RASTLÖSHET

Lika överraskande och plötsligt som jag på våren kan känna en längtan som nästan gör fysiskt 

efter att få komma ut till skärgården, lika överraskande tar rastlösheten i mig på

hösten. Jag skrev ju i förra inlägget hur skönt det varit med en slags enkelhet i

livet och vardagen, och nu babblar jag på om en rastlöshet. 

Lite motstridigt, jag vet. 

Men det är som om den stillhet och tysthet som kommer med att allt sakta vissnar ner, 

de sista fåglarna har flugit iväg söderut och naturen bara blir en stilla väntan på vinter. 

Det är då min rastlöshet tar tag i mig. 

 

Hade tänkt stanna ännu nästa vecka här på stugan, men några praktiska saker

får mig att tidigarelägga hemfärden. Blir lite bråttom att få ner 

lökväxterna och vitlöken i jorden. Packa ihop grillar och utemöbler, 

vända komposten och ta hem ett litet berg av tvätt...

Men nu känns det läge för det. 

LEVA SÅ DÄR ENKELT

Börja så småningom vara dags att stänga sommarstugan och överge det enkla livet

för denna säsong. I år har det varit möjligt för mig att vara på stugan nästan

tre månader nonstop - och jäklar vad skönt det har varit. 

Enkelt och simpelt och bara så skönt. 

Det har inte enbart varit som semester, eller ens att efter att semestern var över att

liksom "leka semester" utan det har varit som att bo här så där "på riktigt". 

Det är lite svårt att beskriva den där skillnaden mellan semesterstug-liv och 

bopåstugan-liv. Men det senare är mer liksom lugnt - det är inte på ett veckoslut, eller 

ens på fyra hetsiga semesterveckor som "allt" skall hända. 

Ja, det är mer lugn. 

Jag har nog behövt mina lugna dagar den här sommaren. 

Märker att ågan jag haft under åren som min brors närvårdare har

satt sina spår och jag har haft lite svårt att släppa den stressen på ett 

mentalt plan även om jag verkligen har kunnat varva ner - dels 

på grund av min trilskande rygg, men annars också. Har inte 

haft deadlines vare sig gällande studier, skriverier eller något alls. 

Jag har lite saknat det, men insett att jag gjorde rätt att tacka nej till

både fotouppdrag och skrivuppdrag och har bara skött mitt

ordinarie jobb och i övrigt levt så där enkelt. 

Nu börjar jag dock känna att det börjar räcka. Att det skall 

vara skönt att stänga ner och bädda stugan inför vintern. 

De sista tomaterna är nu plockade, och ligger på eftermognad 

på ett galler intill mitt arbetsbord. Minitomaterna 

kommer nog att försvinna i min mage efterhand som de mognar. 

De större tomaterna kommer förmodligen inte att orka rodna. 

så av de blir det nog att laga inlagda gröna tomater. 

Av de mogna minitomaterna blev det en tarte tatin.

Enkelt, gott och vackert. 

 

FRÅN TRETTIO GRADER TILL TRETTON

Sommaren gick till höst på bara ett par timmar. Där det åskade

gick det än fortare. Hemma i stan kom det hagel stora som tum-ändan 

och till och med mer berättade gubben som var dit en sväng. 

Jag försöker känna efter om jag tycker att det skall bli

skönt med höst, om jag är klar med sommaren, men jag kan inte

svara på den frågan. Det har varit en märklig sommar, med 

egna små krämpor som gjort mig stundvis rätt immobil, och så 

brorsans bortgång och det faktum att det också gjorde att 

jag första gången någonsin faktiskt kunde stanna på stugan

vecka ut och vecka in, vilket aldrig har hänt tidigare. 

Det har alltid varit någon eller något som pockat på 

uppmärksamhet, omvårdnad, skötsel någon annanstans. 

Men nu är det bara att vara här - så länge jag vill. 

Det goda med coronapandemin är ju att den gav möjligheten till

distansarbete. Och det i sin tur möjliggör det jag längtat efter i 

åratal att ha möjlighet att leva en del av året här på min 

älskade udde vid havet. 

Höstmänniska som jag är så undrar jag in jag omedvetet väljer

färger på mina växter i trädgården som har den där murriga höstigheten 

i sig. Som inte skriker sommar när sommaren är över utan får 

tona in i hösten, mjukt och oförmärkt. 

Dessa lite dova tonerna som jag också tycker passar bra när sommarens 

kvava värme ligger dallrande över trädgården. Med lite vita inslag 

blir det tunga lättare. Som en regndag och en solskensdag. 

Ofta brukar jag vid den här tiden av året vara ganska redo med sommaren.

Men i år känns det annorlunda. Jag skulle vilja stanna kvar i den 

där kravlösa sensommaren ett tag till ännu. 

Jag vill att mina tomater skall mogna och bli så där solvarma och goda. 

Jag har egentligen inte alls några traditionella sommarblommor men jag kan 

känna en saknad att så småningom behöva klippa ner dahlian som 

gett alldeles knasiga mängder blommor - långt över hundra! 

