TJUVSTARTA HÖSTEN...

Okej...jag har inte fått solstig, lider inte ens av vätskebrist. 

Möjligen lite sömnbrist, men det är inte orsaken till att jag börjar få höstvibbar i min själ.

Det är nog bara det att jag älskar hösten så himla mycket att bara det där att få skriva 1.8 och

det legitimt är sensommar OCH ett steg närmare höst som får mitt hjärta att fladdra till som 

en yrvaken nattfjäril i augustinatten. 

Vaknade häromnatten av att jag frös. Ja! Jag var inte sjuk, jag drömde inte, men det blåste en 

alldeles underbar fläkt genom hela huset och jag huttrade till under mitt linnelakan. 

Så mycket att jag faktiskt vaknade av det. Det var en märklig känsla. 

Men övergående. 

Är tillbaka i stan av olika orsaker av vilka några obligatoriska kontorsdagar på jobbet är en 

men i morgon hoppas jag igen kunna styra kosan ut till stugan. Lite snopet att jag 

hamnade åka från stugan lite abrupt när gubben hade några dagar ledigt och nu när jag igen kan lösgöra mig så kallar hans jobb på honom. Nå, vi hinner minsann inte gå varandra på nerverna på det där sättet som alla varnar för. Ni vet när det är varmt och sommar och semester och 

det dallrar av förväntningar i luften i takt med värmedallringarna. 

Personligen har jag märkt att värmevallningar börjat bli betydligt mer besvärliga än värmedallringar. 

Jag har sakta vant mig vid hettan, men den där andra biten av varma vågor, ja hum...Vad skall jag säga? Det är nytt för i sommar! 

Med det känner jag att jag galant kan bocka av en orsak till att längta till hösten. 

Jag kommer att ha varmt ändå - oberoende hur kallt det blir ute. Hah! 

Let it snow.....