STUGSÄSONGSÖPPNING I TEORIN MER ÄN I PRAKTIKEN


Det är helt overkligt hur den här flunsan har tagit musten ur mig. Har alltså helt noll-
ork. Till något alls. Släpar mig mellan sängen och soffan och det är helt nog med 
motion för mig nu. Trodde redan igår att jag var på bättringen så jobbade normalt, 
men till kvällen steg febern och jag bara däckade. Sov till elva idag. 
Och nu är klockan fyra på eftermiddagen och jag fixade till en soppa åt oss
och nu kunde jag gå och lägga mig igen. Vilken tur att jag insåg
att det kanske är läge att stanna hemma denna helg och inte öppna upp stug-
säsongen riktigt än. Har inte heller orkat plocka fram påskpynt här hemma. 
Tänker att vi skall ju ändå åka till stugan till påsk, så varför stressa med det? 

I vanliga fall skulle jag njuta av att damma av pyntet, men i år tar 
förkylningen övertag och tänker att det är bra så här också. 

Tror ju inte att gubben ens märker om det finns påskpynt eller inte
här hemma. Inte ens om han skulle vara frisk, men han är ju i samma
skick som jag så vi går mest och grymtar åt varandra då vi möts i vår
vandring mellan viloplatserna eller vid snytstationen vid hushållspappersrullen...


Nåväl, vi kan ju passa på och bli underhållna av äldre sonens resa visa WA. 
Han är nämligen inget mindre än i Seoul i Sydkorea för att träffa sina blivande
svärföräldrar och planera bröllopet som skall gå av stapeln i sommar. 
Ja-ja, minsann. Sådant är det på gångs! 

Skall bli smått spännande det! 

Nu skall jag nog ta och lägga mig en stund och lyssna på en ljudbok. 
Tvivlar på att det tar väldigt länge innan jag inte har en aning om vad
rösten i örat säger...Zzzzzz....

Ha en skön lördag! 

Kram Maggi

TRÖSTEMAT OCH SÅDANT




Har åkt på en vårförkylning, vilket kanske var lite väntat. Många i min teatergrupp
har varit förkylda och det har nästan varit ett under att vi lyckats klara alla
föreställningar utan att någon varit så dålig att man behövt annullera. 
På söndag var det sista föreställningen och hade smått planerat att åka till 
stugan till helgen, men så satte det sig ett rivjärn i halsen på mig och hårda
vindar och bara någon plusgrad i skärgården känns plötsligt inte alls
speciellt lockande...

När man är sjuk är mat kanske inte det första man tänker på, men när man
är så där frusen och lite ynklig så är fransk löksoppa min tröstemat. 
Tokenkelt att göra, och för det mesta har man några lökar hemma. Och en
buljongtärning, kanske en skvätt vitt vin om man vill lyxa till det? 
Vatten i kranen och lite franska örter i en burk. Och så ett gott
surdegsbröd och en gammal ostkant och voilá - godaste soppan! 


När jag har ett bröd som håller på att bli lite torrt så skär jag ofta
upp det i tärningar och slänger de i en påse i frysen. Perfekt att ta
till om man vill steka upp brödtärningar till en sallad eller som 
här till löksoppan. Tyvärr har jag inte sådana där tjusiga soppskålar 
med lejonhuvuden på sidan. Hade gärna haft sådana, men de är i mitt tycke
alldeles för över-prissatta. I alla fall de jag hittat på nätet. Och om jag
redan har fina soppskålar, även om de inte tål ugn, så får jag hitta på
ett annat sätt att få bröd- och osttäcket på soppan. 

Jag brukar lägga brödtärningarna i små högar på en bakplåt. Lika
många som ätare - förstås. Högen försöker jag få ca lika stor som
soppskålen som vi skall äta ifrån. In med tärningarna i ugnen på
250°C en stund så de blir lite rostade. Sedan tar jag ut plåten och river lite 
(mycket) smakrik ost ovanpå brödhögarna. Och in i ugnen igen på någon minut. 

Så serverar jag soppan i skålarna och lägger försiktigt bröd-ost-paketet ovanpå. 
Nästan lika bra funkar det! 

Och så gott, värmande och lite tröstande också! 

Så både katten och gubben och julrosorna på balkongen får ge
sig till tåls med att åka till stugan först till påsken. 