Och luktärterna, som är högsommardoft när det är som bäst. 

Jag låter dem gå i frö nu så jag kan ta egna frön till nästa sommar. 

Men det betyder mindre blomning och att en nedvissning börjar.

Den kritvita luktärten är redan vissen och redo att avstå sina

fröskidor. Men det finns ett vemod. 

I år är vemodet vackert, så som det brukar vara för en höstmänniska. 

Men det finns också i år en saknad och en tomhet som jag 

inte riktigt kan sätta fingret på varifrån det kommer? 

Klart jag saknar min bror! Men det är också något annat. 

Som om jag genom att säga farväl till sommaren avstår från 

något mer - men vad? Det vet jag inte. Är bara en känsla. 

Men en sak vet jag - att jag nog ändå föredrar tretton (okej då,18 grader) 

framom trettio. Det är skönare såhär. 

Vilket för mina tankar till klimatet och torkan...

...men det tar vi en annan dag. 

Ikväll är det nordlig vind, inte så hård, men så det hörs 

när vågorna slår mot klipporna. Det där skäribruset. 

Det känns kallt om nästippen då jag sitter här på verandan, trots att 

jag inte fryser. De sista gässen flyger över fjärden 

till sina övernattningsplatser. 

Det, om något, är ett höstljud som är så där på riktigt. 

 

KÄRA ROSENSKÄRAN

 Klockan har blivit lite över elva på onsdagskvällen och jag sitter ute på verandan med

bara en enkel fönsterruta mellan mig och den redan alldeles becksvarta natten.

Det är inte längre hett - snarare nästan lite höstigt kallt. I alla fall efter de svettiga dagarna innan. 

Har dragit på mig inte bara en, utan två tröjor, för att det skall kännas behagligt att sitta här ute. 

Från havet hörs ett rejält brus av vågor som slår mot klipporna. Det har varit lugnt så länge

att jag reagerar på vågbruset. Det är inte bara skvalp, det är et tungt höstljud. 

Tills i morgon har det ändå utlovats somriga temperaturer igen, men det är ju ett faktum att hösten

strax är här. Nu på kvällen när jag gick en sväng i trädgården märkte jag att i flera rosenskäror

fanns det döda humlor. De hade bara dött där. Gett järnet hela sommaren och sedan fått, med slitna

vingar lägga sig till ro i en rosenskära och - dö. 

Som det nu verkar, så kommer jag att vara här på stugan ännu någon vecka. Allt beror ju på vädret.

Och på min rygg. Och på min fot. Båda har triskats rejält med mig denna sommar, och

det har varit en av de främsta orsakerna att det inte blivit någon utfärd eller resa alls för mig

denna sommar. Men det är okej det också. Med dessa bensinpriser och så. 

Nu skall jag gå och lägga mig en stund. Läsa vid det öppna fönstret som släpper in den

nu redan nästan kyliga nattvinden, får tyllgardinen att dansa. Dra på mig täcket och

för en gångs skull krypa djupt ner under täcket och låta kroppen värma

upp sovkokongen. Inte som det varit de senaste veckorna att man försöker undvika

täcket så mycket som möjligt. Jag vill så gärna sova med tyngden av ett täcke

runt mig. Sover dåligt med bara ett lakan. 

Det fina med vita roseskäror är att de lyser som små vita månar i den mörka sensommar-

trädgården och håller kvar sommarens skrira minne i sitt väsen. 

SKÖRDETID

Njuter av att odla. I liten skala.

Underbart att skörda. I liten skala. 

Till all tur behöver jag ju inte hålla en familj vid 

mat, alltså vara självhushålliga - allt detta är bara till lust. 

Men, tänker jag, det kan vara bra att upprätthålla konsten att 

odla. Så snurrigt märklig som världen är kan det vara en 

färdighet som faktiskt kan vara till nytta om det riktigt skulle krisa

till sig. Nu går jag ju inte omkring och funderar på det speciellt

ofta, men när grabbarna var små så hade vi en sådan där tankelek som 

vi ofta lekte i bilen som hette nåt i stil med "Zombierna kommer". 

Vi diskuterade, lekte med tanken, att något fasligt skulle hända och

hur skulle vi överleva då, med det vi har att tillgå. 

Då fanns inte på kartan att det i verkliga livet faktiskt skulle kunna uppstå

en sådan situation. 

Och så är det ju inte hos oss i dagens läge heller, men 

kriget i Ukraina, torkan i Europa, de alltmer stigande elpriserna

och en inflation som galopperar får en nog att lite tänka till. 

Det lilla jag odlar här på stugan gör oss nog inte ens självförsörjande 

över sommaren, men för varje liten erfarenhet i liten skala man samlar på sig

gör det lättare att sedan skala upp det hela. Om det skulle behövas. 

Så gäller att inte förringa det lilla odlandet. 

Inte för mängden utan för kunskapens skull. 

Men löken skall nog räcka ett bra tag in på hösten. 

