VILLA-AVSLUTS-AFTON

Det regnar, ett stilla stril, skönt att lyssna på, men bidrar till att 

allt känns fuktigt och kallt. Och jag fryser. Klär på mig en

dunväst över den långa fultröjan och huttrar till. Fötterna 

känns iskalla. Borde hämta ett par sockor, men orkar inte stiga upp för

att gå in och leta efter ett par. Stuvar mina bara fötter i ett par sneakers 

och hoppas att de skall hjälpa till att få fötterna varmare. 

Sitter på verandan och skriver. Visst kunde jag gå in, men då försvinner

ljudet av regnet, och det vill jag inte. Kanske regnet skulle ge lite nya svampar

i skogen? Den senaste tiden har det varit rätt torrt just här hos mig. 

I och för sig, så hinner de knappast växa upp innan det är dags att packa ihop

oss och resa hemåt. Till staden, till golvvärme, innetoalett och hämtmat! 

Och fultröjan skall få en sväng i tvättmaskinen - som så mycket annat. 

Skall bli intressant att se hur Iris-katten kommer att ta det med stadsliv igen? 

Att bli innekatt efter ett par månader som frigående katt. 

Jag har njutit av att se henne tassa omkring, hämta en näbbmus nu och då och hitta

en solig och varm plats för sin eftermiddagslur. 

Hemma i stan skulle jag aldrig vilja släppa henne fri, till det finns det för mycket trafik,

men främst är jag rädd för en massa illasinnade människor, faktiskt. 

Bilar kan man lära sig att akta, men att läsa människors avsikter är inte lätt. 

Inte för en katt som bara mött snälla människor och har total tilltro till människornas

välvilja. Bara att läsa till exempel på Facebooks kattforum för att inse att 

katter inte populära hos alla. 

Katter äter miljoner fåglar varje sommar, sägs det. Jag har otroligt svårt att 

tro det. Mina katter har under alla trettio år med katt tagit väldigt få fåglar. 

I somras, som några sommar innan, har vi ett svalpar som byggt bo under vår brygga.

Och på bryggan har sädesärlan sitt bo. Första gångerna Iris gick ner på bryggan

anföll svalorna henne, men hon visade noll intresse för dem. 

Likaså fick sädesärlan vara ifred. Också då hela familjen trippade omkring på

bergen och jagade småkryp fick de vara ifred för Iris. Och svalorna, de slutade helt

bry sig om henne då hon gick ner till bryggan. 

Annat läte var det när minken kom. Då blev svalorna lite stressade nog. 

Vi råkade se när den kom och gick själva också ner till bryggan för att jaga 

bort minken, men den hann smita någonstans i gömman innan vi hann ner. 

Ett par timmar senare såg jag hur Iris verkade väldigt nyfiken på någon 

under trappan ner till stranden. Och vips hoppade minken fram, och Iris efter. 

Minken sprang igen ner till bryggan, men Iris, som inte är mycket större än minken,

rusade efter och jagade iväg minken! 

I skrivande stund, då ovannämnda skedde för en vecka sedan, har svalboet fått

vara ifred. Det är alltså svalornas andra kull som nu snart skall bli flygfärdiga. 

Nu är det ju kanske inte heller helt riskfritt att ha en frigående katt här i

skärgården heller, men riskerna är ändå färre. 

Vi har lo här, och så havsörnen förstås. 

Av de två tror jag lon är en större fara. Det verkar ändå som om Iris inte går så

långa turer utan håller till ganska nära stugan ändå. Och så får man hoppas att

lon inte känner för att ta vägarna förbi just här. 

Nähe, nu skall jag ta och börja värma bastun, det skall bli

villa-avsluts-aftons-bastu ikväll och en middag bestående av

lite ditt och datt från ett allt sinande skafferi. I morgon blir det

middag med vänner som faktiskt aldrig tidigare besökt vår stuga! 

Skall servera en fisksoppa med lite hetta - passar bra när hösten står

och stampar i farstun. 

Ha en skön helg alla! 

Kram från Maggi

 

HÖSTTYSTNADEN

Höstens tystnad är annorlunda. Eller kanske alla årstider har sin egen sorts

tystnad. Sommarens tystnad här ute i skärgården är liksom lätt som en fjäder, 

medan höstens tystnad på samma plats är liksom tyngre. Den lägger sig lite

mer kompakt omkring en, och den kryper intill en på ett annat sätt. 

Det skall bli regn idag, man ser det på molnen. 

När det är så här tyst kan jag höra de allra första dropparna mot

bergeniabladen som växer precis här nedanför verandafönstret. Talgoxe-

familjen tjattrar runt i den närliggande tallen. 

Köpte förresten en påse nötter när jag senast var till butiken. Det är väl inte läge än

att börja sätta ut mat åt fåglarna, men passade nu på när det fanns. 

Snart är det ändå höst på riktigt. 

Det är ett skönt regn som kommer. Så där stilla, nästan lite försynt. 

