...som dessutom går i arv!
När jag var barn rotade min mamma en "dålig" ovana i mitt liv. En ovana som jag dessutom fört vidare till mina barn!
När jag var barn var man inte borta från skolan om det inte var verkligt tyngande skäl för det. Som mässling eller kikhosta, minst.
Och ändå gjorde jag och mamma det - vi "rymde" för en dag. Och gjorde något riktigt nonsens istället:). Vi kunde ta bussen eller tåget "nånstans", eller så fnittrade vi så vi dog en heldag på varuhusets hattavdelning och smällde i oss bakelser mellan varven. En dag på hösten och en dag på våren stal vi oss. Och berättade inte för nån vart vi tog vägen. Redan då upplevde jag en lätt berusning av tanken att ingen vet, bara vi, var vi var och vad vi gjorde just denna speciella dag. Ännu i vuxen ålder kunde vi förverkliga dessa "rymningar" - fast vi ju inte egentligen hade något att rymma i från. Och denhär dåliga ovanan har jag då fört vidare till ungarna mina:)
Det behöver inte vara något stort och märkligt (eller dyrt) vi gör - går lite på känsla och undviker att planera så mycket...
I fredags snodde vi vår hemliga dag åt oss, lillungen och jag. Vi steg upp i ottan, körde in till Helsingfors och satte och oss på en färja söderut. Om någon timme (vi valde en långsam färja) var vi framme.
I Tallinn.
Det komiska är att jag som bott hela mitt liv i Södra Finland har inte besökt Tallinn tidigare. Jo, när jag var fyra år eller så, men det räknas inte. Har ibland en känsla av att precis alla andra utom jag varit där. Mångas reslust har säkert styrts av den billiga spriten, men Tallinn är faktiskt mycket mer än så!
Den vackra gamla stan är verkligen värd ett besök, tycker jag. Och åker man på hösten dit, är det inte fullt så fullt av turister på gatorna, utan det finns utrymme att beundra de vackra, historiska husen och en lugn stämning har lagt sig över de små gränderna.
Gamla stan känns tillräckligt stor att traska runt i, och ändå lagom liten så man hinner med en hel del under de sex timmar båten låg i hamn.
Och gick gjorde vi...Riktigt skönt med små trevliga antikbutiker lite här och där, som man ju absolut måste gå in för att kolla lite...
Det är värt att ta sig upp för de branta backarna, däruppe kan man se över hela stan och över havet. (Vem månne glömde ta en bild därifrån??? Vem???)
Här går det uppåt...
Medan jag yrar runt med kameran i högsta hugg passar lillungen på att vila fötterna. Så på- passligt med små bänkar i muren:)
Kyrkor och annat intressant hittar man runt varannat hörn. Och i September var det inte kö någonstans:) Så rysligt många kyrkor var vi inte inne i, lillungen var lite lagom road av det...
Fick nästan nackspärr av att gå och kolla in alla fina detaljer på husen. Det gäller att ha bra skor när man tar sig fram över kullerstensgatorna. Har man inte det, kan man ju gå in här och köpa sig ett par...Bra skyltning!
Imponerad är jag över de estniska eller ryska kvinnor som hastade över kullerstenarna med hiskelig fart i skyhöga klackar. Sådana klackar skulle kräva min totala koncentration - och då talar vi om att gå på ett plant golv...
Och dehär lamporna blev jag helt störtkär i .De är bara så häftiga!! Lillungen bara skakade på huvudet och undrade nog om jag var helt rätt vaccinerad...Fina???Dedär???
Men, vadå då? Själv stod han fascinerat och kollade in en cementbil som fyllde på en annan som i sin tur puffade iväg cementen höööögt upp till en taklucka och den vägen in i huset.
Men under dessa hemliga dagarna får man göra just vad man vill!
Less som jag var på allt ogräsrensande i trädgården, njöt jag av fulla muggar av lite stadsmiljö emellanåt...Och log brett åt att jag även här, av alla ställen, stöter på maskrosor...
Men, vet ni - jag lät den vara...Den är inte min;)
Hade tänkt klämma in lite historia om Tallinn, men nu tror jag nog jag har babblat tillräckligt för idag;) Faktarutan kanske kommer en annan dag - vi får se?
Men Tallinn är nog värt ett besök - och dåliga ovanor kan vara riktigt bra ibland!
Må så gott alla! Fyll lungorna med den härliga kyliga luft som strömmar in. Aaaah!
Kram M.