Jag har inget regelrätt trädgårdsland utan i år odlade jag tex min lök 

bland frösådda rosenskäror. 

Tanken där var att när lökblasten börjar lägga sig ner så har rosenskärorna 

vuxit till sig så man inte ser den fula blasten som nu inte är så vacker. 

Dessutom har jag valt att sätta löken bakom en liten 

klippt häck av måbär som också döljer de skrumpnande lökblasten. 

I ett trädgårdsland skulle blasten inte störa mig, 

men samodlad med blommor i en rabatt så 

vill jag ju ändå ha en viss ordning och reda där - hela tiden. 

 

SMÅTT ROMANTISKT

Köpte tre påsar luktärter i våras, av de lite mer udda, 

kanske till och med lite ovanligare slaget. 

Fröna i påsen var både små och få. 

Men de grodde ju fint och jag hade dem ute på

balkongen då det ännu var rejält kallt och fick 

knubbiga fina plantor. 

När de väl kom i jorden tog det en bra stund på sig att 

etablera sig och jag tyckte ibland att de bara stod och stampade.

Men sedan i slutet av juli började det hända. 

Och det gäller ju att plocka, plocka för att stimulera 

mer knoppbildning. Och vad är väl bättre än det? 

Numera går jag varje morgon en sväng och plockar in ett

nytt fång luktärter att ha på verandabordet. 

Och doften! 

Snudd på att man blir riktigt romantisk på kuppen!

 

FÖRE OCH EFTER

Det är väl alltid roligt att kolla in före- och efterbilder?

Jag gillar i alla fall det! Själv är jag bara så dålig på att komma ihåg

att knäppa de där förebilderna. 

Men för en gångs skull så kom jag ihåg det! För ganska exakt

ett år sedan då vi fällde tallen vid stugknuten och började bygga

det lilla annexet som skulle komma att bli en 

kombinerad gäststuga och distanskontor. 

Ovan ser du hur här såg ut innan. 

Och så här blev det ett år senare. Kojan är målad och har

fått sitt gröntak. Skogsbacken bakom kojan har blivit till en 

liten trädgård till nytta och lust. 

Gäststugan/kontoret har fönster och glasdörrar ut mot havet så

där jag står och tar bilden så har jag havet i ryggen. 

Härligt att sitta och jobba med den utsikten! 

Det är alltså en mycket enkel koja, och inte vinterbonad

men har nog värme så man kan vara där tidig vår till sen höst. 

Till vintern har jag som sagt planerat att mina 

övervintrande växter får flytta in där. 

Men än är det långt till vinter! 

Även om jag faktiskt idag kom på mig med att

fundera på var jag skall placera fågelmatningarna så

jag ser dem från mitt kontorsfönster. Det var kanske

den största tveksamheten jag hade med att flytta till 

lägenhet. Att inte kunna mata fåglarna. Men det kan jag ju här! 

Har en viss förkärlek till mesar och den mest kära av dem

är ju tofsmesen. Så glad jag blev idag när jag fick besök

av hela familjen Tofsmes som yrade runt i tallarna efter ätbart. 

De är bedårande små tomtar och extra glad är jag att de finns

och förökar sig här i vår skog för de vill helst bo i sk gammelskogar

med murkna träd för de vill inte riktigt bosätta sig i holkar, 

utan vill flytta in i gamla hackspettsbon eller andra håligheter. 

Rör sig ogärna över öppna ytor, vilket gör att kalhyggen 

kan ställa till det för den då det på vintern går så mycket energi

åt att flyga runt ett kalhygge, istället för att gena över. 

Men här finns en gammelskog att bo i. 

Extra glad över den lilla flockens nya medlemmar! 

 

EN ALLDELES VANLIG TORSDAG

Natten hade varit fuktig och imman sitter kvar på verandafönstret

en bra stund in på morgonen. 

Först när det börjar blåsa torkar det upp. 

Vinden är fortfarande sommarvarm men börjar ha en 

tung känsla, en sensommartyngd. 

Över viken kommer en flock gäss flygande. De landar intill måsskäret

där också skarvarna håller till. De samlas så småningom inför flytt. 

Går en sväng i trädgården med kaffekoppen i näven. 

Det är en skön morgonrutin. 

Vildvinet har smått börjat rodna, likaså har nävornas blad fått en roströd kant.

Tomaterna är sena i år. Knappt har de börjat rodna än.

Kanske fel sort? Eller så har det bara varit svalt?

I granen småkvittrar talgoxfamiljen. 

Det är ett sådant härligt sensommarljud. 

Det och syrsornas sång i det gulnande gräset. 

Sätter mig vid mitt arbetsbord och öppnar datorn. 

In genom fönstret hör jag gässens tjatter. Även om det 

fortfarande är sommar, om man ser till både kalender 

och temperatur, så är det ett höstljud. 

Vid tolvsnåret går jag in för att tillreda en lunch åt mig. 