Havet ligger fortfarande alldeles spegelblankt. Det skall ändra läser

jag på min väderleksapp. Till eftermiddagen skall det blåsa upp. 

Skall gå och bunkra upp med ved både till bastun och in till stugan. 

Katten hade lyckats med konststycket att låsa in sig i bastun här under

morgonen. Hörde henne jama, men kunde inte lokalisera varifrån jamet

kom. Det lät så litet och ynkligt, hennes jamande. Inte som när hon

smått uppfodrande påpekar att matskålen är tom. 

Den uppmaningen tar man inte miste på. 

Där ligger hon nu på veranda-soffan 

och tar igen sig efter morgonmålet, och bastuäventyret, 

innan det är dags för lite lunch. Regnet har upphört och jag

skall också ta och aktivera mig lite.

Iklä mig gummistövlar och kliva ut i hösttystnaden. 

Kram från Maggi

 

EN SENSOMMARSTORM KOM

Det kom en storm och ruckade om i sommaren ett tag. Hade på lördagen mina

barndomskompisar på årliga träffen här på stugan. Som rätt introvert har jag 

säkert färre ytliga vänner/bekanta än mången annan men jag har en  handfull eller

två riktigt goda vänner. Vänner sedan årtionden som jag vet jag skulle kunna ringa

när som helst på dygnet om så skulle behövas. Och jag hoppas - och tror - att det

är ömsesidigt. Två av dessa träffar jag annars också nog i vardagen genom gemensamma

hobbyn och så, men de här sommarträffarna här på stugan har blivit en tradition

och lite av ett begrepp. Det som pratas här - stannar här är vår devis. 

I år blev det kräftor i ett synnerligen ickesomrigt väder med regn och blåst

och första natten då jag snudd på frös när jag sov ute på verandan. 

Hösten är onekligen och väntar där bakom knuten. 

Gässen samlar sig ute vid skäret och deras skränande är ett av de mest

kära sensommarljud som jag vet - även om det finns ett visst vemod i det hela. 

Inför stormen flög de i stora flockar över vår stuga för att söka sig till lugnare vikar 

ännu längre inskärs.  Det ligger som sagt ett vemod i det hela men också ett slags

skönt lugn över att det tippar mot höst. Sommaren är ändå liksom mer aktiv

på nåt sätt. Även om det just för min egen del denna sommar verkligen inte varit det. 

Har haft en av de mest lata somrar någonsin. 

 

Att det lider mot höst märks också inne i byn. Torgdagarna blir färre och i och med

att skolorna börjat är det glest med sommargäster i hamnen. Desto tacksammare 

är jag för den här lilla "kojan". Längs vägen står den uppdukad med grönsaker, rotsaker,

sommarblommor, bakverk, mjöd, bär, svamp...till och med lokala vindruvor! 

Bara att plocka åt sig och betala med kontant i en mjölkstånka fastkedjad 

i en tall, eller så betalar man digitalt. 

Mjölkstånka är vad jag vet en finlandism, vet inte riktigt vad den där stora 

mjölkkannan som man förr bar ut till vägen heter på "ren svenska"? Längs vägarna

fanns för ändamålet byggda små hus, mjölkbryggor tror jag de heter, 

för avhämtning av mejeri-bilen. 

Nå, hur som helst så har den lilla mjölkbryggan som också funnits vid detta vägskäl

växt till sig och är världens bästa självservice-torg - med de godaste av tomater! 

Och i den gamla lilla byggnaden som förr var mjölkbrygga finns nu ett bokutbyteri. 

Hämta en bok - låna en bok. Intill finns också en liten koja där man kan köpa

för en mycket liten slant böcker, tidningar och bordsspel. 

Allt sådant som man kan behöva på stugan när vädret är ruggigt. 

*

Nu är det måndag och vädret är igen soligt och nästan somrigt. 

Vinden ligger på ännu här så ylletröjan är ingen överdrift här ute på udden. 

Var en sväng till butiken och där kände jag mig minst sagt "överklädd" med min 

tjocka tröja bland alla andra i shorts och t-skirt. Heh. 

Ta vara på er själva - och på de där viktiga vännerna. 

För de är nog värda mer än guld. 

Kram från Maggi

MAN BEHÖVER SÅ LITE

Häromdagen frågade en av gubbens nya bekanta, som är en inbiten

stadsbo, att hur stort sommarhus har vi riktigt när vi kan stanna där

i månader utan att komma hem (efter mer kläder) emellan. 

Han skulle bara veta! Huvudstugan, låter pompöst,  är kanske 35 m2 och består av ett

rum och ett pyttelitet - men effektivt - kök som vi brukar sjunga om att

"detta kök är inte stort nog för oss två..."

Sedan finns det en liten övervåning som egentligen bara består av lite förvaringsutrymme

under snedtaket och en gång och ett sovrum där man knappt kan stå rak som

fylls nästan helt av vår dubbelsäng som inte ens är fullbred. 