Håll er friska! 

Kram Maggi


 

PELARGONIUM AUSTRALE - DEN VILDA


Så kan det gå. Att man liksom blir lite extra "kär" i en viss växt. Eller att 
den där vissa växten blir extra viktig av aningen ologiska orsaker. 
Så har det gått för mig. Minns inte ens längre var och hur jag snubblade över denna 
vildpelargon. Var nog bara en bild någonstans corona-våren 2020. 

Googlade och hittade någon som sålde sticklingar på nätet. Den våren fanns
det mängder av sådder och andra sticklingar på mina fönsterbräden, men den här
sticklingen blev speciell för mig. Hur jag presenterade vildpelargonen då kan du läsa:


Från bilden ovan ser du hur den såg ut första sommaren, och hur (eländig) 
den såg ut efter senaste vinter, alltså i mars/april i fjol. 


Här är bilder från förra sommaren. Den bara växte och växte och började blomma
med sina sparsmakade men utsökt vackra små blommor. Den har ett bladverk som man 
knappt kan gå förbi utan att peta på. De är alldeles sammetslena och doftar något
mellan ort och doftpelargon. Hade den hela sommar på söderterrassen. 


När vi i september stängde stugan och kom tillbaka till stan fick den hedersplatsen
på en piedestal vid norrfönstret. Inte det mest optimala läget, men då var resten av
fönstren fortfarande täckta av plast i och med fasadrenoveringen. Under tidigare
vintrar hade pelargonen övervintrat i vår sängkammare som hålls sval (på gränsen
till kall, eftersom vi sover med fönstret öppet större delen av vintern). Nu gick det 
inte att öppna fönstren på flera vintermånader och kombinationen alldeles
för varmt, för torrt och alldeles för lite ljus kom att stå vildpelargonen dyrt. 

I mars var det bara att konstatera att den fina, stora frodiga vildpelargonen hade gett upp. 

Förbannade mig själv att jag inte tagit sticklingar, men det hade ju gått så bra
att övervintra plantan åren innan...

...men efter idogt sökande på nätet hittade jag sticklingar. 
Så nu är jag tillbaka i ruta ett där jag var våren 2020. 
På samma sätt som då har jag nu några magra sticklingar som står där på 
fönsterbrädet i mitt arbetsrum. 

Så kan det gå när man snöar in sig på någon viss växt. Händer mig rätt sällan. 
Men just denna lilla vilda är min absoluta favorit! 

Gillar ju växter överlag, men om någon inomhus-krukväxt dör så rycker jag nog mest på
axlarna och konstaterar att jaha...Sommar(kruk)blommor kan jag ha en lite mer
djup relation till men den här, den är nog lite som min växtbaby. 
Av någon outgrundlig orsak. 

Ha en fin dag. Och pyssla lite extra om en kär växt. Bara för att! 

Kram Maggi


OM VÄRLDENS LYCKLIGASTE FOLK



För åttonde gången i rad. Det är vi det. Det lite tysta, murriga folket upp i norr. 
Som talar rallyengelska och badar bastu stup i kvarten. 
Tar en sup eller två och tiger på alla världens språk. 
Efter tio år på samma adress kan man sträcka sig till att hälsa på
grannen som flyttade in ungefär samtidigt. Om man mot förmodan skulle
dela hiss någon gång. 

Nå där var det stereotypier så det står härliga till. Känns inte speciellt lyckligt om 
man beskriver det så där. Och egentligen är väl begreppet "lycklig" lite fel
då man egentligen borde tala om "nöjdhet". 

Oberoende så var det skoj att läsa i den amerikanska tidskriften Forbes
vad de tror ligger bakom att Finland  i g e n  halkat in på första prispallen. 

Enligt dem består vår lycka, eller förnöjsamhet, på fem punkter som 
också andra kunde ta till sig och på det sättet bli nöjdare i sina liv. 


Fritt översatt är de följande: 

1. OMFAMNA ENKELHETEN

I den finska kulturen uppskattar man enkelhet och anspråkslöshet. 
Finnarna behöver inte fylla varje stund i livet med någon aktivitet, 
inte heller jagar finnarna hela tiden efter något bättre. 
Lycka finner man genom att ta det lite lugnare och uppskatta livets
små goda ting. 

