TRUMPNA TIDER IGEN

Det var nog med en smula misstro som jag kollade nyheterna i går morse och

fick höra att Trump ledde, inte bara knappt utan ganska rejält. 

(Senare blev det ju klart att han blev Amerikas nya president, med bred marginal dessutom)

Min första tanke var att vad är det för fel på amerikanerna? 

Hur är det ens möjligt att man vill välja den där tokstollen IGEN till president? 

Hade inte vilket annat alternativ som helst varit bättre? 

Tänkte vidare att 2016 ville de säkert testa på något nytt, men nu visste de ju precis

vad de skulle få. Fyra års erfarenhet av Trump vid rodret - och man väljer OM. 

Ganska obegripligt. En knäppgök som bara skriker ut lögner och är allmänt oförskämd. 

En person som är dömd och inte på nåt plan känns som en bra ledare. 

Inte i min värld. 

Samtidigt undrar jag om det ändå är frågan om en så mycket större förändring? 

Inte bara i Amerika utan globalt. Visst har det också i vår politik krupit in 

hårda (skälls)ord, personliga påhopp och förenklingar i hur man presenterar sak-

frågor och dagsaktuella saker. Människor kanske inte längre orkar, hinner - eller ens klarar 

av - att ta in längre analyseringar i text. Ens i hörd form. 

Man nöjer sig att ta till sig korta slagord och "people say...." som sanningar. 

Allt blir så förenklat. Eller kanske världen faktiskt är så krånglig att det

inte går att förstå den och då är det just risken att populister kommer

till makten? Populister med bra slagord. Lätta att förstå, lätta att tro på? 

Men kanske världen är i ett brytningsskede? Har varit det ett tag redan. 

Förändringen sker bara så långsamt att den lilla människan

inte märker det där i sin vardag? 

Mänskligheten har aningen svårt att lära sig av historien, 

det har man läst (!) om många gånger. 

*

Nå väl, det är inget jag kan göra åt valresultatet i USA annat än skaka på

huvudet och förundra mig. Men lika väl kan jag skaka på huvudet åt den politik

som förs här i mitt eget hemland. Tycker det är synnerligen märkliga beslut som 

man tar. Eller försöker ta. Men det skall vi inte gå in på idag. 

Nu är det torsdagskväll och jag har ledig dag i morgon. Skall sova

ut ordentligt, flunsan sitter ännu lite i kroppen så det skall blir skönt att inte vakna

till en väckarklocka! Sedan blir det att ta itu med en massa sådant där

"hemma-administrativt" som jag egentligen avskyr. Men nu MÅSTE det göras. 

Och så skall jag byta däck på bilen. Även om det är rejält med plus-

grader än så kommer nog vintern så småningom. Köld är okej, men snö

kunde jag undvara ett tag till. Vi har vansinnigt trångt på gården med bilar

som tillhör oss boende, bygg-gubbarnas egna bilar, så ett gäng paketbilar med diverse

inkallade underleverantörs-gubbar och så en och annan liftmaskin. Byggbaracker. 

Och så tar balkongräcken och -glasen som skall installeras en ansenlig bit

av utrymme som egentligen inte finns. 

Så ingen snö ännu! 

Tack! 

*

Men det blir inte bara tråkgöra i morgon. 

Jag skall faktiskt pyssla lite, har jag tänkt. Länge sedan jag gjort det! 

Men mer om det sedan. Nu skall jag föra bort lite kartonglådor

men en låda skall få bli kvar för kurragömma-lekar åt Iris. 

Hon håller antagligen på att byta tänder för att perforera kartong är 

pop för tillfället. Och hellre får hon hugga tänderna i det än i mina tår...

Ha det gott i novemberkvällen! 

Kram Maggi

 

VEM VINNER VALET ?

Minns så väl det amerikanska presidentvalet 2016 när det i mitt enkla sinne

var alldeles solklart att Hillary Clinton skulle vinna valet - för vem är så sinnesförvirrad

att man skulle rösta på Trump? 

Minns att jag - mot mina principer - checkade nyheterna från telefonen liggande i sängen

precis efter att väckarklockan ringt och jag kunde inte fatta vad jag läste. Trump hade blivit

president i Amerika. Alltså va?! 

Vad var det för fel på folket over there? 

Vill verkligen inte framstå som någon förståsigpåare när det gäller något alls som

har med Amerika att göra för på något plan har jag alltid varit rätt så ointresserad av 

hela världsdelen. Ingen speciell orsak alls. Bara inte tilltalat mitt introverta, dämpade jag. 

Men visst är det spännande med ett så jämnt val. Väl? 

Men om man är ärlig varför skulle jag bry mig? Och samtidigt är det ju så knasigt att ett 

val av en person påverkar oss som här superlångt borta från allt det där - over here. 

Nåväl. Det påverkar nog. Också på en liten introvert skogstomte uppe i högan nord. 

Stack mig in på mina anspråkslösa placeringsgömmor och kollade vad som borde bytas

ut ifall den där dårfinken igen skulle komma till makten. Ibland längtar jag till en tid då man

bytte ekorrskinn med varandra och så var det bra med det. Lite skit för ekorrarna förstås, men 

så där i princip. Helt knasigt att en människa skall ha så mycket makt. Om än bara 

mental och teoretisk. Men att en hel värld andäktigt följer med vem blir vald. 