Så har vi verandan, som är till hälften öppen, som innefattar en soffa/säng

ett bord med en elgrill på och så ett utdragbart matbord för 4-8 personer. 

Sommartid intas de flesta måltider där, oavsett väder. 

Inne i stugan finns också ett matbord men faktum är att det skall vara 

riktigt ruskigt väder för att vi skall äta där. Inne finns också en skön soffa att 

sjunka ner i när det blivit mörkt ute och man tänt en brasa för att

antingen värma upp eller bara få bort fukten från...allt. 

När stugan ligger bara några tiotal meter från öppet hav så är det

ibland som att vara på en båt - allt är fuktigt mest hela tiden. 

Så finns där också en liten garderob. En som lillungen hade när han var liten,

så vi talar i barnstorlek. Lite lägre, lite smalare, lite färre hyllor och en klädstång

som är hög nog för en skjortblus, men allt som är längre än det får jag hänga 

på gardinstången bakom soffan. Funkar samtidigt som gardin...heh. 

På krokar i skrubben har jag påsar för strumpor, undisar, bh:n, toppar

Sparar massor med utrymme och efter ett tag lär jag mig att påsen med gult

band är för undisar, den minsta för strumpor etc.

I en liten stuga får man tänka som i en husvagn, eller i en båt. Man 

behöver inte så mycket. 

Vi har en liten, yttepytte, gäststuga - kallas sovstugan -som bara rymmer

två sängar och ett nattduksbord samt två hyllor ovanför sängarna. 

Och några krokar på väggarna för att hänga kläderna på. 

Ungarna och deras kompisar har huserat där. Numera är det en 

liten fristad om man vill dra sig tillbaka för en tupplur, eller för att läsa en

bok i lugn och ro. Fast nå...lugn och ro finns här överallt när medelåldern 

bland de som huserar här just nu är 56 år...kattens ålder frånräknat! 

Vi har alltså storungen på besök, så han drar ner medelåldern något.....heh! 

Handdukarna förvaras i en korg utanför bastun. Och torkas antingen på tvättlinan, den

är förresten förnyad i år till en i gammal stil, en mer autentisk än den förfärliga i

knallblå plast som hängt med i eviga tider och som jag bara inte fått utbytt. 

I år brast den, så ja...det var på tiden.  

Ja, eller så torkar vi dem i eftervärmen i bastun. 

Så har vi det sk.annexet. Låter lite tilltaget det också, men är egentligen

ett sommarkök, men utan just kök, med glasdörrar och två stora fönster, men kvadratmetrar

kanske någonstans mellan 12 och 15? Minns inte helt. Där finns en enkelsäng som kan

fås till en dubbelsäng vid behov. Mitt skrivbord för de dagar jag distansjobbar, finns där 

och ett par små garderober (också de i typ barnstorlek, fast nya) som slukar printer och annat som

jag behöver i jobbet och så lakan, extra sängkläder och gubbens kläder. 

Låter lite oromantiskt, men förr sov vi tillsammans i huvudstugans övervåning, men 

eftersom han - med åldern - stiger upp ett par gånger för att kissa och trapporna

upp är mer som en stege och han inte vill tända lampan för att inte väcka mig (snällt) 

så han ser var han skall gå utan att ramla och slå ihjäl sig, så sover han i annexet. 

Själv sover jag lite enligt väder och vind beroende på här

eller där. Sommartid när nätterna är hyfsat varma sover jag gärna på verandan

men i synnerhet när det börjar bli så där tokfuktigt så drar jag mig till övervåningen. 

Vi har två toan. En traditionell torrtoa som är den vi använder mest, men har 

också skaffat en el-toa som faktiskt används jättelite, men installerades med 

tanke på att man inte blir yngre...

Och för de där riktigt mörka och kalla höst- och vinterkvällarna. 

Så nej, det är inte ett stort hus vi lever våra sommarmånader i. Och inte har vi så mycket

grejer heller. Undisar och så handtvättar jag efter behov och när det behövs större

tvätt så bokar jag tvättstugan inne i byn och passar samtidigt på att äta en god

lunch medan tvätten sköter sig. En snyggtröja blev jag tvungen att inhandla i 

sommar. Men utöver det har jag klarat mig med det jag hade med mig. Och

det rymdes i en lite större korgkass, så inga kappsäckar här, inte. 

Det som är intressant med det här, att inte ha så mycket utrymme, men samtidigt

stanna för en längre tid, är att inse med hur lite man klarar sig. Och det alldeles

utmärkt. Vilket får mig att undra vad det är som jag fyller mina skåp därhemma

med? Okej, det må vara vinterkläder och sådant som ju tar plats. Men ändå. 

Att bo så här en längre tid får en att inse hur lite man behöver 

och ändå liksom ha allt. 

Har sett på nytt den charmerande serien Badehotellet i sommar och tänkt att hur sjutton 

klarade de sig med bara ett rum en hel sommar, men jo man klarar sig. 