2. GÅ UT I NATUREN

Enligt artikeln är finnarna ett naturnära folk och att de är det även i detta
moderna samhälle är allemansrätten att tacka. 
Finnarna tar sig ut i naturen oberoende av väder och årstid. Och att 
vinterbada skall också öka på lyckokänslan. 

3. VILA OCH SLAPPNA AV

Enligt Forbes prioriterar finnarna vila. Här tänker man att vila och avslappning
är en del av livet och inte enbart en belöning för välgjort jobb. 
Finnarna uppskattar också tystnad och att man inte behöver fylla varje 
stund med småprat. 

4. SATSA PÅ KONTINUERLIG SKOLNING

Det finska skolsystemet får beröm. Enligt artikeln satsar den finska skolan
på jämställdhet, kreativitet och kritiskt tänkande. 
Läraryrket uppskattas och inlärningen baserar sig på samarbete och eleverna ges
utrymme att växa. Till följd av det uppskattar finnarna att vidare utbilda sig och 
utveckla sig själv. Sådant bidrar till att uppnå lycka, enligt Forbes. 

5. BYGG UPP FÖRTROENDE I DIN GEMENSKAP

Finland är ett av världens minst korrupterade länder. Människorna litar 
på institutionerna, på sina grannar och till och med på främlingar. 
Finland är ett exempel på att förtroende byggs upp under lång tid med 
små medel. Till exempel att hjälpa grannen med något smått skapar 
en stark gemenskap. Sådana små gester ändrar inte världen
till en bättre plats på en gång, men kan hjälpa till att skapa ett bättre samhälle, 
skriver tidningen. 

Nåjo, visst kan jag skriva under en del av det där. Ganska förenklat nog, men
onekligen finns där en gnutta sanning. Många i min bekantskapskrets hör
till den där typens människor som är ganska nöjd av enkla saker. 
Finns nog inte en finne (eller ganska få...) som inte skulle känna att 
kropp och knopp blir som pånyttfödda en sommarkväll, när kroppen
doftar basturen och fåglarna drillar i björken. 
Det får gärna glittra en sjö eller hav också i sinnebilden. 

På tal om sjö, så har vår hemsjö blivit isfri väldigt tidigt i år. 
Det skedde i natt. Ännu i går fanns det lite is där vinterns sista skidspår
kunde skönjas. Och intill isranden simmade årets första skrak-par. 

Så nice med vår! Sådana där små grejer som man blir glad av. 

Och nu skall jag börja förbereda mig för kvällens föreställning. 
Ha en skön kväll, och gör nåt smått som gör dig glad. 

Kram Maggi


ALLT VAR LITE VACKRARE FÖRR


Så tänker jag ibland. Även om jag inte för något i världen skulle 
vilja avstå från internet, dator, smarttelefoner för att inte nämna
disk- och tvättmaskin och hämtmat. 

Men så mycket var så mycket vackrare förr. Tycker jag. 
Undrar om jag nämnt om att jag halkat in på ett teaterprojekt och vi hade 
premiär i går. Och den gick strålande. Nu är alla föreställningar slutsålda och 
vi fick lägga till en extra föreställning. Min roll är liten, men naggande god. 
Jag får spela "typ mig själv" fast för hundra år sedan. 

Pjäsen mixar glatt historiska fakta med hittepå och är skriven av min barndomskompis
och henne dotter. Men ja, min roll. Hon är en fotograf (check) i övre medelåldern (check) 
och syns där på bilden ovan i mitten i en stor svart hatt. 
Hon var lokalt en känd fotograf i början av 1900-talet och av henne tagna
fotografier finns bla på Museiverket. 

Och bara jag tar på mig den svarta långa kjolen och den gigantiska svarta hatten, 
ja då blir jag Irene Wahlberg! 

Fabrikör Walfrid Wahlbergs tre år äldre syster 
 Irene Wahlberg hade börjat en karriär som fotograf och 
flyttade 1905 till bror Walfrids adress i Vandaforsen. Där fotograferade hon 
bostadshuset och delar av fabriken, vissa foton finns på webbplatsen ”finna.fi”. 

Kolla H Ä R hennes fotografier.



Spelade nog teater då jag var yngre, men sedan har det blivit. Men när jag fick från om
jag ville vara med i just den här rollen kunde jag inte tacka nej! 

