A-AATTJOOO...!!!

Idag är både lillungen och jag hemma...

Vi känner oss båda som bara skuggan av oss själva. *fniss*

Bleka, och glåmiga och allmänt olustiga håller vi varandra sällskap idag, igendera av oss orkar riktigt göra nåt...vi bara myser nerbäddade i soffan. Just som jag trott att vi skulle slippa bli förkylda...Men sånt här går om! Snart är vi på benen igen!

En som inte tappat sin energi är vår vän Fru Ekorre. Lyckades fånga henne på film (urusel kvalite, lite långt avstånd, genom fönster och ryckig bild pga att lillungen hängde över axeln på mig när jag filmade och vi fnissade båda två...)

Men visst är hon sååå sööööt?

Riktigt djurisk inredning blev det denna gång!

Det blir visst vit inredning hos henne också;)

Kram och .....*a-aa-aaatjooo*...ha en bra torsdagskväll!
M

TACK, DET RÄCKER NU...

...det är liksom bra nu!

Jag har förstått nu att det inte alls är vår utan vinter!!!

Förlåt, att jag inbillade mig något annat;)

Stoppa snömaskinen, dra i handbromsen...NÅN!

SLUTA SNÖA!!!!

Jag vill bara hitta min bil i morgon bitti.......

JAG SADE JU...

...att det är vår!

Fick syn på dessa små, små godingar när jag skulle gå efter morgontidningen!

Vilken lycka! Vad bryr jag mig om att fårskinnet som jag har på mina café-stolar i pergolan blåst ner och frusit fast i terassplattorna...vad bryr jag mig att himlen är snötung och grå?

Mina snödroppar tränger sig upp genom snön!

Senare på dagen såg jag en annan som också hade vårkänslor. En ekorre hade upptäckt det fastfrusna fårskinnet och satt och rev och ryckte i det med enorm frenesi. Efter en stund hade hon (jag antar att det var hon...) samlat åt sig en rejäl boll med avslitet fårull. Så skuttade hon iväg för att inreda sitt bo. Hihi, hon är ju som jag...skyndar sig hem med sina fynd för att göra det lite fint...Fast hon drivs ju av sin instinkt, medan jag för min del...

...jamen vänta nu! Tänk om jag också drivs av en nedärvd instinkt?

Det kanske var något djupt och genetiskt då som fick mig idag att starta projekt vårstädning på verandan? En drift som jag inte kan behärska? Nja, det var nog bara något som några pyttesmå, söta, snödroppar vid husknuten aktiverade.

Ekorrhonan, hon var minst lika flitig som jag! Hon släpade och drog och sprang iväg med fynd nästan lika stora som hon själv. Emellanåt ville inte hennes framtassar riktigt räcka till.
(Kommer inte ifrån att det låter lite bekant detdär...)

Men var håller pappa-ekorren hus då??? Heheh...honom såg jag sittande i en grantopp, ätandes en smaskig kotte, glatt viftande på svansen. På lagom avstånd följde han med hennes förehavanden. När hon släpat all inredning till boet skuttade han ivrigt efter...

(låter lite bekant det där - också...!)
tycker

I BRIST PÅ VÅRBLOMMOR...

Skulle sååå åka via blombutiken för att köpa hem vårblommor till veckoslutet. Men jag var totalt i mina arbetstankar ännu på hemvägen så jag körde glatt förbi butiken! Wrooom...

Slölyssnade på väderrapporten i bilradion: Mera snö på kommande! Nämen stopp nu!

I fjol blommade snödropparna i min trädgård den här tiden. Var är våren nu? Hallååå!!!

Efter maten blev det en promenad med hunden, på med varma byxor och jacka, mössan ner över öronen och så bar det iväg ut.

Och då HÖRDE jag våren...nej, det var inget kvällssent fågelkvitter utan KNASTRET.

Ni vet när det som smält på dagen fryser till på kvällen och så knastrar det sådär ljuvligt vårigt när man går. Och så tyckte jag att det DOFTADE lite vår också. Stod där och vädrade tillsammans med hunden (fast hon hade nog annat än våren i sina nosborrar...haha)

Jag lovar det kändes annorlunda ikväll! Bara jag gav mig tid och ro att känna efter! Den är nog på kommande iallafall, våren.

(På höstarna kan jag slå mig i backen på att jag kan dofta snö på kommande också, men talar jag om det högt får jag bara medlidsamma blickar av omgivningen...)

Våren kommer...ingen tvekan!

Det gäller bara att ta sig tid att känna efter!

En tid som kan vara svårstulen i dagens tuffa tempo.

Får regeringen vår sin vilja igenom skall vi orka tills vi är 65...Med min tur höjs väl pensionärsålder 85 innan jag kommer så långt...Varför inte se till att unga studeranden kommer fortare ut i arbetslivet genom att erbjuda stöd, så att de kunde koncentrera sig på studier istället för att ta jobb än här och än där för att hanka sig fram ekonomiskt. Och tänk om vi skulle ta och välkomna lite utlänningar då???!! Så våra blivande pensionärer kan få gå i pension när de gjort sitt dagsverk. För det är de värda!

Jag vill inte vara någon arbetsgivare "till last" när jag måste skriva post-it lappar för att komma ihåg vad jag skall göra, inte minst när jag skall gå hem;) *fniss*

All ära åt dem som orkar (verkligen!)...tidvis är jag inte själv så långt från post-it-lapp-stadiet...och jag är bara 40 +++, hehe.

Oj, har nog aldrig tidigare skrivit ett "politiskt" inlägg..där ser man vad lite

VÅRLUFT

kan få till stånd...bland annat;)

Ha en riktigt skön helg alla vackra vårblommor därute i rymden!

Varm kram på er!

SOMMARPLANER I VINTERKYLAN

Det finns stunder på året då jag faktiskt tycker att inredning kan vänta...Hehe..Det trodde ni inte va? Men det stämmer faktiskt. På sommaren är jag en lat inredare...oftast.

Det är nämligen så att:

Vid den här stranden finns en litenliten stuga. Mitt i den storastora skogen.

Mitt andningshål, min tillflykt, min älsklingplats på jorden...och mitt evighetsprojekt.

Såhär års börjar mina drömmar sträcka sig ända hit.

Jag drömmer om havet, om skogen, om tystnaden...

...och om alla projekt som väntar på mig här...och nu tänker jag inte på Projekt Hugga Ved eller Projekt Tömma Dasset. Tack, de gör sig påminda helt av sig själva på sätt eller annat...

Eftersom både tid och överlopps slantar är lite på kort, så går det långsamt framåt här. Men det är egentligen helt ok. För jag vill inte att det skall finnas några som helst måsten här. Aldrig, aldrig får det bli så att jag känner att jag måste åka hit för att göra detochdetochdet. Så jag går varsamt fram med mina planer, och förverkligandet av dem...

(Ja, och så har det liiiite att göra med min skinntorra plånbok - också)

Men, här finns alltså en "kuckuklocka"-stuga, modell liten, med den fantastiska, lackade, bastulooken precis överallt som var så inochpop på 80-talet. Mmmm...Nåt att bita i, eller hur?

Nu skulle det ju vara en enkel lösning att måla allt vitt och fräscht. Men varför göra allt enkelt för sig...för trots att jag ju älskar det vita, ljusa, så är det som om denhär lilla stugan inte alls skulle vilja vara vit. Den vill vara murrig och grov och rejäl...
Vi får väl se vad det blir...

i planeringstagen...