Nere vid stranden har hela stora tonårsgänget skrakar samlat

sig till lunchvila de med. Endel har redan simmat ut ett stycke, de flesta

putsar sina fjädrar medan några ännu ligger skönt dåsande på de

varma klipporna. Ungarna var hisnande 24 stycken men nu är de

bara - eller bara och bara - 18 stycken kvar.

Det går så fort, utvecklingen från små dunbollar till

de där lite taniga tonårsfåglarna. 

Kvällen är kvalmig, inte alls så där höstig som morgonen var.

Bara mörkret som kryper allt närmare från skogen skvallrar om 

att det är sensommar, snart höst. 

Precis innan det blir mörkt flyger fladdermössen omkring. 

De samlas i kvällens sista ljus, det som solnedgången speglar

i havet och återger som ett milt kvarglömt sken. 

Skogen är redan mörk. 

Myggorna börjar ina, men märkligt nog så verkar de inte 

intresserade av att bita, får sitta i ro på verandan. 

Det är så stilla, så mörkt och tyst, bara myggor och 

syrsorna låter. På håll en liten motorbåt som puttrar hemåt 

i den sena kvällen. Måsarna på skäret orkar ännu skräna till

lite några irriterande skrän innan de också tystnar för natten. 

Själv sitter jag kvar ännu en stund.

Och bara är. Om en stund blir det fredag.

En alldeles vanlig fredag. 

FORMKLIPPT OCH FÄRG

Smaken är som känt som baken - delad - men

det finns ett par element som jag tycker att är bra att tänka

på när man planerar och anlägger en trädgård och det är

det där med färg och form. 

Många kanske suckar över besväret att formklippa 

växter så som häckar, klot mm. Men det är så 

värt besväret. 

En av mina absoluta favoritväxter att bygga små häckar av

är måbäret. Där jag bor klarar sig inte buxbomen så den har jag bara i 

kruka och betraktar den mer eller mindre som en ettårig "sommarblomma". 

Ibland lyckas jag övervintra dem, oftast inte. 

Och har insett det och har dem numera som vintergrönt på balkongen efter att

de gjort sitt i sommarträdgården. De är oftast fina genom hela vintern. 

Så på dessa breddgrader. 

Men en som man kan lita på i vått och torrt, i kyla och snö, 

är måbäret. Den är ju inte vintergrön, men kan - och bör - klippas

ofta och hårt första tiden för att bli riktigt så där "buxbomstät". 

Men det är en så tacksam växt. 

Och när man anlägger en ny trädgård så ger de där formklippta små

häckarna direkt en slags känsla av att det här är färdigt. 

Det ser prydligt och ordnat ut och ger rabatter som ännu 

kanske söker sin vuxna växtlighet en lugn inramning. 

Tänker också, höstmänniska som jag är, på höstfärgen på 

de växter jag väljer till trädgården. 

Måbäret har en fin gul höstfärg och små orange bär. 

(Ätliga men smakar väl mest bara inget alls). 

Och ja, häcken på bilden skall få sig en trimning ikväll, 

den är inte alls så prydlig som den skall...

 

Den japanska lönnen kämpar på i snålblåsten från havet. 

Den har växt riktigt fint, och även om den har vinröda blad så i ett visst 

sken får de en ton av orange. 

I det stora hela har jag lyckats hålla mig till den färgskalan jag tänkte mig

men en temynta har inte riktigt levererat den färg som det stod på 

beskrivningen i butiken....Skall ta de med mig hem och se om någon i

husbolaget vill ge dem ett nytt hem. 

Fördelen med en liten trädgård är att man kan unna sig att vara petig med 

både färg och form. 

SOMMARTILLVARO OCH TEKNIK

 När det gäller teknik så är jag absolut ingen teknikfreak, 

men jag ogillar inte heller teknik direkt.

Kanske mer att jag ogillar när det inte fungerar eller är bara dåligt. 

Men det är väl inte så många som går i gång med glädjetjut

när något inte funkar? Finns det sådana ens? 

Jag har nu flyttat ut jobbet till stugan och skall förhoppningsvis  jobba härifrån 

i alla fall i några veckor framöver. 

Det har gjort att jag uppdaterat kontoret

lite för det finns inget värre än dålig 

teknik som inte fungerar när man skall jobba. 

Hör inte till dem som måste uppdatera min teknik stup i kvarten, är den 

bra och funkar till det jag behöver den till så är allt väl. 

Och alltid är inte det dyra det bästa. Bara att det är så svårt att hitta de där 

riktigt prisvärda grejerna. Tänkte tipsa om en sådan om någon läsare 

behöver en printer till sitt hemmakontor men inte vill punga

ut med någon större peng. 

Hösten 2020 köpte jag en Canon TS3350 printer till stugan för 39 €. 

Jag hade inte stora förhoppningar på den, men behövde en för sporadiska

utskrifter och trodde inte den skulle hålla ihop i fukten från havet och 

vinterns kyla mer än en kort tid. 

