VILLA-AVSLUTNING MED MERA

 Det är mycket att fira idag. 

Villa-avslut och Ventiansk afton om man har sina rötter i Österbotten. 

Forneldarnas natt om man råkar vara född i de sydliga delarna av vår kust. 

Same same, but different. 

Sedan har vi Finska Naturens Dag som faktiskt hos oss i Finland

har en lite högre status än alla världens kanebulledagar och terrakottakrukdagar. 

Det är en rekommenderad flaggningsdag så att så där officiellt så betyder det att man 

flaggar om man vill. Men det är en av våra alldeles nya flaggningsdagar. 

För Naturen. 

Och så är det Villa-avslut och Forneldarnas natt. 

Veckoslutet då man knyter ihop sommaren och börjar på

allvar rikta sina blickar mot livet "i stan". Mot hösten. 

Vi har nu aldrig riktigt så att säga firat detta. Främst för att vi inte lämnar stugan

bara för att det blir september - snarare tvärtom. Och i år

kommer jag att jobba härifrån ett bra tag ännu, så stugsäsongen fortsätter. 

Ännu i morgon skall det vara riktigt somriga temperaturer - och bra det 

för jag har en hel del tvätt ute på tork. 

Men sedan skall det börja bli kyliga dagar. Och jag längtar

nog, i ärlighetens namn, lite efter det också. 

Är ganska trött på dessa heta dagar.

Familjen firar denna dag lite på olika håll. 

Gubben åkte med sin kompis till den lokala gästhamnen för

att festa där. (Jodå, jag var medbjuden, men är inte för stojiga miljöer...)

Äldre sonen - storungen - är också här i knutarna men festar på en annan plats 

där hans barndomskompis uppträder som musiker. 

Och lillungen har "firmafest" och sommaravslut på sitt 

sommarjobb. Och jag, jag klagar inte alls över att glo över fjärden, tända en

liten "forneld" för mig själv och läsa en bok medan natten kryper närmare. 

Vi tar farväl av sommaren och välkomnar hösten. 

Alla på vårt sätt. 

KÄRA ROSENSKÄRAN

 Klockan har blivit lite över elva på onsdagskvällen och jag sitter ute på verandan med

bara en enkel fönsterruta mellan mig och den redan alldeles becksvarta natten.

Det är inte längre hett - snarare nästan lite höstigt kallt. I alla fall efter de svettiga dagarna innan. 

Har dragit på mig inte bara en, utan två tröjor, för att det skall kännas behagligt att sitta här ute. 

Från havet hörs ett rejält brus av vågor som slår mot klipporna. Det har varit lugnt så länge

att jag reagerar på vågbruset. Det är inte bara skvalp, det är et tungt höstljud. 

Tills i morgon har det ändå utlovats somriga temperaturer igen, men det är ju ett faktum att hösten

strax är här. Nu på kvällen när jag gick en sväng i trädgården märkte jag att i flera rosenskäror

fanns det döda humlor. De hade bara dött där. Gett järnet hela sommaren och sedan fått, med slitna

vingar lägga sig till ro i en rosenskära och - dö. 

Som det nu verkar, så kommer jag att vara här på stugan ännu någon vecka. Allt beror ju på vädret.

Och på min rygg. Och på min fot. Båda har triskats rejält med mig denna sommar, och

det har varit en av de främsta orsakerna att det inte blivit någon utfärd eller resa alls för mig

denna sommar. Men det är okej det också. Med dessa bensinpriser och så. 

Nu skall jag gå och lägga mig en stund. Läsa vid det öppna fönstret som släpper in den

nu redan nästan kyliga nattvinden, får tyllgardinen att dansa. Dra på mig täcket och

för en gångs skull krypa djupt ner under täcket och låta kroppen värma

upp sovkokongen. Inte som det varit de senaste veckorna att man försöker undvika

täcket så mycket som möjligt. Jag vill så gärna sova med tyngden av ett täcke

runt mig. Sover dåligt med bara ett lakan. 

Det fina med vita roseskäror är att de lyser som små vita månar i den mörka sensommar-

trädgården och håller kvar sommarens skrira minne i sitt väsen. 

SKÖRDETID

Njuter av att odla. I liten skala.

Underbart att skörda. I liten skala. 

Till all tur behöver jag ju inte hålla en familj vid 

mat, alltså vara självhushålliga - allt detta är bara till lust. 

Men, tänker jag, det kan vara bra att upprätthålla konsten att 

odla. Så snurrigt märklig som världen är kan det vara en 

färdighet som faktiskt kan vara till nytta om det riktigt skulle krisa

till sig. Nu går jag ju inte omkring och funderar på det speciellt

ofta, men när grabbarna var små så hade vi en sådan där tankelek som 

vi ofta lekte i bilen som hette nåt i stil med "Zombierna kommer". 

Vi diskuterade, lekte med tanken, att något fasligt skulle hända och

hur skulle vi överleva då, med det vi har att tillgå. 

