SKÖNASTE PÅSKHELG...

...till er alla söta påskhäxor och andra påskbakelser!

Nu känner jag i mina toviga hårtestar att värmen är på väg!

Nu skall kvasten sjunga!

Och krattan!

 

Blåkulla får vänta - trädgården kallar.

Vad jag längtat!

 

M.

HUR JAG ÄN FÖRSÖKER...

...hur jag än bestämmer, hur jag än önskar, hur jag än hoppas, hur jag än längtar, att jag kunde "leva upp" till ett slow-living-ideal, som jag så innerligt tror att gör gott för oss alla, så hinner verkligheten tidvis ifatt mig.

Eller egentligen hoppas jag ju att slowliving skulle vara en del av min verklighet, men det är inte så enkelt alla gånger att påverka det man inte kan påverka...

Och sådant man inte kan påverka borde ju inte få vara det som skapar stress.

 Och ändå gör det.

Jag försöker att inte låta frustrationen över det jag inte kan påverka ta över. Men det är svårt ibland.

Att andas lugnt. Att inte låta stressen ta över. Att inte låta rösten som ropar ut alla måsten höras.

Just nu finns det bara väldigt mycket måsten i min tillvaro som jag bara inte kan blunda för.

Måsten som finns där utan att jag kan välja bort något av dem.

Inte just nu.

Samtidigt som jag vet att det är en övergående fas, att det hoppeligen kommer en tid då det jag förknippar med slowliving för mig, återigen hör till min vardag som en naturlig del, tvivlar jag.

Tänk om det kommer annat? Mer som man skall klara av? Utmaningar som inte man vet någon om än?

Just nu känner jag stor gemenskap med de tuffa snödropparna som faktiskt tar sig genom hårdpackad snö med förvissningen om att det är just detta som är deras uppgift just nu.

De är så säkra i sitt uppdrag.

Är jag?

Har jag samma envishet som snödropparna?

Är jag lika hållbar som påskäggen av betong?

Är jag lika säker på att jag är på rätt väg som smältvattnet?

Jo, det är jag kanske nog. I synnerhet som jag hoppas och vill tro på det. Att det bara är en period nu som det är lite mycket av allting, en period då jag borde räcka till på så många områden, för så många människor.

Och att det trits det är rätt av mig att ta lite tid för mig själv, lite light-slow-living, stundvis.

Som dessa stunder då jag kan stanna med blicken på något, i mina ögon, vackert.

Som de stunder då jag stannar upp och lyssnar på skön musik i natten, då inget och ingen finns som pockar på min uppmärksamhet.

Då jag andas fritt.

Ja, och så finns det alltid de i min närhet som kan ta livet på rätt sätt.
Som påminner mig om att andas lugnt och ta för mig av vårsolen. Som struntar i de flesta måsten...

Jag har också lärt mig att strunta i måsten som inte är måsten på riktigt.

Men så finns det de måsten som är måsten i alla fall.

Och vissa måsten som man vill lyckas med.

Måsten, som när de är avklarade ger tillfredställelse, glädje och en känsla av att man kan, att man lyckats.

Måste det bara samlas så mycket av allt detta på en och samma gång?

Kanske det måste det, för att man riktigt skall kunna uppskatta de dagar då man kan leva slowliving för hela slanten?!

Riktigt vilken dag som helst så har jag en sådan dag.....;)

...tills dess - med snödroppens envishet - genom snö och is - till en varm, dåsig, vårdag.

kram
M

ETT SKUTT FRAMÅT I VÅREN...

...tog jag under weekenden då planet landade efter att två timmar tidigare startat från nollgradig, slaskig dimma. Känns på nåt sätt tröstande att tänka att våren bara är ett par timmar ifrån.

Eller är det att lura sig själv?

Sällan har jag fotat så lite när det funnits så mycket vackert att se på. Man vet liksom inte vart man skall rikta kameralinsen, det mesta är bara så vackert!

Det KAN också ha en annan orsak att mängden foton blev så få:

Det går helt enkelt inte att fota om man samtidigt skall vara dubbelvikt av skratt, det blir inte nåt av det!

Jag vet, för jag försökte...:)

Så jag valde att skratta - för med det sällskapet fanns det egentligen inget annat val...

Varenda ett fönster var vackert,

varenda balkong en skönhet,

varenda ett hus som en gräddbakelse.

Varenda ett slott magnifikt

(fast personligen hann jag bara med ett då...)

Varenda gräsmatta överströdd av bellis,

varenda körsbärsträd som en brud i rosa eller traditionellt vitt.

Madonnorna var på riktigt,

Bruksföremålen ganska påkostade,

iallafall på den tiden då denna fungerade som barnsläde...

Terasserna var öppna, solen varm, och vinden ljum,

vinet gott!

Och även om jag vanligtvis inte faller i trans av gula blommor så blir till och med jag lite svag av ginsten som blommade i var och varannat hörn.

Och jag vet inte om jag precis längtar mindre efter våren efter denna resa.

Men den är ju bara ett par timmar ifrån - eller?

Eller?

M.

NU DRAR JAG..

...iväg, slänger ryggsäcken på ryggen och kollar hur långt våren kommit igång i Prag.

Ses snart igen!

Kram

M

I NATTENS TYSTNAD...

...njuter jag. Jag njuter av skymningen, av ljusens sken, av tystnaden.

Mitt sunda förnuft säger att jag borde krypa i säng, men jag kan inte för jag njuter så i dessa stunder

av tystnad.

Av ro.

Av lugn.

Av avslappning.

Dessa stunder då jag hinner låta tankarna flyga fritt och högt, då axlarna slappnar av och andningen blir lugn.

I nattens tystnad kan jag finna en ro och ett lugn som jag så behöver.

Ibland sitter jag och skriver med en snusande hund på mina fötter, ibland yogar jag med tända ljus i tystnaden.

Ibland bara blundar jag och låter tankarna ta över och låter mig svepas med.

Utan dessa tysta stunder skulle jag inte vara jag. Jag behöver dem som jag behöver syre för att andas.

Ibland behöver jag dem mer än jag behöver sömn. Och jag behöver mycket sömn!

Och ändå offrar jag sömnen för dessa små stunder av total tystnad.

För jag behöver dem mer.

Ibland.

Tid för sig själv, tid att känna efter, att andas fritt.

Att falla fritt i sig själv, och möta sig själv och sina ärliga tankar och funderingar.

Till det behöver jag nattens tysta timmar.

De övriga timmarna är fyllda av ljud, av aktivitet, av sysslor.

Ibland unnar jag mig dessa stunder.

För utan dem skulle jag inte vara jag.

Men just idag väger ögonlocken ändå för mycket och längtan att borra huvudet ner i den mjuka kudden för stark, så just i natt blir det en lång natts sömn.

För det behöver jag också :)

sov gott alla nattdjur där i cybern!

M.