Vi talar ändå om frost och djupfrysning för vi har inte ens

grundvärme på i vår stuga. Tänkte om den klarar den hösten så är det bra! 

Då visste vi ju inget om hur länge distansarbete skulle pågå ens. 

Hur som helst så kom det sig att jag efter den där stormnatten i september 2020

inte jobbade så länge i ett kör från stugan att jag behövde printern, 

och den blev instuvad i ett skåp. Det var då min brors hälsa 

kollapsade totalt och jag blev hans närvårdare nästan på heltid. 

Där har den stått sedan dess. Printern. 

Om stormen kan man läsa HÄR

*

Nu, nästan två år senare, plockade jag fram den - och döm om

min förvåning när den snällt satte igång och printade. Inte ens

bläckpatronerna bytte jag ut! Att den låter som om den 

skulle gå sönder i atomer närsomhelst kan jag leva med. 

Och att den inte är den snabbaste i byn går också an. 

Det gjorde den redan som ny, så det är inget tidens tand åstadkommit. 

Så tyst och snabb är den inte - men prisvärd. 

Det kan man lugnt påstå att den är för den 

som behöver en printer bara nu och då. 

I vanliga fall brukar jag vara rätt medveten om kvalitet när jag köper

teknik. Det är ändå rätt sällan billigt är bra (förutom i exempel ovan). 

Min padda, insåg jag häromdagen, har snart sju år på nacken och 

då använder jag den så gott som dagligen. 

Funkar perfekt! 

Och som högtalare har jag en Harman/Kardon Citation 200 som har ett väldans

behagligt ljud. Och så är den behändig att bara plocka med

sig om man vill lyssna på nåt på bryggan eller i trädgården. 

Eller i mitt nya sommarkontor! Behändig och bra. 

*

Vad nu sen laxsmörgåsen har med teknik å göra? 

Ja, det kan man fundera över, men faktum är att min äldre

grabb är en liten mästare på att liksom veta vilka smaker blir bra ihop.

Jag hör till de där kockarna som gärna har ett recept 

att utgå ifrån i alla fall.  

Så löjligt glad att han velat hänga här på stugan en sommarvecka till! 

Det kanske också är en slags teknik att få smaker att gifta sig med varann. 

Här var det en enkel förrätts-smörgås av rustikt bröd och så lite pepparrot

och majonäs, sommarlök och kryddgurka (!). Ovanpå det lime- och ingefäramarinerad

lax och på toppen gammeldags inlagd gurka. 

Överraskande bra combo det där med två olika sorters gurkor. 

Det blir nog så att jag stjäl hans idé inför tjejkvällen om ett par veckor. 

SAMMA HIMMEL

 Brrrr, så kallt det plötsligt blev! 

Har fått rota fram både ylletröjor och sjalar för att 

det skall vara behagligt att sitta här ute på balkongen och skriva. 

Vi hade urnenedläggningen i går och på kvällen satt jag och valde

ut en vers till dödsannonsen. Finns så många vackra! 

Man behöver inte ens ha mist någon nära för att sitta där och snyfta. 

Idag har jag varit till järnhandeln och införskaffat (förhoppningsvis) de

där sista grejerna till det nya lilla "annexet" som byggt där i samband med stugan. 

Sådant som målning och handtag 

och lampor och...

Köpte faktiskt också en plastlåda med lock dit mitt

"riktiga arbete" skall få plats. Dvs allt det jag behöver för att kunna jobba

distans från stugan en längre tid. Skönt att ha allt i en låda,

som man sedan kan stuva undan till veckoslutet och så. 

Min semester tar alltså slut i dag så jag märker att tankarna går redan

lite i jobb-banor. Sade just åt gubben att jag nog gärna haft en vecka semester till,

mycket av min semester har ju ändå varit att fixa allt praktiskt efter ett dödsfall. 

Finns mycket att ta tag i, även om mycket går att sköta digitalt. 

I morgon åker jag till stugan på obestämd tid. 

Sommaren får avgöra när det är dags att komma hem.

En hisnande tanke. 

EN ENKEL TILLVARO

Sista semesterveckan har inletts och håller på och inreder vår lilla tilläggsbyggnad som skall hysa

ett par (gäst)sängar men framför allt mitt kommande hemmakontor! 

Kommer att bli lagom klart tills jag skall logga in mig på jobbet nästa måndag. 

Hinner nu inte bli helt färdigt, men så det fungerar. 

Känns nästan lite märkligt; det där som jag drömde

om redan då lillungen var i lågstadiet blir verklighet. Att jag verkligen

kan bosätta mig härute på udden hela sommaren om jag så vill. 

Inget som binder mig till någon annan plats. 

Att få leva enkel-liv är underbart, tycker jag. 

Gubben har efter många om och men pensionerat sig på riktigt och

avslutar sin företagarkarriär i och med denna sommar. Vissa uppdrag kommer han att ha kvar, 

men inget som kräver att han har ett lager, så på det sättet är han också lika

fri att välja plats var han är på som jag. 

Det är en alldeles ny insikt. Vi har tid. Ganska ljuvligt! 