Hur bra som helst. Och det är ganska befriande! 

Kram från Maggi

 

AUGUSTI OCH ETT BRÖLLOP TILL MINSANN

Tidigare i somras blev jag alldeles fladdrig i hjärtat när jag öppnade min

mejl och hade en inbjudan till bröllop nu i augusti. 

En av mina favoritmänniskor sedan över femtio år (!) tillbaka skulle

säja JA! till sin alldeles, alldeles egna favoritperson. 

"I den här åldern" - vi är jämngamla - är det inte så där att det ordnas

bröllop speciellt ofta och därför blev det extra skoj att de här 

två skulle göra det. De har ju varit ett par i femton år redan, så ingen

ny förälskelse precis. Men åååh, va fina de var!

Dagen före bröllopet ringde han, min kompis, och lät lite stressad

på rösten. Glad, men stressad. 

Du vet när någon börjar samtalet med; 

- Det är helt okej att säga nej, men...

Plötsligt hade de kommit på att de kanske sen också skulle vilja ha en

(proffs)fotograf till sitt bröllop, trots att bröllopet var meningen att vara högst

incognito. Och ja, de kom att tänka på mig. Mig!??

Jag som alltid sagt att jag ogärna fotar människor, och absolut inte under

några som helst förutsättningar bröllop - dop eller begravningar - inberäknat. 

Det är alldeles för mycket som kan gå fel, tänker jag. 

Man kan liksom inte följande dag, när minneskortet kraschat ringa och säga;

- Äsch då, kan vi ta om det här...

Och ändå...trots mitt heliga löfte till mig själv så

hörde jag mig säga att visst kan jag ta kameran med, men...

Och så kom det sig att jag blev bröllopsfotograf för en kväll då två

underbara människor lovade älska varandra i nöd och lust vid

en sagoligt vacker liten sjö som betyder mycket för dem båda. 

Parets önskan var att inga fotografier, av mig eller av andra tagna, skulle delas 

på sociala medier och det respekterar jag naturligtvis. Fick ändå lov

att slänga ut ett par bilder här på bloggen. 

Bara för att bloggen min är lika delar min egen tidskapsel - så länge som jag hållit på! 

När jag gick igenom bilderna så både skrattade jag högt för mig själv 

och fick tårar av beröring i ögonvrån. Hoppas jag lyckades

fånga den stämning som rådde på bröllopet i mina mycket

ex tempore-bilder. Kanske å andra sidan bra att jag inte riktigt visste 

vad jag gav mig in på. Att bilderna kan förmedla den spontana glädjen, 

och lite av den godhjärtade yrseln som rådde. 

Ett bröllop som såg exakt ut som paret som vigdes. 

Glada, skrattande, yra, berörda, hjärtliga och alldeles, alldeles kära! 

*

Ja, det var väl allt för denna gång. Vädret har blivit svalare vilket

har för egen del mottagits med glädje. Skönt med lat-

sommardagar också förstås, men man blir liksom lite klarare

i tanken när det uppstår lite hönshud längs armarna nu och då. 

Kram från Maggi

 

DESSA HETA DAGAR

Vaknade till ett åskväder på håll. Såg på min åsk-app att

åskan närmade sig och låg och väntade på att det skulle

blåsa upp en sval bris och kanske regna lite smått också. 

Jo, pyttsan! Åskan drog förbi och dog ut, så där som den brukar.

Bara att stiga upp till en ytterligare solig och het dag. 

Det är igen en dag för ett nytt värmerekord. Det blir med största

sannolikhet den 20:e dagen i följd med temperaturer över 30 °C

(någonstans i Finland). 

Jag vill kanske inte direkt klaga, jag har semester, sitter på en

udde vid havet där det oftast i alla fall kommer in en lite bris från havet. 

Den är inte sval, men den fläktar. Lite. 

Men hettan lockar inte mig till att vara aktiv på nästan något sätt alls.

Sitter helst i skuggan och läser. Och som jag har läst! 

Bok efter bok efter bok har betats av medan solen vandrat sin gång

och jag har gått i motsatt riktning för att hitta skugga. 

Ogräsen frodas och målningsburken står och väntar på svalare dagar. 

Jag har inte åkt på en enda utfärd till de närliggande "sommarstäderna" som

jag brukar, och inte har jag besökt sommarteater heller, som jag brukar. 

Sover ute på verandan, med fönstren öppna mot havet, så jag sover gott. 

Gubben har flyttat till annexet och dess gästsäng. Där får man upp dubbeldörrar

mot havets bris. Han sover också gott. 

Har alltså inget att klaga på, verkligen inte. Mår inte direkt dåligt av

värmeböljan, men jag gillar inte den heller speciellt mycket om jag skall

vara ärlig. Den gör mig trög och trött i huvudet. 

Och i kroppen för den delen också. Känns som om sätesmusklerna är

den enda muskeln som får "träning" då jag flyttar mig från en stol

till en annan med något läsbart i handen. 

