ALLDELES TYST

 

Det är tisdag, tidig eftermiddag. Har en förkylning ihop med mig, 

så jobbar lite, men bara på halvmaskin. Med distansjobb blir det lite

flummigt hur och när man skall vara sjukskriven vid lättare flunsor. 

Just idag råkar det vara väldigt glest med kolleger på jobb så tänkte att

jag kan ju hålla lite koll på om det ramlar in några mejl som man borde

akut ta tag i. Skulle inte åka in till kontoret i det här skicket och riskera

att smitta ner mina kolleger, men lite halvmaskin skall jag väl klara av. 

Dessutom betar jag gärna bort rutingrejer så de inte blir till en större hög

tills jag är återställd. Att göra så här är helt frivilligt från min sida, inget

arbetsgivaren förväntar sig, men ibland kan det ändå kännas lite diffust. 

Borde jag jobba alls när jag känner mig febrig och lite i ofokus? 

Borde jag istället vila heltid och låta flunsan ta den tid det tar? 

Sådant sitter jag och funderar på. Kanske borde jag koka mig en kopp kaffe? 

Men så plötsligt blev det alldeles tyst! 

Strömmen gick. 

Det blev alldeles, alldeles tyst. 

Tänk så mycket små surrande ljud det ändå finns i ett hem fast

man inte tänker på det. Ett kylskåp som surrar, luftkonditioneringen låter

kanske lite den också även om jag inte kan lokalisera ljudet. 

Det susar lätt i elementen. Kanske? 

Jag bara hör att ett ljud saknas när det inte finns. 

Satt en stund i den totala tystnaden och bara var. 

Det var skönt. Som ett slagt ljudvakuum. 

Strömavbrottet tog inte länge. Efter en kvart hör jag vår 

robotdammsugare glatt ropa till: Charging! 

Nu skall jag också lägga mig själv på lite charging och läsa en bok. 

Kanske får jag ett stycke kattunge som sällskap. 

Lite spinnande är ett underbart ljud. Det vill man inte vara utan! 

Kram Maggi