Då fanns inte på kartan att det i verkliga livet faktiskt skulle kunna uppstå

en sådan situation. 

Och så är det ju inte hos oss i dagens läge heller, men 

kriget i Ukraina, torkan i Europa, de alltmer stigande elpriserna

och en inflation som galopperar får en nog att lite tänka till. 

Det lilla jag odlar här på stugan gör oss nog inte ens självförsörjande 

över sommaren, men för varje liten erfarenhet i liten skala man samlar på sig

gör det lättare att sedan skala upp det hela. Om det skulle behövas. 

Så gäller att inte förringa det lilla odlandet. 

Inte för mängden utan för kunskapens skull. 

Men löken skall nog räcka ett bra tag in på hösten. 

Jag har inget regelrätt trädgårdsland utan i år odlade jag tex min lök 

bland frösådda rosenskäror. 

Tanken där var att när lökblasten börjar lägga sig ner så har rosenskärorna 

vuxit till sig så man inte ser den fula blasten som nu inte är så vacker. 

Dessutom har jag valt att sätta löken bakom en liten 

klippt häck av måbär som också döljer de skrumpnande lökblasten. 

I ett trädgårdsland skulle blasten inte störa mig, 

men samodlad med blommor i en rabatt så 

vill jag ju ändå ha en viss ordning och reda där - hela tiden. 

 

SMÅTT ROMANTISKT

Köpte tre påsar luktärter i våras, av de lite mer udda, 

kanske till och med lite ovanligare slaget. 

Fröna i påsen var både små och få. 

Men de grodde ju fint och jag hade dem ute på

balkongen då det ännu var rejält kallt och fick 

knubbiga fina plantor. 

När de väl kom i jorden tog det en bra stund på sig att 

etablera sig och jag tyckte ibland att de bara stod och stampade.

Men sedan i slutet av juli började det hända. 

Och det gäller ju att plocka, plocka för att stimulera 

mer knoppbildning. Och vad är väl bättre än det? 

Numera går jag varje morgon en sväng och plockar in ett

nytt fång luktärter att ha på verandabordet. 

Och doften! 

Snudd på att man blir riktigt romantisk på kuppen!

 

FÖRE OCH EFTER

Det är väl alltid roligt att kolla in före- och efterbilder?

Jag gillar i alla fall det! Själv är jag bara så dålig på att komma ihåg

att knäppa de där förebilderna. 

Men för en gångs skull så kom jag ihåg det! För ganska exakt

ett år sedan då vi fällde tallen vid stugknuten och började bygga

det lilla annexet som skulle komma att bli en 

kombinerad gäststuga och distanskontor. 

Ovan ser du hur här såg ut innan. 

Och så här blev det ett år senare. Kojan är målad och har

fått sitt gröntak. Skogsbacken bakom kojan har blivit till en 

liten trädgård till nytta och lust. 

Gäststugan/kontoret har fönster och glasdörrar ut mot havet så

där jag står och tar bilden så har jag havet i ryggen. 

Härligt att sitta och jobba med den utsikten! 

Det är alltså en mycket enkel koja, och inte vinterbonad

men har nog värme så man kan vara där tidig vår till sen höst. 

Till vintern har jag som sagt planerat att mina 

övervintrande växter får flytta in där. 

Men än är det långt till vinter! 

Även om jag faktiskt idag kom på mig med att

fundera på var jag skall placera fågelmatningarna så

jag ser dem från mitt kontorsfönster. Det var kanske

den största tveksamheten jag hade med att flytta till 

lägenhet. Att inte kunna mata fåglarna. Men det kan jag ju här! 

Har en viss förkärlek till mesar och den mest kära av dem

är ju tofsmesen. Så glad jag blev idag när jag fick besök

av hela familjen Tofsmes som yrade runt i tallarna efter ätbart. 

De är bedårande små tomtar och extra glad är jag att de finns

och förökar sig här i vår skog för de vill helst bo i sk gammelskogar

med murkna träd för de vill inte riktigt bosätta sig i holkar, 

utan vill flytta in i gamla hackspettsbon eller andra håligheter. 

Rör sig ogärna över öppna ytor, vilket gör att kalhyggen 

kan ställa till det för den då det på vintern går så mycket energi

åt att flyga runt ett kalhygge, istället för att gena över. 

Men här finns en gammelskog att bo i. 

Extra glad över den lilla flockens nya medlemmar! 

 

HÄNT I VECKAN

Alltså det här levernet här på stugan har en tendens att bli

rätt händelselöst - fast på ett skönt sätt. 

Innan corona-tiden så hände det ju en hel del mer i vardagen, 

och då var stunderna här på stugan rena rama retreaten för själen.

Corona-åren gjorde ju att vardagen milt sagt lugnade ner sig vad 

utfärder och resor beträffade så det som då innan var 

en tillflyktsort till tystnad och lugn har nu, för mig, blivit

det nya normala. Och jag klagar inte! 