Vi brukar inte ha alger vid vår strand, detta är så pass inomskärs, 

men här för ett par dagar sedan började de dyka upp. Andra gången

någonsin faktiskt. Visst, vattnet är skönt varmt, för att vara havsvatten, 

till följd av den långa värmeböljan, men priset är alger...

Enligt prognosen skall detta vara den sista tokvarma dagen. 

För att vara ärlig så ser jag fram emot lite svalka till helgen. 

Tills dess skall jag fortsätta med att inte göra något alls. 

Kram från Maggi

 

SEMESTER OCH TRÄDGÅRDSSKÖNHET

 

Egentligen borde jag både rensa och ansa i blomrabatterna, men när

termometern dallrar närmare +30°C så känns det inte riktgt lockande. 

Trädgårdsskötsel för min del får räknas i att jag vattnar nu och då. 

I år har jag inget ätbart i mina odlingslådor utan satsade på lite snittblommor

istället. Luktärter förstås och så sådde jag den här galet vackra kornvallmon!

'Amazing Grey' heter sorten och den är just så fin som det utlovades!

Det här är den första blomman som slog ut. Så fin med sina

flortunnna kronblad. Tänk att man kan bli så glad över en liten blomma bara?!

Inte för att jag i övrigt heller har något att klaga på! 

Har inlett min semester som firades med lite rökta räkor från torget. 

Sitter på verandan och skriver och på håll mullrar åskan. Vinden

har tagit i, och just nu blåser det så där uppfriskande svalt. 

Linnegardinerna dansar i det öppna fönstret. 

Håller ett halvt öga på fågelholken utanför. Där har blåmesen

häckat i år. I ögonvrån tyckte jag att jag såg en unge flyga ut. Nu är ena

föräldern vid holken och försöker locka fram följande unge,

som nog kikar i hålet redan, men kryper tillbaka i holken igen. 

Har kameran inom räckhåll, men de är så snabba när de väl

bestämmer sig för att flyga ur boet. Borde egentligen, om jag skulle

vilja få riktigt bra bilder, rigga stativ och använda fjärrstyrd

serietagning, men så långt sträcker sig inte min energi idag. 

Kanske flyger den ut idag, kanske inte. 

Åskan har dragit förbi och jag tror jag skall gå och 

plocka lite jordgubbar. Det blir bra! 

Kram från Magg

 

HETTA OCH ATT HITTA SLÄKT

 Ja, ja....så var då sommarhettan här. Den vi längtat efter eller fasat för att skall komma, lite beroende på

hur man är lagd. Själv har jag ingen toklängtan efter 30-graders värme, inte ens här i skärgården. 

Och kattskrället har också intagit en för temperaturen lämplig ställning. Lite avundsjuk är jag för att 

jag inte riktigt än har möjlighet att lägga mig i samma läge hela dagen för att det är ännu ett par

arbetsdagar som skall betas av innan jag kan läsa S E M E S T E R i min kalender. 

Men egentligen är det inte vare sig semestern eller värmeböljan jag skulle skriva om. 

*

Brukar börja min morgon med att dricka en kopp kaffe och kolla in de större tidningarnas

nät-tidningar och eftersom det verkar vara lite nyhetstorka i sommarvärmen så kom jag

in på en artikel i HBL som redan hade någon vecka på nacken. Det var en person som hade

ondgjort sig om att hen fanns med på en offentlig släktforskningssida/släktträdsida 

(vad skall jag nu kalla den när jag inte vet så mycket om den?). 

Men den heter Geneanet. 

Där lär finnas mängder av info om diverse släkter och nyfiken som jag nu ändå är

så gick jag in och sökte på mig själv. Eller mig själv kunde jag inte söka på, men man kan

söka på släktingar som är födda för mer än hundra år sedan. 

Och...hast du mir gesehen...där fanns ju jag också! 

Hen som lagt upp vårt släktträd där är min kusins barn, så mina barns småkusin. 

Jag har inte träffat hen sedan jag var tonåring eller tidigare. Så det är inte så att vi

haft kontakt genom åren. Men det var intressant att se hur långt bakåt i släktled hen

kommit med sin forskning. 

En del om min släkts bakgrund visste jag från tidigare, min mamma hade grävt en del

i sin mans (min pappas då) släkts historia men här kom man så långt bakåt som till

slutet av 1600-talet och början av 1700-talet. 

I motsats till personen i HBL-artikeln som ondgjort sig över att bli uthängd på

en offentlig släkttavla så kan jag inte riktigt se vad som är så farligt med det? 

Hen har mitt namn där, men inte tex mina (nu redan vuxna barn) så tycker det är okej. 

Tvärtom har det varit roligt här under den heta sommarkvällen att få reda på mer

om min släkt på min pappas sida. 

