ÅRETS SISTA

 Det hade redan börjat skymma, så mycket en skymning nu skiljer sig från dagsljus en snöfri decemberdag, när vi kom fram till stugan. Grannen hade varit snäll nog och satt på värmen, men det oaktat satt höstens, och den blöta vinters, fukt i stugans väsen. Det skulle inte försvinna förrän efter att några famnar ved hade brunnit upp i den öppna spisen. Och kanske den inte ens då hade helt försvunnit, man hade bara vant sig att det är så här tillvarons skall dofta. För det är inte en illa lukt, bara en fuktig doft. En doft av en sommarstuga i vintervila. 

Golven är svala och jag drar på mig mina stugsockor. Inser att de fått ett hål på ena hälen. Dags att lappa dem, tänker jag förstrött medan jag bunkrar upp med godsaker i kylen. Är det nyår så är det. Gubben bär ved, både in och till bastun. Vi eldar upp lite gamla plank som sågats till ved, för den egentliga veden som kom till efter stormen Aila tidigare i höstas ligger prydligt staplad men inte torr nog att användas än. Det får bli i sommar sen. 

Vi har flytt stan och landat ute i skärgården. Här är allt så stilla, så tyst, så väntande. Här, om någonstans, inser man hur naturen faktiskt slagit sig till ro och bara inväntar en ny vår. I stan stannar det aldrig upp på samma sätt. Även om naturen givetvis där också stannar upp, men man märker det inte. Inte på samma sätt. 

I viken simmar några sjöfåglar kvar, den varma hösten har gett dem en chans till det. För dem är det ständigt en balansgång mellan att flyga söderut och vara säker på att klara vintern, eller att stanna kvar och bespara sig resans faror och energibortfall och dessutom vara först när det gäller att hitta boplats i vår. Även i djurriket gäller regeln: först till kvarn får mala. 

Men idag finns bara stunden att luta sig tillbaka, lyssna på tystnad eller skön musik, smutta på lite vin, sluta ögonen och minnas året som gått. Som varit ett sådant märkligt år. För alla i hela världen faktiskt. 

Ändå är det så att år kommer och år går, vissa år är bättre än andra, vissa riktigt eländiga. Och det är det som kallas Livet. Men när allt kommer omkring är det inte så mycket vi kan göra åt det hurudant året blir, eller hur det blev. Men vi kan oftast göra något åt stunden. Att göra det bästa av stunden blir till slut ett pärlband av bra, minnesvärda stunder. Och då kan man i slutet av året kanske känna att det blev ett bra år trots allt? 

Gott Nytt År, mina vänner! 

MELLANDAGARNA

 

Så var julen packad, klar och avklarad. I år valde vi att köpa julmaten (aftonens mat) som en matkasse och det var ett riktigt bra alternativ. Jag är ju lite matmamma och hickade till när jag fick matkassen (som var en låda) att det inte skulle räcka till min matglada familj. Men det gjorde det visst, så nog kan proffsen räkna ut vad åtgången är. Skäms att erkänna, men hos oss brukar det tyvärr bli en del matsvinn på jularna, vilket delvis gav tanken att tänka om gällande julmaten och i år blev det alltså nästan inget matsvinn alls - om inte ett par ledsna mandariner räknas dit? 

Till den minskade mängden matsvinn bidrar nog också att butikerna är öppna på helgerna numera, och dygnet runt dessutom. Och även om jag anser att det kanske är lite onödigt, så minskar ju behovet att bunkra upp med mat och på så sätt köper man kanske inte mat så där ifall om att det skulle behövas. 

Skulle nåt behövas kan man ju åka efter, och eftersom man kan vara lite lat så kanske man skippar det också? Vad vet jag? 

Idag har jag jobbat lite på halvmaskin och en halvdag, hade planerat åka iväg och fota lite på eftermiddagen, men det blev aldrig ljust idag, och absolut inte ett fint ljus så det blev att dråsa ner i soffan med en julklappsbok:

 "Mörkermanifestet - Om artificiellt ljus och hotet mot en uråldrig rytm", 

av Johan Eklöf. 

Mycket bra bok! 