Till saken hör att jag råkade ha en bälgkamera, visserligen i lite mer 1930-tal, 
men inget som man reagerar på om man inte är någon gammal-kamera-nörd i publiken. 

Och så råkade jag hitta på nätet ett gammalt stativ för en spottstyver som 
med hjälp av en mellanskruv till och med passade till min bälgkamera.  
Stativet håller nog inte någon tung kamera men ååå så elegant det är.
Saker var nog vackrare förr.  



Jag har faktiskt köpt film till den här bälgkameran. När
föreställningarna är över så skall jag ta och testa att fota med den
"på riktigt".  Har inte fotat med film på tja...tjugo år! 
Och på den tiden lät jag kamerans automatik sköta allt. 
På den här kameran finns det ingen automatik och numera behärskar
jag ju nog manuell fotografering så skall se vad det blir va det hela! 

Nu skall jag börja förbereda mig för kvällens föreställning genom att 
försöka få hårtestarna mina i en stram knut och så skall jag ta på mig 
den stora svarta hatten och bli Irene, fotograf. 


Ha en skön lördagskväll! 


Kram Maggi

 

EN DÅSIG FREDAG



Näe, idag har jag inte vaknat, trots strålande vacker dag med solsken.
Har ledig dag och fixat undan det mesta inför teaterpremiären om en vecka.
Iiiik! Börjar känna lite premiärnerver i magtrakten. Min roll är jätteliten, men 
har varit med en hel del både på dekor och rekvisita-sidan och så har jag
designat affischer, web-material och programbladet. Retuscherat gamla foton från
början av 1900-talet som skall ingå i en liten fotoutställning i foajén. 

Har så mycket utlånat från mitt hem att en del undrar hur stort jag bor egentligen, 
men det har nu bara råkat sig att pjäsen utspelar sig i början av förra seklet, 
vilket är en stil jag gillar också privat. Hade det varit en mer modern pjäs, hade jag inte
haft så mycket att erbjuda. 

Det har blivit lite vintervibbar därute igen, vi fick lite snö, även om det håller
på och smälter bort i marssolens sken. Såpass kallt var det i alla fall att 
myrtenträdet fick flytta in från balkongen. Men det skall ju bli varmare igen.

På tal om växter så har min amaryllis kroknat ovanligt tidigt. 
Tycker bladen brukar vissna först till sensommaren, men de har
börjat vissna redan nu. De får nu stå där och vara lite ledsna tills de är helt
nedvissnade och all näring från bladen återgått till löken. 
Sedan skall jag fundera hur den skall förvaras vidare. 
 

Det är så skönt med en spirande vår därute. Efter att teater-
föreställningarna är förbi så blir det nog att åka iväg för att väcka upp
stugan ur sin vintersömn. Kanske sjöfåglarna anlänt då? 
Havet utanför stugan har inte frusit alls i år, och även vår sjö 
härhemma börjar visa tecken på ruttnande is. 

Kanske vaknade jag till lite medan jag satt och skrev detta inlägg. 
Skönt! Nu skall jag gå och göra något vettigt, heh! 

Ha en skön helg! 

Kram Maggi


MELLOSKRÄLL OCH VÅRVIBBAR


Semesterveckan gick i ett huj bara! Kände mig lite småkrasslig hela veckan så
en del av programmen som var inprickade fick jag skjuta på. Hann med en sväng
till stugan för att kolla att allt är som det skall, och det var det ju. Inte så mycket 
sjöfåglar än, men både gäss och svanar som betade på åkrarna. Nog är det bara så
att det blir vår i år också. Trots en orolig tid så där världspolitiskt. 

På lördagskvällen satt jag - som kanske varenda finlandssvensk kotte - fastnaglad vid
TV:n för att kolla in årets Mello-final. Jag och äldre sonen är riktiga UMK/MELLO/ESC-
fans, det är vår gemensamma våryra-grej. Ibland mer ivrigt än ibland. 
Men hör till våren lika självklart som att snön smälter och fåglarna återkommer. 

I år var det ju extra spännande och vilken grej att humorgruppen KAJ vann. 
Troligtvis är det, som många nämnt, att Europa behöver just nu en snäll, 
genuin och glad trall-låt som är jordnära och inte tar ställning till något
annat än att det är skönt med bastu. 