*

I HBL-artikeln lyfter man fram oron om att man kan komma åt information som kan vara

känsligt. Tex skulle det finnas en risk i och med att "Vanliga säkerhetsfrågor såsom "vad heter

din mamma i flicknamn?" skulle bli totalt värdelösa om den här mängden personlig

information finns lättillgängligt på nätet..."

Personligen hoppas jag att människor inte använder sig av lösenord, eller säkerhets-

frågor som är så uppenbara att vemsomhelst skulle kunna räkna ut dem. 

Nä, hitta på värsta lösenordet som inte betyder något alls och använd en 

lösenordshanterare så går man hyfsat säker där på internätet. 

*

Jag kan noll om släktforskning annat än som blivit mig berättat, men 

att hitta så här mycket gav lite blodad tand. Kanske blir det under semestern

att snoka vidare? Eller så lägger jag mig bara platt som katten och 

försöker överleva värmeböljan! 

SVALOR, ROSOR OCH ANTIKA FYND

                                         

Efter Sydkoreas fuktiga hetta kändes det faktiskt riktigt skönt att landa

ute i den svala (läs kyliga) skärgården där luften känns fräsch och frisk. 

Men nog skulle det ju vara välkommet med lite sommarvärme ändå. Så där lagom, 

om man får be. Här på stugan har jag varje kväll tänt en brasa för att

jaga bort kylan och fukten. Och förvisso hör jag till de som tänker att man

kan alltid klä mer på sig, men är det för varmt så måste man bara utstå...

...men liiiiite sommarvärme skulle inte skada. 

Svalorna, som har bo under bryggan, har tre ungar som ringmärktes häromdagen. 

Iris-katten som ibland tar sig en promenad ner till bryggan har lärt sig

att det inte lönar sig. Där får man kring öronen av upprörda sval-föräldrar. 

Förirrar hon sig dit så får hon snabbt ta skydd under vårt terrassbord vid bryggan. 

Terrassbordet som ser nästan övergivet ut. Så kallt som det varit har vi inte haft en 

tanke på att tassa ner till bryggan för frukost eller middag. 

Fördelen, eller vad man nu kan säga, med det svala och tidvis regniga vädret är

att man ids på ett annat sätt åka iväg på diverse små utfärder. Skulle det vara tokhett 

så vill man ju bara stanna vid havet och svalka sig. 

I helgen var det antikmarknad i Fiskars och jag fick min mans systerdotter med-

lurad på en sväng dit. Hon jobbar som scenograf i praktiken över hela världen och 

till och med hon tyckte antikmarknaden var både kvalitativ och skönt befriad från en

massa "strunt". Och det tyckte jag med. Det är några år sedan jag senast besökt 

Fiskars antikmarknad, så det var en glad överraskning för mig också att det inte

smugit in en massa kvasi-antik-handlare utan att det faktiskt hållit standarden. 

Har egentligen inget större behov av att hitta något, men gillar att kolla in

vad som finns ändå. Och visst hittade jag ett par saker som jag inte riktigt

kunde motstå. Det ena var en champagnekylare i tenn man nu verkligen inte

"behöver i sitt liv" men som jag bara gillade så skarpt. 

Det är något med den där dragningen till 1700-tals formgivning som jag faller för. 

Och för tenn. Märker att jag alltmer börjat gilla tenn. 

Den där lite märkliga kannan med sina vete(?)kärvar, blåklintar (?) och en märklig svan 

på locket - av tenn - är just en sådan pryl som jag tycker om att fynda. 

Faktum är att vi har användning för en sådan liten kanna. Och så har den 

just det formspråket som jag gillar och så är den lite knasig. För antikt behöver inte

alltid vara så högtidligt och allvarligt. 

*

Kanske både mina antikmarknadsfynd och rosorna från trädgården som jag 

plockade in innan sommarstormen på något sätt hör ihop?

En slags robust gammeldags romantik. 

Rosorna doftar alldeles otroligt starkt och gott. 

Och hör på något sätt ihop med det gamla slagbordet, kökssoffan 

och bordduken av linne och de där tenn-grejerna jag hämtade hem från marknaden. 

Det är något med de där genuina materialen som liksom hör ihop och som skapar

en stämning av flydda tider som jag så gillar. 

Jag fantiserar ibland på om vi alla har levt förr, i ett annat liv, och

det är den tiden vi vill återskapa på något plan? Som vi känner oss hemma i.  

Då hade jag levt mitt förra liv på 1700-talet, kanske en bit in på

1800-talet. Det är mitt estetiska århundrade. Sedan skulle jag för 

allt i världen inte velat ge upp den tid vi lever i nu med all teknik

som vi har att tillgå. Några knasiga världsledare hade man kunnat skippa och

ha en mer harmonisk tillvaro på jorden. Men ja, man får väl ta och göra det bästa

av vad man kan påverka. 

Och plocka in rosor som fyller ett helt rum med romantisk rosdoft. 

Och hälla mjölken i en lite tassig kanna som för ens egna blick är vacker. 