Personligen har jag tagit allt ut av mörkret och sovit läääänge på morgnarna. Känner mig skönt utvilad och avstressad. Har ett par dagar jobb innan nyåret som vi planerar att fira på stugan. Av olika orsaker som jag kan återkomma till en annan gång har jag inte kunnat vistas på stugan i den grad jag önskat under hösten, men nu skall det bli skönt att kunna åka dit ett par dagar. Njuta mörker - apropå boken jag håller på att läsa. 

Han jag bor med gillar inte mörker, eller för att vara ärlig, han avskyr det och vill helst ha alla tänkbara lampor och strålkastare som man har i sina hem påslagna, medan jag tycker om att det är mer skymning och dämpat. Dessutom har jag märkt att med en dämpad belysning inomhus upplevs mörkret ute inte lika svart som om man har full belysning på inne. Då blir fönstren bara till svarta hål. Även fast det ännu skulle vara skymning ute. 

Som fotograf saknar jag naturligtvis ljuset. Både inne och ute. Gillar inte att fota i konstljus och att plocka fram hela arsenalen ljussättare för så kallat "privat bruk" känns lite att ta i. Det naturliga ljuset får räcka. Det är ändå det som är allra vackrast. 

Och så går vi ju mot ljusare tider. Det gör vi. 

(Och tips på efterrätt: Baka en marängkrans, vispa lite grädde och bred ovanpå (för att övrigt skall fastna). 

Strö över hackade pistaschnötter och tranbär och ringla över lite varm kolasås. Kan inte gå fel. Sååå gott!) 

JULETID

 

FJÄRDE ADVENT

 Dags för det fjärde ljuset. 

Ute är det fortsatt ruggigt och mörkt och inte speciellt juligt alls. Fast det är ju så att man har så mycket jul man gör sig, så tar det inte riktigt fart i år. 

Lutar alltmer åt att det mesta pyntet får i år stanna i sin låda. Bestämde mig också för att vi inte skall ha en julgran i år. Och när det beslutet var fattat så ringer det på dörren och en kompis till mig står där med en "julblomma" i form av en gran - i björknäver. 

Granen kommer inte till sin rätt i den suddiga bilden ovan, men den är helt underbar, tycker jag. Och den passar så bra där framför vår tall på murstocken. Även om jag inte är så där tomtig av mig så tror jag bestämt det kommer att krypa en liten tomte och sätta sig under granen! Så gran blev det - fast i lite annorlunda form. 

Nu blir det bastu - om det skulle värma upp den något småfrusna kroppen och lyfta sinnet ett par pinnhål.

 

MURRIGT VÄRRE

Det blir inte ljust alls nu, känns det som! 

Vissa vardagar i veckan kan jag stjäla lite tid åt mig själv mitt på dagen och då brukar jag köra till den närliggande skogen för en promenad då det ens är lite ljus som orkar krypa över horisonten. 

Även om det är så grått det kan bli så är det uppfriskande och framför allt vaknar man lite till genom att ta sig en tur i skogen. 

Min äldre son säljer julgranar här på gården, han öppnade sin pop-up-butik på onsdagen, men de flesta kunder har han nog säkert under inkommande veckoslut och fram till julafton. Det skall bli intressant att se hur detta Corona-år påverkar hur man firar jul. Antingen går man ännu mer in för att pynta och ljusa upp det hela, eller så struntar man i att gå "all in" och firar en mer avskalad jul i år. För den är ju inte som en vanlig jul ändå. 

Några vänner till oss brukar köpa julgran av oss, och i samband med det brukar vi sitta kväll och njuta lite glögg och tillbehör - så där mysigt som det brukar vara! Men i år....njae...

I år blev det att bara träffas utomhus - och om man säger så att vädret inte bjöd på det vackraste de kunde så här i december. Det ösregnade och tack och lov hade vi ändå ett tak att krypa under! 

 

Regnet oaktat hade vi en riktigt mysig stund tillsammans, underbart att träffa människor "på riktigt" emellanåt. Och när jag tog den här bilden kom jag på att jag inte visat hur jag förändrat omgivning runt vår uteplats detta år. Det lovar jag att jag skall visa i nästa inlägg. Eller senast under mellandagarna. Det kanske blir något julrelaterat innan det. OM jag nu får ihopskruvat något riktigt juligt, vill säga?