Skämtade med släkten i Sverige att om KAJ inte skulle ha vunnit så hade jag
kanske måsta bojkotta svenska produkter och dit skulle en del möbler, 
som soffor, fåtöljer och sängar rykt (IKEA). En hel del av mina friluftsgrejer
hade också försvunnit (Fjällräven, Trangia, Primus) och värst av allt! Inte bara jag 
utan också gubben hade blivit bil-lösa (Volvo). Hahhaaa...skoj tanke, men 
sååå skönt att Sverige röstade rätt ur den synvinkeln ;). 
Sverige är ju inte bara bra på det där med musik som vi minsann märkt de senaste
decennierna, utan på så mycket mer! Jag vill ha de prylarna kvar! 


Det har varit några riktigt våriga, soliga dagar och även om det inte än är så varmt
att jag skulle trivas på balkongen någon längre tider, så gör växterna det. 
Måste bara hitta en trevlig belysning dit. Nackdelen med att bo i husbolag är att
man ju inte får välja sådant själv och lamporna som valts till våra balkonger är
något mellan operations-salsbelysning och biltrålkastare. 
Kallt, tråkigt, hårt ljus. Ingen mysfaktor där inte. Nå, blir att köpa
något mer passande för mig och min stil.

Nu skall jag ta och laga mig en kvällssmörgås och så hörs vi! 

Kram Maggi

INTE FUL(L)T SÅ VACKERT ALLA GÅNGER


Det var här det hela började för ett år sedan. Vårt bostadsbolags
stora renovering. Det var mycket som vi beslutat om de senaste året. Att det är lika bra
att fixa allt i ordning på en och samma gång och inte smårenovera en grej
i år och lite till sedan om nåt år igen. Ett ständigt "småputsande". Det ville vi inte ha. 

Ett drygt år av stök och oljud mot att allt sedan är tiptop. 
På bilden ovan har man ritat ut de områden som skulle grävas upp för att
jordvärmehålen skulle borras ner i marken och sedan kopplas ihop med varandra
och med de olika husen. Vi har sex likadana höghus i vårt bolag. 



Så här såg det sedan ut när det var dags att koppla ihop alla djupa
hål som skulle leda värme från jorden till våra hus. Visst det var en kostnad, 
men inbesparingen från fjärrvärme var märkbar. 


Lite senare på våren började man pika bort de gamla teglen från 1960-talet. Inget fel på dem i sig, men 
isoleringen bakom teglen var rätt sliten och många klagade på att det var kallt och dragigt. 
I samband med att isoleringen förnyades fick vi nya tegelväggar. Taken förnyades och ett 
nytt system som tar tillvara överskottsvärme (har inte helt klart hur det funkar) 
installerades på taken. Vi fick också nya fönster och balkongdörrar mot sjön. Bolagets alla balkonger 
är mot sjön och så att alla har fri sikt och ingen insyn från andra hus in på ens balkonger. 





Vid ett tidigare skede hade endel glasat in sin balkong, men nu skulle alla få
inglasade balkonger. Balkongerna renoverades också för att stå emot tidens tand. 
De fula balkongräcken i plåt byttes ut mot liknade i frostat glas. Personligen kan 
jag tycka att de ser lite sterila och "billigt plastiga" ut fast de är av skitdyrt glas. 
Men det är nu tycke å smak. De flesta tycker nog att det är fint. Det är bara jag som 
älskar gammalt å skevt som inte känner mig helt  hemma bland dessa hårda material. 



Från midsommar fram till november var hela huset inplastat, och kan inte säga annat än
att jag är evigt tacksam till alla gudar som kan tänka sig haft ett finger med i spelet att
det värsta skedet i renoveringen med mycket buller och damm inträffade under den
tid av året då vi kunde vara i exil på stugan. I november togs plasten runt huset bort, 
och vi hade igen en utsikt. 

Dock var balkongerna i bruksförbud tills räcken och glasen var på plats
och allt var granskat och godkänt av både ansvarig byggmästare och 
räddningsverket. Bara att ge sig till tåls....