Inne på min sjunde vecka här på stugan nu. Inte helt

nonstop, det har inte varit möjligt, men med enbart några få

avstickare hem till stan. 

Det har fungerat finfint att distansjobba från den nya lilla stugan

som också fungerar som gäststuga. 

På fredagen fick den ett gröntak i form av en matta av Sedum-växter. 

Så himla nöjd!

Igår blev det att slänga sig i bilen och åka på en liten utfärd. Fick både gubbe

och lillunge medlurade. Åkte för att se en sommarteater i östra Nyland. 

Eftersom vi startade rätt tidigt på morgonen och hade ett antal stopp på vägen 

var vi rejält hungriga när vi kom till Lovisa. 

Passade på att fylla våra magar nere vid Lovisa hamn på en av de pittoreska 

restaurangerna i de gamla saltbodarna. Numera är Lovisa hamn bara

en hamn för fritidsbåtar, men i tiderna så importerades bland annat nästan en 

femtedel av hela Finlands saltbehov via denna hamn, och via dessa bodar. 

När staden grundades hette den egentligen först Degerby, men när svenska

kungen Adolf Fredrik år 1752 besökte staden med sin hustru Lovisa Ulrika

ändrades staden till Lovisa. 

*

Som kuriosa: Mina föräldrar gifte sig i Lovisa kyrka - på Lovisas namnsdag

- som också var min mammas födelsedag, 25.8

Och min pappa - ja han var född i Lovisa han. 

Mycket Lovisa på en gång alltså. 

Mätta och belåtna rattade vi sedan bilen mot sommarteatern 

Lurens en kvart utanför Lovisa. 

Lurens sommarteater ligger belägen vid en gammal gård där det 

ursprungligen bott släkten Luhr. Och eftersom man på den gamla tiden

sade att man gick till Luhrs när man besökte familjen och så fick

gården namnen Lurens. 

Men till pjäsen. En helt fantastisk tolkning av Aleksis Kivis

Sju Bröder. Klassikernas klassiker. Bland de första romaner som utkom på finska!

Året var 1870. 

Men denna amatörteaters tolkning var helt makalös. 

Tyvärr var det sista föreställningen så lite sent att tipsa om det, men 

helt galet bra var den. När man gör Sju Bröder till en rock-

musikal, hämtar den till (delvis) nutid och översätter 

finska låtskrivares låtar till att passa in i pjäsens kontext

då blir det som en skrev i sin recension - bara guld! 

Vi talar om punkband, rocklåtar, finsk hiphop. 

Och en underbar ironisk humor. 

Helt strålande! 

Och skådisarna var helt enkelt suveräna! 

*

Den finska språket som romanspråk är synnerligen ungt. 

Sju Bröder av Aleksis Kivi var som sagt en av de första romanerna

skrivna på finska. Innan det skrevs nog romaner i Finland också - men på svenska. 

Trots att finska språket är så ungt är det ett nöje att läsa skönlitteratur

på finska.  Språket är så mycket mer nyanserat än tex mitt eget 

modersmål svenska. Svenskan har av historiska skäl naturligtvis en längre historia. 

Har för mig att den första svenska romanen utkom på 1600-talet, även om

det nog inte heller i Sverige blev så vanligt med romaner förrän på 1830-talet.

(Korrigera mig om jag minns fel).

 

EN ALLDELES VANLIG TORSDAG

Natten hade varit fuktig och imman sitter kvar på verandafönstret

en bra stund in på morgonen. 

Först när det börjar blåsa torkar det upp. 

Vinden är fortfarande sommarvarm men börjar ha en 

tung känsla, en sensommartyngd. 

Över viken kommer en flock gäss flygande. De landar intill måsskäret

där också skarvarna håller till. De samlas så småningom inför flytt. 

Går en sväng i trädgården med kaffekoppen i näven. 

Det är en skön morgonrutin. 

Vildvinet har smått börjat rodna, likaså har nävornas blad fått en roströd kant.

Tomaterna är sena i år. Knappt har de börjat rodna än.

Kanske fel sort? Eller så har det bara varit svalt?

I granen småkvittrar talgoxfamiljen. 

Det är ett sådant härligt sensommarljud. 

Det och syrsornas sång i det gulnande gräset. 

Sätter mig vid mitt arbetsbord och öppnar datorn. 

In genom fönstret hör jag gässens tjatter. Även om det 

fortfarande är sommar, om man ser till både kalender 

och temperatur, så är det ett höstljud. 

Vid tolvsnåret går jag in för att tillreda en lunch åt mig. 

Nere vid stranden har hela stora tonårsgänget skrakar samlat

sig till lunchvila de med. Endel har redan simmat ut ett stycke, de flesta

putsar sina fjädrar medan några ännu ligger skönt dåsande på de

varma klipporna. Ungarna var hisnande 24 stycken men nu är de

bara - eller bara och bara - 18 stycken kvar.

Det går så fort, utvecklingen från små dunbollar till

de där lite taniga tonårsfåglarna. 

Kvällen är kvalmig, inte alls så där höstig som morgonen var.