Skönhet finns alltid och enbart i betraktarens blick! 

Kram från Maggi

PACKA UPP OCH PACKA NER

Efter att vi landat från Syd-Korea blev det ett par arbetsdagar, en kusinträff,

en 70-årsfest och en 40-års dito innan det (äntligen) blev dags att 

landa i en stormig skärgård. Packa upp och packa ner. Delvis samma kläder. 

De där för varmt väder. 

Efter den tropiska hettan kändes det extra skönt med både vind, 

och regn och ja...sommarkyla. 

Kan tänka mig att det, sommarkyla, blir en turistattraktion i framtiden om världen 

forsätter att glöda och somrarna på så många håll i världen blir

outhärdligt varma. Det var 32 °C som mest under den tid vi var i Seoul

och enligt de lokala är det ännu ingenting. 

För mig var det hemskt! 

Och hur hett det är och skall bli i Europa nu också...

...nej tacka vet jag en sval nordisk sommar! 

Vinden från norr som är sval men inte kall, hård men ändå

sommarsnäll på något sätt. Samma vind i oktober - det är vassa grejer, det! 

Mina linnegardiner hänger på en öppen veranda och tar lite stryk varje gång de

blåser så jag har slutat försöka få fållen snygg. Den slits sönder när gardinerna

dansar mot väggar och möbler, beroende på vindstyrkan. 

Jag tänker att gardinerna är skärgårdsvindsfransiga på ett charmigt sätt.

Punkt! 

Iris-katten njuter också av friheten på stugan. Hon är så slut efter alla nya intryck så

hon däckar redan tidigt på kvällen och sover som en stock hela natten. 

Har ännu några veckor kvar att jobba innan det blir dags för mig att ta sommarsemester. 

Men även om jag under de här veckorna kommer att jobba mer än vanligt för att

halva personalen är på semester, så känns det ändå lite som semester när jag kan göra

det från stugan. Evinnerligt tacksam för min arbetsgivare som tillåter distansarbete. 

Har turen att ha ett eget arbetsrum också här på stugan så de övriga som stannar 

här med mig behöver inte gå på tå för min skull, och jag får den ro jag behöver

för att göra mitt jobb. Men när det är dags att stänga ner så kan jag bara 

direkt stiga ut i sommaren och sommartillvaron.

Så skönt med lite Vitamin Sea! I synnerhet när vi alla drog på oss en sommar-

förkylning under resan. Tippar på att det var personen som satt bakom oss i planet 

och bara hostade och hostade som smittade oss...

Men det är så det är på flyg, man kan ju knappast be personen avlägsna sig. 

Hade varit lite för drastiskt. Heh. 

Till slutet av veckan skall det bli riktigt busigt sommarväder med vind i 

stormstyrka och kanske, kanske lite åska! 

I väntan på det packar jag upp sköna sommartröjor och varma tights

att iklä sig. De fladdrigaste linneklänningarna får ännu vänta på lite varmare 

sommardagar. För visst kommer de också att komma. 

Kram från Maggi

 

FÖLJ MED PÅ BRÖLLOPET, VET JA!

Ett koreanskt bröllop skiljer sig en del från den västerländska, men

mycket är också lite samma. Bröllop ordnas ofta på ett hotell, som i vårt fall, 

där det finns färdiga lokaler för just bröllop. Koreaner är inte speciellt religiösa

av sig, och bröllop är inte heller kopplat till religion eller kyrka lika starkt som hos oss. 

Det viktiga är att det är vackert, att allt går smidigt och att det är socialt korrekt. 

Innan ceremonin träffades alla, brudparet, brudparets föräldrar, gäster och

vänner för att bli fotograferade i alla möjliga och omöjliga konstellationer. 

Bröllopet fotograferades av tre proffsfotografer och en videofilmare. 

Vi gick igenom med "bröllops-personalen" hur och var vi skulle vara under

ceremonin. Men bruden är ju vacker som en dag och 

brudbuketten var en så fin gest till Finland och midsommar med bla 

liljekonvaljer och prästkragar i brudbuketten. 

Sonen min. Storungen. 

När han första gången får syn på sin brud i bröllopsklänning. 

Minen säger allt...hjärtat dör lite grann - av kärlek. 

Och här är hon, Hyein, som redan vid första träffen då hon steg in i samma klass på universitetet i Helsingfors 2014 stal grabbens hjärta helt och totalt. 

På hotellet fanns en hel våning som bara var avsedd för bröllopsfestligheter. Vi bodde på samma hotell 

och till saken hör att vi på morgonen fick besök av en makeup-artist och en hårdesigner som skulle

sminka och fixa både mig - och mannen. I Korea sminkas också männen inför en sådan här tillställning. 

Försökte säga att jag kommer att vara så rörd att risken är överhängande att jag inte har så mycket

smink kvar men det gick inte riktigt fram. Koreaner talar inte så bra engelska. 

