Gubben och jag satt i morse och drack vårt morgonkaffe tillsammans. Solen sken och efter stormen
som härjat på i nästan två dygn kändes det nästan lite vårligt och behagligt stillsamt.
I vår historia har jag varit den som inrett och ja...till en del bestämt var skåpet skall stå och
han har alltid varit fine med det. Han har väl lite skämtsamt sagt att bara han hittar sin fåtölj
och kylskåpet så är det bra nog. Nåååh, sedan har jag ju nog lämnat hans kontorshörna i fred även om
den tar upp det finaste hörnet av lägenheten. Det må han vara värd, att ha sin värld där.
Men, tillbaka till kaffet!
Jag hade städat bort en del ugnsformar och bara lämnat kvar ett par
enkla i sin form och färg, och han kommenterade det så där i förbifarten.
- Ja, svarade jag. Jag börjar vara så innerligt trött på för mycket grejer som man aldrig
använder. Och märkligt nog börjar jag mer och mer tycka om det
*konstpaus, och en slurk kaffe*
det enkla, simpla, sparsmakade. Trodde aldrig jag skulle säga detta men börjar
mer och mer sakna enkla avskalade ytor. Inte så mycket "plåter".
Han tittade på mig under lugg och sade:
- Jag med!
*
Jag brukar skämtsamt säga att hemligheten till ett långt och rätt lyckligt förhållande
är att man tål samma nivå av städlighet i hemmet.
Skalan kan variera, men man behöver absolut landa rätt nära varandra här.
Gör man inte det skiter sig vilket härligt förhållande som helst, det är jag helt
övertygad om. Och det har vi alltid haft.
Vi är båda rätt prydliga av oss men med kryddan:
"Hellre lite skit här och där än ett rent helvete".
Med andra ord, om någon av oss missar sin andel av veckostädningen en
vecka eller så är det verkligen ingen katastrof.
Men att även han verkade vara fine med att skala av rejält här hemma kom ändå
som en liten överraskning! Fast absolut en positiv sådan.
Och vid närmare eftertanke är det ju nog jag som varit den med mest
prylar. Båda mina pojkar verkar ju vara minimalister av naturen liksom.
Och nej, gubben är definitivt ingen samlare han heller.
Sedan är säkert jag den som mest känner att jag vill analysera och fundera
om och kring det här med att vara minimalist, och hurudan minimalist
man är. För det finns fler olika sorter.
Men mer om det en annan gång.
Nu går jag ut i solen en sväng. Känns som den riktigt första vårdagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar