MELLAN JUL OCH NYÅR...

...Må lilla Vilse här representera favoritställningen (skulle gärna kalla det favoritsyssla, men det är lite att ta i...) såhär dygnen efter julafton.

Nu börjar det ändå krypa i kroppen av all överloppsenergi som samlats där under några riktigt dåsiga dygn. Jag talar nu om mig - inte katterna, de verkar tycka att sofftillvaron skulle kunna fortsätta ännu någon dag till..

Min sötaste favorit i jul var ändå chokladtårtan vars recept jag hittade i en gammal tidning. Inget för dem som räknar kalorier - då skulle man bli tvungen att räkna ruskigt länge, så det är bäst att inte ens börja...Tur att ungdomarna dök upp en sen kväll gjorde slut på resten av tårtan, annars skulle jag känt mig tvungen att smälla i mig resterna - och räknat kalorier långt in i februari;)

Men gudomligt god är den, med sina 250 g choklad och lika mycket smör.......Ah!!!

I år har lillungen rätt så långt stått för juldekorationerna här hemma, så man kan hitta små överraskningar lite här och där...som små änglar i blomkrukorna...

Tulpanerna får stå för det lilla tomteröda som smygit sig in hos oss. Trots allt så sprider det en härlig värme isynnerhet när det ute är riktigt mycket vitt...och kallt!

Inte alldeles lätt att vara turturduvor när vinden viner och snön vräker ner...Riktigt kalla vintermornar brukar jag vakna till att det rasslar utanför sovrumsfönstret. Numera vet jag att det bara är duvorna som söker skydd för vinden på fönsterblecket. Eller så falskar mina gamla fönster ut så mycket värme att det till och med värmer upp några frusna duvfjädrar i kylan.

Inte så ekonomiskt, eller ekologiskt kanske, men djurvänligt är det definitivt:)

Tomtevänligt har årets pepparkakshus varit. Små pyttetomtar kryper och krälar och tassar omkring i ett sött pepparkaksland tills den dag små ungar börjar tulla på godisarna där...och ojdå - där rök en skorsten...och en gran...och en pepparkaksgris.

Men det är ju så det skall vara :) En liten pepparkaksgris till en gottegris!

När julenhelgen är slut skall jag påbörja lite fixande här i huset...ett tonårsrum skall bli barnrum, ett barnrum skall bli "bibliotek", ett kontor skall bli gästrum. Hur det skall förverkligas tar vi sedan nästa år, hihiii!

Än sålänge är allt bara på tankestadiet.

Skall ta en chokladpralin och fundera vidare!

Kram M.

FRIDFULL JUL...

...till er alla!

Nu skall jag tillbaka till köket...det är där en del av julens under sker;)

Varmaste julkramen!

M.

Lyssna och njut:

Petit papa Noël

http://www.youtube.com/watch?v=yBHE9slvtlY&feature=related

JULSNÖ...

Hej alla raringar! Vet ni, det är så vackert ute att det tar andan ur en! Den lättaste pudersnö har dalat ner hela dagen och lagt sig på minsta lilla tunna gren. Det finns inget julpynt i världen som slår det som naturen kan åstadkomma - om den är på det humöret vill säga:)

När det vräker ner såhär, och när kylan knäpper i knutarna finns det inget bättre än att få krypa upp i stolen brevid brasan. Isynnerhet som nu efter att jag skottat fram gångar som gömts under pudersnötäcket. Men innan jag gav mig ut med skyffel och borste i högsta hugg...

...bakade jag året jultårta:

Den till småfåglarna:)

God jul alla små bevingade vänner därute i kylan!

I dag har lillungen och jag pyntat det sista. Julgranen är inburen och pynt av diverse slag har funnit sin plats lite här och där....Lillungen morrade lite över att det bara finns silverpynt till julgranen. (Vilket nu inte heeelt stämmer!)

- Vi kan ju skaffa en silvergran nästa år, så är den också silver! mumlade han

- Hahahaa! Påminn mig om det nästa år!

Och visst, julpynten har nog blivit mer sparsmakade med åren, och medan vi dök ner i pyntlådorna med energisk julfrenesi, lillungen och jag, kommenterade han att han nog blivit påverkad av mig lite grann - han gillar nog ändå mest vår stil.

-Ha! Påverkad? Lite grann? Det är högt utvecklad hjärntvätt!!! :)

Även om det inte blivit så mycket pyssel i år för min del, så måste jag bara få fixa till tändsticksaskarna som ju ändå hela tiden dräller framme än här och än där.

Små skyddsänglar som påminner om att man nog skall vara lite extra försiktig med alla levande ljus.

När jag idag tände det fjärde adventsljuset funderade jag på vart alla dessa fyra adventsveckor egentligen tagit vägen? Det är inte alls som när man var barn, december var nog årets längsta månad då...men nu känns den som den kortaste. Är det bara jag som upplever det så?

