Kram M.