Men ett tag har vi nu kunnat/fått gå ut på balkongen men ännu inte fått tillstånd att börja
inreda den. En del balkonger behöver man ännu korrigera vissa saker på, men 
vår balkong fick grönt ljus och jaaaa....äntligen kunde jag bära ut de möbler som skall vara
på balkongen och som nu trängts med andra möbler inne i lägenheten. 
Iris-katten fick komma ut och snusa på vinterluften. Än tycker hon det är för kallt på
balkongen och kilar snabbt in tillbaka till en varmare tillvaro. 

Däremot har en del växter fått flytta ut på balkongen. 


Myrtenträdet har inte gillat att bo inne i en varm och torr lägenhet. Trots daglig vattning och
vattendusch så har den börjat tappa blad. En del kan bero på ovannämnda katts ivriga
petande på den...Kanske? Samma gäller jasminen som efter blomningen blev ett slags
gömställe för en liten Iris-katt. Vi var av lite olika åsikter där. Katt å matte. 

Glaskupan som den nu är under är för att lite mildra flytten från 22°C till
bara någon plusgrad på balkongen. Att det skulle vara som ett litet växthus, tänkte jag. 

Helleborusarna (har en till som inte syns på bild här) skall få förgylla 
balkonglivet tills det är varmt nog att flytta ut dem till stugans trädgård. 
Kan motstå mycket här i världen, men att motstå helleborusar - det är knepigt! 

Men ja, nu börjar det värsta av renoveringen vara bakom. Än skall trapphusen
målas och hissarna fräschas upp, men det är inget i jämnförelse med maskiner som
hackar ner tegel från gavlarna och pikar betong på balkongen. 

Så skönt. Och just ny skäller räven ut sin längtan över sjön. 
Vårkänslor! 

Kram Maggi


 

VINTERSEMESTER OCH MARSPLANER


 Ah, idag börjar jag min vintersemester. Det skall bli skönt. Fick precis lagom idag det mesta fixat
så det känns riktigt skönt att lämna över till de som skall vikariera mig. Inga underligheter, eller
mycket som är på hälft. Sällan lyckas det att lämna ett så uppstädat "bord" innan semestern. 

Har egentligen inte några grymma planer för mina lediga dagar. En balkong som vi fått grönt
ljus för att inreda. Och så blir det säkert en liten cruiz med lillungen. Ett besök till stugan. 
Och så ett par styrelsemöten och så teater repetitioner. 
Ja...du läste rätt. Teater repetitioner. 

I ett svagt ögonblick lovade jag ställa upp i en alldeles nyskriven pjäs som skådis. 
Nu är rollen alldeles liten och precis lagom för mig, men ändå. 

I tiderna var jag en ganska så aktiv amatörskådis. Det var otroligt roligt då, så när jag blev
tillfrågad, och fick se min lilla roll, så kände jag att den var perfekt för mig. 
Så ja...i mars är det premiär. 
Det roliga - och utmanande - i en liten amatörteater är att alla gör allt och man får 
verkligen utmana sin fantasi och kreativitet. 
Mitt ansvarsområde är att knåda ihop både affischer och programblad, och så lite grejande
på dräkt- och rekvisitasidan. Och så skall jag spela....tadaaaa...fotograf! Anno 1910. 
Drömroll liksom! Bara att spela en antik version av sig själv. Heh! 

Nu skall jag ta fredagskväll. Gubben har smitit iväg till en granne på
en liten fredagsdrink. Och jo, jag var också bjuden men tackade nej. 
Efter en arbetsdryg vecka är det bara så skönt att krypa upp i soffhörnet, 
tända ljus, hälla upp ett glas vin och sätta på en Spotify-låtlista. 
För tillfället lyssnar jag på fransk chanson och jazz. 
Skriva ett litet blogginlägg. 

Och så kommer katten och vill gosa. Det är min fredagskväll när det är som bäst! 

Ha en fin weekend! 

Kram Maggi






VARDAGSLUNK SOM JAG GILLAR



I min bransch är det full rulle från början av november till medlet av februari. 
Och med full rulle menar jag att det ibland känns att det "brinner i reven" med allt som
borde ha hunnits med igår, med allt som man väntar på att någon samarbetspartner skall
hinna fixa och ja...det är skönt med lite vardagslunk i lämplig tempo igen. 

