…men också riktigt tuffa tag bakom kulisserna.
I min vik, eller ja min å min, men ni vet vad jag menar, kuttrar svanparet.
Är det samma par som i fjol? Det kan jag inte veta. Men kanske?
I alla fall är det rätt så oskygga, precis som de i fjol.
I viken skyddande vrå kuttras det på så en gammal romantiker bakom kameran
blir riktigt till sig.
Plötsligt ändras stämningen! Runt udden kommer att annat svanpar sakta seglande.
Pappa-svan burrar upp sig ger sig iväg för att kolla in nykomlingarna.
De två svanarna som kommit visar ingen som helst reaktion på aggression eller
revirmedvetenhet. Efter en stund lugnar pappasvan ner sig och plötsligt betar alla fyra
lugnt tillsammans i viken. Jag funderar kan det vara ungarna från ifjol?
Eller varför byttes upprustningen till loj samvaro?
De fyra håller ihop en god stund och allt verkar lugnt och skönt.
Medan de fyra betar kommer ett svanpar till seglande in i viken.
De håller sig lite vid sidan om och väcker föga uppmärksamhet bland de fyra.
Allt verkar lugnt och så där rofyllt som det bara kan vara en solig, lite loj vårdag.
Sedan händer något. Från vänster, runt en annan udde kommer ett par till.
Plötsligt är det åtta svanar på ett rätt så litet utrymme. Spänningen börjar kännas...
En efter andra börjar svanarna spänna "musklerna" och en spänd väntan tar över.
De cirklas runt och blickar möts och mäts.
Svanarna cirklar runt som den kända katten kring het gröt
( inte för att jag tänkt mig att katter verkligen skulle gilla gröt - men ett talesätt är ett talesätt….)
Det är en tidsfråga innan någons nerver inte håller och en sammandrabbning är ett faktum.
Isynnerhet två hanar verkar vara extra måna om att visa sin styrka för den andra.
De andra drar sig sakta tillbaka. Fortfarande uppburrade men avhållande,
avvaktande. Lite på håll, så där.
Sedan plötsligt, utan någon speciell förvarning anfaller den ena och överraskar. Den
uppburrade som visserligen intagit en lätt försvarsställning, blir ändå totalt överraskad.
Och de övriga ser på, lite på avstånd, som om de inte riktigt visste vad de skall göra?
Uppburrade som de är verkar de hotfulla, men inte så mycket mer…
*
Jag vet inte varför jag tycker att jag läst om det här i tidningarna den senaste tiden?
Fast det kanske inte var just svanar de skrev om - utan något helt annat?
Kanske har jag läst fel? På något sätt hoppas jag det!
Fast vad vet jag?
Det återstår att se - vem av dem blir herre på täppan.
För det verkar som om viken inte skulle vara stor nog - fast den är stor.
Skulle man tycka…
…så där som åskådare.
Men det är nu så lite man förstår…eller ja något.
*
Nä, dags att dra täcket över öronen - ny dag i morgon!
Go´natt smultron.