Ändå har jag år för år dragit ner på alla julmåsten. Och det har onekligen varit skönt - även för en julmänniska som jag. För mycket är ändå för mycket hur mycket man än gillar allt som har med julen att göra. Det har tagit mig några år att förstå att jag inte behöver göra allt alla år...

Men glögg, det blir det varje år - och flere gånger!

Och nu, söta vänner skall jag ge mig ut i rymden och läsa allt jag missat hos er under mina veckor av ofrivillig bloggpaus! Skall ladda upp med glögg, pepparkakor och pepparrotsost (jättegott, tro eller inte) och bara njuta!

Och ute faller snön...

kram M

HAN ÄR PÅ VÄG...

...han har startat! Inte en dag för tidigt skulle jag säga! Men nu är han äntligen på väg.
Aj vem då?
Nej, nej, det är INTE tomten, han trimmar nog sina renar fortfarande på okänd ort, utan killen från DatorBolaget som skall leverera min nya dator!
Snart go´vänner är jag tillbaka med förnyade krafter.

Jag har saknat er!
kram, M.

P.s Ni tror inte, men under dessa veckor har det hänt att jag torkat damm (!) från min kamera. Oj, det trodde jag aldrig kunde ske...Och så har jag så mycket att ta igen hos er alla! Det blir en låååång kväll när jag väl kopplat den nya. Härligt!

SMÅ LIVSTECKEN...

...vart försvann jag nu då?

Ofta går vardagen, om nu inte direkt som en dans på rosor, så ändå något sådär utan större mankemang. Men så en dag är det som om hela världen (minst) skulle ha fått för sig att nu skall vi bråka lite med den där kvinnan i det lilla huset...

Först åkte lillungen och jag på svininfluensa. En vecka gick galant i feberdimmornas luddiga tillvaro. Vi hostade i kapp och flämtade oss igenom eländet.

När febern lättat och jag rätat upp mig från fosterställningen jag befunnit mig i sedan första feberdagen hasade jag mig fram till min trotjänare (nu talar jag om datorn) sedan ett år tillbaka och skulle med stor iver kasta mig ut i cyberrymden kom följande kalldusch.

Den var bara blå...hela rutan. Så hickade den till en gång eller två och - dog. Men den var ju baske mig just på service! Kanske det bara var något som går över, det också? Godtrogen och optimistisk som jag är, prövade jag nästa dag, och nästa och nästa, tills jag till slut insåg att den behöver bättre vård än jag kan erbjuda.

Så när jag kände mig tillräckligt stadig på benen att jag vågade mig ut en sväng traskar jag då iväg med eländet till datorakuten.

Efter en dag fick jag diagnosen: Slut, kaputt, fini - skrället är utom all jordisk hjälp.

- Men, men...men mina foton då? Jag har ju några stycken...stammade jag med ängslig röst.

- Du har väl en extern hårdskiva för sånt? sade den barska datordoktorn.

- Joooo-ooodå...men...

- Ja, vadå men?

- Jag har inte flyttat över dem - ännu...pep jag.

- Oj, det var ju inte så bra det då...för här kan vi inget göra. Inte alls bra.

- NEJ! DET ÄR JU INTE SÅ BRA!!! INTE ALLS, kraxar jag med en röst som åker upp i falsett.

Snopen kom jag hem och tänkte att jag får väl sätta igång det gamla tröskverket (denhär datorn) och åtminstone få lite foton från kameran överförda här då så länge. Lite mysiga adventsbilder till bloggen - ni vet?

Men nej! Här skall inget tekniskt fungera tydligen...Tröskverket vägrar ta emot mina bilder!

- Vad är det här nu då? muttrar jag och känner hur temperaturen börjar stiga i mig - och det är inte feber denhär gången...Tills jag kommer på att jag ju städat bort alla fotoprogram härifrån när jag skaffade mig den lilla fina...Just precis, så tänkte jag då ja, vad smart av mig????

Och nu tänker jag inte börja ladda ner de programmen på nytt, med detta tröga verk kommer det att ta fem timmar och tjugo minuter innan jag kommer så långt att jag skulle kunna bifoga en endaste futtig liten bild på bloggen. Så det gör jag inte...

...jag tänker gå och värma mig en mugg med het glögg och knapra på en torr pepparkaka och försöka glömma att den tekniska världen är emot mig, skall tänka vackra tankar för det skall man göra såhär innan jul.

Borde kanske passa på och önska er alla en God Jul redan nu, men eftersom jag är både godtrogen och optimist hoppas jag att jag får en ny liten platt sak om jag tillräckligt viftar med garantikvittot i morgon när jag skall träffa importörens representant

(Om inte, finns det en uppenbar risk att jag begraver min kära lilla dator djupt nere i strupen på den stackare som vågar sig på att påstå att garantin gick ut i typ förrgår! (ups, det om de vackra, snälla tankarna...hihih.)

Nu, mina sköna! Glöggen väntar!

Kram på er,

Milda M.