Visst är det lite snurrigt? Och kanske inte helt sunt? 

Nåväl. Föga kan jag påverka den saken. Men jag kan påverka att det

river och rycker i min mage av lite hunger och just det dilemmat skall jag nu gå och åtgärda! 

Kram Maggi

 

VINTERNS FÖRSTA SNÖFALL

 

Det var över lika snabbt som det började. Jag har lyxen av ett eget arbetsrum, men

har nu flyttat min "arbetspunkt" till det för tillfället enda fönster i detta hem. 

Bara för att kunna se ut. Och mitt i allt så hade det börjat snöa. 

Första november - första snön. 

Flunsan har sett till att jag hållit mig inomhus hela veckan undantaget att 

gå ut med soporna, vilket har varit en skön syssla - lite frisk luft i alla fall. Heh! 

Nu är jag på bättringsvägen men gubben har fått ta över bacillerna så lär

bli lite host och nysning och snörvel ett tag framöver. 

Men det är nu sådant som hör hösten till. 

På det sättet ändå positivt att flunsan kom nu, för inom ett par veckor

startar mina hetsveckor på jobbet. De håller på till halva januari, sedan

blir det lugnare igen. Men det passar mig att jag vet att det blir mycket att ta

tag i, men att det går att "äta en hel elefant" - man tuggar i sig en liten bit i taget bara. 

Brukar inte skrolla jättemycket på instagram, har ett konto dit jag stuvar bilder från 

trädgården - ibland helt av den egoistiska orsaken att jag då har bilder samlat på ett ställe

med vilka växter jag har var där på egna lilla täppan. Men när jag nu varit lite

på låg energi så har jag skrollat mer och snöat (hahaha) in mig på ett par stycken

instagrammare som visar bilder från en snöig landsbygd och snötyngda 

granar i juletid och jag tänker att kanske snö inte ändå är så tokigt? 

Så till den grad påverkad av denna vintriga landsbygdsromantik frågade jag i familjens

chat om någon ville fira lilla jul på stugan i år. Alla tummade upp det påhittet. 

Följande morgon när jag påminde mig själv om vilket sjå det skulle vara att 

förverkliga tilltaget var jag kanske inte fullt lika ivrig själv....

Men om det skulle vara en riktigt vacker och fin, snöig (!) lilla jul.

 Om man då skulle? 

Nå, återstår att se. Kanske det bara var ett (snö)romantiskt  infall 

förgyllt av vackra bilder på ett instagramkonto. 

Ibland blir man ju nog onekligen inspirerad av sådant. Men till realiteterna: 

Skärgården är kanske inte fullt så romantisk i regn och mörker. 

Nu skall det bli lite fredagsmys med gubben minsann. 

Han nyser och jag snyter mig. Gemensamma intressen så att säga ;). 

Kram Maggi

ALLDELES TYST

 

Det är tisdag, tidig eftermiddag. Har en förkylning ihop med mig, 

så jobbar lite, men bara på halvmaskin. Med distansjobb blir det lite

flummigt hur och när man skall vara sjukskriven vid lättare flunsor. 

Just idag råkar det vara väldigt glest med kolleger på jobb så tänkte att

jag kan ju hålla lite koll på om det ramlar in några mejl som man borde

akut ta tag i. Skulle inte åka in till kontoret i det här skicket och riskera

att smitta ner mina kolleger, men lite halvmaskin skall jag väl klara av. 

Dessutom betar jag gärna bort rutingrejer så de inte blir till en större hög

tills jag är återställd. Att göra så här är helt frivilligt från min sida, inget

arbetsgivaren förväntar sig, men ibland kan det ändå kännas lite diffust. 

Borde jag jobba alls när jag känner mig febrig och lite i ofokus? 

Borde jag istället vila heltid och låta flunsan ta den tid det tar? 

Sådant sitter jag och funderar på. Kanske borde jag koka mig en kopp kaffe? 

Men så plötsligt blev det alldeles tyst! 

Strömmen gick. 

Det blev alldeles, alldeles tyst. 

Tänk så mycket små surrande ljud det ändå finns i ett hem fast

man inte tänker på det. Ett kylskåp som surrar, luftkonditioneringen låter

kanske lite den också även om jag inte kan lokalisera ljudet. 

Det susar lätt i elementen. Kanske? 

Jag bara hör att ett ljud saknas när det inte finns. 

Satt en stund i den totala tystnaden och bara var. 

Det var skönt. Som ett slagt ljudvakuum. 

Strömavbrottet tog inte länge. Efter en kvart hör jag vår 

robotdammsugare glatt ropa till: Charging! 

Nu skall jag också lägga mig själv på lite charging och läsa en bok. 

Kanske får jag ett stycke kattunge som sällskap. 

Lite spinnande är ett underbart ljud. Det vill man inte vara utan! 

Kram Maggi

EN VECKA AV IRRITATIONSMOMENT

Vågar nästan påstå att jag i vanliga fall är en ganska så balanserad och lugn person. 