Bara mörkret som kryper allt närmare från skogen skvallrar om 

att det är sensommar, snart höst. 

Precis innan det blir mörkt flyger fladdermössen omkring. 

De samlas i kvällens sista ljus, det som solnedgången speglar

i havet och återger som ett milt kvarglömt sken. 

Skogen är redan mörk. 

Myggorna börjar ina, men märkligt nog så verkar de inte 

intresserade av att bita, får sitta i ro på verandan. 

Det är så stilla, så mörkt och tyst, bara myggor och 

syrsorna låter. På håll en liten motorbåt som puttrar hemåt 

i den sena kvällen. Måsarna på skäret orkar ännu skräna till

lite några irriterande skrän innan de också tystnar för natten. 

Själv sitter jag kvar ännu en stund.

Och bara är. Om en stund blir det fredag.

En alldeles vanlig fredag. 

I ÅR TEMA MÖRKT VINRÖTT

Jag skulle ju aldrig odla dahlior för jag trodde att 

jag fått nog av dahlior då jag var barn. Min mamma älskade

dahlior och odlade mängder av dem.  

Personligen fanns det inget mer onödigt

än att på höstkvällarna tassa ut för att hjälpa till att

täcka in dahliorna med bland annat gamla lakan för att

de inte skulle tas av nattfrosten. Och så plocka bort dem på

morgonen igen. Slöseri med tid och resurser - i synnerhet mina - 

tänkte mitt 12-åriga jag. 

Nu äntligen börjar jag lite inse vilken maffig blomma dahlian

faktiskt är. Lite pompös och stel, men jäklar vad den levererar. 

Alla mina rabatter är ju anlagda i år, så det är lite klent med perennernas

frodighet än. Och även om jag inte är riktigt inne på att ha ettåringar

i rabatterna så tänker jag att det ändå kan funka de där första åren då

man så förtvivlat gärna vill ha lite volym i rabatten. 

Där sitter en dahlia som ett smäck! 

 

I stort så har jag tänkt att stommen på trädgården skall vara 

riktigt neutral. Mest bladperenner och sådana med anspråkslös blomning. 

Det ger också spelrum för lekfullheten att ha olika färgtema

på blomningen från år till år. 

I år är det djupt vinrött och nästan svart som gäller. 

Är liksom rätt road av det här att måla med färger av blomningen. 

Nästa år kanske det blir orange? 

Höstmänniska som jag är så tänker jag automatiskt ändå på att 

blomningen skall passa ihop med höstfärgerna, så riktigt pastell-betonad trädgård

kommer jag nog aldrig att ha. Det skall gärna finnas lite tyngd i färgerna. 

Men luktärterna som jag har i år är en alldeles enkel vit (gåva av en 

polsk samarbetspartner) och så sorterna 'Streamers Chocolade' och 'Spring Sunshine Burgundy'

och 'Black Knight'. 

Vad dahlian är för sort - det får jag leta under busken om jag sparat lappen...

*

Snart får man börja leta bland nästa årets tulpanlökar och kanske det är

dags att börja fundera på färgtema för år 2023? 

Känns långt borta, men så fort som tiden numera går, så är den ju strax här! 

För visst har sommaren rusat iväg i år? Eller är det bara jag? 

Första augusti i dag och just var det ju första maj? 

FORMKLIPPT OCH FÄRG

Smaken är som känt som baken - delad - men

det finns ett par element som jag tycker att är bra att tänka

på när man planerar och anlägger en trädgård och det är

det där med färg och form. 

Många kanske suckar över besväret att formklippa 

växter så som häckar, klot mm. Men det är så 

värt besväret. 

En av mina absoluta favoritväxter att bygga små häckar av

är måbäret. Där jag bor klarar sig inte buxbomen så den har jag bara i 

kruka och betraktar den mer eller mindre som en ettårig "sommarblomma". 

Ibland lyckas jag övervintra dem, oftast inte. 

Och har insett det och har dem numera som vintergrönt på balkongen efter att

de gjort sitt i sommarträdgården. De är oftast fina genom hela vintern. 

Så på dessa breddgrader. 

Men en som man kan lita på i vått och torrt, i kyla och snö, 

är måbäret. Den är ju inte vintergrön, men kan - och bör - klippas

ofta och hårt första tiden för att bli riktigt så där "buxbomstät". 

Men det är en så tacksam växt. 

Och när man anlägger en ny trädgård så ger de där formklippta små

häckarna direkt en slags känsla av att det här är färdigt. 

Det ser prydligt och ordnat ut och ger rabatter som ännu 

kanske söker sin vuxna växtlighet en lugn inramning. 

Tänker också, höstmänniska som jag är, på höstfärgen på 

de växter jag väljer till trädgården. 

Måbäret har en fin gul höstfärg och små orange bär. 

(Ätliga men smakar väl mest bara inget alls). 

Och ja, häcken på bilden skall få sig en trimning ikväll, 

den är inte alls så prydlig som den skall...