När jag började blogga för tusen år sedan så var det många (svenska) bloggare som 
tog fasta på det här med Mello som en kväll med lite extra mys och det är en av 
de sakerna som jag ännu vill hålla fast vid. UMK (finska Mello), Mello och ESC 
är som en bubbla man kan dyka in i. Och med det världsläge vi har nu så är 
den bubblan mer än välkommen för många skulle jag tro. 

Nåväl, ikväll blir det då för oss i Finland en extra spännande Mello-kväll då
humorgruppen KAJ är med och tävlar om finalplats. 
KAJs låtar sjungs på dialekt men de har en strålande bra och underhållande lyrik. 

För snart tio år sedan kom de ut med en underbar låt, Taco hej. 

Kolla videon H Ä R

Det roliga med denna video att den är tagen på en enda tagning, de hade stängt av en 
väg någonstans i Österbotten (antar jag för det är så platt ;)) och det fanns liksom
inte möjlighet till fler tagningar. Lite festligt tycker jag. 


Inspirerad av KAJs taco-låt blev det faktiskt taco-plate hemma hos oss ikväll. 
Länge sedan vi ätit det, men lika gott var det som vi mindes. Me gusta! 

Om Mello ännu. Förlåt Sverige, men jag har smyglyssnat på Måns Z' låt och den 
saknar nog lite nytänk. Låter som något som man föll i trans för då Mello var nytt. 
Men jag skall ge showen ännu en chans. Såsom också KAJs show. 
Har inte lyssnat på hela låtarna, inte heller sett bitar ur showen. 
Så pass gammalmodig är jag att jag gillar att vänta på det "riktiga" uppträdandet. 

Min åsikt om Finlands bidrag med Erika som sjunger 'Ich komme' steg med flera
steg då jag såg scen-showen. Låten i sig delar åsikter rätt så starkt, men jag tror
att hon kan gå långt i ESC. Hon har en sådan karisma och en scenutstrålning som få. 
Sedan kan man tycka både si och så om hennes erotikspelande framträdande, men
jag gillar det. Inte tycker jag att den är speciellt "naughty". Tvärtom så
hör jag till de som ser hennes scenframträdandet som en manifestation att det är 
fullständigt okej att en kvinna kan njuta lika fullt ut och lika häftigt av bra sex 
som en man. Inte som att hon skulle bli "utnyttjad som kvinna" eller "nedvärderande
och materialiserad som kvinna". Kan inte alls se det så. 

Och satt häromkvällen och slötittade på andra redan invalda bidrag till ESC och 
där finns en hel del intressanta bidrag som lite testar gränserna. 

OM det nu finns gränser i ESC och det är kanske det som gör att jag tycker att 
ESC är så skön. I en värld med så mycket tragedi, så mycket oro, så mycket
elände så är det onekligen ganska skönt att för stunden kliva in i en ESC bubbla
där det bara finns musik, stor show, humor och lite snäll galenhet. 
Ingen tar skada av ESC. Världen utanför är bra mycket mer riskabel för den 
mentala stabiliteten. 

 

Oj, det blev visst ett Mello-inlägg det här. Så kan det gå när fingrarna fritt
får dansa över tangenterna utan några större restriktioner. 

Här hemma får vi snart ta bruk balkongen. Längtar redan efter att få hänga duk-
tyngderna på någon fladdrig duk och invänta sommaren. I och med att balkongen
nu börjar vara klar och vi fått den inglasad har vi ÄNTLIGEN igen haft möjlighet
att sova med fönstret öppet. Tidigare ville jag inte öppna det för allt byggnads-
och slipdamm som hängde tungt i luften men också för att jag helst inte ville att 
katten Iris skulle klämma ut sig genom springar och ge sig ut på äventyr hon inte 
än är redo för. Nu när balkongen är glasad finns inte den risken längre och
ÅÅÅÅÅÅHHHHH....så gott jag sover igen när jag får syreknarka åtta timmar varje natt. 

Vilken skillnad! Så jag saknat nattsyre! 

Snart är det dags för lite Mello i det här soffhörnet. 