Nu skall jag ta och tugga i mig lite jordgubbar, sätta mig och läsa en 

bok, slänga upp fötterna på en annan stol och invänta sommarregnet

som utlovats. Det är välkommet. 

EFTER ÅSKAN

 Det kom ett litet åskväder i går kväll som svepte över viken. 

Inget dramatiskt i sig, snygga moln, horisontella blixtar och mjukt buller. 

Men precis då åskan dragit vidare skedde ett ljusfenomen som jag 

faktiskt inte kan minnas att jag upplevt tidigare. 

Hela tillvaron blev totalt gul. 

Klockan, då bilden togs, var lite över nio på kvällen, så det är inte solnedgång.

På något vis lyckades solen bara lysa genom molnen så allt bara blev gult. 

Det hade precis regnat innan och det ångade från bergen och 

det blev ett väldigt drömskt landskap av det där vanliga jag glor på 

varje dag. Ljusfenomenet gick över rätt snabbt. 

Fast jag inte är någon stor vän av gult, så är det ändå ganska

häftigt när hela världen bli gul för en stund. 

MIN LILLA TRÄDGÅRD I SKOGEN

Under årens lopp har jag haft ett antal trädgårdar att anlägga,

och halvfärdiga och färdiga att ta hand om. 

När jag flyttade in i lägenhet för ett år sedan var det med en viss

lättnad. Och jag funderade ett bra tag om jag skulle kavla

ärmarna och anlägga en trädgårdsplätt vid stugan. 

Många varnade över att hjortarna ändå kommer att äta upp allt.

Inte så motiverande precis. 

Men jag vill ta mig an utmaningen. 

Att skapa en trädgård som var lättskött, passade in i skärgården 

med skogen som granne - och helst inte lockade hjortar alltför mycket. 

Ett tips om man har hjortar som kommer på besök är medlet Trico Garden. 

Det bara fungerar. Men man kan ju inte spraya en stor trädgård, men 

här med ett par rejäla rabatter och en del krukor så funkar det bra. 

Det tar dryga fem minuter för mig att spraya på medlet. 

Att det fungerar kan jag nog våga garantera. 

Tidigare på sommaren så hade jag sprayat alla rabatter, men 

använder inte ämnet på något som vi skall äta.

Det jag odlar i odlingslådorna har ett nät över sig, men mina potatis-

plantor som jag har i stora hinkar stod oskyddade. 

Och när jag kom tillbaka till stugan var all blast snaggad. 

Nå, det blir potatis det oaktat, men märkte att allt annat fått vara ifred. 

Lite hade hjortarna smakat på en häck av aronia, men tydligen smakar

medlet så apa så de hade bara rivit några blad här och där. 

Några vallmoknoppar hade de ätit - de hade ju inte hunnit få av

Trico Garden på sig då de utvecklat sig efter att jag sprayat växterna. 

Så ja, det fungerar! 

Men det gäller att spraya det dagar då det inte utlovats regn,

för medlet skall få torka på växterna för att ha bästa effekt. 

En annan sak som jag lagt märke till, även från tidigare år, är att mörka

bladväxter inte intresserar dem. Lämpligt då att jag tycker de är 

snygga och ger en lagom tyngd och tuffhet i en trädgård som 

kan bli lite för fladdrigt blommig ibland. 

Eller det är min åsikt i synnerhet gällande en trädgård som 

den här som omges av karghet. Passar med lite tuffare växter där. 

Mörkbladiga basilikan 'Yemenite' hör till måsten varje sommar. 

Bin och humlor älskar växten och den är så där lämpligt 

ruff och skir på samma gång. 

Den nästan svartbladiga bataten är riktigt häftig. Krukan kan jag flytta 

intill något mer blomfluffigt och få den där kontrasten som jag vill ha. 

I stort har jag mer bladväxter i trädgården än sådana med magnifik blomning. 

Har bla flera olika sorters bräken. En stor favorit är spetsbräken (på bilden till vänster) som 

är delvis vintergrön. Sådana växter är viktiga i trädgården, tänker jag. 

En bedårande fin liten bräken är svartbräken. Jag har den under sommaren i kruka, men till vintern 

gräver jag ner den i rabatten. 

En annan stor favorit som också delvis i alla fall är vintergrön är skugga-grönan. 

Varken de olika bräken-sorterna eller skugg-grönan verkar gillas av de där hjortarna. 

När jag har planerat trädgården så har bladen varit mer i fokus än blomningen, som sagt. 

Vad jag också satt lite extra tankearbete på vid planeringen är höstfärger. 

Jag är ju en höstmänniska och formligen älskar när trädgården exploderar i murrigt granna

höstfärger. Och till det passar också de där mörkbladig växterna bra in. 

En trädgård utan vildvin är ingen trädgård. Basta! ;)

När jag påbörjade detta skogsträdgårsdprojekt och 

siktade in mig på utseendemässigt mer anspråkslösa växter då jag besökte 

handelsträdgårdar insåg jag vilka intressanta lite udda växter man

kunde hitta i de där lite bortglömda hörnen. 