Hårdesignern talade inte alls engelska och tvärt emot vad jag hade tänkt - 

att han skull satt upp mitt hår, eller då gjort det luftigt och lockigt (har lite självlockande hår) 

- så gjorde han allt för att platta till det...

Gubbens hår lockade han dock, vilket fick oss att skratta alldeles hysteriskt.

Och här är de unga tu då. 

Kan hända att jag är smått jävig, men nog är det ju ett stiligt par? 

*

Men nu till själva ceremonin:

Det finns en toastmaster som leder ceremonin och hon deklarerar bröllopet 

öppnat och presenterar till först brudgummens föräldrar som kommer in 

traskande längs en slags catwalk, som kanske skall symbolisera en slags "kyrkogång". 

De övriga gästerna sitter redan så att säga till bords. Och mor Maggi är här redan

alldeles svettig, tårögd och genomrörd. Heh! 

Till följande kommer brudens föräldrar traskande samma väg. 

Hyeins mamma bär här en traditionell koreansk dräkt, en så kallad

hanbok. Det hade kanske varit meningen att jag också skulle ha burit en

sådan, men det kändes för mig på det sättet "fel" att jag inte egentligen alls

känner till, än mindre hör till, den koreanska traditionen. 

Lite som om de skulle behöva iklä sig vår folkdräkt. Jag vet inte, kanske jag gjorde fel, 

men jag avtackade. Men måste säga att en hanbok-dräkt ett mästerverk i hantverk, och 

följaktligen mycket festlig och otroligt vacker!  

Så otroligt vacker och välsydd av fantastiskt material. 

Men själv hade jag nog bara känt mig som en marsipanbakelse. 

Och inte speciellt bekväm. 

Vi föräldrar, både brudens och brudgummens, ställer sig nu bakom en

slags "altare" och tänder var sitt ljus, ett för bruden och ett för brudgummen. 

Därefter ställer vi oss framför altaret, bugar åt varandra och på det

sättet välkomnar varandras familjer in i sin egen släkt. 

Och vi sätter oss på var sin sida av "catwalken" på hedersgästplatserna. 

Här ännu lite detaljer. Viktiga händer som möts och en detaljbild på den fantastiskt vackra hanboken 

som Hyein mamma bar. 

Men vi återgår till ceremonin: 

Sedan är det dags för brudgummen att traska in. 

(under tiden smiter brudens far från sin hedersplats) 

För att på traditionellt vis leda sin dotter till den väntande brudgummen. 

Och åååh, det var så vackert. Och jag hade alldeles för lite näsdukar i

väskan och ja, jag är bara en sådan som blir så där tokrörd. 

När bruden och brudgummen står fram vid altaret så håller först

brudgummen ett tal åt bruden och så håller bruden ett tal till brudgummen. 

Efteråt följs en slags "välsignelse" till brudparet av brudens far. 

Det också ett tal, och så till sist ett tal av brudgummens far. En slags

"word of wisdom". Alla tal tolkades till engelska och koreanska, beroende

på vem som talade. Få ögon var torra! 

Till slut skulle då bestmannen, eller lillungen, komma längs catwalken med ringarna.

Och säger då det. Han är minsann lika känslosam som sin mor! Tårarna rann på grabben, 

så rörd var han. En fin gest av storebror att komma emot honom och ge en riktig björnkram

åt lillebror. Och mor Maggi torkade tårar - igen. Och gubben snyftade. 

Brudens föräldrar var riktiga pokerface under hela ceremonin, så antagligen gjorde vi

bort oss på den där punkten "socialt korrekt". Men vad gör man? 

Vi är en familj som har känslorna på ytan och visar det! 

Kan bara säga att sminket tog stryk....hahahhaaa! 

Och så blev det sång av Hyeins bästa väninna, en så charmig person hon med! 

Brudgummens kompis från Finland överraskade med en videohälsning! 

Och så blev det för brudparet att gå tillsammans ner för gången och få ett rosenbladsregn över sig. 

Efter det blev det mat för oss som blev kvar i salen - och vilken mat sen! 

Brudparet kilade iväg för att byta om till traditionell hanbok-dräkter och så lite mer fotograferande. 

Sedan kom de tillbaka till festasalen så här traditionellt klädd och gick

runt och talade med alla gästerna. Bruden bär ofta en röd hanbok (eller det är egentligen klänningsdelen som brukar vara röd, den kallas chima) vid bröllop så även om gästernas klädsel är med informell och mindre "festlig" än hos oss så skall man undvika vitt och just rött, för de färgerna är brudens. 

Den röda färgen hos brudens chima symboliserar lycka och fruktbarhet. 

Efter ytterligare ett klädbyte - till vanliga kläder - fick brudparet sätta sig 

ner för att äta. Och så är tillställningen över. 

Mycket festligt, mycket vackert och ett minne för livet.

För oss alla. 

Nu väntas det nybakade äkta paret så småningom landa på finsk mark. 

Kram från Maggi