Kram Maggi

 Ps. den där torra krukväxten på fönsterbrädet är
min fina, fina vildpelargon. Den brukar vissna ner till vintern och se riktigt risig ut så här på
våren. Men i år ser den mer risig ut än någonsin och jag är inte helt säker på att den 
överlevt vintern. Tidigare år har den övervintrat på samma plats, men i år har vi haft det 
varmare i sovrummet när vi inte kunnat ha fönstret på glänt och samtidigt har det varit
mindre ljus då huset varit inplastat i och med fasadrenoveringen. 
Tror inte den tar sig - tyvärr. Inte lätt att hitta sticklingar till vildpelargon och jag var
dum nog att inte själv ta sticklingar i höstas för att vara på den säkra sidan. 
Den hade ju övervintrat så fint innan...










ROSA STÄNK OCH TUNGA TANKAR


Igår var det vändag, alla hjärtans dag, Valentine's Day, you name it. 
Hade en riktigt bra dag, vilket ibland faktiskt kan bestå av skåprensning. 
Jo, du läste rätt! Är väl inte byns värsta veckostädare, men jag finner en stor njutning
i att ha ordning i skåpen. I går gav jag mig i kast med mitt "skrot-skåp". 
Det skåpet innehåller allt från gamla ting som jag ärvt/fått/köpt. En del sådant som jag har 
till rekvisita vid fotografering, och visst har en och annan pryl därifrån varit utlånad
till någon teaterpjäs också. En liten skattgömma med andra ord. Riktigt gamla böcker, min pappas
diskus och min mammas vaser. En antik lödkolv och ljusstakar i både silver och fusk. 
Och allt där emellan...

När jag städade hittade jag den här fina parfymflaskan som jag fått då gubben 
besökt Köln vid något skede. Det tillverkas på samma sätt sedan 1709, och eftersom jag
gillar både den gustavianska stilen och också i allmänhet gamla ting så är den ju
perfekt för mig. Heh! Fascinerande att tänka att det var ungefär så här man doftade
på 1700-talet. Vill du läsa mer så skutta in H Ä R  . 


Nåväl, i samband med skåpstädningen så fick det svarta skåpet lite
nytt "pynt" på sig, och ett par dynor fick redan lite mer vårlig klädsel. Det var så rofyllt att
få ordna och plocka bort gammalt och lägga fram nytt (alltså från skåpet) för att lite ändra på
inredningen. Samtidigt kan jag känna mig lite fånig, också över att dela det hit till bloggen. 


Bara en snabb titt på nyheterna i dagens lägefår en att inse att det minsann finns
större och viktigare frågor än huruvida dynvaren skall vara rosa i vår, eller
kanske vita? Jag är en nyhetsfreak och brukar tycka att det är oerhört intressant med
allt som händer i världen. Och det gör jag nu också, bara att det börjar bli för
tungt ibland att försöka ta till sig allt som händer. Och i någonstans där tänker
jag att även om det är rätt banalt med att pynta sitt hem och dessutom skriva om det, 
så är det för mig en slags viloläge från allt elände i världen. Det är skönt, och 
kanske till och med behövligt att göra så ibland? Andra ger sig ut på en joggingrunda, 
någon klyver ved, kanske man spelar i timmar på något instrument. 

I dessa märkliga orostider tänker jag ofta på mina föräldrar, de som upplevde
kriget och även om de sällan talade om krigstiden - min pappa ville nog inte minnas, 
och min mamma var av naturen en framåtblickande person - så har jag
ändå blivit i den uppfattningen att de levde ganska normalt. 
Kanske jag något tag tar och berättar lite gamla berättelser. 

Kanske jag känner lite extra kopplingen till gamla tider för jag var
här för en tid sedan och såg den strålande filmen 
'Aldrig ensam' av Klaus Härö 
som baserar sig på verkliga händelser. Händelser som jag tror många inte kände till. 
Hur Finland kom att skicka hit komna judar tillbaka hem till Tyskland
och hur en man försökte stoppa det. Lite som Schindlers List, fast
det här är från Helsingfors. En mycket berörande och viktig film. 

Kolla trailern H Ä R

Hmmm...hur skall jag nu knyta ihop det här inlägget? 
Jo, tänker att fast världen kan te sig lite kaotiskt så är det för de allra
flesta bara det lilla i sina egna cirklar man kan påverka och  att det är
viktigt att fokusera på det, även om det kan kännas lite ytligt. 
Får det en att må bra - gör det! 

Och till sist. Hoppas att vi aldrig glömmer historien och att vi 
skulle lära oss av den. Vilket just nu känns lite som om man inte gör det.

Kram Maggi