 

Den japanska lönnen kämpar på i snålblåsten från havet. 

Den har växt riktigt fint, och även om den har vinröda blad så i ett visst 

sken får de en ton av orange. 

I det stora hela har jag lyckats hålla mig till den färgskalan jag tänkte mig

men en temynta har inte riktigt levererat den färg som det stod på 

beskrivningen i butiken....Skall ta de med mig hem och se om någon i

husbolaget vill ge dem ett nytt hem. 

Fördelen med en liten trädgård är att man kan unna sig att vara petig med 

både färg och form. 

SOMMARTILLVARO OCH TEKNIK

 När det gäller teknik så är jag absolut ingen teknikfreak, 

men jag ogillar inte heller teknik direkt.

Kanske mer att jag ogillar när det inte fungerar eller är bara dåligt. 

Men det är väl inte så många som går i gång med glädjetjut

när något inte funkar? Finns det sådana ens? 

Jag har nu flyttat ut jobbet till stugan och skall förhoppningsvis  jobba härifrån 

i alla fall i några veckor framöver. 

Det har gjort att jag uppdaterat kontoret

lite för det finns inget värre än dålig 

teknik som inte fungerar när man skall jobba. 

Hör inte till dem som måste uppdatera min teknik stup i kvarten, är den 

bra och funkar till det jag behöver den till så är allt väl. 

Och alltid är inte det dyra det bästa. Bara att det är så svårt att hitta de där 

riktigt prisvärda grejerna. Tänkte tipsa om en sådan om någon läsare 

behöver en printer till sitt hemmakontor men inte vill punga

ut med någon större peng. 

Hösten 2020 köpte jag en Canon TS3350 printer till stugan för 39 €. 

Jag hade inte stora förhoppningar på den, men behövde en för sporadiska

utskrifter och trodde inte den skulle hålla ihop i fukten från havet och 

vinterns kyla mer än en kort tid. 

Vi talar ändå om frost och djupfrysning för vi har inte ens

grundvärme på i vår stuga. Tänkte om den klarar den hösten så är det bra! 

Då visste vi ju inget om hur länge distansarbete skulle pågå ens. 

Hur som helst så kom det sig att jag efter den där stormnatten i september 2020

inte jobbade så länge i ett kör från stugan att jag behövde printern, 

och den blev instuvad i ett skåp. Det var då min brors hälsa 

kollapsade totalt och jag blev hans närvårdare nästan på heltid. 

Där har den stått sedan dess. Printern. 

Om stormen kan man läsa HÄR

*

Nu, nästan två år senare, plockade jag fram den - och döm om

min förvåning när den snällt satte igång och printade. Inte ens

bläckpatronerna bytte jag ut! Att den låter som om den 

skulle gå sönder i atomer närsomhelst kan jag leva med. 

Och att den inte är den snabbaste i byn går också an. 

Det gjorde den redan som ny, så det är inget tidens tand åstadkommit. 

Så tyst och snabb är den inte - men prisvärd. 

Det kan man lugnt påstå att den är för den 

som behöver en printer bara nu och då. 

I vanliga fall brukar jag vara rätt medveten om kvalitet när jag köper

teknik. Det är ändå rätt sällan billigt är bra (förutom i exempel ovan). 

Min padda, insåg jag häromdagen, har snart sju år på nacken och 

då använder jag den så gott som dagligen. 

Funkar perfekt! 

Och som högtalare har jag en Harman/Kardon Citation 200 som har ett väldans

behagligt ljud. Och så är den behändig att bara plocka med

sig om man vill lyssna på nåt på bryggan eller i trädgården. 

Eller i mitt nya sommarkontor! Behändig och bra. 

*

Vad nu sen laxsmörgåsen har med teknik å göra? 

Ja, det kan man fundera över, men faktum är att min äldre

grabb är en liten mästare på att liksom veta vilka smaker blir bra ihop.

Jag hör till de där kockarna som gärna har ett recept 

att utgå ifrån i alla fall.  

Så löjligt glad att han velat hänga här på stugan en sommarvecka till! 

Det kanske också är en slags teknik att få smaker att gifta sig med varann. 

Här var det en enkel förrätts-smörgås av rustikt bröd och så lite pepparrot

och majonäs, sommarlök och kryddgurka (!). Ovanpå det lime- och ingefäramarinerad

lax och på toppen gammeldags inlagd gurka. 

Överraskande bra combo det där med två olika sorters gurkor. 

Det blir nog så att jag stjäl hans idé inför tjejkvällen om ett par veckor. 

SAMMA HIMMEL

 Brrrr, så kallt det plötsligt blev! 

Har fått rota fram både ylletröjor och sjalar för att 

det skall vara behagligt att sitta här ute på balkongen och skriva. 

Vi hade urnenedläggningen i går och på kvällen satt jag och valde

ut en vers till dödsannonsen. Finns så många vackra! 

Man behöver inte ens ha mist någon nära för att sitta där och snyfta. 