Det är ju så att de flesta vill ha pråliga pioner och storblommiga klematis

och de växterna finns där på bästa försäljningsplatsen. 

En spretig brunklematis är liksom inte den mest säljande. 

Men en helt bedårande växt i en skogsträdgård. 

Nu håller den första lilla klockan att slå ut. 

Knoppen ser utt som ett lurvigt litet russin. 

Sedan är jag ju ändå inte helt immun mot trendväxter heller. 

Och visst har en japansk lönn hittat till min terrass också. 

Den har ju den rätta färgen på bladverket. Ganska tjusig mot de blommande

växter jag har. Av vilka de allra flesta går i rosa toner. 

På bilden ovan syns också mitt bevattningssystem för krukor som jag använt i 

åratal. Blumat heter det och här är vattenkällan en stor damejeanne. Håller liv i mina 

krukor när jag inte kan vara där och vattna dem. 

För någon kan säkert mitt sparsmakade sätt att se på trädgårdens växter,

färger och former verka strikt och strängt. Men jag vill inte att trädgården 

skall sticka ut för mycket från den omgivande naturen. 

Jag har grovt valt bara några färger. Det är ganska skönt att ha ett snävt utval

att välja bland också. 

Mörka bladfärger hade vi redan. 

Vitt är aldrig fel, mörkt lila och rosa blomning. 

Och så har jag också med blågröna toner. 

De finns i hosta-blad, i kryp-enar och i lammöron. 

Och så den där vallmon 'Royal Wedding'. 

Den har allt. Enkel blomning i vitt med det där vackra lila i mitten. 

Bladen är så där silvergrågröna.

Och så har till och med fröställningen "rätt" färger där den står intill 

ett vinrött silverax och en silvergrågrön kryp-en. 

Är ingen vän av gult i blomning men tycker det är fint när blad gulnar på hösten,

så tänker en hel del på det också. Att växter är fina också på hösten. 

Hittade ett gammalt tråg på nätet i vintras och i den planterade jag kryp-

timjan som i alla fall denna sommar får växa där. 

I slutet av sommaren lägger jag ut den kompletta växtlistan. Men redan nu kan jag 

nämna lite om växter som inte riktigt gillat den här sommaren. 

Mycket lökar som jag satt förra hösten då rabatterna ännu var bara jungfrulig jord

ogillade vintern/våren och ingen tulpan orkade ta sig upp. Även övriga lök-

växters blomning var ytterst sparsam. Tex kom Allium-bollarnas blad nog upp, 

men inte en enda blomma. 

Satte på våren också lökar av Kroll-lilja, och de kom fint upp, men den heta 

period som kom just då de skulle blomma gjorde att de (trots bevattning) torkade

in. Kanske de kommer nästa år. Funderar på att flytta dem till ett mer skuggigt läge. 

Somrarna lär ju inte bli svalare precis...

Har några mörkbladiga (överraskande?) alunrot-plantor som också står aningen

för soligt för de har fått lite solbränd-skador på sina blad. När man

sitter där på vintern och ritar in sina växtplaner så minns man kanske inte alltid

hur solen skiner på den kommande planteringen. 

Den här rabatten mindes jag skulle vara mest i skugga, vilket den även

i och för sig är. Bara att de där allra hetaste middagstimmarna - då gassar solen 

på denna rabatt. Så får lova att tänka lite om där med vissa växter. 

Men 95 % av växterna verkar trivas och må gött. 

Oj, vad mycket trädgårdssnack det blev. 

Mycket babbel över liten trädgård liksom. 

Men så idag. 

 

UTFLYTTSKLARA

 Sent i går kväll, när solen höll på att gå ner, gick jag för att bevattna odlingslådorna. 

Inte så stor idé att vattna på dagen när det är trettio grader varmt, det bara avdunstar. 

Fast kanske det avdunstar lika mycket på kvällen då det knappt är svalare då. 

Nå, hur som helst så när jag kom tillbaka från mitt vattningsuppdrag så satt en liten

svartvitflugsnappar-unge på stigen och blinkade i kvällssolen. 

Hade märkt redan ett par dagar att flugsnapparföräldrarna alltmer sällan kom till

holken för att mata ungarna. 

Bra sätt att lura ut dem. 

Hunger. 

Vi har två holkar alldeles intill stugknuten och det verkar som om snapparna turas

om, endera året i den ena holken, och nästa år i den andra. Holkarna ligger 

för nära för att de skulle samtidigt vara bosatta. 

Jag antar att det var den sista ungen i kullen som hoppade ut i går kväll. 

Var borta på dagen, så de övriga hade säkert lämnat boet tidigare under dagen. 

Idag är det tyst i holken, också det alltid lite vemodigt. 

I övrigt verkar sjöfåglarna inte lyckats speciellt bra med häckningen, 

inte häromkring i alla fall. 