Och rätt glad för det mesta också. Men den här veckan har varit så jävla

irriterande. Som att gå och ha en sten i skon som man inte kan ta bort. Dag efter dag. 

Inget dramatiskt har hänt men en massa små saker som fått mig ur min lugna bana. 

Och jag kan inte ens skylla på någon annan än mig själv. 

Och det är ju det värsta! 

I veckan skulle jag tvätta. Sådant som jag gör varje vecka. Bara att denna gång lyckades jag

krympa min favorit grå tröja till dockstorlek. Har inte hänt på tiotals år. Nu är det ju inte så att 

jag inte skulle ha andra grå tröjor, för det har jag. Man kunde säga att jag har en fix idé på

att det nog alltid finns plats i garderoben för en grå tröja - till! Men min favorittröja! 

Eller egentligen är det inte det, bara den tredje eller fjärde mysigaste grå tröja, men 

om den hade fått leva vidare i normal storlek hade den kanske kunnat BLI min alla tiders

favorittröja. Ja...ni hör...skall man hitta negativa tankar så nog sjutton finns de där när

man gräver lite. Usch! 

Märker att också min gubbe har fått sig en och annan helt onödig verbal känga den

här veckan. Måste skriva verbal så ingen tror att jag slänger skodon på riktigt. 

Så illa är det ändå inte. 

Även en del av mina kolleger gick mig på nerverna den här veckan och jag fick skärpa mig

att inte bli för passiv-aggressiv i mina svar. Det var svårt. 

Bokföraren som sköter gubbens företag fick också ett mejl som kunde varit artigare. 

Visserligen hade jag i sak orsak att gnälla och påpeka fel som hon gjort, men så

som jag skrev nu brukar jag inte känna behov av att skriva. Bokstäver som istappar. 

Kanske var det någon slagt dålig karma som gjorde att min tröja krympte. 

Lite mer dålig karma rann tydligen ner över mig när jag i går kväll skulle

poppa lite popcorn åt mig. Gubben hade försvunnit på bastukväll med husbolagets

bastugäng. Egentligen tyckte jag att det var bara skönt. Jag visste att jag inte är mitt strålande

glada jag alls. Helt nöjd med att krypa upp i soffhörnet, tända ljusen, leka med

katten och låta lite melankoliskt klassiskt strömma ut ur högtalaren. 

Passade ihop med mitt dystra jag. 

Tänkte att jag kollar Doobidoo, lite skratt, musik och så. Bli på bättre humör. 

Och det är då popcornen kommer in i bilden. 

Valde en alldeles för liten kastrull - eller för mycket majskorn - båda med samma

dåliga resultat. Locket började lyfta och jag insåg att jag behövde ta kastrullen från spisen

i förtid om jag inte ville ha hela spisen och arbetsbänken täckt i popcorn. 

Så jag häller popcornen i ett större kärl, saltar och går och ser på Doobidoo.

Först i morse inser jag att jag lämnat den heta kastrullen på arbetsbänken. 

Vilket jag inte heller brukar ha för vana att göra! Så nu har jag ett 

ärr i arbetsbänken som påminner mig om min miserabla vecka. 

*suck*

Måste köpa lite höstfärgade krysantemer hem idag då jag var till butiken och

för att köpa hem kattmat som jag hade glömt igår för att min hjärna är inte

än helt inställd på det där att se till att kattmat finns hemma. Trög kattmatte. 

Väl hemkommen märkte jag att en del av blommorna minsann var lite överblommade, 

men var helt för trött för att åka tillbaka till butiken med dem. 

Väl medveten om att ifall det i butiken skulle finnas en expedit som på minsta vis 

visade att det skulle vara besvärligt att byta ut blommorna eller få 

pengarna tillbaka så skulle jag bli primitiv och stuva krysantemerna i örat på hen. 

Och jag skall ju faktiskt fortsätta handla där. Kattmat i alla fall. 

Nu får jag bara vara extra försiktig då jag sätter upp dem i vas så att kronbladen 

sitter kvar tills jag får dem till bordet i alla fall. Om jag skulle spraya dem med hårlack? 

Nja, får vara - de skulle antagligen bara dö på kuppen av den behandlingen. 

Fast det skulle på något sätt vara lämpligt för denna veckas tema...

Nu skulle man ju snabbt kunna tänka sig att jag har någon klimakteristorm som 

är ihop med mig, men det träsket tror jag att jag lämnat bakom mig. 

Så skyller på den här instängdheten i lägenheten som gör dåliga saker med mig. 

Här utsikten från vardagsrummet - och nej, det är inte ett svartvitt foto. 

Skönt förresten med en blogg dit man kan spy av sig. 

Men en riktigt underbar nyhet från veckan som gjorde mig så glad! 

En av mina äldsta och bästa väninnor vann en skrivtävling och blev

uppmärksammad på bokmässan i Helsingfors. 

Så himla stolt över henne och glad för hennes skull! 

*

Nu skall jag nog gå och göra något vettigt. 

Eller om jag bara skulle låta bli, så jag inte förstör nåt mer...

Kram Maggi