Idag har jag varit till järnhandeln och införskaffat (förhoppningsvis) de

där sista grejerna till det nya lilla "annexet" som byggt där i samband med stugan. 

Sådant som målning och handtag 

och lampor och...

Köpte faktiskt också en plastlåda med lock dit mitt

"riktiga arbete" skall få plats. Dvs allt det jag behöver för att kunna jobba

distans från stugan en längre tid. Skönt att ha allt i en låda,

som man sedan kan stuva undan till veckoslutet och så. 

Min semester tar alltså slut i dag så jag märker att tankarna går redan

lite i jobb-banor. Sade just åt gubben att jag nog gärna haft en vecka semester till,

mycket av min semester har ju ändå varit att fixa allt praktiskt efter ett dödsfall. 

Finns mycket att ta tag i, även om mycket går att sköta digitalt. 

I morgon åker jag till stugan på obestämd tid. 

Sommaren får avgöra när det är dags att komma hem.

En hisnande tanke. 

EN ENKEL TILLVARO

Sista semesterveckan har inletts och håller på och inreder vår lilla tilläggsbyggnad som skall hysa

ett par (gäst)sängar men framför allt mitt kommande hemmakontor! 

Kommer att bli lagom klart tills jag skall logga in mig på jobbet nästa måndag. 

Hinner nu inte bli helt färdigt, men så det fungerar. 

Känns nästan lite märkligt; det där som jag drömde

om redan då lillungen var i lågstadiet blir verklighet. Att jag verkligen

kan bosätta mig härute på udden hela sommaren om jag så vill. 

Inget som binder mig till någon annan plats. 

Att få leva enkel-liv är underbart, tycker jag. 

Gubben har efter många om och men pensionerat sig på riktigt och

avslutar sin företagarkarriär i och med denna sommar. Vissa uppdrag kommer han att ha kvar, 

men inget som kräver att han har ett lager, så på det sättet är han också lika

fri att välja plats var han är på som jag. 

Det är en alldeles ny insikt. Vi har tid. Ganska ljuvligt! 

Nu skall jag ta och tugga i mig lite jordgubbar, sätta mig och läsa en 

bok, slänga upp fötterna på en annan stol och invänta sommarregnet

som utlovats. Det är välkommet. 

MIN LILLA TRÄDGÅRD I SKOGEN

Under årens lopp har jag haft ett antal trädgårdar att anlägga,

och halvfärdiga och färdiga att ta hand om. 

När jag flyttade in i lägenhet för ett år sedan var det med en viss

lättnad. Och jag funderade ett bra tag om jag skulle kavla

ärmarna och anlägga en trädgårdsplätt vid stugan. 

Många varnade över att hjortarna ändå kommer att äta upp allt.

Inte så motiverande precis. 

Men jag vill ta mig an utmaningen. 

Att skapa en trädgård som var lättskött, passade in i skärgården 

med skogen som granne - och helst inte lockade hjortar alltför mycket. 

Ett tips om man har hjortar som kommer på besök är medlet Trico Garden. 

Det bara fungerar. Men man kan ju inte spraya en stor trädgård, men 

här med ett par rejäla rabatter och en del krukor så funkar det bra. 

Det tar dryga fem minuter för mig att spraya på medlet. 

Att det fungerar kan jag nog våga garantera. 

Tidigare på sommaren så hade jag sprayat alla rabatter, men 

använder inte ämnet på något som vi skall äta.

Det jag odlar i odlingslådorna har ett nät över sig, men mina potatis-

plantor som jag har i stora hinkar stod oskyddade. 

Och när jag kom tillbaka till stugan var all blast snaggad. 

Nå, det blir potatis det oaktat, men märkte att allt annat fått vara ifred. 

Lite hade hjortarna smakat på en häck av aronia, men tydligen smakar

medlet så apa så de hade bara rivit några blad här och där. 

Några vallmoknoppar hade de ätit - de hade ju inte hunnit få av

Trico Garden på sig då de utvecklat sig efter att jag sprayat växterna. 

Så ja, det fungerar! 

Men det gäller att spraya det dagar då det inte utlovats regn,

för medlet skall få torka på växterna för att ha bästa effekt. 

En annan sak som jag lagt märke till, även från tidigare år, är att mörka

bladväxter inte intresserar dem. Lämpligt då att jag tycker de är 

snygga och ger en lagom tyngd och tuffhet i en trädgård som 

kan bli lite för fladdrigt blommig ibland. 

Eller det är min åsikt i synnerhet gällande en trädgård som 

den här som omges av karghet. Passar med lite tuffare växter där. 

Mörkbladiga basilikan 'Yemenite' hör till måsten varje sommar. 

Bin och humlor älskar växten och den är så där lämpligt 

ruff och skir på samma gång. 

Den nästan svartbladiga bataten är riktigt häftig. Krukan kan jag flytta 

intill något mer blomfluffigt och få den där kontrasten som jag vill ha. 

I stort har jag mer bladväxter i trädgården än sådana med magnifik blomning. 