Har ganska många svanpar så svårt att veta vem som är vem, men har sett

endast ett par med ungar, men flere helt utan. 

Skrakarna som brukar ha mängder av ungar har i år få eller inga. 

Vi vet att vi har mård på området, så med största sannolikhet är det den,

och havsörnen, som är den skyldiga. 

Eller skyldig och skyldig. Alla behöver ju mat, så det är nu hur man tar det. 

Inte helt övertygad att den lilla snapparungen heller kommer att klara sig,

den verkade inte riktigt förstått det där hur vingarna fungerar och så satt den på marken. 

De ungar jag tidigare sett flyga ur boet lyckades ofta ta sig till en gren. 

Gjorde så med den här att jag lyfte upp den på en tallkvist, men när jag svängde om 

mig hade den hoppat ner igen. Gick bort för att inte störa och efter ett tag kom 

pappa-snappare och matade ungen. Sedan blev det så mycket skymning att jag inte längre 

kunde urskilja ungen bland lingonriset, och i morse var ungen borta. 

Klarade den sig eller inte får vi aldrig veta. 

Det är så med naturen. Vi kan inte styra över den. 

MIDSOMMARTRADITIONER

 

Ibland kan jag känna mig lite ambivalent till det här med traditioner. 

Upplever kanske att jag gillar traditioner nog, men är inte främmande för att 

bryta dem heller. Ju äldre jag blir, desto lättare har jag att skippa dem. 

Som yngre var jag nog mer traditionsbunden, kanske för att man ändå 

vill skapa traditioner för sina barn. Traditioner som man tagit med sig från sin

egen barndom, men också skapa nya. 

Råkade lyssna på ett radioprogram någon av de där sista arbetsdagarna innan semestern

och där diskuterades midsommarmat-traditioner. Det var mycket det här

måste vi ha på midsommarbordet alla år - annars "blir det inte midsommar". 

Kanske man med åren blir med flexibel i sitt tänkande och kan leva

(gott) med att allt inte alltid är på samma sätt, och att det också är ganska skönt. 

Minns första gången jag överlät stugan till ungarnas förfogande över midsommar

och stannade själv i stan. Och det efter att årtionden alltid firat midsommar i skärgården. 

Det var ganska skönt, vi åt en sjudundrande middag på en restaurang i Helsingfors och 

vandrade sedan bara omkring i stan medan midsommarnatten smög sig på. 

Eller den gången gubben blev magsjuk och vi skippade allt vad midsommarmat hette. 

Joggade runt en sjö i närheten där vi bodde på kvällen och gjorde mitt bästa att väja för

att midsommarfestande gäng med sina terräng-grillar. 

I år blev det en väldans småskalig midsommar, inte för att vi brukar ha jättefester 

annars heller för den delen. Men efter brorsans bortgång kändes det bara skönt att

få komma till stugan och inleda semestern utan någon som helst midsommarhets. 

I sista minuten hakade äldre sonen med, hans flickvän är hemma i Sydkorea och först tänkte

grabben min ha en stadsmidsommar med vänner, men ändrade sig och kom med oss. Att det

utlovats riktigt heta temperaturer kan ha en bidragande orsak till att skärgård lockar mer

än en stekhet stadsvåning? Det passar sig mer än väl, grabben är en hejdundrande kock nämligen. 

Själv hade jag tänkt göra midsommaren enkel och bestämt en färdig midsommarkasse från ett 

företag som erbjuder sådana. Har använt mig av densamma tidigare också och aldrig blivit

besviken. Grabben som gillar det asiatiska (både då det gäller mat - och kvinnor) rörde

ihop en middag på torsdagkväll med asiatisk touch och så blev det 

matkasse-meny på midsommarafton. 

Mycket gott båda två. Och ibland är det så skönt med mat som andra lagar, 

men också skönt med en meny som andra funderat ut - även om man sedan själv

tillreder den. Och jag måste säga det att matkasse-menyn var synnerligen lyckad. 

Lämpligt med traditionella smaker, men också med en slags ny smak-kombo. 

Förträffliga råvaror. 

(Ingen reklam, men matkasseföretaget heter Anton&Anton, rekommenderas). 

Det är härligt att få umgås med den där förstfödde lite längre stunder. 

Han är familjens stora filosof och diskussionerna ringlar sig från

det politiska dagsläget i världen, till miljöfrågor, till religion och livsåskådning, 

till...you name it! 

I skrivande stund har han smitit över till den sk gamla stugan på andra sidan udden

där lillungen med sina kompisar huserar midsommar. Gubben stack iväg för att 

identifiera en holkbyggare hos sin barndomskompis som råkar ha stuga här rätt nära. 

Eftersom båda är rätt så pratglada av sig, lär det dröja innan de dyker upp igen. 

Sitter på stugverandan och känner hur det blir varmare för varje timme. Brisen

från havet svalkar skönt. Skulle ha hur mycket fysiskt arbete att fixa till här på 

stugan, men en trilskande rygg ger en helt legitim orsak att inte göra någonting alls.