Har bla flera olika sorters bräken. En stor favorit är spetsbräken (på bilden till vänster) som 

är delvis vintergrön. Sådana växter är viktiga i trädgården, tänker jag. 

En bedårande fin liten bräken är svartbräken. Jag har den under sommaren i kruka, men till vintern 

gräver jag ner den i rabatten. 

En annan stor favorit som också delvis i alla fall är vintergrön är skugga-grönan. 

Varken de olika bräken-sorterna eller skugg-grönan verkar gillas av de där hjortarna. 

När jag har planerat trädgården så har bladen varit mer i fokus än blomningen, som sagt. 

Vad jag också satt lite extra tankearbete på vid planeringen är höstfärger. 

Jag är ju en höstmänniska och formligen älskar när trädgården exploderar i murrigt granna

höstfärger. Och till det passar också de där mörkbladig växterna bra in. 

En trädgård utan vildvin är ingen trädgård. Basta! ;)

När jag påbörjade detta skogsträdgårsdprojekt och 

siktade in mig på utseendemässigt mer anspråkslösa växter då jag besökte 

handelsträdgårdar insåg jag vilka intressanta lite udda växter man

kunde hitta i de där lite bortglömda hörnen. 

Det är ju så att de flesta vill ha pråliga pioner och storblommiga klematis

och de växterna finns där på bästa försäljningsplatsen. 

En spretig brunklematis är liksom inte den mest säljande. 

Men en helt bedårande växt i en skogsträdgård. 

Nu håller den första lilla klockan att slå ut. 

Knoppen ser utt som ett lurvigt litet russin. 

Sedan är jag ju ändå inte helt immun mot trendväxter heller. 

Och visst har en japansk lönn hittat till min terrass också. 

Den har ju den rätta färgen på bladverket. Ganska tjusig mot de blommande

växter jag har. Av vilka de allra flesta går i rosa toner. 

På bilden ovan syns också mitt bevattningssystem för krukor som jag använt i 

åratal. Blumat heter det och här är vattenkällan en stor damejeanne. Håller liv i mina 

krukor när jag inte kan vara där och vattna dem. 

För någon kan säkert mitt sparsmakade sätt att se på trädgårdens växter,

färger och former verka strikt och strängt. Men jag vill inte att trädgården 

skall sticka ut för mycket från den omgivande naturen. 

Jag har grovt valt bara några färger. Det är ganska skönt att ha ett snävt utval

att välja bland också. 

Mörka bladfärger hade vi redan. 

Vitt är aldrig fel, mörkt lila och rosa blomning. 

Och så har jag också med blågröna toner. 

De finns i hosta-blad, i kryp-enar och i lammöron. 

Och så den där vallmon 'Royal Wedding'. 

Den har allt. Enkel blomning i vitt med det där vackra lila i mitten. 

Bladen är så där silvergrågröna.

Och så har till och med fröställningen "rätt" färger där den står intill 

ett vinrött silverax och en silvergrågrön kryp-en. 

Är ingen vän av gult i blomning men tycker det är fint när blad gulnar på hösten,

så tänker en hel del på det också. Att växter är fina också på hösten. 

Hittade ett gammalt tråg på nätet i vintras och i den planterade jag kryp-

timjan som i alla fall denna sommar får växa där. 

I slutet av sommaren lägger jag ut den kompletta växtlistan. Men redan nu kan jag 

nämna lite om växter som inte riktigt gillat den här sommaren. 

Mycket lökar som jag satt förra hösten då rabatterna ännu var bara jungfrulig jord

ogillade vintern/våren och ingen tulpan orkade ta sig upp. Även övriga lök-

växters blomning var ytterst sparsam. Tex kom Allium-bollarnas blad nog upp, 

men inte en enda blomma. 

Satte på våren också lökar av Kroll-lilja, och de kom fint upp, men den heta 

period som kom just då de skulle blomma gjorde att de (trots bevattning) torkade

in. Kanske de kommer nästa år. Funderar på att flytta dem till ett mer skuggigt läge. 

Somrarna lär ju inte bli svalare precis...

Har några mörkbladiga (överraskande?) alunrot-plantor som också står aningen

för soligt för de har fått lite solbränd-skador på sina blad. När man

sitter där på vintern och ritar in sina växtplaner så minns man kanske inte alltid

hur solen skiner på den kommande planteringen. 

Den här rabatten mindes jag skulle vara mest i skugga, vilket den även

i och för sig är. Bara att de där allra hetaste middagstimmarna - då gassar solen 

på denna rabatt. Så får lova att tänka lite om där med vissa växter. 

Men 95 % av växterna verkar trivas och må gött. 

Oj, vad mycket trädgårdssnack det blev. 

Mycket babbel över liten trädgård liksom. 

Men så idag. 

 

EN MÄRKLIG SOMMARVECKA

Ja, det har liksom varit en vecka då mycket och inget hänt. 

Känner att jag absolut inte fått något alls gjort i denna hetta. 

Och med en rygg som vägrar vara på gott humör, alls. 

Tycker att jag mest bara tassat in och ut i duschen

(för simma kan jag inte för ryggen just nu)

och så dråsat ner i någon stol i skuggan. 

Eller lagt mig på soffan på verandan för att läsa en bok, 

men vips har ögonlocken blivit galet tunga och det har - återigen - 

varit läge för en liten tupplur...

Har ju haft den där förstfödda som sällskap hela veckan. 

Han fick ont i halsen på midsommaren som blev värre och på

måndagen åkte vi till sjukhus nr 1 (i Ekenäs, ca 50 km bort) för att kolla upp. 

Just in case. 

Han har tidigare också haft halsböld så bara för att utesluta det så 

blev det att hänga på jouren där. Ständigt fick andra förtur. 

Efter fem timmar gav vi upp och tänkte att vi bokar en tid till privat läkare. 

Det blev hemmakur med smärtstillande, Bafusin och saltvattengurgel

(det sist nämnda lindrade faktiskt en hel del)

så inte att förakta gamla huskurer. 

Även de privata läkarmottagningarna var rätt fullbokade, så vi fick tid först till 

onsdag. (I Salo, ca 70 km bort). 

Därifrån skickades han akut till sjukhus nr 2, Åbo Universitetssjukhus - med konstaterad

halsböld - för operation samma dag. 

(Åbo ligger alltså 130 km bort). 

Ingreppet gick bra och grabben fick antibiotika i dropp och 

så hem över natt för att åter nästa dag köra till Åbo för kontroll och 

eventuell ytterligare tömning bölden. (Urk...)

Under denna heta sommarvecka kan en bara tacka för luftkondition i bilen.

 Där mellan varven har jag fixat min brors begravning,

diskuterat med prästen och begravningsbyrån. 

Mycket byrokrati med andra ord. 

Det mesta har gått smidigt, utom det där första besöket på Ekenäs sjukhus då,

där de nog gjorde en missbedömning över grabbens tillstånd. 

Vi skulle ha sluppit med så mycket färre kilometer runt halva södra Finland

och två dagars häng på sjukhus och i bil och en extra kostnad för den 

där privata läkaren. 

Allt är ju väl, det var aldrig nåt allvarligt och privatläkarräkningen 

var inte hårresande, men ändå. Principen liksom. 

För trettio år sedan då jag landade som sommarmänniska på den 

här orten fanns här tre matbutiker - numera en - om än helt superbra! 

Dyr men bra! 

Men det fanns också en läkare och veterinär i byn. 

Nu finns det en hälsoperson - som är på semester från midsommar...

...i en by som säkert fördubblar, om inte mer sina invånare under sommaren. 

Hur tänkte man där, tänker jag. 

Men tiderna ändrar. Inte alltid det blir bättre,

även om det oftast ändå sker. 

SMÅ KRYP

 Små kryp, de hör ju sommaren till. 

Känner inte speciellt bra till alla världens små sommarkryp som 

kravlar omkring i naturen, men ibland träffar man på någon

man känner igen. 

 I går när jag vattnade mina fick jag syn på den här lilla krabaten. 

Eller, för att vara ärlig, så "sig jag den först när jag kollade in fotona

i datorn. Och det är inte första gången den lyckats lura mitt öga

genom att se ut som om den inte alls fanns där på blomman. 

Det är nämligen en blomkrabbspindel och det är då en intressant filur, tycker jag. 

Först av allt så kan den byta färg beroende på vilken blomma den valt att 

jaga sina byten på. Förr trodde man att den bytte färg, som en kameleont. 

för att inte synas för de som skall bli fångade, men det lär inte stämma. 

Den kan nappa sitt byte även om den inte hunnit byta färg.

Att byta färg tar nämligen sin lilla tid - upp till 24 timmar.

Så om man ser en grönfärgad blomkrabbspindel på en vit eller rosa 

blomma så har den bara inte ännu hunnit byta färg. 

Man har också tänkt att färgbytet skulle skydda den från att bli uppäten av fåglar, 

men det skall inte heller stämma helt. Sitter spindeln bara stilla så kan inte en

fågel upptäcka en spindel på en blomma. Men rör den på sig så blir risken direkt

stor för att bli fågelmat. Gäller att ha is i magen om man är en spindel med andra ord. 

Så man vet inte riktigt med säkerhet varför den byter färg, men lite häftigt är det ju! 

Blomkrabbspindel har det där med krabb i sitt artnamn för att den faktiskt 

kan röra sig i sidled - precis som en krabba. Och visst har den något krabb-likt 

över sitt väsen. När man förstorar upp bilden så kan jag tycka att den 

mest liknar en seriefigur! 

Den ser ju inte så farlig ut. 

Och inte är den ju heller farlig för oss, men faktum är att dess gift är 

såpass pepprigt att den galant kan ta livet av insekter som är betydligt

större än den själv. Så helt harmlös är den inte om man råkar vara en insekt.